Lite om känslor

Känslor – så himla jobbiga va? De flesta i alla fall. 

Jag har ägnat en stor del av livet åt känslor. T ex till att inte prata om dem, inte låtsas om dem och senare att bli tvingad att genomlida dem. 

Känslorna försvinner ju inte tyvärr, de stannar kvar i kroppen om man inte genomlider dem.

Sedan några år tillbaka är min taktik att genomlida känslor när de kommer eller så snart som möjligt (hinna gå undan innan tårarna trillar). Detta gäller känslor som man kan trycka bort, som t ex sorg, ilska och bitterhet. 

Depressivitet och ångest är två känslor som är mycket svåra att trycka bort. Eller ja, det finns ju massa sätt att självmedicinera mot ångest som t ex alkohol, självskadebeteenden, tvångsbeteenden, mat osv. men de lättar ju bara på känslan för stunden. (Ångest är en diffus känsla som brukar ligga ovanpå känslan rädsla, varför jag frågar mig själv vad jag är rädd för och sedan bekräftar jag (validerar) min rädsla för mig själv så att ångesten kan lätta.)

Depression är en slags sista anhalt. Den går inte att trycka bort. Den lägger sig som en slöja över allt. Stundtals kan den fladdra bort, men allt som oftast täcker den över alla andra känslor. Vissa säger att depressioner är en slags sista utväg för att visa att man som person vantrivs i en situation (eller har en kemisk obalans i hjärnan). På samma sätt är utmattningssyndrom sista anhalten för att kroppen ska få vila och att hjärnan ska sluta stressa. 

Men i alla fall. 

Jag är ledsen för att jag har förlorat mitt jobb och att jag måste lämna mina kollegor. 

När känslorna kommer låter jag dem få finnas i min kropp tills de går över av sig själva. Stundtals orkar jag inte och då kopplar jag bort genom att surfa eller spela dataspel. Men sen låter jag dem få fritt spelrum igen. Eftersom det är sorg jag känner så kan jag koppla på och av lite som jag vill. Ändå lite skönare än mina (o)vänner depressionen och ångesten. 

När jag är mitt uppe i de värsta av känslor så tänker jag precis som i Skam att jag överlever timme för timme. Om jag inte orkar det tar jag det minut för minut. Annars sekund för sekund. Tiden får gå och till slut går det över.

Det är skönt att kunna titta på känslorna objektivt. Slänga ut dem på mattan. 

”Här har vi sorgen, ilskan, förväntningarna, nyfikenheten och bitterheten.” Jag ska genomlida episoder med dem alla. När jag vant mig vid min nya situation kommer de att försvinna. 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: