Fjällvandring del 4 (sista delen)

6 augusti, 2017

Fortsättning på del 3.

28 juli 2017.

På fredagsmorgonen gick vi upp och packade ur rummet. Vi gick ner till älven en stund och målade akvarell (och spelade mobilspel. ^^) Det var jättevackert med dimman.

20170728_11111420170728_11133520170728_11134720170728_113425

Sen tog vi färjan tillbaka till Kebnats och bilarna (området runt fjällstationen är väglöst land). Vi körde in i Stora Sjöfallets nationalpark och besökte museét Kulturum. Där provade Molly på att kasta lasso runt renhorn och vi lärde oss mer om den samiska kulturen och renar.

20170728_12080520170728_13062920170728_135411Efter våffelfika åkte vi ytterligare lite längre in i Stora Sjöfallets nationalpark för att göra lunch. Stella fick äntligen ut sin lösa tand när hon åt majs. Hon hade vickat på den i fem dagar och var jätterädd för hur det skulle kännas att tappa den. Först fick hon panik när det började blöda, men när vi torkat av henne så blev hon stolt istället. Stora barnet!

20170728_145333 Efter maten var klockan halv fyra och det var dags att köra hemåt. Vi stannade i Jokkmokk som låg halvvägs och åt mat vi köpt på ICA. (De hade bara pizzeria i den staden och det åt vi förra gången.) Som tur var fanns Picadeli-sallad att plocka ihop inne i mataffären.

20170719_134347

Det var jätteskönt att få komma hem till huset utanför Luleå och vila. Vi såsade runt en hel dag efteråt, så trötta var vi.

Men det var väldigt roligt att fjällvandra. Det kan jag absolut tänka mig att göra igen, bara jag kan ligga bekvämt när jag ska sova. Kanske vandrar vi mellan två fjällstationer nästa gång? (När barnen är större och jag inte är utmattad.) Fredrik har bestämt med sin syrra att de ska vandra nästa år (och då kör de hela grejen).

 

Annonser

Ut med djuren bara

6 augusti, 2017

Jag har haft mina dåligt samvete- a.k.a ägare-till-vanskötta-bortglömda-djur-drömmar regelbundet i flera år nu.

Men sedan några dagar tillbaka har det dåliga samvetet minskat i drömmen. Höromdagen bestämde jag mig i drömmen för att låta de bortglömda hamstrarna som aldrig visade sig svälta ihjäl och så skulle jag slänga hela buren.

I går natt hade jag ett övergivet akvarium där fiskarna börjat hoppa ner på marken. Men jag sket i att vilja sälja tillbaka dem till affären (svårt!) och försökte istället döda dem i min mördarsnigelhink med spolarvätska.

Nu vill jag bara lägga in en brasklapp här. Jag är absolut ingen djurplågare utanför drömmarnas värld. Jag sköter om mina gerbiler precis som man ska.

Men eftersom bortglömda djur för mig står för dåliga samveten, saker jag försökt dölja och saker jag vill bli av med, så tolkar jag de nya varianterna som att jag faktiskt gör något åt problemet.

Jag tänker att jag istället för att sopa in problemen under mattan (behålla ett akvarium/djur som jag inte vill ha men inte vet vart jag ska göra av) så tar jag kontroll över situationen.

Det handlar troligt om min nya attityd till mig själv och mina behov. Att jag tänker stå upp för att kommunicera mina förutsättningar i alla sammanhang och be om den hjälp jag behöver. Det handlar inte bara om utmattningssyndromet utan även om de bakomliggande faktorer som bidragit till att jag blivit sjuk.

Nu ska jag kunna vara mig själv i alla lägen och sluta fejka för att passa in.

Jag ska döda djuren och skicka ut dem ur mitt hem. Jag har inget att dölja och ha dåligt samvete för längre.


%d bloggare gillar detta: