Min blogg just nu

22 september, 2017

Får ibland lite dåligt samvete för att bloggen mest handlar om autism och barfotaliv nu för tiden.

Men eftersom jag troligen har autismspektrumtillstånd och därmed har specialintressen som är viktiga för mig, så får ni leva med det. Det är ju lätt att trycka bort och skrolla förbi.

Men tänk positivt! Det kunde varit värre. Ett tag pratade jag bara om trädgård/rabattanläggning och före det om akvariefiskar, företrädelsevis från de afrikanska sjöarna Malawi och Tanganyika.

Var t o m tvungen att skapa separata sidobloggar för det. Men autism och barfotaliv känns mer relevant för fler, om inte annat för att förstå mig bättre resp. le överseende med mina hippiebeteenden. (Föräldraskap var ett annat stort specialintresse men det hade nog många behållning av.)

Men det är ju vad jag har bloggen till. Få ut tankarna ur huvudet.

Ps. Och ni slipper höra om mitt tredje specialintresse, Overwatch-dataspelet. Det har jag Facebookgrupper till.

Annonser

Fötterna efter tre månader som barfota

22 september, 2017

Nu har jag varit barfota i drygt tre månader. Så här känns det:

  • Det känns helt fel att ha strumpor på sig utan skor. Jag får hela tiden impulsen att ta av dem. Det är sällan jag går i strumpor nu (bara hemma hos vissa bekanta).
  • Strumporna hör nu skorna till och jag tar av dem i hallen och lägger dem i skorna. Eftersom jag är hemifrån ganska lite så kan jag ha samma strumpor några dagar innan jag byter. Mindre slitage och mindre tvätt är fina bieffekter. ^^
  • Fötterna är varma och jag fryser inte om dem trots att det inte är sommar längre. Blodcirkulation FTW! (For the win)
  • Fötterna känns helt annorlunda. Mer muskulösa och känsliga. De ser starkare och senigare ut.
  • Har provat vanliga skor med drop (hälupphöjning) några gånger och det känns skitkonstigt. Om jag i början med de minimalistiska skorna kände att jag lutade bakåt på hälen så känner jag nu att hälarna slår i hälen i skon när jag går. Gick med gummistövlarna idag och ändrade inte till hälgång trots drop. Har verkligen vant mig vid framfotagång nu.
  • Tårna känns väldigt rörliga och muskulösa.
  • Vänster fotvalv är inte kollapsat längre!

Fötterna i januari 2015 (ingen träning, notera sneda anklar):

Juli 2016 (börjar träna):

September 2017 (tränat aktivt fram och tillbaka i drygt ett år, gått barfota i fyra månader. Rakare anklar, hälen syns uppifrån):

Här syns att jag fått ett fint litet fotvalv på vänster fot som var kollapsad.

Man kan också se att tårna börjar räta ut sig. De är inte längre skoformade som på den sandiga bilden.

Hela familjen kör för övrigt med minimalistiska höst/vårskor nu. Fredrik har börjat vänja sig vid sina löpar/fritidsskor på fritiden, men har vanliga på jobbet. (Men det finns minimalistiska skor i businessmodell också.)

Det är kul att fötter kan ändra sig så på bara tre månader!

Mer läsning och lästips.


Funktionsnedsättning eller funktionsvariation?

22 september, 2017

Läste en debattartikel om det här med att kalla npf för funktionsnedsättning eller inte. Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld skriver så här:

Drag av adhd eller autism finns hos alla människor. Men att ha en diagnos innebär att man har betydande problem i vardagen. Men även om man har betydande problem, så skulle jag vilja säga att man också har en betydande tillgång i vardagen. Om man bara får utlopp för sina styrkor. Och då finns det en en poäng med att benämna det funktionsvariation i stället för nedsättning. Samhället är utformat efter den neurotypiska majoriteten. Omgivningens attityd och okunskap är ofta ett större problem än funktionsvariationen i sig. Ett viktigt steg mot en attitydförändring är en ändring av språket. (Jägerfeld)

Jag tänker att vi använder olika ord för olika tillfällen.

  • Handikappad ska vi definitivt inte använda längre.
  • Funktionsstörning tycker jag inte heller om eftersom hjärnan inte är störd, bara annorlunda. (Samma sak med personlighetsstörning. Bättre att använda personlighetssyndrom.) Ogillar av samma anledning begreppet ”normalstörda” som vissa med npf använder om de utan npf.
  • En funktionsnedsättning har de med npf gentemot samhället/vardagen. Jag tycker att det är viktigt att ordet finns kvar eftersom det berättigar behovet av extra stöd.
  • I allmänt tal är det funktionsvariation som gäller eftersom det är neutralt. Npf innebär både för- och nackdelar. Adhd kallas även entreprenörsgenen och stora uppfinnare och tänkare som t ex Einstein var autister.

Jag håller verkligen med Jägerfeld om att det är omgivningens attityd som är det svåraste.

För egen del är det kanske inte mina problem i sig som gjort mig utmattad utan pressen från omvärlden att vara normal.

Och när ska de med adhd slippa få höra att det överdiagnostiseras alldeles för mycket idag och att medicinen som många med adhd tar är knark? Medicin som gör att adhd-hjärnan slutar försöka somna så att adhd-personen slipper försöka hålla sig vaken och istället kan fokusera så som de utan npf kan. Skulle de säga samma sak till de med narkolepsi?(Till autister finns tyvärr ingen medicin – där är det anpassningar av vardagen som gäller.)

För övrigt kan jag meddela att det underdiagnostiseras alldeles för mycket idag. Det finns en stor mängd flickor, kvinnor och icke-utåtagerande män som inte fått rätt diagnos pga stela diagnoskriterier.

I dagsläget har ca 5% av befolkningen adhd och 1% autism.

Men som sagt. De med npf har en funktionsvariation och ibland behöver de hjälp i olika sammanhang pga en funktionsnedsättning.


Sjukpenningstrix

22 september, 2017

Tjohooo! Jag har höjt min SGI – sjukpenninggrundade inkomst.

När jag bromsade framför väggen i nov 2013 gick jag ner från 85 till 75% arbetstid. Efter nyår var föräldrapenningen slut och jag kunde inte fylla upp till 100%. Min nya SGI blev därmed baserad på 30h/vecka.

Något jag borde ha gjort var att se till att bli sjukskriven på 25%, men det tänkte jag inte på då.

Men sen blev jag sjukskriven och fick efter ett år bara ca 60% av min heltidslön. Tur att vi är två i mitt hushåll.

Men här kommer ett tips till er som råkat göra samma grej och vill höja er SGI:

Börja arbetsträna igen och se sedan till att företaget går så dåligt så att det måste säga upp dig. Avtala dig till fyra månaders avgångslön arbetsbefriat. Sluta vara sjukskriven i fyra månader och lägg undan det av lönen som överstiger din tidigare sjukpenning (och var hemma och vila ändå så klart). När perioden är över sjukskriver du dig på nytt.

Vips så har du fått upp din SGI till en heltidstjänsts nivå, du har startat om sjukskrivningen och får ersättning på ca 80% istället för 75% ett år till och du är lite längre från de tidsgränser som ökar din risk att bli utförsäkrad.

3700kr mer i månaden för mig. Kasching!

Dessutom har du några fina tusenlappar sparade för den dag du blir utförsäkrad. (Med tanke på Försäkringskassans spariver och hetsjakt så måste du ha en plan för detta.)

HIGH FIVE!

Ps. Nackdelen är att du måste börja jobba/arbetsträna 10h/v och sedan 20h/v osv. sen när du ska trappa upp. Jag började på 7,5h och det var fullt tillräckligt för mig. Men nästa gång jag provar att arbetsträna ska jag vara friskare.

Ps2. Inget hokus pokus med detta. Det var Försäkringskassan som tipsade om att jag borde ta paus från sjukskrivningen.

Ps3. Ett annat sätt att höja sin SGI är att jobba fler procent, men som sjukskriven förutsätter jag att du inte kan det så klart. Annars hade du ju inte varit sjukskriven. (Men det är ju smart om man är frisk och vill få mer föräldrapenning nästa gång t ex.)


%d bloggare gillar detta: