Födelsedag och bröllop

I fredags firade vi min 36e födelsedag (som var i onsdags). Jag fick följande grejer:

Akvarelletui, mini-pop-figur, monster och teckning. Jag fick även denna som jag önskade mig:

Älskar morotskaka. Åt det jämt förr när vi var i fika-åren. Numera blir det ju aldrig eftersom jag inte orkar åka iväg och fika längre.

Lite senare på dagen kom svärmor över med lite växter och…en till morotskaka. ^^ F hade sagt att jag önskade mig det men att han nog inte orkade baka det så hon köpte en. Men sen bakade han en ändå utan att hon visste det. Jaja. ^^ Det är ju gott!

Jag orkade ingen utflykt i år, så vi hade tv-spelskväll och tittade på film. Åt indisk hämtmat och hade extra god frukost på morgonen.

I lördags var det dags för mammas bröllop.

Jag var lite stressad på vägen dit eftersom Stella började må illa i bilen och behövde gå runt lite. När vi ställde in GPSen stod det att vi skulle missa bilfärjan med en minut, men F lyckades köra i kapp fem minuter… ^^

Väl framme vid färjelägret gick jag och Stella snabbt ut ur bilen och gick på båten som fotgängare. Efter några minuter i blåsten mådde hon bättre. Åksjuka och illamående är verkligen hemskt!

Vigseln var jättefin!

Det skulle egentligen ha varit på en klippa, men pga regnvarningen var det i mammas trädgård istället.

Efteråt blev det vegansk och vanlig smörgåstårta och sen massa fika (Molly och Fredrik hade bakat en del).

Väldigt autistvänligt med bara närmsta familjen (mammas barn med familjer), lugnt och enkelt.

Grattis mamma och G!

Känslor i veckan

I onsdags fyllde jag 36 år, men jag var deppig större delen av dagen. Det är ofta ganska jobbigt för mig att fylla år. Många av åren i min barndom och tonår handlade det om att jag inte hade några vänner att fira med.

Nu har jag vänner, men ingen energi. Kände mig nere pga utmattningen. Nu i slutet av maj var det också 5,5 år sen jag blev utmattad. Så lång tid trodde jag aldrig att det skulle ta. Och jag är ju inte på bättringsvägen heller fysiskt sett. Men terapimässigt har jag gjort stora framsteg.

Det känns som att jag slösar bort alla mina trettiår i sängen. Missar barnens uppväxt. Men jag får fokusera på att jag iaf träffar dem varje eftermiddag-kväll även om vi mest bara är hemma och jag missar alla uppvisningar, avslutningar, utflykter, scoutgrejer osv. (Nu har Molly iofs slutat, men Stella står i kö till hösten).

Men men. Många som vantrivs på jobbet känner väl också att se slösar bort sina liv. Jag önskar bara att jag hade större möjligheter att påverka mitt liv mer än att bara ta hand om min kropp och själ.

Har även läst om många autister (och personer med ADHD) som är väldigt trötta livet igenom och att det blir sämre med åren. Det tar helt enkelt mycket mer energi att leva i ett samhälle som inte är anpassat till ens behov. Jag kan inte jämföra mig med en neurotypiker och tro att jag ska orka vara förälder, ta hand om ett hus, sköta min kropp, jobba heltid och göra roliga saker. Många autister får helt enkelt välja mellan jobb och barn. (Eller så blir de utmattade efter några år och då blir det typ ingetdera.)

Jag är ändå glad att jag fick barn, även om jag egentligen inte har energi för det. Det är tur att vi är två föräldrar.