Autismspektrumtillstånd och stress del 1

Jag har läst en bra bok om autismspektrumtillstånd (AST, aspergers) och stress. Den heter Stress och psykisk ohälsa hos unga med autism och Aspergers syndrom av Diana Lorenz.

Den vänder sig främst till personal inom skolan, elevhälsan (och säkerligen till föräldrar) och det är lite synd att perspektivet är så enehanda neurotypiskt för även vi med tillståndet i fråga kan ha stor nytta av boken.

Men bortsett från det sträckläste jag boken med stor behållning på mindre än ett dygn (den är ganska tunn). Allt i jakten på att förstå mig själv bättre, vilka förväntningar jag bör ha på mig själv och hur kan jag minska min egen stress och psykiska ohälsa (utmattningssyndrom m.m.).

Nu tänkte jag ta upp särskilt intressanta textbitar och mina tankar kring dessa. Det blir tre blogginlägg om detta.

AST och stress

”Man hör ofta att personer med AST är stress- eller kravkänsliga, eller att de har sämre stresstålighet. Det ligger närmare sanningen att säga att de har fler stressfaktorer i sina liv. Stress uppstår i obalansen mellan krav och förmåga. Vardagliga situationer som ställer krav på de förmågor som är nedsatta vid AST blir stresshärdar. För den som inte har tillgång till en inre samlad erfarenhet blir varje ny situation eller uppgift energikrävande eftersom man har svårt att hitta strategier och att lugnande ”prata sig själv tillrätta”.

/…/ En person med AST saknar ofta förmåga att tala sig själv tillrätta, att resonera med och lugna ner sig själv (”Snart är jag klar,” ”Det kommer gå fint, det gick ju bra förra gången.”). Tryggheten och trösten måste komma utifrån.”

Det är svårt att veta hur andra upplever saker. Jag trodde länge att jag var neurotypisk, men vid 34 års ålder upptäckte jag att jag troligen har AST. Efter det har jag fått upp ögonen för exakt hur stressad jag blir av vissa situationer som andra verkar klara bra.

Det känns skönt att tänka på att jag inte är känslig eller konstig utan helt normal utifrån ett autistiskt perspektiv. Jag och min hjärna reagerar sunt och normalt på för höga krav. Det är inte konstigt att jag blir spänd och utmattad när jag blir så pressad och stressad hela tiden.

Att jag dessutom har låg tillit till att saker löser sig och är dålig på att trösta mig själv gör det hela mycket värre. Men jag tränar på självvalidering – dvs. att bekräfta för sig själv att det inte är konstigt att man känner som man gör. En slags självtröst.

”Sociala situationer, där man måste kunna läsa av andra, är en stor stresskälla. Bristande automatisering gör att inget går lätt. (Hög stressnivå sänker dessutom funktionsförmågan. Personen får ännu svårare att relatera till andra, orientera sig och styra sitt beteende.) Överkänslighet för sinnesintryck kan bli mer uttalad, eller så orkar man inte utsätta sig för obehaget. Man blir mer funktionshindrad. /…/ Personer med AST lever med snäva marginaler – ”utan reservdunk”. Det blir mindre energi kvar att ta av för att hantera nya belastningar. Det finns forskning som tyder på att AST kan medföra långsammare återhämtning rent fysiologiskt efter att stressfaktorn tagits bort. I en studie har barn med AST visat en fördröjning av frisättningen av en signalsubstans som släcker det fysiologiska stresspåslaget.”

Det är inte konstigt att jag lätt klappar ihop när planer förändras och något viktigt inte blir som jag föreställt mig.

Jag måste dessutom anstränga mig mer i sociala kontakter. Tänker mig det som att följa en bruksanvisning. Det krävs koncentration för att det inte ska bli fel. Jag letar efter olika bitar. Hur ska jag titta, stå, när ska jag säga vad och hur är man artig? Måste dubbelkolla med manualen för att inte råka missa något viktigt.

Efteråt analyserar jag samtalet och finner ofta olika ”fel” jag gjort och så nojar jag över dem några timmar.

Bild av @nyanseravnonsens på Instagram

Detta gör att jag undviker telefonsamtal, spontanträffar på stan, hembesök och ärenden om jag kan slippa det. Det har inte längre med blygsel att göra, det handlar om att spara energi.

Jag gillar ju att träffa vänner, men jag behöver ställa in mig på det och lagra energi inför det. Därför bokar jag in kompisar minst en vecka i förväg.

Sen det där med att autister har extra svårt rent fysiskt att hantera stress blir ju en extra funktionsnedsättning. Det blir tripla svårigheter i och med mötet i sig, kroppens nedsatta förmåga att hantera stresshormoner och en försämrad funktion i stressade situationer. Inte konstigt att nioåringar med AST blir utbrända och ”hemmasittare” och inte kan gå i skolan. (Känner till flera via nätet.)

Läs mer i del 2.

Annonser

2 Responses to Autismspektrumtillstånd och stress del 1

%d bloggare gillar detta: