Autismutredning möte 2: läkaren

11 januari, 2018

Jag kunde sova utom mellan typ fem-sex på morgonen och lyckades somna om när F hämtat Stella i sängen och mellan tre snoozningar! Coolt!

Blev lite stressad och det var lite mer trafik än förra gången, men jag kom ändå in i god tid och satt och ångestade i väntrummet i 22 minuter pga att läkaren var sen.

Sen satt jag på helspänn och var ångestig i drygt en timme medan jag svarade på mängder av frågor som skulle utröna om jag var deprimerad (inte sen jag började med ssri 2005), hurdan ångest jag har, om jag har tvångssyndrom, om jag har schizoid personlighetsstörning eller är bipolär. Jag fick berätta mer om min PTSD och panikattackerna som jag med hjälp av andning oftast lyckas avstyra sen några år tillbaka.

Fick med mig några formulär i läxa och fick den enda tiden hon hade nästa vecka, dvs på torsdag exakt samma tid som jag ska till arbetsterapeuten och samma dag som vårdcentralsläkaren ska ringa angående fortsatt sjukskrivning.

Men man tackar liksom inte nej till en läkartid så jag bokar om arbetsterapeuten (hade ändå sagt till henne att tiden skulle bli av bara om det inte blir för mycket nästa vecka).

Sen ska ju vi till Kanarieöarna om 1,5 veckor, så tar det helst före det.

Nästa steg efter det är att träffa en psykolog för olika slags tester.

Var oerhört lättad när jag äntligen fick åka hem. Jag blir så stressad av detta. Mest för att jag är orolig för vad de ska komma fram till. Antingen att jag inte alls har autismspektrumtillstånd och att jag ska ha inbillat mig allt, eller att de ska hitta något som jag är oförberedd på och att det ska kännas jobbigt.

Just nu och sen några månader tillbaka känns det mesta jättejobbigt. Jag är jättekänslig, orkeslös och har jättemycket symptom på stress/utmattning/trolig autism.

Jag vet att symptomen och hur väl jag fungerar varierat väldigt under olika perioder i mitt liv. Jag är alltså inte alltid så här neurotisk.

När jag jobbade före och efter föräldraledigheterna var jag ganska stabil och social t ex. Då kändes livet ganska förutsägbart, om än stressigt.

När jag var i gymnasieåldern och tiden fram till högskolestudierna var HEMSK. Det där med otrygga anställningar och att jag inte visste vad jag skulle jobba med eller plugga höll på att ta kol på mig. Sen när jag väl började på universitetet så blev jag stabilare igen.

Nu är jag sen några år tillbaka i en väldigt instabil och osäker period med sjukskrivning, uppsägning, kommande arbetsträning och nu detta med utredning – inte konstigt att jag mår dåligt.

Det jag önskar mig mest i livet är harmoni och lugn och ro. Att förändringar slutar kastas på mig. Att jag kan få styra lite själv.

Annonser

Inför möte nr 2

11 januari, 2018

I morgon är det dags för möte nr 2 på autismutredningen. Jag ska träffa en läkare. Jag har ingen aning om vad som kommer att ske.

Jag har läst på lite om vad andra gjort under sina utredningar och det verkar vara väldigt olika. Borde inte sånt vara lite mer standardiserat?

Det talas om intelligenstester, uppmärksamhetstester, pussel, berätta historier i bakvänd kronologi, bädda en säng, titta på rorschachbilder, hjärnscanning, berätta sin livshistoria och det som är gemensamt för alla – intervju med en förälder.

Så jag har fortfarande ingen aning.

Sen oroar jag mig för typ alla moment i morgon.

…att jag inte ska kunna somna

…att jag inte ska kunna sova

…att jag ska försova mig trots två larm

…att jag inte ska hinna på morgonen

…att bilen inte ska funka

…att det ska vara köer

…att jag ska komma för sent

…att jag ska ångesta i väntrummet

…att läkaren ska vara otrevlig

…att det ska bli jobbigt på mötet

…att jag ska flippa ut.

Det som jag ser som troligt är det där med att inte kunna sova och att jag ska ångesta i väntrummet, för så brukar det gå till. Men resten är bara skräckhistorier.

Men det känns skönt att jag har varit där innan. Då har jag en bild av stället och hur jag ska ta mig runt. Bilvägen dit är också lätt, motorväg nästan hela vägen.

Jag gissar att läkaren är ung pga namnet och sjuksköterskan sa att läkaren är jättesnäll och att jag inte ska oroa mig för det, så jag litar på det. Men en bild på läkaren och en utförlig manual med alla tester och frågeområden skulle jag gärna vilja ha.

Helst vill jag ha en förteckning över alla datum och exakta start- och sluttider också. Det vore skönt. Och en bild på alla utredare och hur det ser ut i deras rum. Och typ en röstinspelning och en bild på deras husdjur och och…eller nä. ^^

Men det känns ändå bättre än i måndags då jag skulle träffa läkaren för att få fortsatt sjukskrivning. I morgon behöver jag inte prestera och jag lär inte få några livsomvälvande besked.

Nu ska jag bara försöka lugna ner mig så att jag kan sova i natt.


%d bloggare gillar detta: