Dubletter

4 april, 2019

När vi gick i skolan på 90-talet så var det många som hette samma sak. Vi hade en Peter W, Peter G och Peter B i mellanstadiet.

I högstadiet hade vi Emelie S, Emmeli R, Jenny H, Jennie Walt–, Jennie Wall– (skriver ej ut här), Jenni B, Sara L, Sara S (jag), Helena och Elena (måste fokusera på H:et på första) och en Carin och en Hanna.

Syrran gick i en klass med två Anna S så de kallade sig Anna Si och Anna Sj eller nåt liknande.

Numera känner vi tre Sofia/Sophia och vi kallar dem lill-Sofia, mellan-Sophia och stor-Sofia beroende på ålder. Det är Fredriks lillasyster, hans svägerska och en kompis i Stockholm som vi träffar då och då.

Nu har vi även fått en dubbel Ingrid. Vi får se om det blir lill-Ingrid (snart 3 månader) och stor-Ingrid (snart 82 år) eller om det blir bara gammelmormor och Ingrid (syskonbarnet).

Jag antar att problemet med dubblettnamn blir mindre numera när färre väljer namn från topplistan. Numera heter ju barnen alla möjliga saker som Triton, Vilja, Lycka m.m. (Åtminstone bland arbetarklassen. Medelklassen väljer ofta klassiska eller gamla namn.)

Sen för ju invandringen in en hel del nya namn så att det blir mer variation på namnen i klassen. (Och nä, alla heter inte Muhammed och Ali.)

Molly och Stella har själva knappt haft några dubletter i sina klasser. Det fanns en till Stella första halvåret på förskolan, men det var allt. Molly och Stella låg på topp 20 när vi valde dem och sen gick Molly in på topp 10-listan några år senare, men vi träffar ändå få som heter som dem.

Antar att namnen fortsätter vara ett problem mest för oss födda före 2000. Vi hade fyra Sara på mitt förra jobb och fyra Jenny/Jennie. På Fredriks jobb finnas massor av Alex, Johan, Fredrik osv.

Annonser

Tåg norrut?

4 april, 2019

Funderar på om det går att få till en tågresa till pappa i Norrland i sommar. Vi har ju flugit varje år eftersom alternativet varit typ 20-22h på ett tåg, ofta med flera byten.

Förra året sökte jag igen och då var det uppemot 4-5 byten och det är ju ogörligt med två barn och en utmattad jag.

Men i år hittar jag faktiskt nattåg som går hela vägen! Och de tar bara omkring 16-17h.

Det innebär att vi går ombord på kvällen, sover och sen kommer vi fram på förmiddagen. Det är ju så nattåg ska vara tycker jag. (Sist vi åkte nattåg var från Luleå till Sundsvallstrakten för syrrans bröllop och då gick vi på på kvällen, men kom fram runt 6-7 på morgonen och det var lite tidigt…)

Sen verkar de ha någon barnrabatt där barn bara betalar 50% av priset på nattåg så det är ju förmånligt. (Och på vissa andra tåg nästan ingenting.)

Göteborg till Luleå är som Göteborg till Rom så det är ingen kort resa. Men numera börjar ju allt fler svenskar ta tåget ner i Europa så det är ju jättebra. (Har själv tågluffat två ggr i min ungdom.)

Tåg är mitt bästa sätt att resa. Jag får spatt efter tre timmar i bil, men tåg går bra för då kan man vandra runt, gå på toaletten, vila, titta ut, osv. Flyg är hemskt pga obekvämt, bullrigt, trångt, svårt att promenera runt, osv.

Sen går det ju inte att boka tågresor i juli nu, så vi får så hur utbudet ser ut när det väl går. Men håller tummarna för direkttåg till rimligt pris. (Att flyga inrikes är verkligen inte billigt, vi betalat runt 7000-8000 varje sommar. Att man kan flyga till europeiska storstäder för några hundralappar känns som ett hån. Och ärligt talat borde det inte vara så billigt med tanke på miljön.)


Bättre

4 april, 2019

Jag mår bättre så väl fysiskt som psykiskt. Hostar bara litegrann och kan ligga ner igen sen några dagar. Har lite känningar av bihåleinflammation, men det går över med ibuprofen.

Så skönt va, att kunna ligga ner! Vila, läsa, somna. Så jobbigt att bara kunna sitta upp eller hosta slem oavbrutet.

Idag avslutade jag kbt-terapin hos vårdcentralen! Det kändes som att jag var klar och att det inte fanns något mer att prata om. Vi har ett uppföljande möte i juni, men det är allt.

Vi avslutade med att fylla i ett papper kring vad jag har lärt mig, vilka tekniker jag lärt mig, vilka risker för bakslag som finns och hur jag ska göra då. Sen ska jag spara det och alla anteckningar för sämre tider.

Men jag känner en otrolig skillnad sen jag började gå där i december. Gick dit med en diffus känsla av att jag överreagerar på saker och att det var kopplat till trauma.

Nu vet jag att jag pga trauma lärt in vissa beteenden, känslor och tankar och att jag haft dessa hela mitt vuxna liv. Vi har betat av bit för bit och jag har lärt mig hur jag ska göra.

Jag har varit ”wired for fear”, men nu känner jag mig kapabel. (Läs mer bland inläggen för c-ptsd på Pebbel Art. Det känns osannolikt bra.

Nu tror jag att möjligheten till mer energi i vardagen ökar stort. Jag har blivit av med det mesta som dränerat mig i vardagen i så många år.

Jag är ju inte färdiglärd än, men nu har jag mina knep att ta till.

Nu önskar jag bara att jag ska hitta till en avslappnad kropp hela tiden. Medicinen hjälper mycket, men jag måste fortfarande slappna av med viljekraft. Så jag hoppas komma in i en rytm där jag slappnar av många gånger i timmen så att kroppen vänjer sig.

Jag var extra utmattad typ tre månader på raken, men sen kom en piggare period precis innan jag blev sjuk nu för tio dagar sen. Nu när jag mår bättre igen ska jag fortsätta att jobba med kroppen och psyket. Jobba förebyggande istället för att släcka bränder som jag gjort i så många år. (5,5 år).

Terapi är bra grejer det! (Har varit hos 14-15 olika i mitt liv och har fått massvis med hjälp.)


%d bloggare gillar detta: