När dagarna blir så konstiga

Har oroat mig flera veckor för vad läkaren skulle säga om utredning (läs förra inlägget) och spänt mig en massa de senaste dagarna pga allt som händer denna vecka.

I måndags åkte F på konferens till Skagen så jag var själv med barnen i två dagar.

Gick upp och lämnade både måndag och tisdag. Det innebär att jag sover cirka 5-6 timmar, lämnar, äter frukost och sover igen mellan ca 9.30-12.

På måndagen hämtade svärmor barnen och så kom de hem mätta till 19. Väldigt hjälpsamt! Nattningen gick bra, men sen var det som att det ovana med att sova utan Fredrik i huset slog till.

Vaknade klockan tre av att Molly kom in till oss (hon och F sover i samma rum så det brukar inte hända). Det blev trångt i sängen. Sen hörde jag regnet och mindes att jag glömt plocka in kuddarna i hängmattan och madrassen som jag vilar på på altanen. (Nåväl, det skulle väl torka i solen/tvättstugan.) Hade även glömt larma huset. Sånt som F gör…

Sen låg jag vaken till 07 när barnen skulle upp. Suck!

Fick en ångestattack på morgonen när jag insåg att jag både skulle hämta, lämna och lämna Stella hos en kompis (hon får hemska utbrott om hon inte får som hon vill). Men jag vågar inte köra bil och att gå dit med barnen skulle dränera mig (cykel har jag ingen och Stella cyklar fortfarande inte bra).

Svärmor erbjöd sig att hämta efter en klagovisa på Instagram, men Stella skulle fortfarande bli sur.

Till slut fick F ringa upp från Danmark och reda ut mitt ångestfyllda kval. Jag sa ”det känns som att hjärnan hängt sig! Jag kan inte tänka!”

Han kom fram till att jag kunde låta kompisen komma till oss och så kunde jag värma pannkakorna till middag. Därmed slapp jag laga mat till barnen (jobbigt) och vi skulle även slippa hämta och lämna Stella.

Så blev det. Fredrik kom hem vid sextiden. Då var jag så uppstressad av att jag som sjuk hade det fulla ansvaret för barnen i två dagar att det tog hela kvällen att komma ner i varv. (Fredrik övernattar sällan på affärsresor sen några år pga detta.)

I morse hade jag telefontid med läkaren mellan 8-10. Det är för tidigt för mig som behöver få mina 9-10 timmars sömn, men får man en läkartid så tackar man inte nej…

Väckte mig 7.45 och låg sedan och väntade och försökte hålla mig vaken. Han ringde vid nio. Sen sov jag mellan 9.30-13.30. Så. Trött.

Nu är klockan snart två. Borde gå upp och äta…frukost?

Vid fyra ska barnen hämtas.

Jag är så trött på alla dessa avvikande konstiga dagar med konstiga krav på mig.

I morgon ska jag dessutom till frisören och det tar mycket energi. Men om jag avbokar får jag vänta flera veckor. (Bokade om ett besök hos arbetsterapeuten i måndags, pallade inte alla tre på samma vecka.)

Kommer nog bli liggande större delen av dagarna resten av veckan. Suck. Som förra veckan då.

Har för övrigt börjat nedteckna hur belastande veckorna blir nu på hösten. Hur många veckor är lugna och hur många ”för mycket”? Sammanställning kommer.

Samtidigt pratar läkaren om grön rehab och arbetsträning. Hur ska jag orka det när vardagen redan är över min förmåga?

Nä, som jag skrev i förra inlägget hoppas jag på hjälp med anpassningar i vardagen. Har levt så här för länge nu.

Annonser

One Response to När dagarna blir så konstiga

  1. Hanna skriver:

    Så där känner jag också. Hur ska en orka rehab, arbetsträning eller jobb när en inte orkar med vardagen? Det verkar inte ha någon betydelse. Jag känner också att det är något fel med mig som inte blir bättre, men vad ska jag göra åt den saken. Jag passar ju inte i deras mall. 😂

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: