Svårt att förutse

30 maj, 2017

Det är så svårt att förstå sig på min kropp. Den ballar ur och är inte helt lätt att förutsäga. Mådde bra i två veckor men blev extra spänd i kroppen de sista nätterna. Idag är jag tillbaka i sängen med utmattning. Men på ett sätt är det bra, det betyder att spändheten gett med sig. 

För en timme sen tvättade jag fönster! Svårt att förstå just nu. Har som rutin att ta en promenad efter frukost, men eftersom det regnar gjorde jag fysiska grejer hemma istället som att tömma diskmaskinen, torka ur bestickslådan och tvätta fönstren.

Men sen landade jag här i sängen med en känsla av en tung sten över bröstkorgen.

Det är mycket som händer nu i maj-juni. Vi har de två hetsigaste veckorna framför oss nu. Tre födelsedagar (släktkalas), studiedag, skolavslutning, klassmöte för nya skolan (Stella) och gårdsfest på förskolan. 

Lyckades boka om sista styrelsemötet och ev. bokar jag om cellprovet också. I morgon är det brandskyddskontroll i huset.

Pappa kommer hit från Luleåtrakten i morgon onsdag och stannar till måndag. Ska bli kul, men brukar bli intensivt. (Han ska även träffa andra, men sover hos oss.) Men jag får ta det i min takt och pausa när jag behöver. 

Mitt födelsedagsfirande i lördags blev iaf kul bortsett från att jag hade vätskebrist. Frukost på altanen, efterlängtad skogsutflykt med familjen och spelkväll med kompisar mellan 16-00.30 (nästan som förr!). Har fått en familjehängmatta (ja!!), som dock fastnat nånstans på vägen (tullen?) och en fin ask som Molly gjort i slöjden. Bästa presenterna!

Molly visade mig scoutskogen som jag inte kunnat följa med och se tidigare. 

Nu är jag 34 år.


Vad är det som händer?

29 maj, 2017

Igår kopplade jag ihop två grejer som jag inte tänkt på tidigare. Vissa dagar får jag ont i nacken/käkarna av att ligga och läsa för barnen vid nattning och andra dagar får jag ont runt örat av hörlurarna (som jag har när jag spelar dataspel, stora gaminglurar). Eller ja, det kan vara samma dagar också, som igår t ex. 

Jag tror att det beror på att jag bitit ihop käkarna av spändhet tidigare under dagen/natten.

Men jag har inte varit så spänd på sistone. Förutom på nätterna då av någon konstig anledning.

Jag vaknar sedan några dagar på rygg (!) (händer ju aldrig annars!), stel som en pinne med hårt spända ben och käke. Varför spänner jag mig när jag sover?

Drömmer nya drömmar också. Jag har drömt samma tiotalet drömmar i många år nu, men plötsligt dyker helt nya drömmar upp, det är jätteovanligt. (Jag analyserar mina drömmar och de har samma tema eftersom jag har samma känslor dagtid sedan många år pga lever detta liv.)

I natt flyttade jag till Oslo för att bo i ett kollektiv. Blev väckt på morgonen av en dörrförsäljare och bestämde mig för att skriva en skylt att sätta upp. Kunde inte hitta några lediga papperslappar först. När jag skulle skriva tyckte mina nya norska kombos att jag var duktig på norska. ”Jag har sett Skam”, sa jag. ^^

Jag tror att de nya drömmarna handlar om den stora förändring som sker i mitt huvud just nu. Men jag vet inte varför jag är så spänd nattetid.

Kanske får satsa på extra mycket yoga, avslappning och motion framöver. 


Överraskande förbättring

28 maj, 2017

Jag mår bra. Jag är pigg. Jag känner mig lätt i kroppen.

Jag har inte haft tyngdkänslan i bröstet på flera dagar. Istället känner jag en slags pirrande lätthet i kroppen. Som att jag ska fladdra iväg. Väldigt ovanligt för mig som känner mig som under en bautasten hela eller delar av dagarna sedan 3,5 år tillbaka.

Samtidigt är jag lite rädd för det pigga. Tänk om det är stresshormoner och falsk pigghet?

Men samtidigt så känner jag mig inte stressad, så jag hoppas att det är en äkta pigghet. 

Tvingar mig själv att vila med jämna mellanrum. Vill inte utnyttja läget och bli sjukare igen. Varvar aktivitet med vila precis som vanligt. 

Vad är skillnaden då?

Jo, jag tror att det handlar om det jag skrivit om några gånger nu. Avsaknad av oro och ångest. För dessa två är väldigt dränerande. 

Detta tillsammans med minskande av overrides (har t ex börjat natta de flesta kvällar mot att F lagar mat eftersom det är dränerande för mig) och färre stressorer/bullriga miljöer verkar ha gjort susen. En positiv spiral av ork, minskad frustration, mer glädje, tilltro och bättre tankar. Peppar peppar. 

Familjelivet är lika rörigt som tidigare, men jag har lärt mig att hantera det bättre nu de senaste veckorna. 

Kolla bara hur humörappen ser ut för maj månad. En normal månad har jag ungefär hälften/hälften av bra- och sådär-dagar. Orange toppendagar har jag max en i månaden…

Jag har nästan haft bara bra dagar två veckor i rad!

Håll tummarna nu! Efter alla dessa år är det verkligen min tur att bli frisk och få en normalfungerande vardag.


När organen flippar ur

27 maj, 2017

Det är jobbigt när det känns jobbigt i kroppen och jag inte vet vad det är. Men jag har börjat lära mig:

  • Brännande känsla i bröstkorgen = halsbränna
  • Ilande känsla i matstrupen, ev gungande magsäck, känsla av att man behöver luft = illamående
  • Ont i magen och kan inte ligga på mage eller äta = magsjuka/ont i magsäcken
  • Ont längre ner i magen = luft i tarmarna, förstoppning eller dylikt
  • Ilande värk som kommer i vågor längst ner i magen = mensvärk
  • Ont i bröstkorgen, mest på höger sida = gallsten (men nu har jag ingen gallblåsa längre)
  • Känsla av kramper i tarmarna = förstoppning vid mens
  • Kraftig smärta som varar några sekunder längst ner i magen = ligamentsmärtor i livmoderns ”upphängningssystem”. Vanligt i början av mina graviditeter samt om jag vrider mig illa i sängen. 
  • Svidande känsla i magen, ev illamående, men kan äta och ligga på mage, värre efter att man ätit = magkatarr/magsår
  • Plötsligt kraftigt illamående som passerar på nån halv minut = stressreaktion
  • Ont i magen/svullen/uppsvälld = gasig (t ex efter att ha druckit kolsyrad dricka. Måste ligga på mage för att få upp rapar och pressa ut bubblor ur tarmarna.)

Idag kände jag något som jag inte riktigt kunde placera men som jag ändå kände igen, särskilt från utlandssemestrar. Jag var yr, lite illamående och hade huvudvärk. Och var sugen på cola (brukar jag aldrig vara).

Konstaterade snabbt att jag hade vätskebrist. I Sverige! Fick ta till den vanliga utlandsresekosten: chips, salta kex och cola. Fixa till socker/saltbalansen i kroppen (vätskeersättning hade också varit bra men hade ingen och orkar inte blanda). 

Det blev bättre efter några timmar.

Hatar att kroppen muppar ur typ varje vecka. Har mycket problem med gaser, bubblor, magkatarrer, stressreaktioner och halsbränna (och har som sagt opererat bort gallblåsan). Är dock immun mot vinterkräksjukan, alltid nåt. (Ja, är oerhört tacksam för detta.)). 


Planera om

24 maj, 2017

Jaha, så var det dags att rapportera om denna tuffa vecka. Eller ja, mindre tuff än andra, men ändå besvärlig.

I söndags kväll kom jag på att det inte alls var lämpligt att jag tog med Molly till tandläkaren (F hade tagit de andra två besöken nu i vår) eftersom besöket var 7.50 när Stella skulle lämnas på förskolan och att hon antingen skulle behöva lämnas för tidigt eller för sent. Sen kör jag helst inte bil pga nervig/lättstressad sen utmattningen och bussar skulle ta lång tid med byte. (Och om F skulle lämna Stella så skulle jag även behöva hämta.)

Sen hade vi även städhjälp samma dag och då blir jag alltid spänd över att gå upp i tid och få allt undanröjt. Och om jag skulle gå upp halv sju och sen inte få lägga mig pga städet så skulle det inte funka. Måste antingen sova fram till tio-elva eller lägga mig igen vid halv tio och sova två timmar till om jag går upp vid sju.

Så Fredrik fick ta det igen. Bytte mot att jag skulle hämta-lämna på tisdagen. (F måste hinna jobba sina timmar och därför blir ärenden besvärliga även om han inte blir stressad av själva grejen.)

När jag hämtade på måndag fick jag reda på att vi hade utvecklingssamtal för Stella dagen efter. En virrig person i min familj hade slarvat bort lappen och inget sagt till mig. Tur att vi blev påminda…

Så på tisdagen gjorde jag följande bedrift (för att vara jag): lämnade, sov, gjorde styrelsejobb en timme, vilade, hämtade Molly och lämnade in henne på förskolan med Stella, gick på utvecklingssamtal (introvert-dränerande) och gick hem med barnen. Normalt sett orkar jag en av dessa aktiviteter…

Och det var inte över. Idag klippte jag halva gräsmattan (sen blev det vila) och sen fick jag stresspress när jag insåg att jag inte ville komma 10-15 min för sent till hämtning på förskolan pga Mollys utvecklingssamtal. Ville inte ha den stresskänslan i magen även om jag troligen hade fått ok från personalen. 

Funderade på om jag skulle hämta tidigare och ta med henne (stresspress) eller dumpa henne med Molly på fritids (kan man göra så?). 

Fredrik föreslog att jag skulle fråga Stellas kompis föräldrar och när jag var halvvägs nerför backen ringde de äntligen tillbaka. Stella skulle få följa med dem hem! Phu! Gick hem igen en kvart innan jag gick på mötet.

Väl i korridoren undrade de var Molly var. Jag hade missat att hon skulle vara med! (Virrig, ja!) Tur att jag inte tog med Stella!

Men sen släppte pressen. Molly hade fått godkänt på alla nationella prov utom ett matteprov med uppställning av tal, så det ska hon träna på. 

Molly och en kompis spelar Overwatch, Stella är hos sin kompis och jag får lite lugn och ro på altanen nu. Det kan jag behöva. 

Hoppas att långhelgen blir lite lugnare…

Ps. Min senaste strategi är att istället för att kämpa emot och känna mig som ett offer för tillfälligheter/andras krav ska jag försöka hitta tilliten i att jag klarar sånt här. Jag ska skapa goda exempel och ändra min syn på hur jag upplever saker (för det är inte lika jobbigt som förr. Jag bara tror det och då spänner jag mig och blir utmattad). Jag ska sluta vara rädd för kaos, ändrade planer och nödlösningar. Lita på att allt blir bra. Sluta spänna mig. Hitta lugnet. (Lättare sagt än gjort, men hjärnan går att programmera om, så jag ska försöka göra det.)


Prylar alltså

20 maj, 2017

Shit vad mycket energi och plats de tar. Denna helg har vi bli av med-helg eftersom vi äntligen fått tillbaka bilen från verkstan + att jag har fått nog. 

Jag har några lådor i förrådet där jag lägger grejer som ska skänkas, slängas eller till återvinningscentralen (t ex teknikskrot) och de svämmade över i veckan. Fredrik rensade även ut sin garderob för två veckor sen och vi behöver slänga gamla uttjänta möbler som legat i carporten uppemot ett år.

Ja, antar att alla har den där skräphögen nånstans. Tidigare har vi alltid haft den i förråd, men nu syns den mot gatan. Lite smått pinsamt till slut. 

Ska bl a slänga en gammal fotpall, en uttjänt matta, en trasig sängbotten, en bildäcksgunga, en gammal skrivare, en trasig spaljé och andra skrymmande grejer. Snart kan vi gå inne i carporten igen. Idag blev vi av med alla kartonger som legat där ett tag.
Längtar även tills svågern flyttar till nya lägenheten så att de kan hämta en skänk, en bokhylla och barnmatstolen (de ska få en bebis i sommar). Stora skrymmande grejer som vi vill bli av med. ”Bara” sex veckor kvar nu.

I sommar när hyllan ryker kan jag fortsätta rensa på vinden. Vi har bl a miljarder med leksaker där som ska ut. Brukar rensa vind/förråd varje sommar sedan tiotalet år och i år ska jag rensa enligt Kon Marie-metoden så det blir extra mycket som ryker. 

Ut med grejset bara! Så himla skönt att få det gjort.
Ps. Och sen är det jätteviktigt att inte fortsätta shoppa prylar som det inte finns ett reellt behov av (eller som man älskar). Annars fortsätter man ju bara att fylla på. Vi planerar inköp noggrannt och går aldrig i affärer i onödan. Har t o m slutat gå på loppis om jag inte är ute efter något specifikt. Vill inte ägna min tid åt att shoppa, laga, förvara, transportera och slänga. Det räcker gott med det som behöver finnas hemma. 


Som en vajer

19 maj, 2017

Min kropp är som en fiolsträng igen. Hela veckan. Det är väldigt jobbigt. Särskilt eftersom jag inte haft energi att träna den trött och avslappnad. Har fått nöja mig med lugn yoga och avslappningsövningar (har hjälpt tillfälligt). 

Nästan varje vecka säger jag att ”detta har varit en jobbig vecka, men snart lugnar det ner sig”. Förutom att det inte gör det. Särskilt inte i maj-juni, oktober och december. 

Men jag tror att jag hittat ett nytt förhållningssätt. Så det kommer bli bättre, men det blir tungt fram tills jag vant mig vid annorlunda tankar/handlingar. (Orkar inte gå in på allt nu men det handlar om att programmera om hjärnan, minska ångest, få goda erfarenheter samt skapa tillit.)

I måndags var de andra tre på öppet hus på fritids, i tisdags var det styrelsemöte för mig på förskolan hela kvällen, i onsdags var de på scoutavslutning på kvällen och igår kom svåger+fru på spontant altanhäng (F passade på att köpa en pastamaskin och gjorde pasta samt rabarberpaj). 

Idag var jag hos frisören och behövde åka ända till Masthugget och jädrar var mycket buller och prat det var på spårvagnen. Jag fick sätta i öronproppar för att inte bli hjärntrött. Frisörbesök tar drygt 2,5h och jag blir alltid jättetrött av det. Satt som en pinne i frisörstolen trots att jag känner frisören och inte är nervös. (Vill helst inte åka till en annan frisör eftersom jag investerat i vår relation samt hittat en alternativ/halvnördig frisör som jag funkar bra med. Mvh/introvert)

Men jag tror att det hela handlar om att jag spänner kroppen eftersom jag känner att jag ”måste klara av detta”. Hela veckan. Ville inte boka av frisören heller eftersom jag blivit jättelånghårig och hade väntat 1,5 mån på den tiden. (Hade inte varit där sen förra sommaren pga utbränd/arbetstränande och det blir inte bra när jag klipper mig hemma.)

Kunde knappt sova i natt eftersom kroppen var så spänd. Biter ihop käkarna och sådär. 

Hoppas att jag kan komma till ro i helgen. Nästa vecka väntar tandläkarbesök för M på måndagen (jag), utvecklingssamtal för M på onsdagen (jag och F) och fyra dagars ledighet på kristi himmelsfärd. Firar min födelsedag på söndagen (men fyller den 29e). 

Känns lite bättre inför nästa vecka iaf. Inga bokade kvällsaktiviteter. Än så länge…


%d bloggare gillar detta: