Nattåg norrut

Helgen var jättejobbig med bara massa packande och förberedelser för resan norrut. Hatar deadlines och hatar att packa. Och det handlar ju även så mycket om att projektleda, stämma av, få barnen att packa och inte glömma viktiga grejer osv. Och så var jag jätteutmattad ovanpå det.

Men vi kom iväg och skillnaden mellan att åka till flygplatsen med all väntan, allt köande och alla olika stationer mot att bara gå på tåget är ju enorm. Jag var helt ångestfri och stressfri. Så skönt!

Vi hade väldigt trevligt och mysigt på kvällen. På flyget går det ju inte att prata och umgås, där drar vi på oss varsitt par hörlurar och försöker bara få tiden att gå med varsin skärm. På tåget spelade vi spel, pratade och hade det bra tillsammans.

Jag tog en Propavan som är en sömntablett, två Melatonin för att skjuta bak dygnet lite (somnade 04 natten före pga resestress!) och en Atarax som är lugnande och tröttande. (Tar normalt ej Propavan pga blir som tuggummi i hjärnan dagen efter.)

Och det funkade faktiskt! Jag somnade nån gång vid 00-tiden och vaknade inte förrän vid 03-04. Eller ja, jag sov inte djupt pga alla skakningar och inbromsningar, men jag var iaf inte så medveten att jag blev uttråkad.

Sen vaknade Stella och kunde inte somna om så hon låg och tittade på film på ipaden mitt i natten. Jag somnade om en gång till och sen var Molly vaken en sväng också.

Hela morgonen låg jag och störde mig på en dörr som stod och slog så fort tåget krängde. Gick till slut upp och stängde till toadörren. Att ingen annan kunde göra det? Folk var ju vakna i hytterna intill.

Fick ändå ihop nån 4-5h sömn så det var rekord! Brukar inte sova alls på nattåg.

Men tänker att jag ska surra fast mig själv lite nästa gång. Göra det mjukt mot väggen och kanske lägga något stort bredvid mig så att jag kan luta mig mot något. Hemma brukar jag sova tätt intill Stella och ibland lägger jag en lång kudde på andra sidan.

Andra kör med tyngdtäcke, men jag har inget (och fick ej från Hjälpmedelscentralen). Eftersom jag spänner mig så mycket så känns det skönt att ha något stabilt vid kroppen så att kroppen för stöd och därmed inte behöver parera varje rörelse själv.

Eller så får jag be ett barn ligga ovanpå mig hela natten… 😉

Vid tio var vi framme i Boden och efter matinköp sov jag några timmar till. (Vi hälsar på pappa och hans sambo som bor på landet utanför Luleå/Boden. Pappa flyttade hit för nån femton år sen så Norrbotten är exotiskt för oss.)

Tyvärr inser jag ju att mina bekymmer inte stannar i Göteborg. Känner mig väldigt låg och krisig även här uppe. Men jag ska försöka validera mina egna känslor (bekräfta) och jobba mot en lösning.

Det är OK och normalt att vara deppig och sliten när man har bekymmer som påverkar större delen av livet. Jag känner att min möjlighet till att tillfriskna hänger mycket på om vi kan få till mer vila i min vardag. Och det är inte helt lätt när man lever i en familj. (Går ej in mer på detta pga privat.)

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: