När man blir ifråntagen sin identitet

Det är tufft när man blir av med sin identitet. Alltså den delen som man är i förhållande till andra.

Första gången mitt liv totalförändrades över en natt var när jag var 22 mån och fick en lillasyster. Detroniserad i ett slag. Men det minns jag inte och jag är glad över mina syskon, så vi går vidare. 

I mellanstadiet tillhörde jag de 4-5 bästa i klassen. Jag var inte bäst, men jag var ordentlig och redig. Sedan hamnade jag i en sån där duktig klass i högstadiet. Vi var de som alltid vann nutidsorienteringstävlingarna men kom sist av sex klasser i idrott. Jag tappade min roll som ordentlig. Ännu värre blev det i gymnasiet när jag precis kom in på ett jättepopulärt program med mycket höga antagningspoäng. Jag blev därmed en av de sämsta i klassen. Snacka om identitetsförlust. Började hänga med några andra som inte var så pluggiga. Satt längst bak i klassrummet och var sådär blasé. Fick medelmåttiga betyg eftersom de höjde nivån när alla var så duktiga.

När jag träffade Fredrik sista året i gymnasiet så var vi lite väl lika. Jag hade byggt upp min nya identitet kring att jag var datakunnig, nördig och gillade metalmusik. Fredrik var likadan men ännu duktigare/mer av allt. Så jag var tvungen att ändra på mig igen. (Fick satsa på den samhällsvetenskapliga/läsande stilen.)

Gah!

När jag började jobba i 25-årsåldern (efter studier och föräldraledighet) var det dags igen. Som äldst i syskonskaran hade jag mest umgåtts med jämngamla och yngre. Plötsligt var jag femte yngst på kontoret av ca 80 personer. Kände mig så liten. (Gör det fortfarande trots att vi har en del under trettio nu.) Det är samma sak när vi träffar föräldrarna till Mollys kompisar. De är alltid 5-10 år äldre eftersom vi fick barn tidigt.

Den allra största förlusten var dock den som kom när jag blev heltidssjukskriven för utmattningssyndrom. Jag klängde kvar på jobbet ett helt år och sen tog det ytterligare ett år innan jag släppte allt och antog identiteten sjuk. Det satt så djupt att jag var en duktig samhällsmedborgare som jobbade och gjorde rätt för sig. Inte konstigt det med tanke på vad arbetslinjen präntar in i oss. 

Men nu har jag tagit mig ur den krisen och bygger upp mig själv på andra sidan. Kommer att värdera andra saker hos mig själv i fortsättningen. 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: