Hur jag ser världen

14 februari, 2018

Jag blev imponerad av hur de visar autistiska läkarens syn på världen i tv-serien The Good Doctor. De liksom ”ritar ut” hur han ser saker och sorterar sin omvärld.

Jag ”ser” också en himla massa saker var jag än är.

Vi kan ju ta min utsikt här från fåtöljen t ex. Så här ser det ut i mitt huvud.

Det går streck ut från alla kanter/linjer. Inte helt lätt att förstå kanske, så här kommer en förenklad bild med de viktigaste strecken och vad de utgår från.

Jag vill helst inte vara på strecken så jag brukar vrida och vända mig tills jag sitter innanför eller utanför strecken. Jag gillar inte heller om strecken blir sneda så jag brukar flytta på mattor som inte ligger någorlunda parallellt med soffor eller bord. (Men jag är ingen perfektionist som har perfekt raka linjer och raka tavlor m.m. Det är ingen estetisk grej för mig eftersom möbler har olika starka/viktiga linjer där t ex tavlor har ganska låg prio (och fotona ibland halvt trillar ur passepartouterna).)

Sen barnsben har jag haft svårt för att gå på strecken, men jag har tränat på det. Får lite ont i magen av det, det är ungefär som tvångshandlingar. Men jag tar inte kortare/längre steg nu för tiden för att undvika streck. (Som även kommer från kanterna på runda saker, t ex brunnslock, gah!)

Sen viftar jag nästan alltid på tårna. Jag brukar följa linjer i rummet. Så här t ex.

Eller så här…

Eller så här.

Har aldrig försökt sluta vifta på tårna eftersom det inte skadar mig på något sätt. Tänker att det bara är så det är.

Vet inte om det är autismrelaterat eller inte, eller OCD/tvångstankar, men strecken och tåviftandet känns inte tvångsmässigt.

Någon som känner igen sig?

Annonser

Vad ska jag jobba med?

14 februari, 2018

Sofia skrev en kommentar om att jag bör satsa på att jobba med något jag är intresserad av och Fredrik är också på mig om att hitta vad jag brinner för.

Jag vet ju vad jag brinner för, men det är svårt till batshitcrazysvårt att försörja sig på, nämligen skrivande.

Jag utbildade mig till informatör med hopp om att få skriva informativa texter, men insåg att det dels är svinsvårt att få ett informatörsjobb (ligger typ alltid på listan över yrken med stor övertalighet) och dels så passar inte min personlighet till det yrket pga risk för stress, stort ansvar, ev pr-ansvar, ev presskontakter i pressade lägen, telefonsamtal osv.

Jag hade dålig koll på min personlighet när jag var 20-24 och pluggade. Insåg inte att jag är introvert förrän närmare trettio.

Journalist är ett annat val, men jag har dels ingen journalistutbildning, dels är det svårt att få jobb och dels kräver det en uppsökande personlighet som är nyfiken och ställer bra frågor. Inte jag alltså.

Författare hade jag gärna blivit men att bli antagen till ett förlag är lite som att vinna en miljonvinst på lotto. Att ge ut böcker själv kräver god PR och jag är inte bra på att sälja in mig själv. (Krävs även för de flesta antagna författare). Plus den lilla detaljen att det är få författare som kan leva på att skriva. De flesta behöver göra sidouppdrag som att besöka klasser, föreläsa eller jobba deltid med andra saker.

Om jag skulle leva på min blogg så måste jag dels göra den mycket kändare och dels ta in sponsrade inlägg. Gillar inga av dessa lösningar. Håller medvetet ner läsarantalet för att undvika en massa elaka kommentarer. Det sägs att max 5% av läsarna interagerar och om jag skulle öka till flera tusen läsare så skulle de negativa kommentarerna börja strömma in. Och det skulle mitt känsliga psyke inte palla.

Så då återstår att jobba med kommersiella texter, t ex som frilansande copywriter. Det är ju min plan tills vidare, men det är ju inte det jag brinner för direkt.

Risken är att det blir stressigt med deadlines, att det blir jobbigt med kritik och störiga kunder, att jag varvar perioder av inga uppdrag med för många uppdrag (ett problem jag skulle dela med de flesta frilansare/företagare). Och sen måste jag nog tyvärr ha kundkontakt och sälja in mig själv och det vill jag inte. Det skulle ta för mycket energi.

Så jag hoppas på att kunna få en projektledare/manager eller jobba behind the scenes på nåt sätt.

Eller med något helt annat. Skriva kan jag ju även göra på fritiden. Som här på bloggen.

Skulle vilja jobba med något som gör världen bättre, något som hjälper andra människor (utan att ha direktkontakt med dem). Jag vill jobba mestadels hemifrån, självständigt och på deltid. Vill helst inte vara anställd igen pga vill ha friheten och vill inte sitta i kontorslandskap och/eller bli dränerad av kollegor jag inte valt. (Jag gillade kollegorna på förra jobbet, men inte kontorslandskapet.)

Det allra roligaste hade varit att skriva informativa och lättförståeliga texter om ämnen som intresserar mig (någorlunda).

Men för att få pengar måste någon vilja betala för det jag kan göra, så även om jag kan hitta något som låter som ett jobb så måste det ju sälja på något vis.

Det är svårt!

Jag önskar att jag hade en personlighet som är lättare att kombinera med olika jobb. Tänk att kunna välja helt fritt utifrån intresse!

Ibland tänker jag att jag borde jobba med nåt ”enkelt” jag kan göra hemifrån, som en webbshop eller nåt. Men även där krävs ju kontakt med kunder och det kan bli stressigt. Kanske borde sätta mig i en fabrik och göra något enformigt (och bli utbytt mot en robot inom kort)… (men skulle nog vantrivas om arbetet inte var det minsta kreativt alls.)

Ps. Olika jobb jag velat ha sen barndomen: paleontolog, lärare, radiopratare, programledare, författare, producent, projektledare, administratör, informatör.

Ps2. Kom gärna med input!


%d bloggare gillar detta: