Jag har blivit sämre igen

30 mars, 2017

Jag har ett bakslag. 

Jag har varit helt krokig i huvudet nån vecka nu. I tisdags när vi gick ut från Göteborgsoperan (kollade på Hair!) så rotade jag i väskan efter mössa och vantar. Sa förfärat till de andra att jag nog tappat mössan och då klappade F på mitt huvud och sa att jag redan hade den på mig…

I dag kände jag mig helt korkad hela kvällen och eftermiddagen och jag behövde göra avslappningsyoga för att komma ner i varv.

Jag har alltså kognitiva problem som jag inte haft på 1-2 år. Jag trodde att jag var förbi det stadiet.

Men det har varit pressat för mig de senaste två månaderna med avsked+facklig förhandling, uppstart av frilansverksamhet och sen allt annat som händer hela tiden i den här familjen ovanpå det. Jag har dessutom försökt trappa upp från 7,5 till ca 15h/vecka och har börjat jobba varje dag.

Jag har hanterat omställningen och alla känslor riktigt bra i jämförelse med tidigare och känner mig mer mentalt frisk och stabil än någonsin tidigare, men min kropp är fortfarande utmattad och nu har jag sett var gränsen går.

Så jag ska ta ledigt några dagar och vila. Sluta organisera och planera. Ta det lugnt med intryck och sänka förväntningarna på mig själv. Fortsätta fokusera på sömn, mat och rörelse. 

Såna här bakslag fungerar som påminnelser för vad det är jag försöker undvika. Får inte bli alltför entusiastisk, för jag är långt ifrån frisk.

Men det är bra att jag direkt lägger märke till signalerna så att jag kan bromsa i tid.


Kognitiva besvär igen

28 mars, 2017

Nu är det för mycket igen. Det är det ju ganska ofta, men feb-mars brukar ju annars vara rätt lugnt när det gäller helger, möten, födelsedagar och åtaganden och det är skönt.

Jag har gjort flera tabbar den sista veckan och jag märker att hjärnan inte hänger med. Känns som klister i huvudet och att information inte stannar kvar. 

Samtidigt är det ju väldigt mycket. Bara till idag var det påsklovslapp, bild till Stellas retorik, strumpor till brandövning, busskort till Mollys bibbanbesök och nåt mer jag glömt. Jo, läxan. Vi hade en genomgång igår men sen glömde jag bort allt (och F fixade allt utom läxan och påsklovslappen i morse). 

Det har varit mycket med frilansandet, barnen, scouterna, vardagsrutiner, shopping (har ju vuxit ur nästan alla kläder!), helgaktiviteter och uppsägningen. Inte konstigt att det blir rörigt.

Idag ringde städföretaget och sa att jag betalt in hela summan före rutavdraget och att de ville föra tillbaka hälften.

Det blev droppen. Så här rörig är jag inte.

Så nu ska jag tagga ner.

Nu när jag har så fria arbetstider så känns det lite som när jag pluggade: ”jag kan alltid göra mer.” Jag använder Toggl som klockar arbetstiden och där ser jag svart på vitt att jag kanske bara har fått ihop 2h på 4h när jag drar bort pauser som tvätt, bloggande, lunch, vila osv. Stressande.

Samtidigt så har jag faktiskt gjort en arbetstidsökning från 7,5 till 10-15h/v (som blev möjlig när jag slutade pendla) och just att jag inte tydligt avgränsat det förvärrar nog situationen. 

Så nu har jag bestämt att riktlinjen är 10h/v och cirka 2h/dag närmsta veckorna. Om jag gör något liknande som ett möte, dagisjour, vårdbesök eller liknande som inte räknas till fritid så motsvarar det arbete. Är jag riktigt utmattad så tar jag ledigt. Hälsan går alltid först.

Stellas koja

Jag har inget kunduppdrag än utan jobbar med olika företags/säljgrejer samt interna projekt till företagets arkitekt. 

Bestämde med F idag att vi ligger lågt med införsäljningen eftersom jag behöver varva ner lite nu. Vi har några trådar ute, men kan vänta lite. (Jag har ju avgångslön i fyra månader.)

Pratade för övrigt med en fd kollega igår om symptom på utmattningssyndrom. Att hjärnan börjar bete sig konstigt är ett tydligt tecken, då är det verkligen dags att göra något. Så det ska jag göra nu. (Och blir det ännu värre får jag sluta jobba en period.)


Ett icke-tårdrypande farväl

27 mars, 2017

Idag gjorde jag en tung sak som jag verkligen inte alls ville göra, nämligen att säga hejdå till mina kollegor. 

Som jag skrivit tidigare så ogillar jag att stå i centrum och det är ju aldrig kul att riskera att gråta offentligt. Är en väldigt känslig person helt enkelt. 

Men för de andras skull så gick jag dit idag och var med på en lunch med fjorton personer ur teamet. D som också blivit uppsagd var också med. 

Det kändes bra när jag väl var där. Lite nervös för att få mycket fokus och nåt tal/present som skulle bli alltför tårframkallande. Men det gick bra. Fick ett presentkort på Science fictionbokhandeln och det var ju perfekt! (Där finns både nördprylar, spel och sf-böcker.) De känner mig. 🙂

Efteråt blev det kramkalas och en kollega som avvek tidigt messade mig nu på kvällen och sa att han inte är bra på att säga hejdå. Samma här, kunde det inte räckt med ett mess från mig också? 😉

Nä, men är väl ändå glad att jag gick idag. Nu har jag fått closure på riktigt. En ordentlig förklaring förra veckan (backa i bloggen) och ett hejdå. 

Det tråkiga är bara att det är så många kollegor som inte kunde vara med idag, nämligen de som hann sluta under min två år långa sjukskrivning. Känns inte som att jag fick säga hejdå till dem och att jag inte riktigt hade fattat att de inte skulle vara där när jag kom tillbaka i höstas.

Så på ett sätt inser jag ju att det inte räcker med ett meddelande på nätet/mailen utan att det kan vara bra med ett hejdå irl…

Men nu är det klart och mina nya två kollegor kommer jag att träffa oavsett hur länge jag blir kvar i företaget eftersom det är pappa och hans sambo. (Mycket trevliga kollegor det med, även om vi inte delar kontor pga 120 mils avstånd.)


En arbetsvecka

24 mars, 2017

Snart är första arbetsveckan med riktiga arbetsuppgifter till ända. Detta har varit en mycket dålig vecka arbetsmässigt, men det beror på utomstående händelser* och jag har fått prioritera min hälsa framför arbetstimmar. Min hälsa kommer alltid först, har inte lust att vara sängliggande två år till.

* = intensiv helg, Fredrik var på möte hela tisdagskvällen och jag fick ta allt själv, onsdagens strul, massa oförutsedda händelser och annat dränerande.

Loggar mina arbetstimmar i Toggl och det är både tydligt och lite stressande eftersom jag får svart på vitt hur många timmar jag lägger. Men bra ändå för snart kommer jag att kunna se hur mycket tid jag egentligen orkar med som deltidssjukskriven. Så här ser statistiksidan ut (och fredagen är inte slut än). Dessa timmar är alltså netto netto. Jag loggar ut om jag tar pauser som jag kanske hade tagit med på förra jobbet.

Denna vecka har jag suttit med en internuppgift för företaget där jag är anställd. Ska göra rapportmallar i InDesign till en stadsarkitekt. Har därmed googlat översiktsplaner, detaljplaner och bostadsförsörjningsplaner för att samla inspiration. Kan ju säga att kommunerna runt om i Sverige inte prioriterar design och layout när det kommer till dessa trycksaker. ^^ Nu har jag kommit fram till själva layout/designstadiet och det är väldigt roligt.

Om vi jämför med mina tidigare arbetsuppgifter så är skillnaden milsvid. Där satt jag ofta och gjorde rent av dödstråkiga uppgifter. Om jag hade tur kändes de tillfredsställande, men de var ytterst sällan roliga. Känner mig väldigt lyckosam (och privilegierad) som numera kan jobba med något jag tycker är roligt.

När det gäller mitt gamla jobb så har jag pratat ut med min chef och fått reda på den egentliga anledningen till att just jag och en annan kollega i teamet sades upp. Ägarna har valt att gå en smalare väg i framtiden och därmed finns ett nytt krav på en viss teknisk kompetens som jag och kollegan inte har. Jag hade åkt ut ändå som näst sist in ifall de hade gått enligt turordningsprincipen men nu åkte alltså jag och nummer fyra framifrån.

Men det känns rimligt. Min chef stred väldigt hårt för att inte behöva mista oss och hon tycker väldigt illa om beslutet. Så under omständigheterna känns det okej. Känner mig inte så bitter längre. Vi ska på avslutningslunch med teamet på måndag. Tycker att det är rätt illa att vi inte får ha någon riktig avtackning med hela kontoret så som de som slutar frivilligt får, men å andra sidan hade jag ändå avsagt mig det pga introvert och gillar inte att stå i centrum. Men jag hade föredragit om alternativet fanns. Nu känns det som att vi spolas ut med bakvattnet.

När det gäller nya kunder så är det ju oftast lite segt i början, men jag har fått höra från agenten jag träffade förra torsdagen att (åtminstone) ett företag är intresserade och att de skulle återkomma. Vi får se, vi får se. 🙂

Sen drömmer jag nästan varje natt att jag är i nya hus/lägenheter och hittar rum med fantastisk utsikt. Jag börjar planera mitt arbetsbord och att jag ska sitta där och skriva. Det motsvarar verkligheten eftersom jag funderar på hur jag ska lösa mitt arbetsbord. Just nu sitter jag i soffan eftersom jag är så trött/utmattad, men stundtals och längre fram kommer jag vilja ha ett riktigt (stå)-bord och då vill jag ha utsikt över trädgården. Och det där med att hitta nya rum/lägenheter handlar om nya möjligheter i livet. Och det har jag verkligen.


Pinsam morgon

22 mars, 2017

Sov dåligt för tredje natten i rad och kunde knappt väcka mig när jag skulle upp och lämna barn. 

Sen gick allt utför.

Lämnade av Stella på förskolan och började gå nerför backen. Tog upp mobilen och såg att jag hade en kalendernotering om våffeldag på förskolan. Ooops! Så jag fick gå tillbaka och erkänna att jag hade glömt det. Hej och hå.

Eftersom jag ”bara” tänkt lämna av Stella och sen gå hem och lägga mig så hade jag mina urtvättade tights och en Korn-t-shirt (bandtröja) på mig. Myskläder alltså. Jättekul att gå in på avdelningen med de andra föräldrarna… (vrålpinsamt)

Sen fick jag höra att städföretaget missat att städa åt oss igår. Men jag trodde ju att vi hade jour idag. Måste ha skrivit fel i kalendern (skam!). Pedagogerna var väldigt snälla, men fick ändå jättedåligt samvete.

Så efter en våffla med Stella gick jag ut i köket och städade upp. En förälder hade redan gått ut med soporna och en annan dammsög alla avdelningarna hjälpligt. Snällt! Tog toaletterna också. 

En förälder sa att jag hade fin tröja (syftade troligen på bra band) och jag fick urskulda mig igen och säga att jag trodde att jag bara skulle vara hemma idag (och erkänna att vi missat städet och att det var våffeldag). 

Stella blev ledsen när jag skulle gå hem så jag fick sitta och trösta och bekräfta henne.

Sen hastade jag hemåt igen med lite för många olika känslor i kroppen.  

Fy fasiken. 

Kanske inte det mest pinsamma som hänt mig, men alldeles för mycket så här ”mitt i natten” som det faktiskt är för mig som bara sovit fem timmar och snart ska sova 2-3 timmar till.

Huuu!

Mvh/Groggy


Två grejer

21 mars, 2017

1. Ni vet att jag bor på tre våningar och att jag inte orkat gå i trappor särskilt mycket de senaste åren? En lösning på mitt problem med att hitta läsglasögonen, mobilen, lypsylet m.m. blev något så enkelt som en påse i höstas som sedan blev en liten väska/necessär som jag fick av svärmor i julklapp. 

Den är briljant! Jag tar med den överallt och har alltid med allt jag behöver. Snygg är den också, särskilt med pärlnyckelringen föreställande en kalla som jag fått från Molly. Mycket pillvänlig. 

Vad har jag med då? Glasögonen, mobil, handkräm, salva, lypsyl, läkerol mot illamåendeattacker, penna, anteckningsblock, öronproppar, näsdroppar, medicin m.m. 

2. Fick nytt telefonnummer i torsdags och det känns som att alla telefonförsäljare bara väntat på att mitt nya nummer ska aktiveras, helsike vad de ringer! Som tur är har jag en app som meddelar när det är telefonförsäljare så att jag slipper svara. Anmälde mig till Nix redan inom ett dygn men det tar ju tre månader innan alla uppdaterat sina register. 

Hur orkar folk med att inte vara nixade? Varför finns ens telefonförsäljare? (Med utgångspunkten att ingen borde gilla dem, att alla nixar sig och att det inte blir lönsamt att ha telefonförsäljning.)

Men det är väl samma sak som att det finns folk som fortfarande tar emot reklampost. Jag har ”nixat” brevlådan, adresserad direktreklam, mobilen och stänger av alla nyhetsbrev och reklammail direkt när de hamnar i mailboxen. Hatar reklam och tjat.


Mina nya arbetsdagar

21 mars, 2017

Dagarna som deltidssjukskriven har börjat bli ganska rutinartade nu. Jag och Fredrik har bytt så att han bara hämtar barnen en dag i veckan under en period eftersom det passar bättre med mina sömnvanor nu när jag jobbar varje dag. Så alla dagar utom onsdagar ser ut så här:

Lägger mig runt halv elva-halv tolv och somnar runt halv ett-ett. (Kvällsmänniska, vill hinna umgås på kvällen och spela dataspel.) Sover fram tills halv tio-elva beroende på om jag legat vaken på natten. Vaknar alltid av att de andra går upp på morgonen, men somnar om inom en timme.

Efter frukost, påklädning och UNDANPLOCKNING AV VARDAGSRUM (grrr!) så kan jag börja jobba. Kan inte jobba om det är stökigt runt omkring. Helst ska ju barnen städa efter sig på kvällarna, men det är si och så med det.

Lyssnar på Krewella (typ house/Swedish House Mafia) och sätter mig i soffan med min rosétonade nya dator.

Vid två-tre äter jag lunch/mellanmål och kanske vilar en stund. Vid halv fyra hämtar jag barnen. Sen går jag raka vägen upp till sängen och vilar eller slumrar nån timme. Barnen brukar varva ner med tv/ipad.

Sen är det matlagning och/eller kvällsrutiner.

På detta sätt får jag ihop 2-4 timmars arbete per dag. Fantastiskt vad jag kan hinna/orka med helt plötsligt när jag inte behöver pendla till jobbet. Jag sover också mindre än tidigare.

På onsdagar går jag upp vid sju, lämnar barn, äter frukost och inväntar sömntåget. Brukar somna igen vid nio-halv tio och vakna vid tolv-ett. Sen kan jag jobba på till fyratiden eftersom Fredrik hämtar. Lagar mat och sen skjutsar Fredrik Molly till scouterna vid fem.

Så ser det ut. Inte så jättespännande kanske, men skönt för mig som så länge inte haft några bra rutiner pga all vila som ska in i schemat hela tiden.

 

 

 


%d bloggare gillar detta: