Sammanfattning av 2017

31 december, 2017

Det har både hänt jättemycket och ganska lite detta år. Jag kommer att minnas det som året jag förlorade min fasta anställning och insåg att jag troligen har autismspektrumtillstånd. Och det är stora grejer.

Januari

Jag började lönearbeta 7,5h/v efter tre månaders arbetsträning. Det funkade att jobba men inte mycket mer än så.

Vi åkte med min släkt till Teneriffa för att fira att mamma fyllde 60 år. Väldigt trevligt och välbehövligt med ljus och sol i januari.

Februari

Gerbilen Amanda ramlade ner genom ett hål i garderoben och landade i ett köksskåp.

Mars

Jag blev uppsagd från webbyrån jag jobbat hos i sju år pga arbetsbrist. Jag var jätteledsen och mådde dåligt. Jämförde uppsägningen med att bli dumpad. Grät när jag packade ihop mina grejer och några veckor senare sa jag hejdå till kollegorna.

Började frilansa genom pappas företag, men var så utmattad att jag fick sjukskriva mig igen.

Vi var och såg Hair och David Batras provföreställning (versonen innan AKB avgick som partiledare) inom loppet av en vecka. Började bli extra sliten.

April

Köpte ett höj- och sänkbart portabelt bord till datorn. (Köpte ett till i december pga så himla nöjd.)

Möblerade om och gjorde en rokard av rum på övervåningen. Sovrum i Stellas 6 kvadrat lilla rum och Stella fick ett 12 kvm lekrum. Jag blev ännu mer sliten.

Sen blev jag totaldränerad på påsklovet och fick åka hem för tidigt från påskfirandet. Blev sängliggande.

Stella gjorde en astmautredning och fick en inhalator. Som tur är har hon ”bara” förkylningsastma och mest på natten.

Maj

Under maj mådde jag dåligt, var utmattad och funderade mycket på livet. Var pressad av alla aktiviteter som jag blev påtvingad.

Juni

Jag började gå barfota och dokumenterade det. Började byta ut alla skor till skor med platt sula och bred tåbox. Nytt roligt intresse.

Stella slutade på föräldrakooperativa förskolan (pga 6 år) och jag var överlycklig.

Firade midsommar med spelkväll.

Juli

Vi hade bästa semestern på evigheter. Jag mådde ganska bra och orkade följa med på flera utflykter.

Vi besökte vänner i deras sommarstuga utanför Gränna och vi pratade om att jag kanske har autismspektrumtillstånd. Det blev en vändpunkt i mitt liv.

Svågerns barn Embla föddes och Fredrik blev farbror för första gången. (Han har 5 syskon så det lär hända igen…)

Vi åkte till Norrbotten och hälsade på pappa och A. Massa bad, fiske och naturutflykter. Vi fjällvandrade även runt Saltoluokta fjällstation i Lappland.

Augusti

Jag kom ut som trolig AST på bloggen och det kändes skönt.

Stella började skolan (nollan) och Molly började fyran. Skönt att ha barnen på samma ställe.

September

Jag började måla trappan i vitt med gråa trappsteg (den blev klar i november).

Jag började även gå hos arbetsterapeuten för att hitta praktiska lösningar på vardagsbesvärligheter utifrån ett npf-perspektiv. Jag gick varannan-var tredje vecka hela hösten och fick igenom en mängd förbättringar i rutiner och tankesätt. Utgångspunkten var att anpassa livet till mina behov eftersom det uppenbarligen inte går att göra tvärt om.

Oktober

Molly blev sjuk i Henoch-Schönleins Purpurea. Benen blev prickiga och såriga och svullnade så att hon inte kunde gå.

Jag fick en remiss till autismutredning och det blev jag jätteglad över eftersom det krävdes viss övertalning av läkaren för att få träffa remiskrivande psykolog.

Barnen fyllde 6 och 10 år.

Vi hade traditionsenlig halloweenspelkväll med tema sagor på utklädnader.

November

Jag blev friskare än på flera år.

Efter några hemmaveckor fick Molly en rullstol så att hon kunde vara i skolan. Efter 5-6 veckor tillfrisknade hon.

December

Utredningen startade utan att jag knappt förstod det. Ingen kötid!

Jag var stressad och spänd. F jobbade över en massa innan jul.

Vi var jullediga i 12 dagar.

Jag gjorde ett juldiorama.

Firade jul med min familj den 17e och Fs två släkter den 24e.

Annonser

Nådde jag mina hälsomål?

31 december, 2017

Nu är det dags för avstämning. Hur gick det med utmaningarna?

I mitten av oktober bestämde jag mig för att försöka få till så att jag hade skedar kvar åtminstone hälften av månadens dagar. Så här gick det:

St: diagram med antal dagar med skedar kvar per månad.

Resultat: Fram till och med augusti hade jag med ett undantag 2-6 dagar med skedar kvar per månad. När utmaningen började gick jag upp till 14, 20 och 18 dagar per månad vilket innebär att jag klarade utmaningen med råge! Tjohoo!

Utmaning 2: ta en långpromenad om 30 min 3ggr/v. (Uppdrag från läkaren 7 nov.)

St: 3 promenader totalt under september resp. oktober. 10 promenader under november resp. december.

Resultat: första månaden loggade jag 3-5 promenader i veckan, men när julstressen blev för stor fr o m 12 dec så gick det ner till max 2/vecka.

Men jag har inte tvingat mig ut de dagar jag knappt orkat vara upprätt. Idag tog jag en promenad, men nu är jag sängliggande igen. Det är inte helt lätt att veta när det är lämpligt eller inte. Men utmaningen fortsätter 2018.

Tredje utmaningen: lägga mig i tid minst fyra, helst fem dagar i veckan. (23.30, 00.00 nu på jullovet) Startade 13 nov.

St: 11 kryss i november och 17 i december.

Resultat: har nästan genomgående lyckats lägga mig i tid fyra gånger i veckan. (En vecka 3 ggr, en vecka 5 ggr). Bravo! Skulle gärna få upp det till 5 ggr/v (vardagar), men ibland är det barnen/hushållet som pajar tidsplanen. Jag vet att jag medvetet stannar uppe längre enbart på helgen.

När vi ändå håller på tittar vi på lite mer statistik från Daylioappen.

Spänd i kroppen juli-december

Resultat: juli och november var rätt avslappnade månader med omkring 1/3 spända dagar per månad. Övriga ligger på 18-24 per månad vilket innebär att jag var spänd runt 2/3 av alla dagar.

Helst vill jag inte vara spänd alls, men det hänger ihop med hur jag reagerar på vardagslivet/yttre grejer och det är inte alltid så lätt att påverka när man lever i en familj.

Overrides (äta godis för att orka mer än vad jag egentligen gör när jag är utmattad)

Resultat: här ser vi en liten lättnad på hösten med 7, 7 och 2 mot normala 10-12 overrides per månad. April var extra jobbig med hela 18 overrides.

Extra utmattad

Resultat: mellan januari till augusti låg jag på ca 10-13 dagar per månad vilket är 30-40% av tiden. September till november var riktigt bra med 7, 6 och 3 extra utmattade dagar. Här hade jag kommit igång med autistmanpassningarna. December ligger dock på samma nivå igen pga julpress.

Hobby/flow

Resultat: här kan vi se ett omvänt resultat och jag är ganska säker på att det korrelerar med de två föregående tabellerna. Antal dagar jag gick i flow med en hobby var 3-7 dagar per månad mellan mars och september. Oktober-december satt jag omkring 20 dagar per månad och det mådde jag så mycket bättre av.

Att gå i flow och hålla på med specialintressen är nära på en nödvändighet för autister. Många med mig kan slappna av fullt ut och vara i nuet, ångestfri, först när vi är i flow. Lättast har jag när jag pusslar och sjunger med i bra musik. Men jag kan även vara i flow i trädgårdsarbete och när jag håller på med kreativa uppgifter.

Ångestdagar

Resultat: ångestkurvan är ganska jämn mellan mars-december (loggade inte ordentligt före det). Ca 7-10 dagar per månad. Ibland nån timme, ibland hela dagen. Ofta pga reella problem/rädslor i vardagen.

Sist men inte minst kollar vi på det övergripande humöret. Detta påverkas av saker som utmattning, ångest, stress, press, ledsenhet osv.

Resultat: jag har i alla fall mått bra oftare än vad jag inte mått bra. Skönt det!

Månadsvis ser vi att mars, april och augusti var tunga månader och det är så jag minns det. (Främst pga många aktiviteter/krav på mitt deltagande.)

För referens så såg 2016 år ut så här (januari räknas inte pga började logga i slutet av månaden).

Vi kan alltså konstatera följande:

  1. 2017 var bättre än 2016 för mig.
  2. Jag mådde bättre under hösten (ej december), delvis pga autistiska anpassningar och delvis pga mer flow.
  3. Det funkar (för mig) att sätta upp mål och hota med publicitet i bloggen för att få mig själv att promenera mer, försöka få fler skedar över-dagar och lägga mig i tid.

Får väl stämma av igen mot samma mål om ett kvartal.


Tröttsamt idag

31 december, 2017
  1. Barnen somnar så himla sent (23-00) varenda dag trots att vi väcker dem vid sju på morgnarna. Dessutom vill de gärna somna själva i loftsängen eller i soffan i vardagsrummet med följden att jag och F inte får någon lugn tid ensamma på kvällen (eftersom de stör oss hela tiden). Så nervretad just nu. Är det skola snart? (Som kan trötta ut våra barn så de somnar vid 21-22 igen.)
  2. Folk som inte erkänner icke-binäras existens. De finns, de erkänns av staten/vetenskapen och får könskorrigerande vård och utomlands kan de få ett X i passet (när kommet det till Sverige?). Acceptera för fasiken! Det är liksom inget man själv kan bestämma sig för att inte ”tro på”.
  3. Folk som inte kan samarbeta i favvodataspelet och välja kompletterande roller i laget. Vill de inte vinna? (Kan vi vinna med fem ”forwards” och en motvillig målvakt (jag)? (för att använda sportspråk.))
  4. Det gråa vädret och regnet. Jag är så trött på mörkret.
  5. Ångest som gör mig ilsk. (Eller har jag någon slags ägglossnings-pms denna månad?)

Lästa böcker 2017

30 december, 2017

I år har jag läst 71 böcker varav fyra inte gick att logga på Boktipset.se eftersom de inte var inlagda där. Jag har ringat in de bästa. (Såg att en bok var med två gånger så tog bort den efteråt.)

När det gäller representationen så ser det ut så här:

Kvinnligt kodade författarnamn: 36 st
Manligt kodade författarnamn: 35 st

Facklitteratur/biografi: 26 st
Skönlitteratur: 42 st
Serier: 3 st

Ljudbok: 31 st (i princip alla feelgood-romanerna så att jag kan somna).
Bok: 39 st (de flesta fackböckerna)

Siffrorna stämmer inte fullt ut eftersom jag inte minns alla detaljer om de fyra böcker som inte blivit loggade. 

1234567

Sist men inte minst kommer några boktips:

Spännande böcker: Metro-serien, Maze Runner-serien.

Böcker som ger perspektiv: Konsten att fejka arabiska (en som inser att hon är autist först vid 32 års ålder), För att kunna leva (om flykten från Nord-Korea) Jag mötte Jesus (om en ateist som mötte Jesus), En annan gryning (framtida Sverige när SD tagit över?).

Extra bra romaner: Alla delar av dig och Lövbergaserien som handlar om en familj på 1600-talet.

Jag tycker att det har varit ett riktigt bra bokår!


Smått och gott

30 december, 2017

Jag tycker att veckan mellan jul och nyår är riktigt trevlig som vanligt. Vädret är ju skit (som vanligt) men vi passade på att gå på skogspromenad med varm choklad i förrgår när det inte regnade.

Men som sagt, trevlig vecka med massa mys, men utan julstress/press. Och inte lika grå och tråkig som januari pga julljusen.

Använder ljusterapilampan varje dag nästan, för annars står jag inte ut. Ljusbristen är verkligen total. Det var sol ute några minuter i förrgår. Enda stunden på hela veckan? (I Göteborg har vi dags-”ljus” mellan ca 9-15.30.)

Min kompis med familj och mamma har bokat en resa till samma hotell samma vecka som vi. Vi ska ju dit med mamma och G, men det är ju kul att ha lite olika att umgås med när man känner för det. Lite avslappnat sådär. Så det är kul!

En annan bra grej med att vara ledig nån vecka är att rastlösheten föder en massa nya idéer för hemmet. För tre år sen målade vi om hela källaren t ex.

Igår började Fredrik prata om att hiva 4×4-expedithyllan i vardagsrummet och ställa in ett klaffbord och ha en vägghylla över. Som på bilden men utan hyllan bredvid fåtöljen samt till höger.

St: Skiss övet halva vardagsrummet med fåtölj, klaffbord, vägghylla och steghylla.

Jag började flytta runt på grejer och insåg sedan att vi kommer att få plats om F rensar ut en del böcker och vi flyttar bort en del grejer.

Coolt!

Igår fick jag ett ryck och rensade ut i källarförrådet. Man har inte ens kunnat gå in i rummet pga fullt med prylar som skulle skänkas, men nu är det riktigt luftigt och fint.

Hela soffan är full med grejer som ska skänkas och vi ska även slänga och återvinna en hel del. Så skönt!

Har även förberett för vårens försådder under ljusrör. Tre hyllplan har jag till mitt förfogande.

Sist men inte minst så ser jag fram emot nyårsafton för en gångs skull. Vi har knappt firat det på typ tio år, men i år blir det spelkväll med Fs syskon och lite kompisar. Kul! (Vi har haft spelkväll på både midsommar, halloween och snart nyår i år. Nästa år får vi satsa på alla hjärtans dag, påsk, valborg osv. också. ;-P)


Mitt 2017

29 december, 2017

Mitt 2017
Fyllde i samma lista 2009, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Diorama till miniatyrern. En dröm sen många år. Fjällvandrade.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Gav inga som vanligt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min svåger fick sitt första barn.

4. Dog någon som stod dig nära?
Min morbror dog i en olycka men vi träffades sällan.

5. Vilka länder besökte du?
Teneriffa (Spanien).

6. Är det något du saknat år 2017 som du vill ha år 2018?
Energi och ångestfria dagar.

7. Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
Inte exakt datun, men i mitten av juli fick jag insikt i att jag troligen har autismspektrumtillstånd. En helomvändning i mitt liv.

8. Vad var din största framgång 2017?
Att jag lyckades skomaka egna sandaler. Att jag hittade autismen och ändrade på vardagen med hjälp av arbetsterapeuten.

9. Största misstaget?
Något jag haft sönder säkert.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har utmattningssyndrom/autistic burnout.

11. Bästa köpet?
Skiitaripaketet med Warhammerfigurer har jag haft mycket glädje av. Eller de minimalistiska skorna. Eller de höj- och sänkbara borden.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Nästa års utlandsresa.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag fick igenom alla steg inför autismutredningen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2017?
DVNO av Justice.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare än tidigare sjukskrivna år, men inte glad.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rört på mig (längtar efter det men svårt pga utmattning).

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.

18. Hur tillbringar du julen?
Med släkten här hemma.

19. Blev du kär i år?
Nej, inte i år heller. (Men gift sen 10 år.)

20. Favoritprogram på TV?
Skam

21. Bästa boken du läste i år?
Sapiens av Harari

22. Största musikaliska upptäckten?
Krewella var en ny upptäckt.

24. Något du fick och önskade dig när du fyllde år?
Stor hängmatta!

25. Något du önskade dig men inte fick?
Tror inte det.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2017?

Frukost på altanen, skogsutflykt och spelkväll!

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag inte haft utmattningssyndrom.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2017?
Tights/yogabyxor och t-shirt med eget tryck.

29.Vad fick dig att må bra?
Pussla/vara i flow.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag gillar många i Skam, men inte på sugen-sättet kanske.

31. Vem saknade du?
Syskonbarnet Selma i år igen. Vill träffa oftare men har begränsat med ork. Även kompis M.

32. De bästa nya människorna du träffade?

Svågerbarn Embla. (Lärde knappt känna nån ny tror jag?)


Skadligt positivt tänkande

29 december, 2017

Det verkar finna en övertro på att man kan lösa sina problem genom positivt tänkande. (Extremen är ju the secret-tänk där man attraherar sina önskningar genom att visualisera dem i realtid.)

Det är väl inte fel att försöka se situationer positivt, men det kan bli otroligt skuldbeläggande.

Shephen Briers skriver i sin bok Psyksnack: stick hål på självhjälpsmyterna om att de kanadensiska forskarna Joanne Wood, John Lee och Elane Perunovic fann att:

”…även om upprepandet av positiva bekräftelser (t.ex. ”Jag är en älskansvärd person”) kan ge en känslomässig skjuts för vissa, så kan dessa bekräftelser faktiskt få en att må sämre, inte bättre, om man lider av låg självkänsla. Anledningen till detta tycks vara att för någon som verkligen känner sig urusel, öppnar rabblandet av positiva omdömen upp en trovärdighetsklyfta som är så bred att den inte går att överbrygga. I stället för att använda sådana bekräftelser som språngbräda till en mer sorglös tillvaro, blir deprimerade personer bara mer smärtsamt medvetna om avståndet mellan där de befinner sig och där de vill vara. En person som försökt bota sin depression genom positiva bekräftelser beskrev hur de till slut bara blev ”slogans för självförakt”. ” (Briers)

Man ska akta sig för att se positivt tänkande som någon slags universalmedicin. Positivt tänkande botar inte svåra sjukdomar, gör en inte mindre fattig och återupplivar inte döda anhöriga.

Att slänga ett ”se det från den ljusa sidan” till någon som sörjer/krisar/lider är fruktansvärt taktlöst och provocerande. När man är mitt uppe i sina känslor vill man oftast bara ha bekräftelse och validering. ”Ja, du har det väldigt tungt nu.”

De positiva tankarna kan eventuellt få komma när man börjar torka sina tårar.

Istället för hurtfriska peppiga ord till de som verkligen sitter i skiten skulle jag vilja slå ett slag för radikal acceptans.

”Jag gillar det inte, men nu är det så här och jag kan lära mig att leva med det.”

För inga positiva affirmationer i världen kan plocka bort en livslång sjukdom/funktionsnedsättning, sorgen efter ett barns död, ett trauma, en obotlig cancerdiagnos, sorgen efter en skilsmässa osv.

Men omgivningens bekräftelse/validering och acceptans kan lindra.

Sen det där skuldbeläggande med att kalla någon för offer. ”Var inte ett sånt himla offer!” Om man är ett offer då? Ska man inte få må dåligt då? Man har rätt till sina känslor och de bör upplevas om de inte ska sätta sig i kroppen och komma ut som bitterhet eller depressioner.

Det är förstås aldrig bra att fastna i en offerroll långt efter att krisen är över, men det där med att kalla någon för offer är så nedlåtande. Om man är ett offer för misshandel/trafficking/mobbing/dylikt – ja, då är man det och då måste man få lov att känna sig som ett utan att andra ska komma och ta ifrån en det. Om man känner sig som ett offer så behöver man oftast bearbeta något. När bearbetningen är klar kan man oftast gå vidare.

Sammanfattningsvis så skulle jag önska att folk tar det lite varsammare när de möter folk som mår dåligt och låter bli att haspla ur sig/dela visdomsord och peppiga memes om hur affirmationer och positivt tänkande kan lösa alla problem.

Om problemen handlar om att det regnar ute eller att man är sugen på glass men inte har någon hemma – då kan positivt tänkande vara bra – men det är ofta bara provocerande för de som mår sämre än så.

Samtidigt lägger dessa slags slogans ansvaret på en själv trots att många problem inte orsakas av och utan stora uppoffringar kan lösas av individen själv. Många problem orsakas av samhällsstrukturer eller andra personer och man kan inte trolla bort mobbare/orättvisa arbetsgivare/en sexistisk kultur genom några ”jag duger som jag är” framför spegeln.

Ibland behövs en himla massa ilska och handlingkraft för att förändra – t ex i MeToo-upproret. Att då tysta alla dessa icke-män med ett ”jaja, men tänk positivt – ni svälter ju iaf inte” är så respektlöst.

Ibland behöver vi känna efter och tillåta oss att känna de där mörka känslorna för att se var vi är och vart vi är på väg. Lever vi ett liv vi trivs med?

Depressioner och utmattningssyndrom är sista utvägen för kroppen/själen när alla varningar avfärdats. Många människor är experter på att trycka tillbaka de negativa känslorna och till slut kör de in i kaklet. Så ska det inte behöva vara.

Nä, ta det lugnt med det positiva tänkandet. (Nu menar jag förstås inte att alla ska gnälla hej vilt, men det förstår ni ju.)


%d bloggare gillar detta: