Sängdags igen

11 juni, 2018

Är helt knäckt igen. Det var några veckor sen jag kände av den där känslan och det har varit så fantastiskt att ha så mycket energi att jag t o m orkat träna!

Men när jag tänker på vad som hänt så är det inte konstigt att jag är sängliggande.

I lördags var vi hos vänner jag inte träffat på 2,5 år och det var spänt till en början, men blev bra sen. (Hade oroat mig för att inte orka i flera månader.)

Sen på vägen hem blev jag hundbiten och fick en chock (läs mer i tidigare inlägg). Igår sov jag först mellan ca 01-11.30 och sen mellan ca 13-17.30. Jag måste varit riktigt trött!

På kvällen ringde jag polisen och skrev om hundgrejen på nätet och sen hörde hundägaren av sig. Det var också läskigt pga konflikträdd, men allt gick ju bra och vi är överens om att det var en olycklig grej pga synskadad hund, dålig uppmärksamhet, trång gångväg osv. (Ska ta tillbaka anmälan.)

Allt blev jätterörigt vid läggdags, familjen kom hem sent efter en lång utflyktsdag och vi skulle dessutom röja inför städhjälpen som kom idag. Sen hittade jag till på köpet en skalbagge som såg ut som en kackerlacka i trappan. Men det visade sig vara en skinnbagge. Phu!

Men lite för mycket kaos och ångest på samma gång. Jag förstår varför jag var så spänd i natt och är så trött idag.

Tur att några lugna vardagar väntar.

Denna vecka är det näst sista helgen i juni och då kommer pappa och A hit från Norrland några dagar. På torsdag är det skolavslutning och på fredag studiedag och då får jag hjälp med barnen av pappa och A. Skönt! På lördagen ska de på utflykt (så att jag kan vila) och på kvällen ska vi på 30-årsfest för mitt yngsta syskon. (Den vill jag prioritera, men åker ev hem tidigare).

Men söndagen blir vila för mig och säkert de efterföljande dagarna med.

Sista helgen blir arbetsterapeuten på torsdagen och midsommar på fredagen. Vi ska ev vara i svärfars hus i år och ha spelkväll med svärsyskonen. (Annars hos oss som vanligt). Midsommar är en rolig högtid tycker jag, men dagen tenderar att bli väl lång och med lite för mycket folk (för många samtal samtidigt/brus). Men jag får försöka gå undan och vila och skippa matlagning om jag kan (dränerande).

Sen är äntligen uppbokade juni slut. (Efter 118 matsäckar, skolavslutningar, kvällsaktiviteter, sommarbjudningar, födelsedagskalas osv. osv.) (Och då är jag knappt med på nåt ändå, men bara grejen att familjen åker iväg och att det blir kaos med rutinerna och hushållet är jobbigt.)

Sen är det årets bästa månad: juli med avbrott i vardagen, resor, lantliv och förhoppningsvis mer energi.

I augusti är det en del kalas, men i år är det iaf ingen inskolning eftersom barnen börjar femman och ettan. September brukar vara lugn.

Så snart är det tre månaders vila innan nästa hetsiga kalasperiod: oktober. (Då våra barn fyller år och ska ha en massa kalas…)

Annonser

Dagen efter hundattacken

11 juni, 2018

Har känt mig rätt chockad det senaste dygnet efter hundbettet. Har fått kommentarer om stelkrampsspruta (är vaccinerad + att det inte hjälper i efterhand, ska dock se så att det inte blir infekterat), att jag ska anmäla till polisen och att hunden ska avlivas.

Jag skrev i en lokalgrupp på FB ifall någon kände igen beskrivningen. Eftersom jag är ansiktsblind så hade jag inget bra signalement. Sen ringde jag till polisen och gjorde en anmälan. Inte för att de skulle ut och leta direkt, men ifall det kommer mer info eller händer igen.

Men sen hörde faktiskt hundägaren av sig i Facebookgruppen! Bad mig sms:a och skickade telefonnumret.

Först blev jag rädd och visste inte vad jag skulle göra. Men efter lite rådgivning bestämde jag mig för att höra av mig.

Det visade sig att hunden hade dålig syn och att ägaren hade sms:at och hade dålig uppsikt just när jag kom. Sen var stigen så smal att hunden nog tyckte att jag kom för nära plus att jag hade en hellång fladdrig klänning på mig, så den blev nog rädd.

Ägaren hade trott att den bara hoppat upp på mig och jag hade ju inte vågat säga mer än aj eftersom jag dels är konflikträdd och dels rädd för män (i såna situationer) och aggressiva hundar, särskilt nära skogen vid 22.30 på lördagskvällar… Så båda hade ju skyndat därifrån.

Så han bad tusen gånger om ursäkt, sa att han kunde ersätta mig mig för ev skador och kläder och att han förstod att jag ville anmäla. Han skulle hålla bra uppsikt över hunden i fortsättningen och lämna telefonen hemma.

Så det kändes bra att vi redde ut det. Jag ska ta tillbaka anmälan. Jag är ju inte ute efter att ta död på en hund (med synfel!) eller hamna i rättegång, jag vill bara att det aldrig händer igen och det lät som att han inte skulle tillåta det. Tror att både han och jag blev ganska skärrade.

Skönt att få en ursäkt och en förklaring.

När det gäller benet så har jag ett färgglatt blåmärke där nu, men inte mer än så. Tänderna skrapade upp några flikar av översta hudlagret, men det började aldrig blöda, så det var tur.

Något positivt i det hela är att jag inte flippade ut och fick tokångest av hela grejen. Det var jobbigt, men jag hanterade det mycket bättre än vad jag skulle gjort för några månader sen. Det märks att jag är mer balanserad och är mindre hispig nu sedan några lugnare veckor.


%d bloggare gillar detta: