Bästa läggningsleken

28 april, 2018

Vissa dagar somnar barnen tillsammans i Mollys säng, utan nattning. (Molly brukar läsa för Stella och sen lyssnar de på ljudbok.) Jag brukar följa med dem upp för att stoppa om dem (se till att de kommer i säng) och de älskar när jag leker flygplats.

”Ja, mina damer och herrar, nu har det blivit dags för ombordstigning på flygplanet mot drömmarnas land.”

”Ni som har platserna 1-2 kan gå på på den bakre delen av planet.” (Klättra uppför stegen till loftsängen.)

”Välkomna ska ni vara till dagens flygning till drömmarnas land. På destinationen är det stjärnklart och ungefär 21 grader. Flygningen beräknas ta 11 minuter.”

”Boarding complete”.

Och självklart med den svängande flygvärdinnesvenskan och den raspiga pilot-danska accenten. (Varför är det nästan alltid danska piloter? ^^)

”Cabin crew prepare for take-off”.

Barnen ler stort och somnar nöjda i sängen.

Annonser

Ful tavla

28 april, 2018

Målade på en tavla som blev rätt bra, gick och hämtade på skolan och blev sen helt bestört när jag såg tavlan igen. Helt hideous!

Stella skrattade när hon såg den och sa att det inte alls var likt mig.

Jag funderade på varför. Pga de skeva ögonen? Den rinniga näsan? Den grisrosa pannan? Nä…

”Du har ju aldrig läppstift mamma!”

Aha.

Men jag gav tavlan ett varv till och det är jag glad att jag gjorde.

Den är fortfarande oproportionelig och skev, men tanken är att den inte ska vara perfekt. Tycker att jag fick till uttrycket.

Av döma av frisyren så är det jag i mina tonår. Visste inte att det skulle bli jag förrän jag såg de små ögonen, den ena tjocka kinden/käken och håret. Som jag alltså inte har idag. Men det blev ju väldigt likt mig för att bara ha målat en random människa… Och jag är ju inte den som studerar mitt eget utseende och tar en massa selfies. Tvärtom.

Tavlan ingår i en svit som jag kallar Transformation. Denna del 1 heter Oppression och står för mitt unga jag (fram till 20-22 nån gång).

Del 2 nedan heter Disguise och handlar om hur jag försökte smälta in i 20-30-årsåldern. Hur jag försökte låtsas att allt var bra och hur jag bet ihop och brände ut mig eftersom jag använde allt reservbränsle.

Del 3 gillar jag bäst. Payback handlar om att nu finns det ingen återvändo. Nu har jag fått min diagnos, jag släpper ut alla känslor, jag slutar hata mig själv och lägger skulden där den hör hemma. Jag slutar uppoffra mig och skapar mig det liv jag vill ha och behöver för att må bra.

Frigörelseprocessen.


%d bloggare gillar detta: