Dialektalt

4 februari, 2018

Lyssnar på en ljudbok där inläsaren säger BEEEEBIS. Som i att be. Det låter helt sjukt i en göteborgares öron. Samma sak med cheeeef med be-ljudet.

Sen vet jag att folk stör sig på att vissa stavar det med ä. Men det är ju för att det är det normala ett vanligt uttal.

Jag säger bäbis med samma ljud som bä bä vita lamm. Ingen jag känner säger beeebis.

Jag ljudar fram att det finns fyra varianter på bebis.

  • Beee (nasalt)
  • Be (kort e)
  • Bä (kort ä)
  • Bääh

Jag säger nr 3.

Misstänker att stockholmarna säger nr1.

Sen vet jag inte riktigt vad skåningar, nord- och mellan-norrlänningar, örebroare, gotlänningar osv. säger. Det finns kanske ännu fler varianter?

Men det gör liksom ont i öronen att lyssna på denna ljudbok. Kan inte riktigt förlika mig. Tur att jag bor i Göteborg iaf. (Här överdriver folk snarare åt andra hållet och vissa gôa gubbar och tanter säger typ pöse istället får påse osv.)

Annonser

När jag lajvade Mumindalen

4 februari, 2018

I natt lajvade jag med ett gäng outklädda figurer från Mumindalen. Jag drömde att jag skulle föreställa kompis till Mumin men jag kunde inte komma på vad jag hette.

Jag var inte Sniff, för han var en klängig typ som skulle hålla på att dra i mig hela tiden (vänskapligt). Till slut fick jag säga att jag inte ville ha kroppskontakt med honom alls, särskilt inte som jag troligen har AST.)

Sen försökte jag komma på vem jag var. Googlade som en tok och försökte messa mitt Muminkunniga syskon.

Sen kom jag på att jag kunde byta och vara Tootiki istället. För jag älskar ju att vara barfota. Jag gick ut i vattnet och började prata om havet. Jag var som gjord att vara Tootiki. (Också Mumins kompis.)

St: Tootiki

Ps. Funderar lite på om det var Stinky som jag hade valt ursprungligen, men han är ju inte en helt genomreko person (brottslig) så jag vet inte… ^^


Bjuda hem folk när man har barn

4 februari, 2018

0 år: amma/mata/natta/trösta/leka/greja om vartannat. Kan sällan säga ratar hela meningar och är alltid distraherad. Om inte bebisen sover.

1 år: kan inte sitta still pga ett barn som river hemmet och plockar upp pytteprylar som hen försöker svälja. Vaken hela kvällen eller jättebesvärlig att lägga.

2-4 år: barnet vill ha all uppmärksamhet (om hen inte mutas). Vill helst inte lägga sig om gästerna är kvar. (Vi lät gästerna gå ut i trapphuset och låtsas gå hem när vi skulle natta Molly och sen smög gästerna in igen och var lågmälda tills Molly somnat.)

~5-8 år: barnen blir glada av en egen myskväll i annat rum och stör inte om de mutas med popcorn och dricka. Kräver dock en lång, tröttsam läggning.

~9+ för äldsta barnet: barnen kan mutas att LÄGGA SIG SJÄLVA om man säger att de får vara uppe lite extra. Detta fantastiska har hänt flera gånger nu och innebär bara ett kort avbrott för tandborstning och omstoppning/lösning av konflikter kring vilka lampor som ska vara tända. (De somnar i samma säng så bär vi över dem.) Nackdel: får kanske vänta till 21-22 eller senare innan man får ta fram de goda snacksen som barnen inte ska äta. ^^

Det är verkligen så att ens liv och frihet återvänder bit för bit. Hela livet förändrades när ungarna föddes, men det blir ju faktiskt mindre och mindre omvårdnad även om det inte känns så i början…

Idag tog vi t ex det stora steget att låta barnen bada i badkaret när vi inte var på samma våning. Vi tänkte att de nog kan klara att rädda varandra om de otroligt nog skulle slå i huvudet/svimma och hamna under vattnet… (de är 6 och 10 år). ^^

Freeeeedom!


%d bloggare gillar detta: