Nyårsspelskväll

1 januari, 2018

Jag var helt slut dagtid igår och idag, men det var det värt för en riktigt rolig nyårskväll.

Svågern M med fru och Embla 5 månader, svåger M som är 16 år och tre kompisar kom hit vid fem-sextiden för spelkväll och vi beställde pizza direkt eftersom det kan ta lite tid på nyår.

St: Några av alla spelen.

Efter första spelet började magarna kurra och klockan hann bli kvart över åtta (!) innan vi insåg att pizzorna inte skulle komma. (Pizzaonline försökte ringa till pizzerian men kom inte fram.)

Så några fick åka till lokala Max och köpa med mat hem istället. Vad hungriga vi var!

St: hungriga hamburgarätare och massa hamburgerpåsar.

Vi spelade några spel med barnen också. Eller rättare sagt, de tog fram Shopkinsspelet och ville att vi vuxna skulle spela så att de kunde titta på… ^^

St: vi vuxna spelar det rosa godisspelet.

St: julklappsspelet Suspend där man ska balansera metallpinnar är roligt.

Sen spelade vi Zombicide som är så roligt att vi fick ställa ett larm på 23.40 så att vi inte skulle missa tolvslaget.

St: Zombicide-brädspelet.

Det tog lite tid att få alla elva inkl. en bebis påklädda så vi fick skynda oss uppför kullen för att inte missa tolvslaget.

Detta var första gången som Stella var med på tolvslaget och vi har aldrig varit ute med Molly heller (10 år!) eftersom vi dels knappt firat nyår och dels inte varit sugna på att väcka barnen som redan sovit i kanske 2-3 timmar tidigare år.

Men i år hade Stella bara slumrat till i soffa och Molly var vaken, så nu är de äntligen tillräckligt stora. Här med farbror och kusinen.

Man såg ut över Gamlestan, Hisingen och centrala stan inkl. Liseberg från kullen utanför huset. Imponerande med ett panorama av fyrverkerier längs hela horisonten.

Sen kom Stellas lärare som bor på samma gata som oss och brände av en låda uppe på kullen.

Sen gick vi in pga kallt.

Det är roligt att vi har ett så bra gäng med syskon och kompisar att spela brädspel med. (Ytterligare tre syskon var bjudna men de kunde inte.)

St: äta ostbågar med gaffel.

Extra bra är att det aldrig är alkohol inblandat och att barnen kan vara med/vara i samma rum utan problem. Dessa personer är dessutom ganska lugna och introverta så det blir sällan för högljutt för mig. Igår delade vi in oss i två sällskap varav ett gäng i köket och ett i vardagsrummet och sen blandades grupperna igen.

Brädspelskvällar känns väldigt trygga för mig för de är väldigt förutsägbara och känns sällan awkward. Vi samlas runt ett spel och behöver inte sitta och kallprata och vara artiga. Dessutom går jag lätt i flow när jag spelar.

2017 hade vi spelkväll både på midsommar, halloween och nyår. Vi får se vilka högtider vi kör under 2018?

Annonser

Förhoppningar på 2018

1 januari, 2018

Nu är det 2018 och vi har haft en väldigt trevlig nyårskväll.

Det är alltid med hopp som jag inleder det nya året. Ett år känns så långt. Allt möjligt kan hända.

2018 blir året som…

  • Jag fyller 35 år (shit!).
  • Barnen fyller 7 och 11 år.
  • Vi ska åka till Gran Canaria med mamma och G och träffa familjen M som ska bo på samma hotell.

Ja, det var nog alla planer.

Högst realistiska förhoppningar för 2018:

  • Fjällvandra i Lappland på sommaren.
  • Ev. åka till pappa och A i Norrbotten i påsk för att få uppleva lite mer snö än 7 cm.
  • Att jag ska bli så pass frisk/outmattad att jag ska kunna börja arbetsträna igen och kanske jobba deltid.
  • Att jag ska få min autismdiagnos och bra hjälp med anpassningar. (Eller bara ”autistiska drag” och anpassningar.)
  • Att Molly inte ska återinsjunkna i Henoch-Schönleins. (Risken finns, särskilt vid halsinfektioner.)
  • Massa roliga spelkvällar och hobbies.
  • Att jag får energi nog att träna regelbundet.

Eventuellt ska vi bygga ut huset också.

Vore ju trevligt om jag i slutet av 2018 kan konstatera att detta år var det år då jag började må riktigt bra. Eller okej iaf.

För 2017 var året då det vände. Nu hoppas jag att jag kan börja vänja mig vid livet igen. (Gå i affärer, åka kollektivt utan öronproppar, vara på ett kontor ibland, kunna följa med på en dagsutflykt, ha en deadline på jobbet osv.)

Jag har inga stora önskningar egentligen. Skulle mest bara bli glad om jag kunde orka med ett vanligt Svenssonliv.

Så det önskar jag mig.

Ps. Och sen önskar jag att SD inte ska hamna i regeringen, men även där är jag pessimist (precis som valet 2014, Brexit och USAs presidentval).


Livsmål

1 januari, 2018

I bland kan bli trött av bara tanken på hur andra människor lever sina liv. Varför jobbar folk mer än heltid? Varför skaffar folk fyra barn eller fler? Varför utövar folk samma sport flera gånger i veckan och tävlar hela helgerna? Varför går folk ut varenda helg och ibland flera gånger i veckan? Blir det inte trist? Jobbigt? Enformigt?

Men jag inser ju att folk prioriterar olika. Att folk har olika mål i livet. Jag ser på det lite som spelet Sims. Där kan man välja karaktärens livsmål.

Min man har livsmålet karriär/bli bäst. Han har hållit på med datorer hela sitt liv och drivs av att bli bäst. När han var ”bäst” på sitt gamla jobb så tröttnade han och startade eget. Han lär sig ständigt nya grejer och fördjupar sig för att kunna vara bäst på det där med att vara entreprenör/civilingenjör inom it.

Molly har istället det sociala som livsmål (popularitet i Simsspelet). Hon vill umgås med folk, det är hennes bästa, sann extrovert som hon är.

Själv är jag varken inställd på karriär, familj, popularitet eller att bli bäst.

Mitt livsmål är personlig utveckling och att lära mig saker. Jag blir sällan väldigt bra på saker eftersom jag är ombytlig av mig och lätt tröttnar. Jag studerar flitigt på egen hand (men ogillade att plugga i skolan) och lär mig upp till en viss nivå då jag kan ämnet bra men inte är någon expert. Sen går jag vidare till nästa. Det är detta jag brinner för.

Även detta livsmål finns med i Sims 2 och det kallas kunskap. Min gamla simmare hade faktiskt detta livsmål och han satt ständigt i soffan och läste. Lite som jag då. ^^

Så det där med att vissa fokuserar på barn, andra på umgänge och en tredje på schack är ju inte så himla konstigt, även om det kan vara halvt oförståeligt för de som inte har samma prioriteringar.


%d bloggare gillar detta: