Undrens tid

15 april, 2019

Kolla in detta! Plötsligt händer det!

Det där somjag aldrig kommer ihåg vad det heter(a.k.a. ”fönstergrejen) är nu på plats vid vårt tvåmetersfönster i vardagsrummet! ÄNTLIGEN!

Vi har bott här i 5,5 år och jag har tänkt på det nästan varenda dag på sommarhalvåret.

Dels pga att vi knappt kan se på TV när solen lyser in, men framför allt för att vardagsrummet blir stekhett när solen ligger på (syd-syd-väst-läge). Det kan skilja flera grader mellan vardagsrummet och köket som ligger intill med fönster åt norr.

Vi har haft många varma somrar sen vi flyttade hit och vardagsrummet har varit outhärdligt, särskilt förra sommaren med 30 grader flera månader på raken.

Vi köpte den i höstas och i lördags blev den installerad med hjälp av svärfar med fru.

(Vi köpte en när en nätaffär hade rea så det blev inte så fasligt dyrt. Kan ju kosta tusentals-tiotusentals kronor om man köper från ett markisföretag. Vi har fått två offerter tidigare.) (Kolla! Jag kom ihåg ordet markis!)

Ps. I sovrummet har vi mörkläggningsgardin och Stellas rum är supervarmt, men ingen sover där så det är ok. (Där har vi dessutom en balkongdörr att vädra med.)

Annonser

Kreativ och säljande?

15 april, 2019

Jag ser just ju på serien Crashed som handlar om en kille som vill bli stå upp-komiker som får betala inträde för att uppträda gratis på ståuppklubbar. Inte för riktig publik utan snarare för de andra som har samma dröm.

Jag tänker på det här med hur mycket gratisjobb folk får ägna sig åt om de vill jobba kreativt.

Ta författare t ex. Först måste de skriva ett bokmanus och det kan ju ta år om man skriver på fritiden. Att bli antagen av ett förlag är som att vinna en miljon på lotto. De flesta förlag får in enorma mängder bokmanus och kanske tackar ja till två nya per år (vid sidan om redan antagna författares böcker).

Ofta måste man fortsätta skicka in manus även när man har en utgiven bok och om man har turen att bli etablerad så måste man lägga mycket tid på t ex klassbesök, föreläsningar, signeringar och PR-grejer eftersom bokförsäljning sällan är lukrativt.

Alternativt kan man leva på sin partner eller vara väldigt fattig.

Sen har vi ju de fattiga konstnärerna som drömmer om att få ställa ut och göra sig ett namn. Men det är otroligt svårt så klart.

Eller serietecknarna som lägger enormt mycket tid på sina grafiska romaner och som kanske har tur att få ett stipendie eller en möjligen återkommande strip i en tidskrift.

Musikerna som kämpar för att få spela på scen och skickar låtar till skivbolagen. Har de tur så kan de få spela coverlåtar på bröllop (”sälja sig”).

Grafiker, designers, copywriters och illustratörer som vill jobba med konst men som kanske måste designa en logga åt ett stålindustriföretag, klippa bilder på bilar (det har jag jobbat med!) eller redigera texter om sanitetsprodukter.

Journalister vill skriva spännande reportage och göra grävande journalistik, men som får intervjua folk till lilla lokaltidningen eller ”sälja sig” och bli informatörer eller copywriters och skriva åt företag.

Hantverkare som stickar fantastiska kläder, gör vackra läderarbeten, väver mattor eller syr olika kreationer men sällan kan ta rimligt betalt för de timmar som lagts ner eftersom ett par stickade vantar i så fall skulle kosta flera tusen kronor.

DJs som kämpar för att få spela, youtubers som försöker synas på nätet, diktare som ger ut sina egna poesiböcker och använder bibliotekens inköpstjänst så att åtminstone någon köper ens helt okända bok… kanske.

Nä, det är inte lätt att nå ut.

Och tyvärr så är det inte alltid de duktiga som håller hög kvalitet som når ut utan de som är kommersiellt gångbara.

Det är inte alltid de bra böckerna som ges ut utan de som folk köper. De gångbara böckerna för den stora massan. Musiken, kläderna, konsten, osv.

Jag undrar hur det hade blivit om vi hade infört basinkomst. Hade det kreativa exploderat då? Eller är det så att alla de som bara måste få vara kreativa redan är det, även om de inte kan leva på det, just eftersom de måste få utlopp för sin kreativitet?

Jag vet inte, men jag vet att jag måste få hålla på, det måste ut ur kroppen. Det är som att andas.

Sen är min plan att ha ett brödjobb, för jag är realist. Har jag fantastisk tur/flyt kanske jag kan få jobba med min dröm som är att producera informationsmaterial (broschyrer, innehåll till webben, infoblad, nyhetsbrev osv.) och har jag ännu mer tur kanske jag kan få göra det åt en intressant organisation/företag.

Och sen kan jag göra det roliga vid sidan om.

För nånstans så är du alltid ofri om du försöker ta betalt. För då måste du göra det folk vill betala för. Gör du en skiva/youtubefilm/bok/frilansreportage som är du men som folk inte gillar, så blir det inga inkomster.

Så om man vill vara helt fri och kreativ så är det nog lättast att antingen gifta sig rikt, leva extremt snålt eller ta sig ett ”day job”.

Ps. Även entreprenörer som vill starta företag måste ju antingen jobba på fritiden, ta lån och jobba gratis eller hitta finansiärer för att komma igång (eller starta egetbidrag). Det tar ju oftast tid att starta upp något nytt och vill man göra det på arbetstid så blir det i allmänhet väldigt fattigt tills företaget blir lönsamt.

Ps2. Jag är glad att vi har public service i Sverige så att de kan producera program som inte alltid är så kommersiellt framgångsrika, men viktiga ändå. (Men då är det ju skattebetalarna som betalar givetvis.)


%d bloggare gillar detta: