Juni in och ut

30 juni, 2018

Denna månad har varit fantastisk bra ur detta perspektiv.

Familjen

+ stålsugrör (saknades)
+ bee’s wrap (saknades)

– trasig sladd

Sara

+ akvarellblock (saknades)

Fredrik

Molly

+ hårsnoddar (gåva)
+ mangaböcker (beg, gåva)
+ strumpor (gåva)

Stella

+ underkläder
+ strumpor (gåva)

Barnen har fått några grejer från släkten som vanligt och jag köpte ett akvarellblock eftersom de tar slut så fort.

Vi provar att plastbanta ytterligare genom bee’s wrap istället för plastpåsar och plastfolie över rester i kylskåpet (ibland funkar det att ställa en tallrik ovanpå också, tips!).

Vi har även slutat med plastsugrör till förmån för sugrör i rostfritt stål. (Men det var inte alls samma känsla att dricka med, får se om det blir lika använt?)

Vi får se hur nästa månad blir. Det blir potentiellt mer shopping pga semestermånad.

Annonser

När orken inte finns för att få allt att flyta

30 juni, 2018

Tre dagar med heltidsjour för hushåll och barn byttes till totalutmattning igår kväll. Fredriks feber gick ner och därmed kunde jag slappna av och då blev jag liggande på madrassen på golvet. (Helt i sin ordning nu under utmattningen.)

Men det är så jobbigt med allt som inte funkar vid såna här tillfällen. (Och nu har vi alltså inte ens skolgrejer att ta hänsyn till.)

Bananflugor i köket, diskmaskinen är inte körd, har inte orkat tvätta, stökigt överallt, smutsigt på diskbänken och i vasken, möglig mat, bruna bananer och överfull soppåse.

Sen ovanpå det har vi nattningsproblem, behov av att kolla upp eventuell näringsbrist+ev dietbesök, behöver förbereda inför resan om nio dagar, behöver få ihop schemat nästa vecka när M är ledig och F ska på sommarfest med övernattning osv.

Gerbilerna rastas knappt, barnen måste duscha/bada oftare (har helt kommit ur den rutinen nu på sommaren), gräset klipps alltför sällan (se bild) och det saknas mat hemma alltför ofta pga dåligt med rutiner.

Det finns ingen extra ork eftersom vi varit halsfluss-sjuka i omgångar och sen har familjen varit borta mycket och kommit hem sent på kvällarna.

Rutinerna flyter inte! Kaos, kaos, kaos i min hjärna.

Men det måste bli bättre denna vecka. Så fort F är på benen igen, för jag lär bli liggande några dagar.

Men en sak funkar iaf. Blommorna och växterna prunkar! Vattningen är något jag verkligen prioriterar (eftersom jag älskar växterna och ser det som återhämtning att dutta med dem.) Skönt det iaf. ^^


Akutenbesök för F

29 juni, 2018

Jaha, så är jag nere på överlevnadsläget igen.

Men den här gången hade det faktiskt varit lite tufft även för andra.

Fredrik blev sängliggande i hög feber i onsdags eftermiddag och igår kväll fick han ytterligare oroväckande symptom som gjorde att han åkte till akuten på kvällen.

Fredrik har en historia av bakterieinflammationer, så det är ju inget ovanligt. Men den här gången kunde de först inte hitta orsaken, så han blev inlagd på infektionskliniken, fick testa för stroke och en massa annat. (Jag hade svårt att sova och var orolig med massa katastroftankar som vanligt.)

Febern gick till slut ned lite med paracetamoldropp rätt in i blodet och efter 12 timmar kunde han åka hem med ett recept på penicillin och en halsflussdiagnos.

Jag blev ju nyss frisk från halsfluss, men min kropp blev inte alls lika sjuk. Jag mådde ju piss i två dygn och kände av det i typ 12 dagar, men jag hade aldrig feberdrömmar och andra konstiga symptom som ont i bröstet och öronen. Dock smittar bara halsfluss via kroppsvätskor och jag och F har inte hånglat på sistone, så det kan vara en slump.

Jaja.

För min del har detta inneburit ett heltidsansvar för barn och hem. Jag har gjort allt hemma, nattat, hämtat, lämnat och grejat i två dygn och sen har jag sovit hela dagarna mellan lämna och hämta för att orka. Har knappt haft någon rehabiliteringstid alls. Tur att Kåvepenin hjälper fort. F borde vara på benen inom 1-2 dygn.

Barnen har varit lätta och hjälpsamma. Igår gjorde Stella korv med bröd medan jag satt vid bordet och instruerade! (Hon är snart 7 år.)

I natt sov vi alla tre i min och Stellas säng eftersom Molly var orolig för F och inte ville sova själv i sitt rum (där F sover i vanliga fall).

Jag gillar extraenergin som kommer dessa dagar av nöd, men jag vet ju att energin är falsk. Jag orkar egentligen inte, det är en nödlösning.

Så jag försöker sänka kraven så gott det går och fokusera på det viktigaste.

Idag var det iaf Mollys sista dag på sommarfritids och nästa vecka ska Stella gå två eller tre dagar (farmor ska ta barnen några dagar nästa vecka). Sen är det äntligen semester.

Semestern är iofs en tröttande tid för mig eftersom jag inte är van vid att umgås så mycket. Det blir lätt att vilan får stå tillbaka.

Men jag ska försöka tänka varannan dag och fokusera på att sommaren även ger energi. Vi ska leva i storhushåll 10+5 av dessa 30 dagar (med pappa, A och syskon L resp. kompisar i sommarstuga) och sen blir det väl en del uteätande och utflyktande. Mindre städning pga inte inomhus och hemma osv. Mindre krav från omgivningen pga semester, skolfritt, jobbfritt osv. Inga myndighetsgrejer, inga vårdbesök. Skönt.

Barnen och F lär åka på en del utflykter och födelsedagskalas, så jag kan ju vara hemma och vila en del iaf.

Och sommaren är min absolut bästa tid på året. Det magiska i de ljusa kvällarna, kunna gå barfota ute, äta bär direkt från buskar och träd osv. Jag mår så bra i ljuset. Önskar att det var mars-september jämt.


Internet som revolutionsnätverk

29 juni, 2018

Fantastiska Jämställd vardag-bloggen skriver om alla dessa lättkränkta män:

”När jag hör ännu en man inne på mataffären gnälla över att vi har nog med lättkränkta människor i det här landet. Är det inte lustigt att det är män oftast i medelåldern som helt plötsligt tycker att alla ANDRA är så himla lättkränkta? Min erfarenhet är att de här männen har kunnat säga och göra exakt vad de vill hela sitt liv utan att någonsin behöva ta hänsyn till någon annan. De är så bestörta, rädda och förvånade över att deras sexistiska och rasistiska skämtande helt plötsligt får mothugg från alla håll och kanter att hela deras världsbild raseras:

Say WHAT!!?? Ska jag inte längre få dra mina skämt om kacklande kärringar som inte kan köra bil och dra några bärs med polarna och gråta och skrika på en hockeymatch och åka utomlands och köpa prostituerade och kolla porr hela nätterna och skratta och ryggdunka andra män och aldrig aldrig aldrig behöva förstå vikten av omsorg, vänlighet och omtanke om andra och sitta i styrelserna och jobba över och få beröm för att jag stökar i diskmaskinen, lagar mat eller är föräldraledig i tre månader med mitt eget barn och prata om att sätta ett skott i pannan på alla våldtäktsmän fast jag själv tjatat mig till sex tusentals gånger och tafsat och kladdat på skoj ska jag för fan behöva fråga den där bruden om hon verkligen vill när jag är jättekåt och ni har ju alla lärt er hur jobbigt det blir för en man som inte får utlösning exakt när han känner för det ni vet att det är jättejobbigt för mig mig migmigmigmig…” (Jämställd vardag)

Stackars, stackars! Får inte göra som de vill längre utan att det får konsekvenser?!

Tänker på styrelseordföranden för KappAhl som pratade om målgruppen 50-åriga kvinnor som skrynkliga tanter med vallningar och fick ett protestbrev från 130 anställda mot sig.

Eller om typen som blev upprörd för att Bloggbevakning publicerat hans namn när han skrivit rasistiska saker till fotbollsspelaren Durmaz efter Tysklandsmatchen i herrfotbolls-VM. (Han ångrade sig inte för att han gjort fel utan för att han blivit påkommen/publicerad). (Listan på kommentarer blev sedan inhämtad av polisen!)

Stackars alla komiker som inte får fortsätta skämta om vad som helst utan att bli kallade transfoba, homofoba osv.

Jag tänker att internet är en fantastisk revolution där alla minoriteter kan få kontakt med varandra, gruppera sig och säga emot. Där metoo blir möjligt.

Jag följer på nära håll och är del av den autistiska rörelsen som handlar om att sprida kunskap och få acceptans för att autism är en annan slags hjärna, en neurodivergent. Autister är trötta på att icke-autister skriver böcker om dem på ett kränkande vis, att föräldrar till autistiska barn beter sig kränkande (försöker bota autism med blekmedel t ex!), att föreningar som Autism Speaks försöker få bort (bota) autism istället för att lyssna på autisterna och hjälpa dem att skapa ett drägligt liv. Såna saker. Många autister kan inte driva frågan pga funktionsnedsättningar och att de inte har något språk, men de s.k. ”högfungerande” autisterna är med och driver frågan åt alla autister. (Själv har jag s.k. ”mild autism” och jag kan beskriva hur det kan kännas. Därmed jobbar jag hårt med informationsutbyte i Pebbelprojektet.)

Andra rörelser jag följer och/eller är en del av är den feministiska, transrörelsen, de rasifierades, de funktionsnedsatta, de långtidssjukskrivnas, de fattigas, de utbrändas, de med adhd och de med psykisk ohälsa/personlighetsstörningar.

Via internet kan vi göra skillnad och sätta dit dräggen som förr fick härja fritt!


Är det inte det ena så är det det andra

28 juni, 2018

Nu är det två veckor sen jag låg sjuk med halsfluss och feber (helt frisk sen fyra dagar) och vad passar väl bättre än att Fredrik blir sjuk!?

Tror dock inte att det är relaterat eftersom han får ont i öronen någon/några gånger per år. Den här gången är han helt väck med hög feber, feberdrömmar, värk överallt osv. Jag kunde först inte hitta honom i morse, men han hade lagt sig i den korta soffan i källaren efter flera timmar på golvet och efter att ha hämtat vatten att dricka.

Så nu är det jag som får ro runt familjen. Inte det bästa med tanke på min utmattning.

Hämta, lämna, middag (enkla varianter), natta, tandborsta, motionera barnen osv. Diskmaskinen, tvätten, soporna, allt!

Plus att jag har en sjukling att servera mat och kolla till. Tar han tabletterna med jämna mellanrum? Behöver han en filt? (Stella hjälper mig med matservering på kvällstid.)

Jaja. Alltid är det något som förstör min återhämtning.

Detta är något jag behöver ha med mig inför när jag börjar prata arbetsträning. Orken ska hålla för oförutsedda situationer också.

Men jag hoppade ur sängen vid sju, tog med barnen till skolan och sprang några kilometer innan jag gick hem! (Jippie!) Åt frukost, läste, sov/totaldäckade mellan 10.30-13.20 och nu ska jag snart hämta barnen igen.

Så humöret är bättre. Så himla mycket bättre. Vet inte om det är magbakterierna efter 78 dagar med medelhavskost (bortsett mina sjukdagar), att det är sommar, att jag bearbetat en himla massa av min psykiska ohälsa genom Pebbelprojektet, att jag fått min diagnos, att allt flyter på bättre hemma med autismanpassningarna eller att jag är så nöjd med att jag minskat min ssri-dos? Det kan vara en kombination.

Men mitt grundhumör är mycket bättre sen några veckor tillbaka. Hoppas att det fortsätter så. Och att F blir frisk snart.


Sommarfritids

27 juni, 2018

Säga efter mig själv: ”det är inte synd om barnen för att de måste gå på fritids…det är inte…”

Men det känns inte kul.

För jag är ju hemma.

Och nästan inga andra barn är där. Fem barn i Stellas klass (förskoleklass) och ett annat barn från Mollys klass (fyran) (men de har slagit ihop åk 3-6 + särskolan på sommarfritids).

Men som arbetsterapeuten sa så är det mitt JOBB att vara sjukskriven. Jag ska vila 8h per dag. Jag kan inte vara ledig med barnen mer än Fredrik kan.

Men för att göra det lite bättre så hämtar jag barnen 15 istället för 16 dessa veckor samt att Molly ska få en extra ledig vecka före och en efter semestern om fyra veckor. Stella får alltså fyra veckor.

Molly ska få göra lite olika saker nästa vecka, t ex följa med F till jobbet och träffa farmor (och då får Stella följa med). De dagar hon är hemma kommer jag att sätta tidsintervaller per alarm på hennes mobil där det står typ ”skärmfritt”, ”skärmtid”, ”lunch”, ”motion” osv. så att hon inte sitter vid datorn hela dagen.

För jag kan inte hålla koll på henne också, för då får jag inte min vila. Jag sover dessutom de första 3-4 timmarna som hon är uppe efter att de andra åkt iväg. Så vi får köra på schema med larm. (Molly fyller 11 år i höst.)

Men det känns inte kul.

Men vi har inga lediga/pensionerade släktingar som kan ta barnen en vecka. Barnen vill inte sova borta. Inte åka på läger. Vi föräldrar kan inte gå omlott en vecka var så att barnen kan få 5-6 veckors ledigt. Jag kan för fasiken inte ta Stella en hel dag. För jag är sjuk.

Så jag ska försöka se det för vad det är. Molly tycker att det är tråkigt på fritids. Tråkigt. Men det kunde varit mycket värre. Stella tycker att det är kul eller helt okej.

Så jag kan ge lite av min tid (en timme per dag + delvis några dagar nästa vecka) och så ger F lite av sin tid (skjutsa till släktingar + ta med M till jobbet). Och så sprider vi ut energin och ansvaret så gott det går.

Och resten är bara skuldkänslor. Bara känslor. Som jag får acceptera helt enkelt. Inte låta dem ta över. Se dem som skuldkänslor.

Jag gör så gott jag kan i denna situation. (Och Fredrik och släkten osv.)

Ps. När tar vi bort det långa sommarlovet och minskar ner på loven? 6 veckor räcker väl gott på sommaren och 1-1,5 veckor runt jul är väl lagom? Vet att det finns många andra som tycker att detta är besvärligt.


Tillfrisknande

26 juni, 2018

Det verkar som att halsflussen äntligen har gett med sig (dag 13). Har inte behövt ta värktabletter mot huvudvärk eller halstabletter med bedövande effekt sen igår. Skönt! Hade ju äntligen kommit igång med träningen när jag blev sjuk.

Knappt två veckor kvar till semestern och hela juni-ruset är över. Underbart! I år skippade jag två födelsedagskalas, gick på ett (och vi missade ett pga dubbelbokning) och jag skippade två skolavslutningar. Men det var tydligen det som behövdes för att juni skulle bli uthärdlig.

Har gått på ett läkarbesök, ett arbetsterapeutbesök, har haft grillkväll med vänner, firat midsommar med spelkväll, träffat min släkt på Hönö, varit på 30-årsfest, haft övernattande släkt och varit på utflykt med familjen. Men det har nästan bara varit en grej per helg så det har gått bra.

Åsså halsflussen då, med två hemska feberdagar.

Men som sagt, en uthärdlig juni. Bra grej.

I övrigt försöker jag fokusera på att spara energi. Det är jättesvårt. Jättejättesvårt. För jag vill liksom inte spara på energin när jag väl fått den. Har man legat ner i fyra år så vill man ta chansen.

Men om jag ska få mer energi nån gång så måste jag sluta bränna av dem direkt. Måste bli lite ekonomiskt lagd kan man säga.

Sen tränar jag på att känna efter vad som tar energi och inte. För vissa saker som andra kanske tycker är dränerande tycker jag är helt ok, t ex rensa ogräs och dutta med rabatterna. Att tvätta är inte så jobbigt heller. Eller klippa gräset.

Men att ta fram osten och hyvla två skivor till barnen känns övermäktigt. Eller att tömma soppåsen i köket. Jag gör det bara inte. (Det är Fredriks jobb.) Men sånt som involverar kladd är jobbigt.

Så jag försöker hitta vad jag kan göra och inte. Vad jag kan byta bort med Fredrik t ex. Såna saker.

Och han tar ju de flesta barngrejerna, t ex morgnarna, kvällsmat+tandborstning, skjutsning/kalaslämning osv. Skönt att slippa tjata på barnen på morgnarna.

Vi har för övrigt fått in en bra rutin nu. Hämtar barnen vid 16 (eller 15 nu på sommarlovet) och så får barnen varva ner i avskildhet framför datorn/TVn.

Sen går vi ut vid 17-17.30-tiden och sparkcyklar/spelar utebandy/cyklar/spelar fotboll/åker inlines på gatan. Antingen är jag med eller så sitter jag på altanen på framsidan och tittar på/hejar. Idag stod jag i mål t ex. Barnen tycker att det är ok roligt och så får de lite luft och motion.

Sen är det fortsatt skärmfritt med pyssel/lek/äta middag/ev läxor fram till 19.15. Sen får de spela dataspel fram till läggdags vid 20.30 resp. 21.30.

Hade gärna haft kortare skärmtid, men dels är dataspel deras hobby och dels så har det varit svårt nog att få in de ca 2-2,5h skärmfritt som vi har mitt i. Men jag jobbar på att utöka.

Molly sitter dessutom ofta och målar med tv/youtube på i bakgrunden på datorn. Hon behöver mycket stimulans för att inte bli rastlös och kan t ex lyssna på musik samtidigt som hon spelar dataspel med musik och ljud i. (Skulle jag aldrig fixa! ^^) Fredrik är ofta med och spelar, det är deras gemensamma stund på kvällen efter middagen.

Och det är väl bättre med dataspel och Ninjago på TV än de tråkiga program jag tittade på som liten i brist på annat… (Vi hade bara ettan, tvåan och fyran.)


%d bloggare gillar detta: