Autistisk utmattning

Jag börjar mer och mer inse att det inte är regelrätt utmattningssyndrom jag har.

Jag har alltid haft mindre energi än andra och ett större behov av sömn, vila, ensamhet och stillhet. Det beror på autismspektratillståndet (AST).

När jag bodde hemma hade jag färre åtaganden iom att jag slapp hushållsarbetet. Jag gick i skolan omkring 6h per dag och slappade övrig tid. Jag har egentligen aldrig pluggat/jobbat mer än så utöver kortare perioder av heltidsjobb/studier (som varit mycket plågsamma). Även som barnlös 19-åring valde jag att jobba 75% eftersom jag ansåg att jag inte orkade mer.

Sen fick jag barn som 24-åring och med barn följer massa ansvar och extra arbetsuppgifter.

Så länge jag hade ett barn gick livet ihop genom att jag sov ikapp när jag fick chansen (sov/ammade 10-12h/natt när Molly var bebis). Vi var ju två föräldrar, så det fanns alltid chans till återhämtning när F hade Molly.

Men sen gjorde vi, utifrån ett autistiskt perspektiv, misstaget* att skaffa två barn och det var då som vardagen slutade fungera för mig (när jag var 28 år).

* = Stella var högst efterlängtad och välplanerad och jag vill definitivt ha henne som barn, men rent orkemässigt var det inte smart.

Plötsligt fanns inte de marginalerna som jag måste ha och jag började stressa och köra över mig själv.

Omkring två år efter utbrändheten började de kognitiva problemen försvinna, men utmattningen är kvar nu snart fyra år senare.

Och det som jag kallar utmattning är nog en normal autistisk reaktion på för hög belastning.

Det är jättevanligt att autister blir trötta och utmattade av att göra för mycket av sådant som dränerar dem. Många autister har ett större sömnbehov än normalt och orkar inte jobba heltid (eller alls). Många med AST måste välja bort barn.

Eftersom jag inte vetat om min funktionsnedsättning så är det först nu vid 34 års ålder som jag kan börja fokusera på att anpassa livet.

Det går ju inte att rulla tillbaka livet och stryka ett barn eller två (och det vill jag ju inte heller!), men då får jag börja i andra ändar och stryka andra saker.

Många med autism har t ex boendestöd eller hjälp med hushållsarbetet. Det är inte ovanligt att vissa sysslor som att duscha eller tömma soporna är övermäktigt ansträngande för personer med AST.

Autister brukar ha en ojämn begåvningsprofil och klarar kanske svåra matematiska uträkningar på arbetet, men kan inte förmå sig att diska eller plocka upp posten från hallgolvet. Så man får anpassa så gott det går och ordna hjälp där det behövs. (Jag och F har börjat dela upp hushållsarbetet på ett annorlunda sätt nu utifrån vad som dränerar mer eller mindre.)

Sen när det gäller barn så är de som mest krävande när de föds och sen blir de ju mer och mer självständiga för var dag som går. Så mitt liv kommer alltså bli lättare och lättare hela tiden. Snart klarar sig barnen med guidning och goda råd. De kan t o m underlätta för mig genom att hjälpa till hemma. Det är en fascinerande insikt!

Så jag har tillförsikt om att det stadigt kommer att bli bättre så länge jag hushåller med min energi och planerar mitt liv utifrån autistiska förutsättningar. Det blir kanske ett liv utanför normen, men det är ju inget nytt för mig. Det handlar mest om mina förväntningar och min inställning. Acceptans.

Annonser

6 Responses to Autistisk utmattning

  1. Sofia skriver:

    Jag funderar på om det är så att du har mindre energi än andra egentligen? Jag tänker att de flesta kanske startar på mer eller mindre samma nivå på morgonen men att vi icke neurotypiska dränerar mycket fortare iom att saker som andra bara gör utan att det kostar dom nåt, måste vi lägga mycket energi på för att klara av.
    För min del har jag märkt att övergångar mellan olika saker kostar mig enormt med energi och det är ju sånt som man gör hela tiden utan att direkt reflektera på det. Särskilt med barn som gör att fokus ändras hela tiden. Det mest energisparande för mig är att göra en aktivitet (som jag är intresserad av) och göra den länge utan att bli avbruten. Då mår jag riktigt bra, men tyvärr händer det sällan numera. Dagarna är som små upphackade bitar av start och stopp av olika saker.

    Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Ja, så kan det vara! Sysslor och sociala grejer dränerar ju snabbt min energi.
      Det där med att vilja hålla på med samma grej länge samt svårigheter med övergångar känner jag igen från folk med ADD, men det kanske förekommer med AST också? Själv har jag ett ganska kort koncentrationsspann om 25-50 min och sen tröttnar jag ofta och behöver variera mig. Ibland kan jag dock fortsätta längre om jag är i flow, men även när jag gör roliga grejer så behöver jag pausa och vila hjärnan regelbundet. Men vet inte om det hör AST till, troligen inte.

      Ja, barn är verkligen den ultimata koncentrationsdödaren. Nu är ju mina barn större och det blir ju bättre, men man kan ju bli galen på alla avbrott och frågor ändå.

      Kul att höra från dig!

      Gilla

      • Sofia skriver:

        Jag vet inte faktiskt, känns som att just dubbeldiagnoser är ett ganska outforskat område så det är svårt att säga vad som är vad. Jag misstänker ju även ADD så det kan mycket väl vara så att mina problem med övergångar har mer med det att göra än AST.
        Intressant att höra att du behöver pauser såpass ofta för att vila hjärnan, för där är jag ju som sagt precis tvärtom. Pauser är för mig ett onödigt ont som kroppen (kissnödig, hungrig) eller andra utomstående personer/faktorer tvingar mig till men som jag helst skulle slippa helt.

        Gillad av 1 person

      • hippiemamman skriver:

        Hehe, känner igen det där beteendet hos folk med ADD. ^^ När de väl startat vill de hålla igång för annars tappar de farten och landar i soffan igen. Det där med att dra igång en trögstartad motor som sen puttrar på i jämn fart om man inte blir avbruten. Men som sagt, kan nog förekomma problem med övergångar vid AST också, men inte hos mig så mkt.

        Och ja, svårt att veta vad som är vad vid dubbeldiagnoser! Har hört att att de med båda som börjar medicinera för ad(h)d ofta visar mer symptom för AST istället. Också klurigt det där med att AST och AD(H)D både är lika och totalt motsatt på något vis. 🙂

        Gillad av 1 person

  2. Sofia skriver:

    Ja, det kan jag verkligen förstå att det blir så. På många sätt känner jag att i vissa lägen så samverkar problemen och tar ut varandra och i andra lägen gör det de hela dubbelt så svårt. Så det ska bli spännande att se hur det blir sen när utredningen blir klar nån gång om hundra år (nä, jag är inte less på att vänta 😦 )

    Gillad av 1 person

%d bloggare gillar detta: