Giftasåldern

21 april, 2019

Min svägerska och min mans kusin har nyligen förlovat sig. (Inte med varandra!) Båda planerar bröllop nästa år, så det är kul. Kusinen vill gifta sig i februari för att det är så många av hennes kompisar som ska gifta sig på sommaren. Hon fyller 27 år nästa år och är väl i giftasåldern 27-33 år eller nåt sånt? (Svägerskan fyller 30 nästa år).

Jag sa att själv har jag kommit upp i åldern då alla skiljer sig istället. Verkar vara så att många tröttnar nån gång efter 5-10 års äktenskap och skiljer sig mellan 35-45 år. (Så klart väldigt individuellt, men det är förvånansvärt många av mina kompisar, bekanta och internetkompisar som skilt sig/separerat de senaste åren).

Själv har jag ju med råge gått över åldern då ”alla kompisar gifter sig” (fyller snart 36 år), men det är klart att jag har ogifta vänner eller vänner som kanske gifter sig för andra gången inom några år. Jag lyckades ju missa giftasåldern eftersom jag hade ett gäng vänner före 24 år som inte hade hunnit gifta sig och sen bytte jag vänskapskrets när jag fick barn och då hade alla nya vänner redan hunnit gifta sig. Så jag har ju bara varit på två bröllop vid sidan av mitt eget: systerns och svågerns.

Men sen är väl inte bröllop min grej egentligen. Så mycket som blir knas för mig som utbränd, intryckskänslig och autistisk. Dricker inte alkohol, är vegetarian, gillar inte tårta, gillar inte mingel, gillar inte uppstyrda middagar, gillar inte påtvingade lekar och ritualer, gillar inte kallprat, gillar inte att klä upp mig, gillar inte stora folksamlingar, har svårt att sitta still i flera timmar, gillar inte bordsplacering, orkar inte med många timmars umgänge + utbränd så orkar inte sitta/stå upp många timmar osv.

Men det är ju kul med lyckliga par och fina vigslar. Tänker att jag alltid kan gå på bara vigseln om jag är jätteutmattad. Vi får se hur jag mår nästa år helt enkelt.

Men grattis till svägerskan och Fs kusin och alla andra förlovade! Minns min egen förlovningstid som väldigt fin och pirrig. (Vi firade 12 år som gifta i februari och 14 år som förlovade 29/3. (Fast vi firar inte förlovningsdagen längre.))

Annonser

Göteborgska

20 april, 2019

Är det bra när jag hör ett utrop inne i IKEA-varuhuset och skojar om att ”är vi i Göteborg eller?” när vi är i Göteborg och vi faktiskt bor i Göteborg?

Är jag så isolerad i min lilla bubbla att jag reagerar varje gång jag hör ”riktig göteborgska”? (Juttebosska)

Svar ja.

Jag inser ju att jag pratar göteborgska men det är ju inte ”jôbbar på varrrvet-juttebosska”, så den är inte så utpräglad. Och ungefär så pratar alla jag känner här. Typ medelklassgöteborgska.

Men i andra sidan har jag många gånger fått höra ”du är inte härifrån va?” så sååå göteborgskt pratar jag inte ändå. Och jag är ju faktiskt uppvuxen i Mölndals kommun (kranskommun) och vi har ett annat sätt att uttala ö. Nämligen som u. Nutter, murkt, osv. (Nötter, mörkt)

Men ärligt talat. Det är lite roligt att det heter GÖTEBORG när inte en människa härifrån uttalar det göööt-e-borg. Jutteborrrrg eller liknande är det som gäller.

Precis som att Mölndal uttalas Munndal.

Brukar även skoja om att stockholmarna lägger betoningen på sista stavelsen. Hade ”Gamla STAN” legat i Göteborg så hade det nog uttalats GAMlastan (vi har Gamlestan). ”SkansTULL” hade hetat SKANStull och Mörby hade hetat Murrby. ^^

Vår kranskommun Partille har många svårt att uttala. Det är inte parTILLE utan PARTille.

Vi har ett Örby en bit in i landet från Göteborg. Vet inte hur västgötarna uttalar det, men jag kan för fanken inte uttala Öööörby. Det blir Urrby.

En annan rolig grej appropå göteborgska är när vi lajvade i Blekinge för en massa år sen. Alla skåningar/blekingebor sa ”vöööölvan” (vöulvain) om vikingaprästinnan (völva), medan vi göteborgare fick bita oss i tungan för att inte kalla henne ”vulvan”.

Sen vill jag inte säga att alla göteborgare har svårt med ö. Vissa säger ju ö istället för å t ex. Påse blir pöse.

Det är kul med dialekter och uttal.


Nytt skolbarnsrum

20 april, 2019

I torsdags pratade jag och Stella litegrann om att göra om hennes lekrum till ett skolbarnsrum. Eftersom hon inte leker med IKEA-köket längre och inte får plats att sitta i barnmöblerna längre, så skulle vi kunna möblera om.

Hon sa ja och sen kunde jag inte släppa det. Så när jag skulle somna så var jag så adrenalinstinn att jag gick upp och rensade i hennes rum istället i två timmar…

Jag tycker att det är så roligt att göra om i rum att jag bara inte kan sluta. Röjde ut en massa småbarnsprylar och förberedde för ommöblering.

Stella blev riktigt pepp igår och tjatade på F om att åka till IKEA och köpa ett skrivbord. Molly ville också åka dit, hon har fått ett plötsligt intresse för barnrumsinredning.

Det var ett (två) mycket lyckliga barn som valde bordsskiva, hurts, ben, hurtsinredning osv. Stella valde nästan exakt samma kombo som Molly gjorde till sitt skrivbord för ett tag sen.

Jag klarade shoppingbesöket rätt bra. Tänkte att jag inte varit ute och handlat på år och dagar (många månader) så nu lägger jag några skedar på detta och så får jag lov att bli trött några dagar. Jag måste också få göra något kul ibland.

När vi kom hem så tog vi itu med monteringen efter en vila och båda barnen var med och skruvade. Entusiasmen var stor!

Det blev himla bra.

Jag hittar inga bra före-bilder, men på denna vägg hade vi bord, stolar och en vagn med leksaksmat.

På motsatt sida en stor expedithylla, ett leksakskök och en förvaringslåda full med lego. Köket stod där lådan står och lådan där myshörnan är nu. Längs med sista väggen har vi klädgarderober.

Så här blev det med skrivbordet. Inte helt färdigfixat/pyntat.

Vi ska fixa en riktig skärm till henne så att hon kan koppla in sin bärbara till den när hon sitter här.

Ja, min 7-åring har en egen dator 😅 (ärvde den när F fick en ny jobbdator). Hon är gamer precis som vi andra och vi vill spela samtidigt och med varandra. (Vågar knappt avslöja hur många datorer vi har hemma, men det är 6 st. Barnen har varsin (Stella laptop och Molly stationär gamingdator) och jag och F har varsin bärbar jobbdator resp. photoshopdator för min del (^^) och varsin stationär gamingdator i källaren. Datorer är en stor hobby i familjen.)

En annan förbättring blev att Molly kom på idén att packa ner sina kläder i sin skrivbordshurts (!). Så nu har hon grejat en egen ”garderob” i sitt rum. Så nu har jag fått hennes garderob med utdragbara lådor. Så mycket smidigare än hyllor när man viker enligt KonMariemetoden.

Nästan alla mina kläder går in i låda 2-5 nerifrån.

Fyra festkläder kvar i garderoben.

Så nu har vi några lediga hyllor i min gamla garderob. Kanske flyttar in min nya garderob i mitt sovrum, vi får se.

Den långsiktiga planen är att bygga om en hallgarderob till två små garderober som kan öppnas från resp. barns rum. Och F vill ha en garderob i källaren. Just nu hänger han alla sina skjortor i taket i vår verktygsbord/skrivarrum/frysboxrum. Det är nära till tvättstugan och där finns plats i taket så jaaa… ^^

Nä, men det är ju så med bostäder. Nya behov uppkommer och man funderar och funderar över de smartaste lösningarna.

Att vi skulle flytta ”master bedroom” till det minsta barnrummet var ju ingen självklarhet, men det passar oss mycket bättre eftersom garderoberna numera står i Stellas rum och inte där jag sover på morgnarna. Blir mindre väckt så här.

Så Stella har alla garderober och balkongdörren, men ingen säng. För hon sover hos mig.

Ps. I morse försökte jag få Stella att gå upp så att jag kunde få somna om. Efter flera försök sa jag ”du kan ju vara i ditt nya rum” och då bara flög hon ur sängen. ^^


19 april, 2019

Nån skrev typ att det är sjukt att det fortfarande finns folk som inte kollat på Game of Thrones. Jag ska ge er mina tre anledningar till varför:

  1. Våld
  2. Naket
  3. Sex/incest/våldsinslag

Bara sånt som jag gillar… 🙄

Nä, Fredrik sa för en massa år sen att det nog inte var nåt för mig. Varje gång jag råkade gå förbi så var det blodiga avrättningar, provocerande naket och annat äckelpäckel. Så nä. (Numera kollar F när jag lagt mig för säkerhets skull.)

Cissi Wallin berättade på Instagram vad hon tror att det handlar om och det var nog ganska roligt för alla fans.

Jag kan ju ge min beskrivning av vad jag förstått utifrån memes de senaste åren.

Det är ett gäng maktfullkomliga gränslösa hemskingar som gillar att halshugga folk, bränna ner byar och sitta på den där svärdstronen. En har drakar, sen är det två unga tjejer, två syskon som är incestruösa – Lanisters, en med halvlångt hår som alltid hänger i snö och tjatar om att Winter is coming.

Det är nån Hodor som bär nån lite kortare typ och så var han den där rödhåriga musikern med i nåt avsnitt. Sen är det nån korthårig tjej som ingen kan identifiera sig med och nån som dog men återuppstod för några säsonger sen.

Ja och sen dör hälften i varje säsong. Så uppenbarligen finns det mängder med karaktärer som inte är med längre.

Ungefär så. Våld, blod, naket, maktkamper och splatter. Om vi lägger till disturbing-element och skräckfilmsmoment så har vi fått fram min absoluta mardrömsserie.

Så nej tack.

Ps. Men jag förstår att folk gillar den. Den har säkert ett bra manus. Skulle kunna tänka mig en censurerad version där det kommer upp svarta/blurriga fält varje gång det blir icke-barnvänlig innehåll. ^^ (mest hela tiden va?) 😛


Bra psykiskt

18 april, 2019

Jag mår så himla bra mentalt just nu! Jag älskar våren och april är ju en helt fantastisk månad med fågelsång, blommor och ljus! Vi har även värme här i Göteborg. Runt 15 grader just nu och 21-25 nästa vecka.

Det känns helt surrealistiskt. Är vi värda detta? (Ja, det är vi för att vi överlever mörka vintern!).

Sen känner jag nästan ingen stress, ingen oro, ingen ångest och allt det andra som jag dragits med i åratal. Att gå till psykologen och bearbeta det som jag haft kvar efter traumat har varit grymt bra! Det är som en helt annan sinnesvärld just nu!

Ni vet ju att jag brukade må extra dåligt kring lov och just nu är det påsklov och det går galant.

En kombo av att barnen klarar sig bättre själva och en respekt för att jag behöver tid att läka i ostördhet gör att lov och eftermiddagar plötsligt funkar. Och det känns inte lika kaosigt för mig längre med massa olika barnvakter och brutna rutiner på lovet. Skönt.

Jag skulle må ännu bättre om jag hade lite mer energi. Jag är fortfarande sängliggande några timmar per dag samt 12-13h per natt. Behöver få ordning på dygnsrytmen och min spända kropp.

Men nu när jag inte lever i värsta kaoset längre så är det ju lättare att få ordning på såna saker. Jag hoppas verkligen att jag är på väg upp nu och inte behöver vada runt i den här sörjan längre (5,5 år räcker!).

Längtar efter energi och att få börja på rehaben.

Det som känns tråkigt är att det var så länge sen jag träffade mina vänner och släktingar. Vissa har jag inte träffat sen i julas eller ännu längre.

När jag räknar ihop dessa 3,5 månader så får jag det till detta:

Spelkväll: 3 st med svägerska+sambo (minst energikrävande sättet att umgås för mig)

Syster med bebis: 2 ggr (prio på detta pga att de växer så fort).

Kompis M: 1h + 3h utflykt

Svärfar+fru: 1h fika

Svärmor: 30 min fika

Mamma+sambo: en vecka på Kanarieöarna

Pappa+sambo: ca 40 minuter snabbträff

På treeeeee och en halv månad! 😦

Har inte ens kunnat träffa mitt yngsta syskon sen i julas. Och inte kompis L, M och S heller. 😢 Eller svärmormor eller svåger M med familj mer än jättejättekort.

Nä, det är megamegatrist att vara utmattad och spara energi.

Vad har jag gjort för spännande utflykter då bortsett Kanarieöarna?

Jag har varit hemma hos syrran och svägerskan, sovit i lägenheten i stan nån gång och så gjorde vi faktiskt kvartalets utflykt för några veckor sen. Hängde i Nääs slottspark med kompisfamiljen. Så härligt att få se nåt annat än närområdet.

Gunga i en park. Gå på café och träffa vuxna som inte är grannar eller lärare!

Nä, men bortsett att det är tråkigt så är det viktigt att jag vilar. Bygga upp energireserven igen.

Om jag vilar mycket nu (har vilat extra sen september) så blir jag förhoppningsvis friskare snabbare. Det är piss att behöva dra ner på tempot ytterligare efter fem utmattade år, men jag har inget val.

Men bortsett detta så mår jag jättebra psykiskt!


Undrens tid

15 april, 2019

Kolla in detta! Plötsligt händer det!

Det där somjag aldrig kommer ihåg vad det heter(a.k.a. ”fönstergrejen) är nu på plats vid vårt tvåmetersfönster i vardagsrummet! ÄNTLIGEN!

Vi har bott här i 5,5 år och jag har tänkt på det nästan varenda dag på sommarhalvåret.

Dels pga att vi knappt kan se på TV när solen lyser in, men framför allt för att vardagsrummet blir stekhett när solen ligger på (syd-syd-väst-läge). Det kan skilja flera grader mellan vardagsrummet och köket som ligger intill med fönster åt norr.

Vi har haft många varma somrar sen vi flyttade hit och vardagsrummet har varit outhärdligt, särskilt förra sommaren med 30 grader flera månader på raken.

Vi köpte den i höstas och i lördags blev den installerad med hjälp av svärfar med fru.

(Vi köpte en när en nätaffär hade rea så det blev inte så fasligt dyrt. Kan ju kosta tusentals-tiotusentals kronor om man köper från ett markisföretag. Vi har fått två offerter tidigare.) (Kolla! Jag kom ihåg ordet markis!)

Ps. I sovrummet har vi mörkläggningsgardin och Stellas rum är supervarmt, men ingen sover där så det är ok. (Där har vi dessutom en balkongdörr att vädra med.)


Kreativ och säljande?

15 april, 2019

Jag ser just ju på serien Crashed som handlar om en kille som vill bli stå upp-komiker som får betala inträde för att uppträda gratis på ståuppklubbar. Inte för riktig publik utan snarare för de andra som har samma dröm.

Jag tänker på det här med hur mycket gratisjobb folk får ägna sig åt om de vill jobba kreativt.

Ta författare t ex. Först måste de skriva ett bokmanus och det kan ju ta år om man skriver på fritiden. Att bli antagen av ett förlag är som att vinna en miljon på lotto. De flesta förlag får in enorma mängder bokmanus och kanske tackar ja till två nya per år (vid sidan om redan antagna författares böcker).

Ofta måste man fortsätta skicka in manus även när man har en utgiven bok och om man har turen att bli etablerad så måste man lägga mycket tid på t ex klassbesök, föreläsningar, signeringar och PR-grejer eftersom bokförsäljning sällan är lukrativt.

Alternativt kan man leva på sin partner eller vara väldigt fattig.

Sen har vi ju de fattiga konstnärerna som drömmer om att få ställa ut och göra sig ett namn. Men det är otroligt svårt så klart.

Eller serietecknarna som lägger enormt mycket tid på sina grafiska romaner och som kanske har tur att få ett stipendie eller en möjligen återkommande strip i en tidskrift.

Musikerna som kämpar för att få spela på scen och skickar låtar till skivbolagen. Har de tur så kan de få spela coverlåtar på bröllop (”sälja sig”).

Grafiker, designers, copywriters och illustratörer som vill jobba med konst men som kanske måste designa en logga åt ett stålindustriföretag, klippa bilder på bilar (det har jag jobbat med!) eller redigera texter om sanitetsprodukter.

Journalister vill skriva spännande reportage och göra grävande journalistik, men som får intervjua folk till lilla lokaltidningen eller ”sälja sig” och bli informatörer eller copywriters och skriva åt företag.

Hantverkare som stickar fantastiska kläder, gör vackra läderarbeten, väver mattor eller syr olika kreationer men sällan kan ta rimligt betalt för de timmar som lagts ner eftersom ett par stickade vantar i så fall skulle kosta flera tusen kronor.

DJs som kämpar för att få spela, youtubers som försöker synas på nätet, diktare som ger ut sina egna poesiböcker och använder bibliotekens inköpstjänst så att åtminstone någon köper ens helt okända bok… kanske.

Nä, det är inte lätt att nå ut.

Och tyvärr så är det inte alltid de duktiga som håller hög kvalitet som når ut utan de som är kommersiellt gångbara.

Det är inte alltid de bra böckerna som ges ut utan de som folk köper. De gångbara böckerna för den stora massan. Musiken, kläderna, konsten, osv.

Jag undrar hur det hade blivit om vi hade infört basinkomst. Hade det kreativa exploderat då? Eller är det så att alla de som bara måste få vara kreativa redan är det, även om de inte kan leva på det, just eftersom de måste få utlopp för sin kreativitet?

Jag vet inte, men jag vet att jag måste få hålla på, det måste ut ur kroppen. Det är som att andas.

Sen är min plan att ha ett brödjobb, för jag är realist. Har jag fantastisk tur/flyt kanske jag kan få jobba med min dröm som är att producera informationsmaterial (broschyrer, innehåll till webben, infoblad, nyhetsbrev osv.) och har jag ännu mer tur kanske jag kan få göra det åt en intressant organisation/företag.

Och sen kan jag göra det roliga vid sidan om.

För nånstans så är du alltid ofri om du försöker ta betalt. För då måste du göra det folk vill betala för. Gör du en skiva/youtubefilm/bok/frilansreportage som är du men som folk inte gillar, så blir det inga inkomster.

Så om man vill vara helt fri och kreativ så är det nog lättast att antingen gifta sig rikt, leva extremt snålt eller ta sig ett ”day job”.

Ps. Även entreprenörer som vill starta företag måste ju antingen jobba på fritiden, ta lån och jobba gratis eller hitta finansiärer för att komma igång (eller starta egetbidrag). Det tar ju oftast tid att starta upp något nytt och vill man göra det på arbetstid så blir det i allmänhet väldigt fattigt tills företaget blir lönsamt.

Ps2. Jag är glad att vi har public service i Sverige så att de kan producera program som inte alltid är så kommersiellt framgångsrika, men viktiga ändå. (Men då är det ju skattebetalarna som betalar givetvis.)


%d bloggare gillar detta: