Mycket mycket

Har haft två tunga veckor med stress och press. Många utomstående grejer som varit svåra att kontrollera. I påskhelgen kommer sånt som gör mig än mer pressad, nämligen aktiviteter som inte går att boka om. 

I år vill jag följa med på de två påskfirandena, men jag vet inte om det går. Har tagit ut mig dessa veckor. 

Idag vaknade jag redan vid nio och gick stolt upp och meddelade maken. Men redan efter frukosten behövde jag vila och sen stensov jag i tre timmar till! (Inte pga sömnig utan pga utmattning.)

Har lyckats jobba 45 minuter idag, men försöker ta det lugnt. Att vila för att kunna följa med till svärfar i morgon går först. Om det nu går alls. Vi får se.

Läser mina gamla blogginlägg om utmattning och ser att jag gjort stora framsteg. Men jag brottas med samma problem, om än på en annan nivå. 

Det finns så många olika saker som pressar/stressar mig och det är svårt att göra något åt vissa av dem. Stressande:

  • Aktiviteter som inte går att omboka
  • För mycket på att göra-listan
  • Deadlines
  • Saker som hänger i luften (lämna besked, lappar som ska tillbaka, saker som ska kommas ihåg och stämmas av)
  • Konflikter inom familjen
  • Passa tider
  • Oro för framtiden (bli utan uppdrag, skilsmässa, någon närstående dör, inte bli frisk osv
  • Saker som behöver göras klart pga oreda hemma eller dylikt (renoveringar, städning m.m.)
  • Telefonsamtal (tar otroligt mycket energi)
  • Sista minuten-lösningar
  • Familjemedlemmar som inte kan planera/hushålla med tiden/blir jättearga när de inte får som de vill pga att tiden inte räcker till
  • Kommunikation (mail, sms, meddelanden på nätet, och telefonsamtal som jag nämnde)

Finns säkert massa mer. 

Men livet har samtidigt förändrats mycket sen jag blev sjuk hösten 2013. 

  • Barnen har blivit mer självgående (från 2 resp 6 år till 5,5 resp 9,5 år!).
  • Vi har lärt oss kommunicera och samarbeta bättre i familjen (säger bara låg-affektivt bemötande!).
  • Jag mår bättre psykiskt efter terapisamtalen.
  • Jag har lärt mig att känna igen min kropps signaler och har lärt mig prioritera, stressa ner osv.
  • Fredrik slutade på sitt förra jobb med ständiga jobbresor och startade eget med några kollegor (lyckligare och med kortare restid.)
  • Jag blev uppsagd och har börjat frilansa hemifrån och mår bättre som introvert + att jag slipper pendla.
  • Vi har börjat köpa städhjälp och hemkörning av mat. Har välfungerande rutiner för läxor och hushållssysslor. Att få ihop vardagsrutinerna är inte längre en kamp.
  • När F slutade resa i jobbet så innebär det färre obligatoriska bortakvällar så att han kan prioritera umgänge och träning istället när han väl ska vara hemifrån. 

Och om knappt tre månader är de fyra föräldrakooperativa förskoleåren över. Ska bli så skönt att slippa sitta i styrelsen, ha jourstäd, städdagar och annat. (Kommer ju sakna det roliga, men i det stora hela kommer vi att få massa mer fritid.)

Så det händer ju helt klart bra grejer. Min förhoppning är ju att utmattningen ska ge mig den där sparken i baken att skapa mitt drömliv utifrån mina och familjens förutsättningar. Att jag inte ska fastna i det stressiga hamsterhjulet. 

(Men jag vill inte påstå att jag är tacksam för utmattningen på något sätt. Den är som ett litet helvete som jag önskar att jag hade sluppit, även om jag inser att det var oundviklig i mitt fall. Men om jag nu ändå ska gå igenom detta så tänker jag iaf dra nytta av erfarenheterna.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: