Planera om

Jaha, så var det dags att rapportera om denna tuffa vecka. Eller ja, mindre tuff än andra, men ändå besvärlig.

I söndags kväll kom jag på att det inte alls var lämpligt att jag tog med Molly till tandläkaren (F hade tagit de andra två besöken nu i vår) eftersom besöket var 7.50 när Stella skulle lämnas på förskolan och att hon antingen skulle behöva lämnas för tidigt eller för sent. Sen kör jag helst inte bil pga nervig/lättstressad sen utmattningen och bussar skulle ta lång tid med byte. (Och om F skulle lämna Stella så skulle jag även behöva hämta.)

Sen hade vi även städhjälp samma dag och då blir jag alltid spänd över att gå upp i tid och få allt undanröjt. Och om jag skulle gå upp halv sju och sen inte få lägga mig pga städet så skulle det inte funka. Måste antingen sova fram till tio-elva eller lägga mig igen vid halv tio och sova två timmar till om jag går upp vid sju.

Så Fredrik fick ta det igen. Bytte mot att jag skulle hämta-lämna på tisdagen. (F måste hinna jobba sina timmar och därför blir ärenden besvärliga även om han inte blir stressad av själva grejen.)

När jag hämtade på måndag fick jag reda på att vi hade utvecklingssamtal för Stella dagen efter. En virrig person i min familj hade slarvat bort lappen och inget sagt till mig. Tur att vi blev påminda…

Så på tisdagen gjorde jag följande bedrift (för att vara jag): lämnade, sov, gjorde styrelsejobb en timme, vilade, hämtade Molly och lämnade in henne på förskolan med Stella, gick på utvecklingssamtal (introvert-dränerande) och gick hem med barnen. Normalt sett orkar jag en av dessa aktiviteter…

Och det var inte över. Idag klippte jag halva gräsmattan (sen blev det vila) och sen fick jag stresspress när jag insåg att jag inte ville komma 10-15 min för sent till hämtning på förskolan pga Mollys utvecklingssamtal. Ville inte ha den stresskänslan i magen även om jag troligen hade fått ok från personalen. 

Funderade på om jag skulle hämta tidigare och ta med henne (stresspress) eller dumpa henne med Molly på fritids (kan man göra så?). 

Fredrik föreslog att jag skulle fråga Stellas kompis föräldrar och när jag var halvvägs nerför backen ringde de äntligen tillbaka. Stella skulle få följa med dem hem! Phu! Gick hem igen en kvart innan jag gick på mötet.

Väl i korridoren undrade de var Molly var. Jag hade missat att hon skulle vara med! (Virrig, ja!) Tur att jag inte tog med Stella!

Men sen släppte pressen. Molly hade fått godkänt på alla nationella prov utom ett matteprov med uppställning av tal, så det ska hon träna på. 

Molly och en kompis spelar Overwatch, Stella är hos sin kompis och jag får lite lugn och ro på altanen nu. Det kan jag behöva. 

Hoppas att långhelgen blir lite lugnare…

Ps. Min senaste strategi är att istället för att kämpa emot och känna mig som ett offer för tillfälligheter/andras krav ska jag försöka hitta tilliten i att jag klarar sånt här. Jag ska skapa goda exempel och ändra min syn på hur jag upplever saker (för det är inte lika jobbigt som förr. Jag bara tror det och då spänner jag mig och blir utmattad). Jag ska sluta vara rädd för kaos, ändrade planer och nödlösningar. Lita på att allt blir bra. Sluta spänna mig. Hitta lugnet. (Lättare sagt än gjort, men hjärnan går att programmera om, så jag ska försöka göra det.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: