Mitt idealsamhälle

Jag tittade på avsnitt 1 av Idévärlden där Roland Paulsen pratade om hur arbetssamhället gör oss till slavar. Jag tänkte inte gå in på just det nu (har dock skrivit om det här), däremot skulle jag vilja ta upp det här med framtidsutopi och idealsamhälle.

Med i studion fanns två personer som skulle diskutera arbetssamhället ur andra synvinklar, Eva Uddén Sonnegård och Åsa Linderborg. I slutet av programmet frågade programledaren hur deras idealsamhällen skulle se ut.

Nationalekonomen Eva Uddén Sonnegårds idealsamhälle är ett samhälle där tillgängligheten för funktionsvarierade är total och alla kan vara med och bidra med sin arbetsinsats. (Hon nämner t ex rullstolsanspassningar.) Jag kan ju tillägga att Sonnegård är hjärnan bakom Nya Moderaterna och deras arbetslinje.

Sonnegårds framtidsdröm var ganska vag tycker jag. Det märks att hon inte tänkt utanför boxen. Jättebra med tillgänglighetsanpassningar, men själv tror jag inte att allas högsta dröm är att arbeta. Det är nog snarare storföretagarnas och moderaternas (och Alliansens) våta dröm eftersom det är företags- och aktieägarna som tjänar storkovan på att folk jobbar för dem (pengarna vandrar uppåt likt en pyramid).

Åsa Linderborg (doktor i historia, kulturchef på Aftonbladet, författare) å andra sidan vill ha ett samhälle där vi är så jämlika som möjligt och där vi bara producerar saker vi faktiskt behöver. Alla har meningsfulla arbeten och vi jobbar lite mindre än idag. Det ska finns en rotation på arbeten så att man får en förståelse för varandras situation.

Här ser jag någon som tänkt lite till. Jag gillar att hon inte vill ha ständig nyproduktion och att vi ska jobba mindre än idag.

Roland Paulsen vill kortfattat ta bort arbetet som fördelningsinstitution och införa något i stil med basinkomst. (Se programmet för att lära dig mer.)

Och nu tänkte jag gå in på min egna vision för framtiden.

Eftersom evig tillväxt inte är möjlig eftersom jordklotet inte räcker till så måste vi sluta överkonsumera varor (där mycket slängs). Jag vill göra revolution mot de stenrika storföretagarna och kapitalägarna (tänk de där åtta personerna som äger mer än halva världens tillgångar tillsammans) och fördela om pengarna. Det finns ju uppenbarligen tillgångar i världen, dags att fördela dem och utrota fattigdomen. (Kommer de ens märka om de blir av med några miljarder?)

Sedan vill jag införa en basinkomst som går att leva på för hela jordens befolkning. Lönerna skulle kunna devalveras till samma nivå så att om du tjänade 20 000 netto förut och får en basinkomst på 10 000kr/mån så får du 10 000 netto i lön.

Det sägs att genom att ta bort Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, CSN, pensionen och liknande kontroll/bidragsorgan finansieras basinkomst redan nu till alla de som idag inte arbetar. Dessa kontrollorgan kostar multum! (Läs t ex Fattigfällan och Vi bara lyder).

Tänk vad mycket pengar vi kommer att spara på att inte stressa sönder anställda så att de blir långtidssjukskrivna. (Tänker inte enbart på sjukpenningen utan på alla kostnader som läggs på sjukvård, psykologer, Försäkringskassan, arbetsgivaren och det personliga lidandet som det innebär för den sjuke och dess eventuella familj.)

De som vill leva på bara basinkomsten är fria att göra så. De flesta kommer nog att tröttna på tv-soffan och kan ägna sig åt att t ex ta hand om äldre släktingar, engagera sig inom ungdomsidrott, frivilligarbete, odling eller vad de känner för. Vi får tid att hjälpas åt med småbarn, sjuka och gamla.

De kreativa som idag hankar sig fram som konstnärer, författare, musiker m.m. kan fokusera på sina arbeten istället för att ta extrauppdrag när de har en basinkomst att luta sig mot. Vi kommer att se en kreativ revolution!

De som brinner för att arbeta får gärna fortsätta med det, men med en allmän tidsförkortning till 20-30 timmar i veckan. Vi delar på jobben och får tid till sömn, motion och nära relationer. Livet slutar vara ett ekorrhjul där vi stressar tills vi blir gamla och dör.

wp-image-1461854002jpg.jpeg

De jobb som är ”onödiga” som t ex telefonförsäljare, reklamare och försäljare av produkter som inte är särskilt nödvändiga/användbara kommer att försvinna och för att få folk att vilja jobba inom t ex skolan och vården så kommer lönerna där att öka tills vi har balans inom tillgång och efterfrågan. Städning som inte kan utföras av robotar kommer t ex att bli mer välavlönat för att folk ska vilja ägna sig åt det istället för att nöja sig med basinkomsten.

Tunga, enformiga och svåra jobb utförs av robotar.

De företag som väljer att gå över till robotar istället för anställda får betala produktionsskatt istället för arbetsgivaravgifter m.m. Jag är även nyfiken på landsskatt (skatt på den mark man äger och producerar på), men är inte så inläst ännu. Vi behöver se över skatter rent generellt.

Hur allt ska finansieras tvistas det fortfarande om, men det genomförs en hel del försök med basinkomst världen över (Finland, Kanada, Indien, Nederländerna m.m.) och det förs intressanta diskussioner på t ex Facebookgruppen Basinkomst = Medborgarlön.

Mycket bygger på att vi ska minska resursslöseriet och överkonsumtionen. Vi ska bara köpa det vi egentligen behöver eller verkligen uppskattar, restauranger och affärer ska sluta slänga mat, vi ska betala vad saker egentligen kostar så att arbetare inte behöver dö eller skadas i fabriker i tredje världen. Ojämlikheten ska bli mindre, världen över. Givetvis ska man ha möjligheten att sträva och jobba för att nå mål, men det där med att vissa tjänar en halv miljon i månaden och andra 17 000 på samma företag funkar inte. När shopping och att äga mer än andra inte längre är målet med livet så kanske vi kan få en hälsosammare mer lycklig värld. (Naivt? Ja, kanske, men nu pratar vi om min utopi.)

Jag tänker att vi behöver vidga vår syn på vad som är livet och hur vi kan fördela våra resurser. Det ska inte behöva vara så att en liten procent av ägare och företagstoppar roffar åt sig all vinst medan de som arbetar drivs av ständig press att arbeta mer för att inte hamna i utanförskapet och att de som hamnar där (arbetslösa, sjukskrivna m.fl.) blir stigmatiserade. Det är inte ditt fel att du inte har en inkomst. Det finns inte jobb åt alla och du kan inte tänka dig frisk bara för att din sjukpenning sänks eller dras in. 

Min vision är inte ”färdig” utan något som utvecklas allt eftersom jag blir mer påläst och får nya idéer. Tänkte här länka till lite olika bra saker, men ärligt talat orkar jag inte eftersom jag är deltidssjukskriven för utmattningssyndrom (delvis pga arbetssamhället). Använd Google eller Facebookgruppen Basinkomst = Medborgarlön. (Finns lite länkar och tips i länken i första stycket.)

Annonser

4 Responses to Mitt idealsamhälle

  1. anna1 skriver:

    Hur stora löneskillnader ser du som ”okej” i din utopi? Jag tänker att det är svårt att få folk att ta yrken eller arbetsuppgifter som innebär ett stort och tungt personligt ansvar om det inte avspeglas i lönen på något märkbart sätt (tänker nu på yrken som läkare, VD, statsminister etc). Eller tänker du att det ska vara ett kall arbeta med sådant?

    Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Svår fråga, men om vi tänker som nu när partiledarna har 100 000+ i månaden, det är okej med tanke på deras ansvar. Att stora välgörenhetsorganisationers generaldirektörer har en halv miljon i lön – inte ok enligt mig. Vissa löneskillnader behövs, men de är snedfördelade idag utifrån status och tillgång/efterfrågan snarare än hur viktigt/svårt/ansvarsfullt jobbet är (och vi får ju inte glömma aspekten kön – status här). Men det är en svår balansgång det där med att hitta rätt folk när tillgången är dålig (jobbar själv inom it-sektorn) medan lönerna kan gå ner i andra sektorer.
      Men nån slags rimlighet tänker jag mig. (Vad nu det är 😅).

      Gilla

      • anna1 skriver:

        Tack för svar! Ditt inlägg var verkligen tankeväckande. Min första reaktion var bara ”det gååår junte!!”, men när man börjar vända och vrida på det, så varför inte? Väldigt intressant att utmana sig sig i tanken på det sättet.

        Gilla

  2. havsskatten skriver:

    Tänker som du i det mesta väsentligt. Följer SVTs ”familjer på äventyr ” och blir så inspirerad. Ett par seglar över Atlanten och de upplever efter ett tag att tiden utraderas. Att de bara äter, sover, umgås och lever. Gör vad de vill. Påminner mig om när jag ensam fjällvandrade och jag blev helt annorlunda. Öppensinnig och fri och glad och trevlig.

    Vi behöver verkligen diskutera alternativ till arbetsamhället! Den debatten är jätteviktig.

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: