Ny insikt

5 januari, 2019

Igår kom jag till ytterligare insikt. Så här skrev jag på Pebbel Art:

Alltså: jag är rädd för att inte orka eftersom jag vet hur jobbiga de sängliggande veckorna är. Därför känns alla bokningar av mig och krav på att jag ska göra saker som krigsattacker.

Att alltid känna mig redo att rycka ut har gjort mig ‘hyper-vigilant’ (typ vaksam) och jag känner att jag nästan aldrig kan slappna av helt.

Min kropp har ju ballat ut sen ett år tillbaka och är alltid spänd. Har gjort mängder med avslappningsövningar men inom en kvart till en timme spänner sig kroppen igen. Det är kroppens normaltillstånd nu. (Body armouring.)

Jag har ju vetat om detta ett bra tag, men det har varit svårt att koppla ihop det och få det konkret.

Jag har ju länge varit rädd för meltdowns men har faktiskt bearbetat det ganska bra under hösten och är mindre rädd för känsloutbrott numera. Jag och psykologen har pratat mycket om hur jag kan hantera mina känslor och gå undan innan jag når upp till nivån där jag inte längre kan kontrollera dem (nivån då folk slåss/skär sig/förstör saker/liknande).

Så nu ska jag bearbeta min rädsla för att inte orka. Minska ångesten kring det. Skapa goda erfarenheter.

Då borde jag snart få mer energi över. Om jag kan få kroppen att slappna av samt inte ångesta så mycket så borde det gå åt mindre energi i vardagen.

Jag har ju i flera år sagt att det känns som att energin bara rinner ut igen. Att jag aldrig lyckas spara energi eftersom de dräneras hela tiden. Trots att jag är heltidssjukskriven så är det som att jag är mitt inne i stress/presskarusellen.

Och autismspektrumdiagnosen, c-ptsd-grejen, att jag behövde bearbeta min barndom och liknande blev ju viktiga delar av det.

Nu behöver jag även bearbeta min situation som utmattad.

Ska till psykologen igen om 1,5 vecka. Det ska bli väldigt välkommet. Jag behöver verkligen reda och sortera i allt det här. Så svårt att förstå hur allt hänger ihop…

Annonser

%d bloggare gillar detta: