Låna bebisar

10 juni, 2018

Idag var vi hemma hos några vänner som vi inte träffat på ca 2,5 år pga fick barn och så hände en massa i livet och jag hade så få helg-slotar pga utmattad och ja, ni vet… Vi skulle ha träffats i april men så blev barnen sjuka.

Men idag så!

Och nu hade de hunnit få två barn till!

När vi träffafes förra gången hade pappan en son med en tidigare tjej (sonen är kompis med Molly och de går i samma klass. Det var så vi träffades) och så hade A en bebis i magen. Nu hade hon alltså hunnit vara gravid en gång till med tvillingar.

Så från ett barn/bonusbarn i 7-8-årsåldern till detta barn + en tvååring och två tvåmånaders. Coolt!

Så kul att få träffa små bebisar, det händer ju inte så ofta eftersom bebisar är bebisar så kort tid och föräldrar sällan orkar ses när bebisarna är små. (Men är det bebis nr 3 och 4 så har man ju lite rutin tänker jag.)

Fick hålla och mata och stå och gunga. Eftersom det var två så kunde jag och Fredrik ha varsin och så blev det inte slagsmål som när våra syskonbarn var bebisar. ^^

Stella lekte med tvååringen och de hade så roligt. Så gulligt att de bondade (hon är 6,5 år).

Tänk att sist vi träffades så var vi sju, nu var vi tio.

Jag har alltid gillat tvillingar och velat ha det själv. Fast det var före jag själv fick barn… ^^ Nu förstår jag inte riktigt hur man får ihop det. Och dessa har alltså en tvååring ovanpå. Imponerande!

Men det är skönt att gå hem igen efter en bebisträff. Jag längtar inte efter fler barn. Att hålla syskons eller kompisar barn är alldeles lagom.

Är sååå nöjd med att ha en nästan 7-åring resp. nästan 11-åring. Känner att jag gjort mitt med sjalande, blöjbytande, ammande, barnvagnskånkande osv. Det var kul då, men nu njuter jag av friheten.

Ungefär som grannkatten som varit hos oss och hängt på vår altan vid flera tillfällen. Den är superdupergo, men jag är glad att jag inte har någon egen katt pga skötsel och ansvar. (Resa bort, bytesdjur, hår överallt, sönderrivna möbler, väcker en på nätterna osv.)

Lånebarn och lånekatter är det bästa näst efter mina egna barn förstås (för mig).

Annonser

Hundattackerad

10 juni, 2018

Jag blev attackerad av en hund idag. Gick på promenadvägen nära hemma och skulle gå förbi en man med två ganska små hundar när den ena kastar sig framåt och attackerar mitt ben precis ovanför knät. Jag skrek till och sa ”aaaaj!”

Jag vet inte riktigt om den bet eller rev mig, men tycker nog att det ser ut som märken från en underkäke som håller fast och övertänder som river neråt. Men är inte direkt nån expert på hundar eller sår…)

Det sjuka var att hundägaren knappt reagerade. Han sa nåt i stil med ”vad gör du?” Troligen riktad till sin hund. Sen bara gick han medan jag haltade vidare hemåt.

Jag hade ingen lust att konfrontera honom pga ensam tjej nära skogen och äldre man med två hundar varav en aggressiv.

Han bad varken om ursäkt eller bannade sin hund. Han sa inget alls till mig. Känner mig rätt kränkt. (På det riktiga sättet, inte det där ”vita kränkta män”-sättet.

Det gör fortfarande ont nu 1,5h senare och det har blivit ett rejält blåmärke.

Hundar kan ju bli lite övertända ibland, men då kan man väl reagera iaf som hundägare? Säga förlåt och förmana sin hund. Fråga hur det gick?

Nä, det känns inte bra alls det här. Tur att inte barnen var med.


%d bloggare gillar detta: