Augusti var inte bra för mig

31 augusti, 2017

Det har varit en riktig skitmånad måendemässigt. Har inte mått så här dåligt sen i april.

Kan ju tyckas lite motsägelsefullt eftersom jag tagit ett jätteskutt mentalt sett med tanke på att jag håller på att lägga om hela min mentala värld och vardag (utifrån autismspektrumtillståndet).

Men det är jobbigt att göra nytt. Det innebär mycket oro för mig. Blir det nån utredning? Vad händer nu? Vad ska läkaren hitta på?

Har haft fler dåliga än bra dagar och det var länge sen (fyra månader sen).

Men när jag tittar i min kalender så är det inte konstigt. Massa inskolning, två jobbresor för Fredrik och massa avvikande som är stressande för mig.

Hoppas nu på en bättre september.

Önskelista:

  1. En remiss till utredning
  2. Kort kötid och utredningsstart i januari eller nåt (då är livet lugnare) (kötiden lär vara nåt år eller två)
  3. Fortsatt sjukpenning och förståelse från Försäkringskassan
  4. Bra hjälp från arbetsterapeuten och/eller annan terapi
  5. Massa förbättringar som gör min vardag bra och rimlig
  6. Mer ork
  7. Mindre stress kring alla födelsedagar och kalas som kommer nu i höst…
  8. En meningsfull arbetsträning, t ex trädgårdsterapi sen när det är dags.
  9. Lugn och ro.

Det sistnämnda önskar jag mig jämt men det känns så här: (Har tagit mig friheten att modifiera denna meme.)


Ut med augusti. In med september.

Annonser

Specialintressen

31 augusti, 2017

Det blir mycket autismspekratillstånd/asperger i bloggen nu, men dels är det mitt nya specialintresse och dels vill jag lära mig mer om mig själv för att må bättre, så det får ni stå ut med.

Men nu tänkte jag ta upp mina andra specialintressen.

Stereotypen av asperger är ju en pojke/man som kan tågtabeller utantill, är expert på rymden eller kan allt om Antarktis som huvudpersonen i tv-serien Atypical (bra!).

Men vissa AST har flera intressen och periodar precis som jag. Tjejer brukar dessutom ofta ha lite annorlunda intressen än den typiska aspergermannen, som t ex hästar, språk eller kändisar.

Mina specialintressen som barn var djur (katter, hästar, marsvin), frimärken och franska (gymnasiet).

Nu som vuxen har jag en rad specialintressen som jag läser på om så fort jag får chansen.

Däremot är jag inte så duktig på fakta eftersom jag har en opraktisk inlärningsstil, kinestetisk/taktil. Jag lär mig alltså genom att repetera/känna/uppleva och inte av att se/läsa eller lyssna.

Så om jag skulle lära mig all fakta om homo sapiens ursprung så skulle jag behöva sitta och rabbla, göra projektarbeten, rita kartor och greja och det orkar jag inte. Istället har jag en diffus kunskap/uppfattning av ämnet men har svårt för detaljer som jag kan överföra bra till andra. Sjukt opraktiskt, jag vet!

Men jag slukar i alla fall allt om den förhistoriska människans utveckling. En ny dokumentär om varför neandertalarna dog ut på Vetenskapens värld är som godis för mig.

Andra specialintressen jag har är dinosaurier (här kan jag mycket tack vare repetiv läsning i barnens faktaböcker), evolution/historia och psykisk ohälsa/diagnoser/npf (kunde redan en del om autism sen tidigare och är väl inläst på adhd, bipolaritet, posttraumatiskt stressyndrom och liknande tillstånd).

Senaste intresset är ju barfotaliv och minimalistiska skor (som ni kanske märkt, host host). Får bita mig i tungan för att inte prata om det jämt med alla.

Dataspelet Overwatch och fanbasen är en annan stor grej, särskilt på Facebook.

För två år sen hårdstuderade jag trädgård/blommor/växter/odling och pratade inte om annat nästan. Fredrik blev lite irriterad till slut ”du pratar ju bara om trädgården hela tiden”.

För några år sen var det akvarier som gällde. Hängde på akvarieforum på nätet, hängde i akvarieaffärerna, gick på akvarieauktioner och pluggade arter i böcker. (Men det intresset dog när det kändes som att jag testat allt.)

Lajv, nu-metalmusik och föräldraskap är andra saker jag snöat in på det senaste femton åren.

För mig är intressen det viktigaste näst viktigaste i mitt liv (måste nog säga att familjen är viktigast även om första impulsen säger intressena). Utan intressen skulle livet vara så fruktansvärt tråkigt. Vad lever man för då?

Har så svårt att förstå människor utan intressen. De som svarar ”umgås med vänner, se på TV, promenera, äta god mat”… Då får jag som trolig AST lust att skrika att det där är minsann inga intressen, det där är bara sånt som man gör. Sånt som nästan alla gör!

Men jag förstår samtidigt att det är jag som är lite ovanligare i sammanhanget, särskilt när det gäller intensiteten. Så ni som inte har några intressen behöver inte ta åt er, så länge man är nöjd så är ju allt bra.


%d bloggare gillar detta: