Trött efter resdag

Nu är vi uppe hos pappa i Norrbotten igen (sjätte sommaren i rad). Det känns lite overkligt men samtidigt välkänt och nästan som hemma. Här kan jag gå ut och in i gemenskapen som jag behöver (och det gäller ju allihop).

Idag har jag en tråkig dag i sängen eftersom jag måste vila efter gårdagens plågsamma flygresa och inför kommande tre dagar i fjällen. Dessa vilodagar gör mig ofta lite nedstämd, men jag försöker hålla modet uppe. Att jag vilar är ju en förutsättning för att jag ska kunna ha roligt i morgon. Annars skulle alla dagar vara en enda sörja av försök till halvutmattade aktiviteter, alltså så jag hade det förr.

Jag lär mig mer och mer om vad som gör mig trött. Igår på flygdagen var det rädslan för att glömma något eller missa en tid (två flyg och mellanlandning i Stockholm), oro för att barnen skulle flippa ut eller att jag skulle få mycket ångest (ja, oro för oro…) Men det var överkomligt. Fick tänka på att slappna av för jag var som en spänd vajer hela dagen. Fick t o m ta en värktablett mot muskelvärk på kvällen! (Träningsvärk alltså.)

Men allt gick som sagt bra. Eller ja, första planet blev försenat i en halvtimme så vi stod i fyrtio minuter utanför en glasdörr och väntade på att få komma fram till gaten… (nä, de ville inte öppna upp rummet med lekplats och sittplatser tydligen). Fick underhålla mina rastlösa barn med lekar som ”stå på tå längst” och arga leken.

Vi hade även missat att ta med mackor så barnen blev jättehungriga. Men hittade vegetariska mackor som barnen gillade i en affär, så det var tur. (Kräsna barn.)

Sen hann vi ändå äta på Max på Arlanda (tradition + en nödvändighet om vi ska orka resa så många timmar). Dock valde jag den starka veggohamburgaren igen! (Den med oumph.) Men kom på att jag kunde plocka bort chilipepparn och då blev den ätbar. (Älskar att Max har börjat med en massa veggoburgare! Så kul att faktiskt ha ett val annat än ”den enda veggohamburgare vi kanske har”…)

Flygresorna var korta och gick bra. (40 min + 1h 10 min) men det var som vanligt mycket köande och rastlösa barn. På Arlanda fick jag dem att småspringa fram på de vita linjerna på golvet och att hoppa över dem. (De är inte så bra på att aktivera sig själva.)

Roligt var att flygvärdinnan som skulle hälsa oss välkomna till Kallax i Luleå knappt kunde prata för att hon fnissade så mycket. Undrar vad de just hade pratat om där bak i planet?

Nu har halva semestern gått. Vi gör roliga saker, men jag ser ändå fördelar med vardagen, t ex mina sovmorgnar (vi väcker barnen varannan morgon och sen lägger vi oss igen medan de tittar på TV. Men de brukar väcka oss några gånger) samt att slippa föda barnen flera gånger per dag (kräsna!).

Så det känns därmed inte hemskt att gå tillbaka till vardagen igen. Däremot känns det hemskt att det snart är höst, vinter, mörkt, kallt och slaskigt. Avskyr verkligen vintern!

Funderar ibland på om jag borde flytta för att slippa det göteborgska rusket. Norrut i landet är det ju mer snö och roligare att vara ute på vintern. Men samtidigt blir det ju mörkare längre tid under dygnet (fram tills det vänder igen) och trädgårdssäsongen blir ju hopplöst kort. Nä, det kanske är Kanarieöarna vintertid som gäller i alla fall?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: