Mitt dygn

31 mars, 2019

När man inte trodde att dygnet kunde bli konstigare. (Före hostan sov jag/låg jag i sängen mellan ca 00-12 pga utmattning.)

Lägger mig 00, somnar runt ett-två. Vaknar igen mellan sju-nio och hostar slem i en halvtimme. Går upp, dricker te, äter frukost, gör något (för att få igång kroppen och mildra hostan).

Går och lägger mig igen när jag blir sömnig efter cirka 2-2,5h och sover sen till 14-15…

Kan inte hostan gå över snart? 😦

Annonser

Vill ligga ner

30 mars, 2019

Det är ju lite udda att det jag i vanliga fall hatar (att vara sängliggande) just nu är något jag längtar efter men inte kan göra pga slemhosta så fort jag ligger ner (eller sitter upp som i dag).

OMG. Skulle göra mycket för att få ligga ner och slappna av. Men jag hostar och hostar och måste sitta upp förutom precis när jag ska sova.

Sitter upp i sängen och läser för fjärde kvällen i rad nu och är så less på det. Är inte van vid att sitta upp så här mycket.

Men jag får väl vara tacksam för att jag inte är lika utmattad denna vecka som de senaste månaderna. Vissa veckor orkar jag ju knappt vara ur sängen alls.

Och jag är tacksam för att jag inte har feber med muskelvärk, det är rakt igenom vidrigt.

Men skulle gärna vilja bli av med hostan nu tack. Har varit sjuk i en vecka och hostig i fem dagar. Usch. Det tär på mig.


Hur jag tillbringar ”lediga veckan”

28 mars, 2019

Varje gång jag vaknar måste jag hosta upp och spotta slem i uppemot en halvtimme. Sen torkar jag det inflammerade ögat och snyter mig om vartannat. Jag kan prata sen igår, men rösten är svag och kraxig. Tar medicin var åttonde timme dygnet runt mot huvudvärken.

Igår kunde jag ligga ner några timmar och vila, men igår kväll var jag återigen för hostig för att kunna ligga ner. Fick sitta upp under nattning och kvällsläsningen. Lägga mig ner precis när sömntåget kom och somna fort.

Kul hörni!

Men jag hade ju iaf en ledig vecka till detta så det var tur. (Visste att den skulle bli uppbokad…)

Brukar ha vårdbesök, möten och liknande varje vecka, men nu i mars-april har det funnits tre veckor med en ledig slot.

Hade storslagna planer om att träffa kompisar och syskonbarn. Men så blev det inte.

Första lediga veckan gick till att avlasta F genom att gå på utvecklingssamtal med Molly. (F tar nästan allt med barnen: alla morgnar, allt skjutsande, scouterna, helgerna, tandläkartider, barnkalas, köpa presenter, simskolan på söndagsmorgnar, leta barnvakter osv.)

Andra veckan hostar jag mig sönder och samman.

Tredje veckan (nästnästa) blir det utvecklingssamtal med Stella. Men det vill jag gå på. Nyfiken hur det går nu när hon börjat ettan.

Men men. Något positivt i det hela är att jag är utomhus på dagarna. Vi var strålande sol och 8-12 grader i Göteborg. Jag har rensat lite i rabatterna och legat på madrassen på altanen. I söderläge med lä blir det riktigt varmt och skönt.

En vanlig förkylning för mig innebär en (1) dag med huvudvärk, slem och halsont, en dag med rinnsnuva och tre-fyra dagar med vanlig snuva. Jobbigt men hanterbart. Den sorten jag har nu som sätter sig i de nedre luftvägarna är mycket värre. Särskilt när jag knappt kan ligga ner trots att jag är så utmattad. Suck.


Orimliga småbarn

28 mars, 2019

Småbarn va? Så jädra orimliga.

Det är först nu när jag fått lite perspektiv som jag till fullo inser hur omständliga de är.

De vill inte äta, de vill inte sova, de vill inte gå till förskolan, de vill inte gå hem från förskolan, de vill inte gå, de vill inte åka vagn, de vill inte tvätta sig, de vill inte klä på sig.

Alltså nog för att man måste passa dem hela jäkla tiden så att de inte skadar sig och pajar saker, men sen måste man även sköta all hygien och alla rutiner åt barnet, så det är som att sköta två personer i ett fast man bara är en.

Och sen är det ju inte bara att sköta heller, nä, man måste konstant övertala, lugna, vara behärskad och lågaffektiv och påhittig och lekig av sig för att få allt att funka med ett småbarn. För de vill ju alltid göra något annat (plocka upp en snigel, hoppa i sängen, titta på ipaden eller gå utan byxor).

Att vi står ut med detta! Att folk skaffar flera barn!

Ja, det är ju ett mirakel. Det är tur att de är söta och att de blir äldre.

Nu när mina barn är 7 och 11 år så vill jag frysa tiden. De är så fantastiska och goa att umgås med och de klarar sig nästan själva. Man kan lugnt sova vidare i rummet bredvid, de är intressanta att diskutera med, de håller sig oftast till rutinerna och får sällan utbrott (och då har jag ändå en unge i ”6,5-7,5-årstrotset”, a.ka. ”lilla tonåren”, men det är en fis i rymden i jämförelse med ”2,5-3,5-årstrotset” a.k.a. ”the terrible two’s”). (Hade för övrigt barn i varsin av dessa ”trotsåldrar” samtidigt för fyra år sen! I ett helt år höll de på.)

Sen finns det säkert föräldrar som älskar småbarn och skolbarn som är skitjobbiga att hantera, men det där orimliga brukar väl ändå bli mer rimligt och förståeligt? Bråkar hellre om skärmtider, läggtider och läxor än om att få ungen att gå genom dörrar som Molly när hon var tre år. (Jag vet inte vad det var, men varje gång vi skulle gå igenom en dörr på vägen hem från förskolan så bara la hon sig ner på marken i protest.)

Numera klarar hon dörrar galant… ;-P


Prova inflammationer

27 mars, 2019

Nu efter 35 verkar kroppen tycka att jag måste få prova på det här med olika inflammationer i kroppen. Jag har ju varit väldigt frisk och aldrig haft öroninflammation, lunginflammation, halsfluss osv. tidigare medan min man och mina barn åkt på det mesta. (Inkl. hjärnhinneinflammation – den inte livsfarliga sorten.)

I somras provade jag halsfluss och det var en genomvidrig upplevelse då jag hade svårt att svälja och prata. Det kändes som knivar i halsen.

Idag var det tydligen dags för ögoninflammation. Vaknade med dålig syn på vänster öga och en massa klet. Nu får jag torka var ur ögat med jämna mellanrum. Yay!

Vad bjuder kroppen på nästa år? Kanske en hederlig lunginflammation eller en dubbelsidig öroninflammation?

Lättare bihåleinflammation och urinvägsinfektion har jag redan testat, men om det finns några andra håligheter, luftvägar eller organ som vill testa så har jag en slot 2020, 2021 och 2022 än så länge.

Inflammerade sår har jag inte heller haft (vad jag minns). Men min hud är ju helt fantastisk på att läka så det är ingen idé.

Men ögoninflammation verkar vara en av de mildare varianterna så jag är glad för det. Är inte sugen på spräckt trumhinna som F testade för några år sen (och hörde typ inget på en örat i månader).


Första rynkan

27 mars, 2019

Jag fyller snart 36 år och börjar känna mig rejält gammal. Och vad passar då inte bättre än den första permanenta rynkan!

Ja, jag vet, det är lite sent, men det blir väl så när man är autistisk*, har goda gener och varken rökt/supit/levt om eller skrattat mycket typ.

Vad blev det då? Charmiga kråksparkar? Eftertänksam rynka mellan ögonbrynen? Leendelinjer runt munnen? Cigarettstreck runt läpparna (knappast va!)

Nä, det blev linjer ovanför ögonbrynen… Ehh?

Det sägs ju att man får rynkor utifrån hur man rört ansiktets muskler. T ex nedåtgående mungipor = varit sur, kråksparkar vid ögonen = evigt leende osv. Vad har då jag gjort?

Sett förvånad ut mest hela tiden?

Jadu, ni neurotypiker (icke-autister) är ju ganska underliga och jag går förundrad genom denna värld så kanske… ^^

* = det sägs att autister ser extra unga ut men jag hittar ingen forskning om det.

Ps. När jag var 25 år och började på mitt förrförra jobb så träffade jag två 35-åringar som alltså var tio år äldre än mig och jätterynkiga. Jag trodde att de flesta 35-åringar såg ut sådär och fasade lite för att bli 35. Men nä, jag ser definitivt inte ut så nu. (De var rökare/fd rökare också.) Numera försöker jag omfamna ålderstecknen istället för att vara rädd för dem. Tänker inte dölja mina gropiga ben och sådär.


Saliv i mängder

27 mars, 2019

En positiv grej med slemmandet och hostandet är ju att jag inte behöver ta några salivstimulerande tabletter! Har ju saliv så att det räcker och blir över, höhö…

Nä, men jag har faktiskt köpt en ny salivstimulerande spray som jag ska ta när jag vaknar muntorr på nätterna. Att hålla sig vaken tills sugtabletten är slut är nämligen inte helt lätt och ibland blir den fast i gommen en lång stund innan jag kommer ihåg den igen.

Så nu blir det ett spray och sen somna om. (Blir fasligt muntorr av min ångestdämpande medicin.)


%d bloggare gillar detta: