Dagbok dag 17 som barfota

Idag gick jag barfota till och från förskolan, igår gick jag barfota halvvägs hem. Stella gjorde också det. Tog en barfota kvällspromenad igår och mötte upp Molly halvvägs från skolan idag.

Så nu har jag gått barfota ca 4 km på två dagar och mina fötter är…eh…lite grövre. Känner ett tryck i stil med blåsor på två ställen, men kan inte se några blåsor. 

Men jag måste ju ändå säga att fötterna blivit väldigt tåliga och att de är grymt anpassningsbara. Mjukheten/skörheten är borta och lite smågrus är inga problem så länge det mesta är asfalt eller gräs. 

Men i morgon (när jag ska till stan) får fötterna faktiskt ha skor på sig även om det känns konstigt nu. Det blir zero drop-skorna (Camper), jag har inte använt skor med drop (upphöjd häl som ”normala” skor har) på nån vecka nu. Har iofs mest varit hemma i stadsdelen och gått barfota, men ändå.

Jag har vant mig vid barfotagångstilen och går inte längre på hälarna (eftersom det är obekvämt barfota). Har nog gått mestadels så här under cirka tre veckor nu (kortare steg, landa på trampdynan/mitten av foten). Gick ganska fort att vänja sig. Har inte längre träningsvärk i benen, men kan känna av styrketräningen i fötterna (vilket är bra!).

Idag har jag tillverkat 1,5 sandal till Molly. Hon ville verkligen ha när jag visat min pappersmodell så jag gjorde hennes först som testexemplar. Så nu har jag ont i både fötter och händer (tungt att handsy genom läder och skinn). Mer om skorna senare. 

En tuff fot

Ps. Ska försöka ordna breda bra skor till barnen för att förebygga att även deras fötter blir svaga, platta och med inklämda tår. Sandalerna blir första målet. Molly älskar dem! (Hon är helt med på det där med att gå barfota och ha platta, breda skor och Stella älskar ju att gå barfota.)

Annonser

2 Responses to Dagbok dag 17 som barfota

  1. Tant Sviskon skriver:

    Jag är inte så insatt i barfotagrejen, men det låter intressant. Hur tänker man runt asfalt? Jag tänker att vi kanske inte behövde dämpning när vi gick runt i skogen på mjuk jord, men att hårdheten och stumheten i asfalt (och golv inomhus) är en annan grej än vad vi är skapta för?

    Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Hej! Ja, så är det helt klart, men det verkar också så att fötter anpassar sig bra till underlaget så länge de är starka och kan känna underlaget ordentligt. Om man går barfota så känner sig fötterna fram och man kanske landar omväxlande med hela foten eller framfoten (den mest dämpade delen av foten) beroende på hur vasst/hårt underlaget är. Foten dämpar naturligt nedslaget när man tar kortare steg och landar på trampdynan istället för på hälen så att stöten fortsätter upp i benet/knät. Fram till 70-talet var tydligen löparskorna odämpade men så kom skoindustrin på att man kunde ta längre steg om man landade på hälarna och då började de lägga till en massa dämpning för att benen inte skulle göra ont (direkt). Men ju mer dämpning och stöd – desto svagare fotmuskler och då blir ju behovet av dämpning ännu större.

      Sen hade det ju oavsett varit bättre för folk att mest gå på mjuka underlag, särskilt de som står hela dagarna. Hörde att de har trägolv på stationerna i Volvofabrikerna för att det är mjukare för fabriksarbetarna att stå på.

      Gilla

%d bloggare gillar detta: