Friskare än på länge

20 mars, 2017

Nästan 2,5 år sen jag blev heltidssjukskriven och 3,5 år sen jag bromsade in på deltid så känner jag nu att det finns balans i mitt liv.

Det fanns ork över i somras men mellan oktober-december när jag började arbetsträna gick all energi till jobbet. 

Nu har jag trappat upp arbetstiden och jobbar normalt sett cirka tre timmar om dagen mot tidigare 2,5h tre dagar i veckan. Och det finns energi över!

Nyligen har jag börjat sova mindre än 9-11h per natt och kan vakna redan vid halv tio trots att jag somnat först ett. 

Jag kan hålla igång och vara upprätt 4-5h dagtid om jag vilar nån timme efter 16. Är sällan hjärntrött längre. 

Orkar träna flera dagar i veckan och nu är blir det mer än lugn yoga – kör både konditionsträning och lättare styrketräning.

Det känns helt fantastiskt! Jag har repat mig. Tagit ett skutt!

Jag har tre teorier till att det blivit så här just nu:

  1. Bränner inte längre en massa energi på att åka in till stan och sitta i kontorslandskap 2-3 gånger i veckan.
  2. Tiden går och hjärnan läker.
  3. Belastningen är alltid mindre på våren när det inte är släktkalas, avslutningar och en massa saker som ska firas hela tiden. Juni, augusti, oktober och december är väldigt intensiva för oss och jag hinner knappt återhämta mig där emellan. Februari-maj är min bästa tid på året rent energimässigt. 

Det handlar också om positiva och negativa spiraler. Vi påverkar varandra som familj, oro och ångest dränerar, bråk och dåligt tålamod dränerar och dåliga vanor pga ingen ork dränerar. När de bra perioderna kommer kan jag förebygga problem och få till bra spiraler. 

Men idag t ex har jag inte orkat jobba mer än nån timme eftersom jag har sömnbrist och utmattad. Men jag vet ju vad jag behöver, så det blev en dag i sängen. Ingen fara med det, bakslag kommer titt som tätt. Jag lyssnar på min kropp och arbetar med randiga dagar – vila med jämna mellanrum oavsett om jag tror att jag behöver det eller ej.

Mina förhoppningar om framtiden är större än på flera år. Vågar hoppas på en heldag på Legoland inom nåt år och att jag ska kunna jobba 56% innan året är slut (4,5h per dag). Snart kanske jag t o m klarar både en jobbdag på tre timmar och att gå iväg och göra något på kvällen?


En spänd kropp

20 mars, 2017

Låg vaken två timmar i natt pga spänd och kunde inte slappna av i kroppen. Till slut blev jag tillräckligt klar i huvudet för att ta en värktablett. Det brukar få kroppen att komma till ro.

Varför detta då?

Jo, det är snart dags för avslut med mitt förra jobb och det känns jobbigt. Mailade med min chef igår och hon ska ringa idag. Det finns så många frågor som jag vill ha svar på. Jag kan inte riktigt komma till ro och känslan av orättvisa är stor. Jag accepterar att jag blev uppsagd, men jag har inte alla fakta än varför jag inte kan se alla handlingar som rimliga (angående turordningregler och varför företaget agerat så här). Hoppas på closure snart. Nästa vecka ska jag och en annan uppsagd kollega i teamet dit och säga hejdå över lunch eller fika. Känns jobbigt. Vill inte gråta. Hade helst sluppit avtackning. (Gillar inte att stå i centrum och ännu värre när det inte var mitt beslut att lämna. Finns inget positivt alls i ett sådant möte. (Men vill vara snäll mot kollegorna som har frågat efter mig.))

Det andra jobbiga är det nervösa i att stå inför att få ett uppdrag. Jag har redan fått ett internuppdrag inom företaget där jag jobbar, men nu är ju målet att bli anlitad som konsult.

Agenten/rekryteraren jag träffade i torsdags hade massor av uppslag så jag väntar så smått på att han ska ringa. Har även andra trådar ute. Nu gäller det mest att matcha uppdrag med mina krav på 30-40% arbetstid och mestadels hemifrån. (Men jag har ju fyra månaders avgångslön så rent ekonomiskt är det lugnt.)

Men som trygghetsnarkoman mår jag inte så bra av att inte veta hur framtiden blir. Hamnar jag ute på något megastort företag, ska jag göra smågrejer åt en liten firma eller blir det sysslolöshet i flera veckor eller månader?

Det är ju egenföretagarnas/frilansarnas ständiga huvudvärk det där, så jag är på intet sätt unik. Det är tur att Fredrik har en stabil inkomst, annars hade jag inte vågat.

Men å andra sidan är mitt enda andra alternativ att bli deltidsarbetslös eftersom det nog blir väldigt svårt att hitta ett företag som anställer mig och låter mig jobba 36%…

Är väldans trött idag trots sovmorgon. Inte så konstigt kanske. Men kom iaf långt i ljudboken Pojken som byggde egna världar som handlar om en pappa till en högfungerande autistisk 8-åring. De kommer inte så bra överens fram tills de hittar varandra genom dataspelet Minecraft. Jag bara tänker låg-affektivt bemötande och bekräftande kommentarer hela tiden när jag lyssnar på deras dialoger. Fasiken, det skulle gå så mycket lättare för pappan om han bara lärde sig kommunicera. Låg-affektivt bemötande är superbra och särskilt viktigt i mötet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och att validera/bekräfta sina medmänniskor i deras känslor är viktigt för alla. Helt revolutionerande för mitt föräldraskap!

Kanske får ta en te eller nåt så att jag piggnar till.

 

 


Mamma-Mollydag

20 mars, 2017

Idag delade vi upp oss med varsitt barn. Det är något vi borde göra oftare, men pga utmattningen har det inte blivit så.

Fredrik tog med Stella till stan. De lekte på Plikta (lekplats), gick på café och köpte några grejer.

Jag och Molly gjorde det där som vi alltid pratar om men aldrig hinner. Vi pusslade och gjorde t-shirttryck. 

Vi pusslade klart kattpusslet som legat framme en månad (inte helt lätt eftersom det saknas 11 bitar, varav fem kantbitar) och vi skrev ut bilder, skar ut dem med skalpell och använde som schablon. 

Blev supernöjd! (Det är jag som målat på tröjorna och fyllt i på frihand.) 

Det är alltså en AT-ST och en AT-AT, robotliknande transport- och stridsfordon i Starwars. Älskar mechs, gångare och robotar

Utskriften av Mollys gerbilunge såg så riktig ut att vi fotade och skickade till F. ”Kolla vad vi hittade i gerbilburen!” Han blev lite kallsvettig sa han… ^^

Sen efter tre-fyra timmars pyssel och pussel så gick jag och vilade och Molly kollade på TV. Tänk vad mycket man (jag) orkar nu när jag inte är lika utmattad längre! Känns helt fantastiskt! ❤


%d bloggare gillar detta: