Ångestfyllt läkarbesök

8 januari, 2018

Så var det läkarbesöket över och jag kan pusta ut. Respit igen.

Det är lite jobbigt att jag (och alla sjuka med mig) som knappt orkar med vardagen ska behöva vara så oroliga för att inte få fortsatt sjukskrivning eller bli tvingade att börja arbetsträna för tidigt, men det är konsekvenserna av regeringens krav på sänkta sjuktal. Typ ”låt oss gömma undan de sjuka genom att neka dem sjukpenning. Så försvinner de ur statistiken”. (Kanske ge dem rätt vård och möjligheter att tillfriskna skulle ge bättre effekt? Och sluta jaga de som är kroniskt för sjuka för att kunna arbeta.)

I alla fall. Har haft ångest fram och tillbaka sen förra veckan, hade svårt att sova i natt och vaknade med nervositet i magen i morse.

Men besöket gick bra och läkaren är snäll.

Nästa steg är läkarbesök på psykiatrin på torsdag inför autismutredning och så ska jag höra om de tar över sjukskrivningsansvaret från vårdcentralen. Sen har jag och vc-läkaren ett telefonmöte ifall han behöver fixa ett nytt intyg innan det förra går ut. Bra tänkt så att jag slipper ramla mellan stolarna.

Sjuksköterskan på psykiatrin tyckte att jag hade hög puls så idag lyssnade läkaren på hjärtat samt att jag fick göra ett EKG.

De satte såna där klisterplattor hela vägen runt hjärtat, på handlederna och anklarna (!). Sen kopplade de in en massa sladdar och för en stund kände jag mig som en cyborg.

Sen fick jag komma tillbaka in till läkaren och titta på hjärtslagskurvorna. Det såg normalt ut som tur var. För att vara en stressad trolig autist alltså.

Han sa att man egentligen borde göra ett EKG igen om en månad för att se det verkliga resultatet eftersom jag då skulle vara mindre stressad av att träffa en ny sköterska i ett nytt rum och göra en ny slags undersökning. Hey, en som förstår autister! Han ursäktade sig också för att han satt i ett nytt rum idag.

Förståelse är skönt.

Men det mest förvirrande idag var nog ändå att receptionisten sa ”fel” saker (i jämförelse med rehabmottagningen som jag går till oftare). Hon bad om legitimation när jag sagt mitt namn och sen sa hon ”du vet vart du ska ta vägen va?” Då blev jag lite konfunderad. ”Du kan sätta dig i väntrum Trädet” ska de ju säga! Började genast analysera…

Ja, så funkar jag… *osäkert leende smiley med svettdroppe i pannan*

Men det skönaste beskedet idag var att vi nu avvaktar resultatet av utredningen innan det blir tal om arbetsträning. Phu. (För jag klarar ju knappt vardagen som sagt.)

Och jag kunde stolt meddela att jag är igång med de tre promenaderna i veckan. Yay!

Annonser

%d bloggare gillar detta: