Sista möblerna på plats

22 oktober, 2019

Mycket ommöbleringsinlägg just nu, men det är det enda jag gör just nu såå…

I lördags monterade jag ju ner och bar upp möbler på vinden. I söndags kunde vi äntligen åka till Ikea och några andra affärer för att köpa det som saknades.

Vi beställde en 120-säng till mig och Stella, en smal Billybokhylla till Stellas rum och köpte lite sängtillbehör som 120-lakan m.m.

Men detta skrev jag om för några dagar sen.

I går kväll kom leveransen hem till oss och jag och Fredrik startade det halvt omöjliga uppdraget att försöka få en 120-säng uppför en U-trappa med delvis låg takhöjd.

Sängen fastnade precis i början och vi fick slita loss emballaget för att vinna nån extra centimeter. Vi råkade även spräcka glaset på en fotoram som hängde i trappan…

Efter mycket tryckande och vrickande och slitande fick vi loss sängen och kunde bära upp den.

För en gångs skull bar jag där nere och det visade sig vara mycket smartare eftersom jag är stark i rygg och ben (lyften sängen på ryggen och spjänade med benen) medan Fredrik är stark i armar och fingrar.

Vi sa att nu får sängen vara kvar på övervåningen. Den får ingå i köpet om vi säljer huset nån gång… ^^

Men det blev väldigt bra!

Nu får skrivbord, sängbord och hyllor plats och det finns lite golvyta att gå på. Precis som jag ville ha det!

Inredningen är fortfarande under arbete. Ska fixa lite vägghyllor, tavlor och fixa i ordning.

Idag har jag tagit itu med Stellas rum. Det såg hemskt ut efter att vi monterade ner Expedithyllan (Kallax) och vägghyllan. Mycket av leksakerna är numera i garderoben, men det fanns ändå mycket som behövde en plats.

Jag monterade en 40 cm bred Billyhylla idag, så nu har hon två stycken.

Det tog lite tid och pusslande, men nu har de flesta prylarna fått en plats i hennes rum. Bilder kommer.

Och sen när man väl börjat få ordning på ett rum så ser det så klart hemskt ut i nästa rum där allt hamnade…

Det är mycket som ska slängas/återvinns och ska till en annan plats.

Men det är bara till att jobba på mellan pauserna.

Nu är det mest de roliga projekten kvar som att sätta upp och inreda vägghyllor, måla hyllor och inreda. Jag ska försöka göra hyllplan med läderkonsoller.

Men nu är det värsta över. Det känns väldigt skönt.

Annonser

Stresskollaps efter shopping

21 oktober, 2019

Nu är det nära. Det sa jag iofs igår också, men Ikea kunde inte leverera hem förrän i morgon så det blev en natt till i dubbelsängen som numera står på golvet.

Jag hade sovit dåligt som vanligt vid deadlinedagar. Detta ommöbleringsprojekt är mitt och jag har gjort 90% själv av all planering och fixande, men när vi väl åker och handlar så behöver det bli rätt eftersom vi dels inte gillar att handla och dels inte har så mycket tid för sånt. Vardagar är uteslutna eftersom F brukar komma hem efter 18, sen laga middag, läxor, dataspel och läggdags vid 21 för Stella.

Och det händer mycket på helger i oktober pga kalasmånad. (Det är inte bara barnen som fyller år, även barnens kompisar Uma, Lisen, Milo, Filippa, Emma och nån mer brukar ha kalas för sina födelsedagar i oktober. Och vi vet ytterligare fyra barn som fyller år i oktober. Men alla barnen har inte kalas varje år som tur är. Och i år försöker vi ducka för att ha kalas för våra barn genom att skjuta upp det så länge vi kan. Man måste ju inte ha barnkalas varje år.

Men tillbaka till Ikea.

Eftersom vi skulle byta ut 160-sängen mot en 120-säng för mig och Stella så behövde vi även köpa sängben, bäddmadrass och tre nya set med dra-på-lakan som passar. Och Mollys säng behöver ben eftersom vi monterat ner loftsängen och dubbelsängens ram.

Och sen efter Ikea blev det att vi ”passade på” att göra lite andra inköp som legat på listan länge (silvertejp, superlim, målarfärg, tofflor till mig, osv.) (sulan på mina gamla tofflor som jag haft sen cirka 2004 faller bokstavligt talat i bitar! Har hittat gummibitar i gräsmattan hela sommaren) och andra mer akuta inköp som nya byxor till Molly som vuxit ur de hon köpte i somras! Hon har numera inte storlek 164-170 längre utan small/34-36. CRAZY! Och hennes nya vinterskor är i storlek 42. Samma som jag alltså. Så nu kan vi ha varandras skor.

Molly är 12 år. TOLV!

Men hon blir nog längre än mig och Stella med, så jag får väl ärva deras kläder snart! ^^ (nja).

Mest nöjd blev jag med en slags anslagstavla i gallerformat från Clas Ohlson. Funderar på att köpa en till och ha bredvid. Så fin! Denna ska hänga i mitt rum (sovrum/hobbyrum). (Ej färdig.)

Jag kom hem efter fyra (!) timmar och var helt knäckt. Fick en hemsk huvudvärk och illamåendeattacker. Orkade inte tänka/prata/läsa och funderade på om det var migrän? Fick panikångestattacker av rädslan för migrän och fick ligga och andas lugnt med pauser för att inte panikattackerna skulle blomma ut. (Panikattacker är de värsta förnimmelserna i kroppen jag vet.)

Sen somnade jag äntligen och drömde mardrömmar. Vaknade vid 20.00.

OK, även om det var kul och jag kunde shoppa så visade min kropp tydligt att den inte klarar såna här deadlines och stress. (Var uppstressad inför denna helg eftersom det är jobbigt med skrymmande möbler som står i vägen, så jag ägnade hela gårdagen åt att montera ner och ställa i källaren/vinden.)

Nu måste jag ta det lugnare.

Men nu är det bara finliret kvar. En bokhylla till Stellas rum i morgon, sängen imorgon, flytta lampor, flytta vägghyllor, sätta upp tavlor osv. Sånt är det inte lika bråttom med som tur är. De är inte lika skrymmande.


Ommöblering med svårigheter

20 oktober, 2019

Idag har jag jobbat på hårt här hemma med ommöbleringen. I morgon ska vi köpa några nya möbler så då måste de gamla vara ur vägen.

Jag har monterat ner loftsängen nästan helt själv, flyttat en säng från ett rum till ett annat, monterat ner en Expedithylla, monterat ner en sängram och burit upp merparten på vinden som jag också röjt undan på. Fick lite hjälp av Fredrik med vissa extra hårda skruvar och att lyfta upp några möbler till vindsluckan, men i övrigt gjorde jag allt själv och det känns fint för självförtroendet och självkänslan.

Min mamma är väldigt händig och stark och var alltid med och bar och kånkade när jag var liten. Själv har jag periodvis känt mig vek, men nää, jag är också händig och stark, bara inte just i fingrarna.

För just i fingrarna är jag svag. Jättesvag. Och min man är stark i fingrarna. Jättestark. Så kontrasten blir enorm.

”Vilken tur att vi kompletterar varandra så bra”, sa jag och Fredrik sa ”ja, vilken tur! Så vet jag vem jag ska gå till när jag behöver nån som är svag i fingrarna”. 😅🤷‍♀️

Jaja. Jag må vara vek och svag ibland, men när det gäller att möblera om, då får jag oanade krafter. Jag älskar att möblera om/rensa ut/göra om.

Ett försvårande faktum är dock att jag har ett svagt proprioceptiskt sinne. Jag vet alltså inte alltid var jag är i förhållande till rummet och hur långa mina ben/armar är. Har gjort en serie om proprioception..

Dessutom har jag ett svagt spatialt seende vilket gör att jag har svårt att räkna ut var i rummet möbler hamnar om jag börjar bära på dem.

Igår slog jag sönder en glasburk för att jag missbedömde hur högt upp jag behövde lyfta glaslocket för att lägga det ovanpå (tjongade rakt in i burken istället). Typ så.

Så att jag själv burit möbler och lyft upp dem på vinden och inte skrapat alla väggar och golv är ju helt fantastiskt!

Och jag fick loss nästan alla skruvar trots svaga fingrar!

Men det finns en fjärde svårighet. Jag är snabb i mina rörelser (läs: vårdslös) och måste alltså aktivt bromsa mina rörelser rejält om jag ska kunna vara försiktig och inte klonka möbeln in i alla väggar.

Jag måste alltså aktivt bromsa mig själv, lyfta med mina svaga fingrar, bedöma avstånd och hur jag ska hålla min kropp för att få möbeln dit jag vill.

Och jag klarade det!

Det kändes riktigt skönt att gå in i sovrummet idag och se hur mysigt Stella gjort det med lampor i fönstret. Sista natten i 160-sängen. I morgon blir det en 120-säng.


Nya ateljén

17 oktober, 2019

Det drömmiga i att få inreda sin egen ateljé i sitt eget rum i huset!

Inget av inredningen är klart än och jag kommer nog testa olika placeringar av bord, säng, hyllor och prylar tills det känns bra.

Ska ta ut bröllopsbilderna och kanske barnbilderna. Kanske ha en tavelvägg eller köra all in på John Bauer (har några tavlor, vykort och Mollys tolkningar av två bilder som hon gjorde i skolan när hon var sju resp. nio år.

Vi får se hur mycket hobbyprylar som får plats här. Får nog göra en priolista eller så… 😅

  1. Måleri och tecknande
  2. Datorn med ritplatta
  3. Warhammer och dioraman (miniatyrer)
  4. Tyg och garn (och symaskin)
  5. Scrapbooking

De två sistnämnda är jag inte så aktiv med längre. Det är mest när man vill ha en specifik grej och använder materialen jag sparat undan.

Kommer dock inte kunna ha en massa halvfärdiga tavlor framme och färgstänk överallt och pryttlar. Nä, det blir till att städa undan varje dag. Men det är jag van vid. Och det går bra.

Detta ska bli så kul!

Några dagar senare

Nu har jag lyckats få plats med nästan alla hobbygrejer i en förvaringsmöbel som ska flytta in i sovrummet när vi bytt till en mindre säng.

Är riktigt imponerad av mitt pusslande. (Här kommer en bild jag gjorde till Instagram.)

Nu väntar jag bara på nya sängen och funderar kring väggförvaring.


Omstrukturering i huset

17 oktober, 2019

Det går framåt med den stora inredningsrokarden i huset, men vi får ta det bit för bit eftersom det handlar om stora förändringar i möblemang och förvaring.

Så här såg det ut i källaren fram tills för några veckor sen. Inte den mest pratiska lösningen. (Dörrar på hyllan till vänster.)

Vi flyttade upp spelen till Stellas rum och flyttade kontorshyllan till höger. (Se bild.) Sen flyttade vi smala Billyhyllan på bilden till Stellas rum och Stellas klädbyrå till källaren. På så sätt kunde vi ha mina och Fredriks kläder i källaren, vilket har varit en dröm länge eftersom vi tvättar oss/duschar där och vill slippa bära med kläder två trappor ner samt att tvättstugan är där.

Mellan byrån och hyllan samt mellan vägg och hyllan tänkte vi ha stänger för alla Fs hängande plagg så att han slipper ha dem i förrådet intill. (Han har även en smalare garderob här nere.) (F har mer kläder än jag eftersom han behövd ha kostymer och skjortor på jobbet (och jag är minimalist även i kläder.) Nedan syns mina långärmade/över-tröjor bortsett fyra i tvätten. Jag viker (typ) enligt KonMarie-metodem så att alla kläder står på högkant och lätt kan plockas upp utan högar som rasar.

Sen ska jag ju ha en kreativ hörna i sovrummet när 160-sängen byts mot en 120-säng. Funderade därmed på vilka hobbygrejer jag ska där respektive i källaren. Gjorde en karta. Kanske kan vi göra oss av med de fula vägghyllorna i källaren?

Jag har funderat mycket på var och när saker används och hur långt man kan stuva undan saker.

Efter några dagar av omstuvande såg hyllorna ut så här. (Vi kan nog få bort det sista också.)

Jag lyckades bland annat flytta nästan alla hobbygrejer utom symaskinen med tillbehör (i minibyrå) till en förvaringsmöbel som ska stå i mitt rum. Så här blev Billyhyllan i källaren. (F har de två översta hyllplanen.)

Stella sa att hon ville ha en garderob med hängande kläder istället för sin byrå (så det var därför kunde jag få den till källaren).

Som tur var fanns lite plats i en av gardroberna i hennes rum (som numera är förvaring pga att de inte får inte plats i andra rum pga höjd och takhöjd).

Här har vi Stellas garderob + brädspelsskåp och den smala hyllan som stod i källaren. (Den kanske får annat innehåll sen.)

Jag blev väldigt nöjd med att vi kunde stuva in leksakslådorna från Expediten i garderoben. Skönt med dold förvaring och att vi slapp köpa en ny förvaringsmöbel. Expediten som står till vänster ska alltså bort för att göra plats för en säng.

Det tog några dagar att få ordning på alla hyllplan i dessa gamla garderober. Särskilt eftersom alla ”pluttar” skruvas fast. Stod med huvudet in i garderoberna med skruvdragaren några eftermiddagar och svettades…

Halvvägs…

Sen har jag tänkt att vi ska försöka ta vara på de möbler vi har och inte bara köpa nytt om vi inte måste.

T ex kom jag på att jag kunde ställa gamla skruttbokhyllan i växtförrådet för att få upp allt grejs som legat på golvet i några år.

Detta rum är husets stora sorgebarn. Här förvarar vi sånt som ska slängas/skänkas samt elskrot, alla plastkrukor jag odlar i på våren, krukor, uppblåsbara gästsängen, ved osv. Generellt dumpar vi allt här som vi inte vet vad vi ska göra av. Och sen åker vi till tippen/second handaffären och lämnar av allt typ en gång om året. Första delen av förrådet är OK, men runt hörnet och ner under trappan går det inte att gå pga så mycket grejs. På våren har jag förodlingar här i tre plan.

Men nu får vi iaf upp en del prylar från golvet.

I söndags fick jag hem ett skrivbord och stol till min ateljé i sovrummet (av några som inte behövde dem). Just nu är det jättetrångt, men inom en vecka ska vi byta 160-sängen till en 120-säng. Det räcker för mig och Stella.

Just nu upptar ju sängen större delen av rummet som är knappt 6 kvm. Men snart blir det mer plats för mina hobbygrejer.

Ska bli så kul att inreda och få i ordning. Hoppas att en dörr att stänga om mig ska öka min chans till flowtid och lugn och ro. Att sitta i vardagsrummet blir väldigt begränsat nu när barnen kommer hem så tidigt från skolan.

Sen har vi fixat massa i Mollys rum också och det är en del kvar i Stellas rum, men det kommer i ett annat inlägg.


Födelsedagsveckan

14 oktober, 2019

Födelsedagsveckan är över! Jippiie!

I torsdags fyllde Molly 12 år och det råkade hon fira med att ramla och skada svanskotan så att hon fick vara hemma hela fredagen. Hon låg mest i sängen och tittade på anime hela dagen… Men sen blev det bättre så hon slapp ha ont i flera månader som när jag ramlade nerför trappan.

Eftersom Stella fyllde 8 år idag så firade vi barnen i fredags med önskemat (Max) och filmkväll. (Vi äter bara på Max vid särskilda tillfällen, typ på resor).

Fredrik tog på sig allt roddande i år eftersom jag brukar börja stressa över detta redan i augusti… Han var och shoppade presenter i onsdags och igår lördag. Igår hann han och Molly även med att köra stolar och bord till lokalen, handla alla festgrejer och mat och baka.

Idag hade vi släktkalas på Fredriks fd kontor. Där var vi förra året också och där går det in 25-30 pers så det är bra.

Mamma och hennes man kom och hjälpte till med förberedelserna. Själv hjälpte jag till, men jag slapp projektleda, skriva listor osv. Så skönt! Fattar inte hur F kunde hålla allt i huvudet. Imponerad!

Vi hade bjudit in 27 pers (våra släkter minus pappa som bor i Norrland) och det kom 20 personer (+ vi fyra). I övrigt körde vi på samma som alltid: smörgåsar och sen fika med tårta. Och barnen lekte med ballonger och spelade brädspel.

I år fick barnens kusiner Selma (4 år) och Embla (2 år) träffa varandra för första gången. (Mitt resp. Fredriks syskonbarn). Även Ingrid som är 9 månader var med. Hon kryper och reser sig upp mot möbler nu. Tiden går så fort!

Sen skulle vi städa och det var värre än vad jag trodde. Det tog lång tid och var väldigt tröttande. Behövde ta en del pauser också. Men till slut kunde vi åka hem.

Vågar knappt säga det, men Stella fick sju (!) POP-figurer totalt och Molly fick fem stycken och en styck anime-figur (Bakugo från My Hero Academia). Här är några av dem.

Men båda samlar ju på POP-figurer och det är ju en del av fankulturen. Just nu är det animeserier och Overwatch som gäller. Molly har 28 av 31 Overwatchfigurer nu! (Två har inte kommit ut än.) (Sen var det 3 för 2 på några av figurerna, så vi fick två på köpet).

Nä, men det är mest POP-figurer, merchandise, pengar och typ biobiljetter/utflykter numera och det är så skönt att slippa alla skrymmande gosedjur, plastiga leksaker och småpryttlar. Jag gillar skolbarn!

Och om ett år har jag en riktig tonåring! :-O (Men hon har agerat som en i minst två år.)

Ps. Nästa stora grej är julen. Men i år har vi dragit ner på ambitionerna. Vi firar med Fs två släkter på samma dag som vanligt vartannat år, men kör en enklare variant med min släkt nån vecka före eftersom syrrans familj reser norrut och mamma ska jobba på julen. Så kör vi ett riktigt firande nästa år på julafton istället. Känns lugnare så. Förra året hade vi ett uppsamlingsheat på annandagen där båda Fs släkter träffades på fika och bytte julklappar med de som inte var med på julaftonen (F med syskon som firade med sina respektives familjer enligt varannat år-principen.) Känns lite overkill att ha dubbla-trippla heldagsjulaftnar med julmat, tomte och hela grejen varje år. En heldag och en halvdag per år räcker tycker jag. (När jag var liten firade jag med min uppväxtfamilj på julafton och så åt vi lutfisk med farmor resp. var två dagar hos mormor och morfar med övernattning och träff med kusiner och morbröder i mellandagarna.)


Tolv år som förälder

10 oktober, 2019

För tolv år sen hade jag en nästan sömnlös natt inför att åka in till sjukhuset och förbereda mig för ett kejsarsnitt.

Ungen fyller ju år i morgon (idag), men jag tänkte även fira mitt moderskap litegrann vid sidan av.

Tänk att jag har stått ut i TOLV år! Det är ju skitlänge.

Det är faktiskt en tredjedel av mitt liv.

Först var jag 0-12 år, sen 12-24 (duh) och sen fick jag barn och nu är jag 36. Känns mycket konstigt att tänka så.

Jag och Fredrik kände varandra i sex år innan vi fick barn och Molly har funnits med oss i tolv år. Så hon har funnits i 2/3 av vår relation. Coolt.

(Ja, jag gillar ju siffror och samband.)

Jag måste ändå säga att det gått ganska bra att vara förälder trots mina särskilda behov som autist och introvert (som jag inte visste om då). Jag blev ju visserligen utbränd efter andra barnet och är fortfarande utmattad, men det är otroligt många autister som typ måste välja mellan jobb och barn. De orkar inte både och. (Och en del fixar varken eller.)

Jag har verkligen läst på och gjort mitt bästa för att få två ödmjuka, medvetna barn som står upp för de svaga.

Och många säger att mina barn är omtänksamma, försvarar barn som blir retade och ser och tar kontak med de barn som kanske går själva. För mig som var utsatt i skolan känns det extra fint att mina barn är såna personer som jag skulle behövt under min skoltid.

Barnen har fötts in i en medelklassfamilj, men jag har verkligen ansträngt mig för att de inte ska ta allt för givet (jag har blandad bakgrund). De har även vänner med olika bakgrund och nationalitet, så det är bra. Jag skulle inte vilja att de växte upp i ett rikemansområde eller väldigt homogent område. Barnen skola är väldigt blandad.

Sen har jag ju även pysslat med nära föräldraskap/attachment parenting med samsovning, bebis på potta, bära i sjal och sele, baby led weaning (plockmat) m.m. (och tygblöjor!)

Och som med alla barn… så är barn olika, men mina barn och jag trivdes bra med detta. (Och om nån undrar så sover jag och 8-åringen tillsammans och trivs jättebra med det, medan 12-åringen sover i egen säng sedan några år. Och ena barnet blev blöjfritt vid 1,5 års ålder och den andra vid 2 år och 2 månader. Och det hade nog med personligheten att göra. Ena ungen bara bestämde sig.)

Man kan ju inte göra allt rätt som förälder och jag vet ju att barnen kommer att klaga när de är vuxna. Men jag har gjort så gott jag kunnat utifrån min förmåga och de barn jag fick.

Jag hoppas att barnen ska växa upp och få med sig:

  1. att man får vara sig själv/avvika från normen
  2. att man bör vara medveten och påläst om hur samhället/människor/politik fungerar och inte bara hoppa på de lätta ”sanningarna”
  3. att man inte bara kan bli vad man vill och klara allt eftersom alla har olika förutsättningar och att alla inte kan få de roliga jobben (något 90-talister borde ha fått höra!). Däromot kan man kämpa och bli duktig om man brinner för något. Och om man inte lyckas får man ta plan B och göra det roliga på fritiden.
  4. Att man ska vara snäll och respektfull mot människor, men inte ta skit. (Och vi pratar mycket om normer och diskriminerade grupper.)

Typ såna saker. (Ej komplett lista.)

Men jag hoppas att de varken glassar sig igenom livet eller blir perfektionister som bränner ut sig. Det är inte viktigt att vara bäst och göra karriär. Det viktiga är att må bra och vara sann mot sig själv.

Men tänker samtidigt inte låta barnen bo kvar hemma utan att i så fall betala en skälig avgift för det när de gått ut gymnasiet. Det där med att gå hemma och glassa eller jobba och behålla all lön själv och inte hjälpa till hemma förstår jag mig inte på. (Om barnet är friskt/ej funktionsnedsatt förstås). Jag är ingen curlingmamma.

Jag är orolig för att barnen mest ska minnas mig som en sjuk förälder som låg i sängen. Och det är ju verkligheten, särskilt för Stella som inte minns mig som frisk. Men förhoppningsvis minns de ändå mig som närvarande. Jag får ju faktiskt mycket vardagstid med dem eftersom jag är hemma när de slutar skolan. Det uppskattade jag med min mamma som jobbade deltid när jag var liten.

Jag tänker att man tar en del bra bitar från sina föräldrar och kombinerar med de bitar man själv skulle ha behövt och sen får man anpassa det utifrån de barn man får. För barn behöver ju olika typer av föräldrar också. Jag är olika mot mina barn och har olika förväntningar på dem (ej enbart pga ålder). Och det gillade jag med mina föräldrar: de försökte se till våra olika behov och anpassa utifrån dem så gott det gick. (Jag och mina syskon var både lika och olika och vi fick en ganska fri och jämlik uppfostran. Det hade dock inte funkat på mina barn. De behöver tydligheten i struktur och regler.)

Skulle kunna skriva massa mer om detta, men nu är det sovdags inför 12-årsfirandet.

Grattis till mig som mamma i 12 år!

Ps. Om jag ångrar att vi fick barn så tidigt? Inte alls. Är mycket nöjd med det. Vi var aldrig DINKare (double income, no kids), så vi fick aldrig exklusivare vanor pga fick barn direkt efter studierna. (Barnen blir 20 år när vi är 44 resp. 48 år. DÅ kan vi resa och ha det gött!) Och skönt att vi hade så mycket mer energi när de var små. Nu som 36-åring är jag så mycket tröttare och mer sliten. (Inte bara pga utmattningen.) Sen förstår jag ju att inte alla har chansen att försöka få barn före 25 års ålder eftersom få träffas redan före 20 års ålder, men jag kan ändå rekommendera det om man kan/vill.

Ps2. Och jag rekommenderar INTE barn om du inte känner att du bara måste ha barn. Barn är skitjobbiga och bör vara efterlängtade. Barnnormen är stark och jag ogillar den verkligen. Folk bör fråga sig själva varför de vill ha barn, inte tvärt om. Fråga inte folk om de ska skaffa barn/syskon. Särskilt inte eftersom de kanske har svårt/fått missfall. (Jag fick tre missfall mellan mina barn.)


%d bloggare gillar detta: