Massa bra böcker

7 juni, 2018

Gick till bibban idag efter läkarbesöket för att lämna böcker. Tänkte att jag inte behövde gå in eftersom jag redan har böcker hemma att läsa.

Haha, trodde jag ja…

Kommer ut en kvart senare med ryggsäcken full. Som vanligt.

Bibban är som en godisaffär med så himla mycket spännande kunskap förpackad i små käcka paket samt spännande berättelser i likadana paket. Alldeles gratis, bara att plocka på sig allt man orkar bära med sig hem.

Det är ytterst sällan jag går igenom hela bibban och tittar överallt. Ofta får jag stoppa mig halvvägs pga hinner annars inte läsa ut innan den maximala lånetiden om sju veckor är slut.

Idag blev det en spännande bok om autisters sinnesintryck och omvärldsuppfattning. Jag är ju autistisk, men autister är så himla olika och det finns så många grader. Allt från folk som bara ser detaljer och inte kan få ihop att tyget framför dem är ett klädesplagg till såna som är bra på att se helheter och detaljer. Och massa annat.

Ska bli spännande att se vad som stämmer in på mig och inte.

Sen hittade jag en ny bok om adhd för tjejer. Adhd och autism är ett av mina intressen (liksom andra psykiatriska diagnoser) så det ska bli kul att läsa. Följer för övrigt en del personer med borderline, bipolaritet och dissociativ identitetsstörning (multipla personligheter efter trauma) på Instagram och det är väldigt intressant att lära sig mer om dessa diagnoser (flera av dem ritar/målar och beskriver precis som jag gör på Pebbel Art).

Sen är det boken om huden som jag velat läsa ett tag. Charmen med tarmen var så bra så tänker att en liknande bok om huden också måste vara intressant. Kroppen är ju så fantastiskt utformad.

Och så en massa bra barnböcker till Stella.

Bibban är bäst!

Annonser

Nytt sjukintyg igen

7 juni, 2018

Jaha, då var det dags för kvartalets genomgång av sjukintyget. (Yay!) Jag har ju fått ytterligare en diagnos, högfungerande autismspektrumtillstånd (AST).

Så huvuddiagnoserna just nu är återkommande depressioner, AST, social ångest och utmattning.

Det står att jag har regelbunden kontakt med arbetsterapeut för att anpassa min vardag samt tränar regelbundet och äter bra.

Den stora nyheten är att vi ev. ska prova återgång till arbetslivet på 25% till hösten. Detta om jag får den återhämtning jag behöver i sommar och det fortfarande känns bra.

Alltså, jag vill ju verkligen börja jobba och jag hoppas ju så innerligt att jag ska komma till ett läge där det fungerar.

Jag har ju tömt kalendern ytterligare, jag får mer lugn och ro, sover mindre men bättre, orkar ofta träna och är mindre utmattad. Om jag får fortsätta ha det så här några månader till så kanske jag kan få tillräckligt med energireserver för en fungerande vardag?

Som det funkat hittills under dessa 4,5 utmattade år så har jag de allra flesta månader enbart överlevt och inte återhämtat mig.

Men nu med en bättre anpassad vardag, kunskap om ASTen och ork till att jobba med kost, sömn och motion så finns ju möjligheterna att bli friskare.

Hoppas bara att det inte är för tidigt.

Men det lät inte som att läkaren ville pressa mig. Nästa besök i augusti handlade om att prata om återgång, inte om att återgå. Först måste vi se vad resultatet efter cirka fyra månaders återhämtning blivit. Och ”höst” kan ju lika gärna vara september som november. Så jag ska försöka att inte stressa upp mig.

Vi vill ju samma sak. Att jag ska få börja träna på att arbeta när jag är redo.

I övrigt pratade vi en del om autismutredningen och begåvningstesterna. Han sa att det var intressant att jag hade en så pass god mentaliseringsförmåga (sätta mig in i andras situation, förstå hur folk känner) och utifrån ett autistiskt perspektiv har jag det, men utifrån ett neurotypiskt (NT) perspektiv har jag svårt för att räkna ut hur folk kommer att reagera på mitt handlande. Så allt är ju relativt… ^^

Men läkaren sa att det troligen beror på hög intelligens i kombination med studier av människor och så är det nog. Jag har pluggat beteende/psykologi sen högstadiet då jag förstod att jag låg efter kunskapsmässigt. (Insåg ju först förra sommaren att NTs lär sig detta intuitivt genom att umgås.)

Sen tyckte han även att jag såg mycket piggare och gladare ut och så är det. Klart man blir piggare och gladare av att vara mindre utmattad, orka träna, känna lättnad pga diagnoser, ha lyckats med en del konstterapi och att se den efterlängtade arbetsträningen i horisonten. 🙂

Jag hoppas innerligt att jag är på rätt väg nu och att det inte blir en ny 2016-2017 av kommande arbetsträning. (Jobbade 7,5h/v men orkade inget annat så fick ställa in allt i fem månaders tid tills jag blev arbetslös och heltidssjukskriven igen.)

Ps. Arbetet jag ska göra är på Fs företag (17 anställda) och det är mycket anpassat och autistvänligt. Kan till stor del göras hemifrån och handlar om att dels skriva copy till t ex manualer, appar och liknande samt att dokumentera programmerarnas arbete (hatar alla programmerare dokumentation? Typ ja!) och protokoll/sekreteraruppgifter vid möten. Så det känns som roliga saker. Tänker mig att jag är med på möten, får fram informationen och sen sitter jag hemma och skriver i lugn och ro. (De har bara ett kontorslandskap så där vill jag absolut inte sitta annat än i undantag. Hu!)


Rädd inför läkarbesöket

7 juni, 2018

Ska träffa läkaren idag igen. Alltså, denna skräck var tredje månad! Ska det behöva vara så här?

Rädd för att inte bli tagen på allvar och pushad till att göra något som inte känns bra.

Saker han kan föreslå idag:

  • Trädgårdsterapi (gärna, men inte än)
  • Arbetsträning (gärna, men inte än)
  • Börja gå hos Utmattningmottagningen (gärna, men inte än för jag försöker ju ta bort aktiviteter/vårdbesök)
  • Någon annan grej som har med autismen att göra, typ daglig verksamhet

Men jag behöver verkligen inte aktiveras, jag behöver fortfarande skala bort.

Om jag blir tvingad till ovanstående. Kan då någon annan komma hit och ta hand om mitt hem och mina barn? Kan kommunen fixa nanny och hushållerska?

Nä, kanske bättre att vänta tills jag orkar med vardagen innan jag ska göra något ytterligare…

Jag längtar så efter att få börja jobba och ha normal energi. Men jag vet att det inte räcker med vilja.

Inlägg jag lade på Instagram igår:

”Missar ännu ett kalas denna månad inkl. barnens skolavslutning, barnens sommarfester med klassen och andra grejer jag behövt boka av. Jag bokar av och undviker det mesta just nu faktiskt. Vissa kanske ser det som ett tecken på att jag har blivit sjukare, men det är tvärtom. Jag börjar bli friskare i mitt tänk. Jag har bromsat så jädra långsamt dessa 4,5 sjukskrivna år. Det är inte konstigt att jag aldrig får mer energi. 🙄 Psykologerna och arbetsterapeuten pratar enträget på om att jag måste välja bort saker för att komma ner i varv på riktigt och börja spara energin. Men som fd virvelvind är det skitsvårt att inte använda upp energin när den väl kommer. Eller att ”overrajda” med hjälp av godis för att man vill mer. 😶⚬⚬⚬
Läkaren ville sjukskriva mig heltid när jag kollapsade av stress 2013 men jag vägrade (tills det inte gick mer ett år senare). Jag är fortfarande inte helt klar i huvudet när det gäller gränser. Dessutom gör det ont i mig när andra blir besvikna på mig. Att jag inte kan följa med på saker, att jag så sällan kan träffa vännerna och andra.
Men jag måste sätta gränser för mig själv och mot andra om jag ska kunna börja spara energi.
Ärligt talat är jag grymt sugen på att börja jobba igen, men jag bara FÅR INTE göra det just nu. 😒 😝
⚬⚬⚬
Det hade nog varit bättre om jag kraschat totalt, tagit bort ALLT och sedan lagt till lite i taget. Att som jag ta bort lite i taget under 4,5 års tid är ett sjukt ineffektivt sätt att hitta balansen. Särskilt som den varierar pga sjukdomsbilden.
⚬⚬⚬
Men det kommer inte vara så här för evigt. När jag tjänat ihop energin igen (genom bortprioritering 😢 (+mat/motion/sömn och rehabiliterande aktiviteter så som måleri och trädgårdsarbete)) så kommer jag så småningom ha möjlighet att göra saker och träffa mer folk igen. Bromsar hårt nu för att kunna puttra på längre fram. Bromsa långsamt för att slippa stanna upp funkar inte för mig. 😒”


%d bloggare gillar detta: