Sängliggande hela påskafton

31 mars, 2018

Nu har jag sovit tre timmar och klockan är 18 på påskafton. (De andra är hon sin farmor.) Denna vecka har jag varit oerhört utmattad och jag har sovit dagtid fyra av sex dagar.

Jag funderar på varför jag blivit så utmattad just nu sen i måndags? Jag tror att det handlar om tre orsaker.

1. Jag har överansträngt mig de senaste veckorna pga magsjukeveckan när familjen var hemma en hel vecka så att jag inte kunde vila och ha mina rutiner på samma sätt. (Långvarig dränering.)

2. I söndags gjorde jag alldeles för mycket och i måndags var det tester på utredningen och sen var all energi slut. (Kortvarig intensiv dränering.)

3. Det är påsk och allt som bryter mot rutinerna stressar mig. Jag har haft vånda kring årets påskfirande i flera veckor. I år har jag kommit lindrigt undan eftersom barnen inte skulle kläs ut i skolan eller andra extragrejer att komma ihåg.

Dessutom blev påskfirandet hos svärmormor inställt med en dags varsel pga sjukdom, så jag behövde inte välja. (Det går inte att välja ”rätt” eftersom jag antingen får dåligt samvete eller överanstränger mig om jag åker dit. (Invecklat och privat.)) Istället åkte de till farmor. (Mental dränering.)

Vi ska vara hemma fyra dagar tillsammans och sen är det påsklov fyra dagar med diverse aktiviteter dagtid hos olika barnvakter.

Ni minns väl hur min verklighet ser ut när jag inte riktigt vet vad som kommer att hända? Jo, så här.

Det är kaos.

Så det är inte konstigt att jag är så sinnessjukt trött.

Just nu tillämpar jag radikal acceptans, vilket är särskilt aktuellt för mig eftersom jag gjorde en infobild om det i veckan.

Så istället för att sura för att jag bara ligger ner hela dagarna så försöker jag se det som något övergående som jag ändå inte bestämmer över. Bara att göra, liksom.

Och snart är påsken slut och det är april. Jag har lite fler bokade aktiviteter tyvärr (utvecklingssamtal, frisören, autismutredning och arbetsterapeuten), men det är ändå cirka två månader kvar till nästa uppstressande period (alla födelsedagar och avslutningsgrejer i juni).

Hur jag ska hantera ovissheten, kaoset och hur andra kan hjälpa mig och anpassa är saker vi pratar om hos arbetsterapeuten. Detta är något vi aldrig pratat om tidigare eftersom alla psykologsamtal före autismmisstanken har gått ut på att jag ska utsättas för det obehagliga och vänja mig. Att jag ska triggas till ångest och stress och stå ut i det.

Men om jag har autism så är det ingen större poäng i att dränera min energi genom ett otryggt liv. Bättre då att minska osökerheten så gott det går. Det finns ju ett snabbt sätt att bli av med min ångest: ge mig en ny bild i huvudet så att kaoset försvinner.

Sen är det inte alltid lätt att fixa i en familj med frihetstörstande individer med stark vilja, men vi jobbar på en medelväg.

Men det underlättar ju klart med förståelse för varför utmattningen blir värre. Både för acceptansen och för att se om det går att göra annorlunda nästa gång.

Annonser

Nu testar vi Brigitte-träning

31 mars, 2018

Jag har ju dragits med den här spända kroppen några månader nu. Evig beredskap.

Men något som hjälpt mig att sova på nätterna är yin yoga/spänna benen fem minuter i sträck varje kväll. Då har benen oftast kunnat slappna av på natten.

Nu har jag tröttnat lite på den rutinen, så idag provade jag lite gamla övningar från min (mammas) Jane Fonda-vhs från 90-talet (80-talet?). Ja, alltså, jag har inte videon kvar, men kroppen mindes övningarna när jag la mig i rätt position.

Så nu har jag tränat benmusklerna utan att involvera övriga kroppen. Normal benträning för mig är utfall, benböj och annat, t ex burpees (som tränar stora delen av kroppen), men nu söker jag maximal effekt på typ en muskel och ingen andfåddhet, eftersom jag blir mer utmattad av det.

Löpning vore ju optimalt t ex, men det funkar inte med den lilla energi jag har. Bättre då att träna bara lårmuskeln och spänna vaden ordentligt så att den slappnar av till natten.

Har även bestämt mig för att biffa till armarna. Jag är ju traditionellt stark i underkropp + rygg och sjukt svag i armar och händer, men nu har jag en målbild i Overwatch-dataspelets Brigitte, så jag kallar det Brigitte-träning. (Ja, nån målbild ska man väl ha? ^^)

Jag lyfter tunga hantlar några gånger per kväll helt enkelt. Inte så att jag får träningsvärk i tre dagar, men så att armarna slappnar av.

Brigitteträning. Ok, kommer ju inte se ut sådär, men sikta mot himlen, nå trädtopparna ni vet.

Är i övrigt SÅ HIMLA LESS på min kropp nu under utmattningen. Det här är inte jag. Ser jag ut så här?

Jag som var stark, sportig och gick på de tuffaste gympassen?

Nä. Vi får se om korta träningspass med mindre flås och mer muskelanspänning kan hjälpa kroppen att slappna av. Hoppas på mer energi framöver så att jag kan få möjligheten att börja träna på riktigt också. Fyra ÅR sen sist! (Gråt!!)

Ps. Har aldrig varit en sån där gymmaskinstyp utan mest kört funktionell träning för flera muskelgrupper samtidigt. Men nu provar vi.


Min framtid

28 mars, 2018

Jag har ju insett att det inte bara handlar om att vila upp mig. Jag har varit hemma på heltid/deltid i snart 4,5 år och hjärnskadorna efter stresskollapsen är läkta. Men tröttheten hänger i.

Under bättre perioder med mindre ansträngande vardag kommer jag upp i kanske 30-40% av min forna energi och i sämre perioder ligger jag på 10-20%.

Jag har svårt att styra det själv eftersom det hänger ihop med antalet aktiviteter utanför hemmet (skolan, vården, släkten, inköp, Fredriks jobbresor/aw/övertid m.m.) och annat krävande som t ex sjukdom i familjen och renovering. Allt som inte är en ”vanlig dag hemma” helt enkelt.

Och en vanlig dag hemma behöver jag ändå 10-12h i sängen på raken och minst 9 timmars sömn. Så även en vanlig dag hemma kräver mycket vila.

Men jag tror att många vanliga dagar hemma till slut bidrar till att energin sakta fylls på. Men det kommer att ta tid.

Och varje gång jag börjar stressa, blir pressad eller dränerad så tar det längre tid.

Just nu finns det ingen som helst plats för arbete. Inte ens på trädgårdsterapi/grön rehab eller något annat välgörande.

För själva grejen att ha en tid att passa, ta mig hemifrån och träffa andra människor är dränerande även om det är kul.

Men jag vill ju inte vara sjukskriven resten av livet/5-10 år framåt eller längre.

En idé jag har är att så småningom börja jobba lite hemifrån. Det finns två företag i släkten som har behov av att få mindre skriftliga/it-uppgifter utförda. Då tänker jag att jag skulle kunna jobba 1-2h/dag de dagar jag orkar och inte har något annat. (Men FK är tyvärr väldigt fyrkantiga och medger bara 25, 50 och 75%, alltså minst 10h/v.)

En annan sak jag läst om är att vissa personer kan få en tjänst där de jobbar alla dagar de kan, men om de behöver vila så gör de det (utan bidragsförlust).

Ytterligare en idé handlade om att företaget betalar för de timmar man jobbar och FK täcker upp för resten. Smart!

För jag vill ju jobba. Jag vill orka jobba. Men i dagsläget gör jag inte det och jag tror att pressen att jobba kommer göra det svårt att börja jobba igen när det väl är dags. Så något anpassat vore ju bra.

En tredje möjlighet som dock ligger på drömstadiet är allmän basinkomst i Sverige. Då skulle jag kunna slappna av helt och jobba när jag kan. Eller engagera mig ideellt.

Vi får se vad som händer om/när jag får autismdiagnosen. För många med autism klarar inte av att arbeta.

Kanske kan det bli tal om sjukersättning? (Fd förtidspension.) Inte för att jag vill bli förtidspensionerad, men för att slippa oron över att bli utförsäkrad varannan-var tredje månad. Så skulle jag kunna vila på riktigt och kanske börja jobba så smått så småningom.

En annan idé vore om de kunde sjukskriva mig typ ett halvår i taget. Men det verkar vara två-tre månader som är max.

Annars tänker jag att när barnen är stora och självgående så kommer jag att få mer energi över automatiskt. Men å andra sidan fixade jag bara 75% arbete innan jag fick barn (som 24-åring). Jag har aldrig riktigt orkat mer än max 6h/dag. Så det är ju inte (bara) föräldraskapet som dränerar.

Många funderingar och spekulationer. Men först får vi se om jag får diagnosen eller inte. Drygt två veckor kvar.


Bra grejs från nätet

27 mars, 2018

Läste senast igår om en cancerpatient som tröttnat på att alla tjatar på henne att ”basa” sin kropp för att cancercellerna ska dö. Sånt himla kvacksalveri. Skönt med vetenskap i form av grundläggande kemi/biologi som kan slå hål på myten direkt.

(Jag och Fredrik! ^^)

Babyjesusfox – gulligt konto på Instagram där en tjej klär ut sin uppstoppade räv och låter den hänga med överallt. Ovan som Spice Girls.


Utredning besök 6

26 mars, 2018

Idag var det tydligen sista gången med psykologen och tester. Om 2,5v ska jag träffa läkaren och psykologen för att få resultatet och innan dess ska psykologen träffa mamma för att prata om min barndom.

Jag är så himla osäker på vad resultatet ska bli. Jag känner ju igen mig jättemycket i symptomen och vad andra, särskilt tjejer, beskriver. Men jag är ju ingen urtypisk aspergerperson och testerna har inte varit så svåra.

För fyra veckor sen sa hon att hon typ kunde sätta diagnosen redan nu, men för två veckor sen sa hon att inget är klart än och att vi får se vad resultatet blir.

Så jag vet inte.

Idag fick jag svara på frågor om saker som är typiska för aspergers, t ex prat om rutiner, att man säger olämpliga saker, hur viktigt nära relationer är osv.

Sen fick jag göra ett test där jag skulle läsa berättelser och gradera hur pass normalt eller konstigt ett beteende är.

Sist var det ett test på dator där jag skulle titta på ansikten som gjorde olika miner och sedan ringa in vilken känsla de hade, t ex lättad, undergiven eller glad.

Psykologen fick aldrig igång den andra datorn så vi fick hoppa över uppmärksamhetstestet.

2,5v alltså, sen har jag min diagnos eller inte.

Denna utredning kommer att ha tagit fyra månader och sju tillfällen, så det känns rimligt. Skönt att jag inte behövt gå dit oftare än varje-varannan vecka, för det hade varit tröttande.


Fjällvandra och skruttiga gerbiler och magkatarr

26 mars, 2018

*Skrev detta i lördags kväll*

Och nu är vi officiellt redo att bege oss ut i samhället igen, 48h efter sista symptom. Tjohoo!

Själv är jag dock inte riktigt bra än, för precis som jag trodde i onsdags så har jag magkatarr (som sen gick över i magsjuka för att sedan återgå till magkatarr igen). Urk!

Sur i magen, halsbränna, svårt att få i mig mat och måste äta magvänlig mat (få fibrer, lättsmält = blåbärssoppa, vitt bröd och dylikt). Det svider ofta efter att jag ätit och jag kan knappt äta mig mätt.

Men det går också över nån gång.

Annars så planerar vi sommarens Norrlandsresa samt en fjällvandringstur i Lappland. Förra året övernattade vi i Saltoluokta, men i år vill vi prova nån annan.

Någon som varit i Kvikkjokk, Hemavan eller Abisko och som har åsikter om dessa ställen? (Eller liknande med fjällanläggningar som det går att köra bil fram till.)(Kvikkjokk ligger närmst Luleå så det står nog först på listan.)

Vi tänker alltså övernatta samt gå på kvartsdagsturer/traska runt. Mer än så blir det inte med två barn som ej kan bära packning (+ jag som är utmattad).

Gerbilen Amanda har för övrigt tappat framtänderna för tredje gången på några månader. Hon är verkligen gammal och skruttig nu. Ljus i pälsen också (hon blir alltså vitare av ålder). Matar henne med havregrynsgröt så att hon ska få i sig något. 2 år och 8 månader är hon. Hedda är 2 år och 10 månader. Gerbiler blir omkring 3-4 år. Känns lite jobbigt.

(Äldre bild, hon är ännu ljusare nu.)

*Söndag kväll*

Äntligen blev det vår. Idag var det sju grader och sol hela dagen. Perennerna är på väg upp i rabatterna och jag fick loss lite jord till min förodling eftersom tjälen nu ligger 3-4 centimeter ner istället för en.

Jag och F har haft fixardag medan barnen lekt med kompisar. Vi har röjt, klätt om stolar, betalat räkningar, planterat om, bokat flygbiljetter till Luleå (nej vi åker inte tåg dit precis som få göteborgare orkar åka tåg till Rom – lika långt bort, tar nästan ett dygn), osv. Allt sånt där småjox man skjuter på.

Sen hatar jag tidsbytet på våren. Barnen somnar aldrig på kvällen, man själv somnar inte och i morgon ska jag på utredning hos psykologen redan kl 9 så jag får bara en halv natt ungefär innan jag ska göra tester. Kul!

Hoppas verkligen vi blir av med tidsbytet snart. Känns hoppfullt att det diskuteras i EU.


Grejer

23 mars, 2018

Har levt i något slags undantagstillstånd i en vecka nu pga magsjukor, hemmavarande barn och karantän. Matlagning, rutiner, städning och allt möjligt blir lidande. Men om ingen mer blir sjuk nu så går karantänen ut på lördag kväll. Hoppas.

Nådde 50 följare på Pebbel art-kontot på Instagram igår! Det är 28 mer än första målet jag hade. ^^ 2,5 veckor sen jag startade kontot. (Sen råkade jag tappa en idag, men äh!)

Min vanliga Instagram har 90 följare och det har jag haft i 4-5 år. (Jag plockar löpande bort folk som jag inte har en relation till och/eller som aldrig likear nåt.) Gör inget annat än internreklam på bloggarna samt hashtaggar inläggen. (Kanske hälften på Pebbelkontot följer mitt vanliga.)

Jag har flera bra serieidéer och en tavla på gång, men har inte haft lika mycket tid/ork senaste veckan pga all sjuka.

Så nedrans trött idag. Men det är inte konstigt efter senaste veckans försök att få familjen och hushållet att rulla någorlunda.

Vi missade ”bara” en spelkväll, ett frisörbesök och en kompisträff dessa åtta sjukdagar. Men jag och Molly lyckades faktiskt klämma in ett besök hos min nyopererade släkting (hjälpte till med lite städning), på tisdagen där mitt emellan sjukperioderna. Skönt att få komma ut och träffa folk åtminstone en gång!

För övrigt har jag sjukt dålig tillgång på jord. Ska plantera om en massa försådder, men får använda gammal krukväxtjord från växter som inte överlevde vintern, för det går ju för fanken inte att gräva utomhus i slutet av mars i Göteborg! Skrapade lite på toppen i jordfabriken (där jag på sommarhalvåret gräver ner bokashikompost i gammal jord för att få ny näringsrik jord) häromdagen. Tjälen sitter en centimeter ner. Vad är detta?

Lyckades inte ens kila ner pinnar till årets rådjursskydd, så fick använda stenar och gammalt sly med mera.

Är jag missnöjd med den göteborgska våren? Ja! Vi brukar ha 5-10 grader här i mars, inte nollgradigt och snö som aldrig försvinner helt.

Ps. Man kan ju köpa jord men dels har jag vant mig av med det sen jag började bokashikompostera och dels kommer jag inte riktigt iväg till affärer pga utmattning och magsjukekarantän. Ska gå ut och skrapa på jordfabriken igen…


%d bloggare gillar detta: