Dagen efter hundattacken

Har känt mig rätt chockad det senaste dygnet efter hundbettet. Har fått kommentarer om stelkrampsspruta (är vaccinerad + att det inte hjälper i efterhand, ska dock se så att det inte blir infekterat), att jag ska anmäla till polisen och att hunden ska avlivas.

Jag skrev i en lokalgrupp på FB ifall någon kände igen beskrivningen. Eftersom jag är ansiktsblind så hade jag inget bra signalement. Sen ringde jag till polisen och gjorde en anmälan. Inte för att de skulle ut och leta direkt, men ifall det kommer mer info eller händer igen.

Men sen hörde faktiskt hundägaren av sig i Facebookgruppen! Bad mig sms:a och skickade telefonnumret.

Först blev jag rädd och visste inte vad jag skulle göra. Men efter lite rådgivning bestämde jag mig för att höra av mig.

Det visade sig att hunden hade dålig syn och att ägaren hade sms:at och hade dålig uppsikt just när jag kom. Sen var stigen så smal att hunden nog tyckte att jag kom för nära plus att jag hade en hellång fladdrig klänning på mig, så den blev nog rädd.

Ägaren hade trott att den bara hoppat upp på mig och jag hade ju inte vågat säga mer än aj eftersom jag dels är konflikträdd och dels rädd för män (i såna situationer) och aggressiva hundar, särskilt nära skogen vid 22.30 på lördagskvällar… Så båda hade ju skyndat därifrån.

Så han bad tusen gånger om ursäkt, sa att han kunde ersätta mig mig för ev skador och kläder och att han förstod att jag ville anmäla. Han skulle hålla bra uppsikt över hunden i fortsättningen och lämna telefonen hemma.

Så det kändes bra att vi redde ut det. Jag ska ta tillbaka anmälan. Jag är ju inte ute efter att ta död på en hund (med synfel!) eller hamna i rättegång, jag vill bara att det aldrig händer igen och det lät som att han inte skulle tillåta det. Tror att både han och jag blev ganska skärrade.

Skönt att få en ursäkt och en förklaring.

När det gäller benet så har jag ett färgglatt blåmärke där nu, men inte mer än så. Tänderna skrapade upp några flikar av översta hudlagret, men det började aldrig blöda, så det var tur.

Något positivt i det hela är att jag inte flippade ut och fick tokångest av hela grejen. Det var jobbigt, men jag hanterade det mycket bättre än vad jag skulle gjort för några månader sen. Det märks att jag är mer balanserad och är mindre hispig nu sedan några lugnare veckor.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: