Stanna upp

Det känns som att jag står inför ett vägskäl igen. Att jag är på väg att hitta det där som gör mig så trött. 

Nu har jag varit sjuk i 3,5 år och mina symptom ser inte längre likadana ut som de flesta andra utmattades. Det har blivit tydligt att jag inte kommit bort från det som triggar min utmattning, och hur skulle jag kunna komma bort från det om jag inte flyttar bort från min familj? (Det vill jag verkligen inte som ni förstår.) Och jag kan definitivt inte sjukskriva mig från mitt psyke/ångesten (som fanns före jag blev utmattad, det är inte ett symptom på utmattning).

Det hela känns nog lite som att försöka hitta tillbaka till livet efter en ätstörning. Det funkar ju inte att klippa helt, för äta behöver man. Så jag får kämpa med balansen trots ständiga triggers.

Jag funderar på att bli helt sjukskriven igen. Har taggat ner med jobbandet de senaste veckorna för att faktiskt få ihop tid till återhämtning och inte bara överlevnad. Jag blir inte friskare av att gå i överlevnadsläge. Det har jag gjort så länge nu. Har tackat nej till uppdrag från min agent och har egentligen bara ett uppdrag kvar som snart är klart och deadlinen är i höst. 

Vill också tillägga att mina planer var att börja arbetsträna 2+2h/v förra året, men Försäkringskassan sa att jag var tvungen att gå upp direkt på 7,5h och efter bara tre månader behövde jag börja lönearbeta. Och då blev det så. Men det var för tidigt. 

Jag vill gå till botten med det som gör mig trött (och det beror dels på privata saker som jag ej kommer att gå in på mer här) och jobba med återhämtningen därifrån. 

Jag har ju ett gyllene tillfälle nu när jag har avgångslön i fyra månader (halva tiden kvar). Om jag drygar ut den räcker den till oktober. 

Jag vill ge kroppen en ärlig chans nu. Inte bara skynda mot arbetslivet. 

Annonser

One Response to Stanna upp

  1. Kronärtskocka skriver:

    Varma tankar härifrån! Så du kämpar på för att hitta balans!

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: