Nu kan jag känna ro tycker jag

13 december, 2017

Yes, nu kan julefriden infinna sig. Jag är äntligen klar med alla julklappar (som jag ska köpa). Allt är inslaget och ligger under granen.

Jag beställde de flesta sakerna för nästan tre veckor sen så det är inte konstigt att det känts jobbigt för mig. Jag avskyr att ha pågående grejer som har med shopping/hämta ut paket att göra.

Igår hämtade jag ut två stora paket och bar dem till skolan och sen hem. Ett innehöll mitt höj- och sänkbara bord som redan visat sig jätteanvändbart när jag sitter på golvet och pusslar eller pysslar. Lätt att ställa undan. (Freedesk)

Nu är min enda oro att jag ska råka glömma att betala nån faktura. Alla kommer ju per mail och ska typ betalas med Klarna eller Qliro. Jättepraktiskt, men om man missar att betala så blir det dyrt direkt. Och man får ju ingen påminnelse (som inte kostar). Men jag får väl gå igenom beställning för beställning.

All julmat som vi ska ta med till knytisen på söndag är också beställd. Om två dagar kommer pappa och A. Ska stämma av med dem kring sängar och lördagsaktivitet idag.

Jag följer check-listan jag skrivit. Allt faller på plats. Så nu kan jag sluta oroa mig tänker jag. Vill få sova och ha en avspänd kropp igen.

Vill bara tillägga att jag inte är en sån som stressar i juletid för att allt ska bli perfekt. Det enda jag bidragit med i år är:

  • Hjälpt till att pynta lite
  • Gjort rocky road och lakridsfudge
  • Beställt och slagit in julklappar till barnen, systerdotter, min secret santamottagare och två julklappsspelspaket à 100kr/st.
  • Beställt julmust, ostar, halloumi, veggokorv och kex till julafton 1.
  • Strukit Stellas lucialinne

Fredrik och barnen har bakat lussekatter och pepparkakor. Han har köpt ljus till ljusstakar, elljusstakar och luciakronan samt börjat beställa och köpa julklappar till fem personer, barnen + julklappsspelet på julafton 2 (3×50kr).

Det är liksom inte så att vi skickar julkort, hugger julgran, gör julkransar, köper julgrupp, lägger in egen sill, julstädar, byter till julgardiner osv. Barnen har chokladkalendrar. Några krimskramsiga julklappskalendrar blir det inte här.

Så, julstressen borde inte bli stor egentligen. Det är nog mest att jag är stress/press/deadlinekänslig som det är.

Men nu så!

Avslutar med vår gran just nu. Stella gillar att leka med petshopparna i granen…

Annonser

När kraven bara ökar

13 december, 2017

Det är lite trist att det allra mest speciella luciafirandet, dvs. första gången det första barnet ska uppträda på förskolan, är det som brukar gå sämst.

Om ungen ens står kvar (inget man kan räkna med) så sjunger hen troligen inte.

När hen är så stor att hen sjunger (4-5 år) då kan man (jag) inte nöja sig med det, utan då kommer kraven på att luciatåget ska sjunga i någorlunda samma tonart. Inte helt lätt på en förskoleavdelning.

I måndags tittade vi på Stellas förskoleklass och parallellklassens uppträdande. Alla sjöng ju i ungefär samma tonart och då tycker man ju att jag kunde vara nöjd, men nä, då vill jag att de sjunger rent också. Aldrig blir jag nöjd.

Tittar nu på luciatåget på svt play och jag är nöjd. De sjunger, på samma låt, samtidigt, rent och i stämmor.

Det är synd att man inte kan hoppa rakt in i högstadiets nivå på uppvisningar med tanke på hur blasé man (jag) blir av att ha varit med på typ åtta uppträdanden.

Stella förra året. (Nä, vi tog inte ens nån närbild i år.)


Ångestnatt

13 december, 2017

Klockan är två på natten och jag har inte somnat än. Jag lade mig för 2,5h sen men fick gå upp efter en timme pga spänd som en vajer.

Satte mig och slog in de sista julklapparna från mig.

Nu ligger jag här och har oro/mildare ångest. Jag är uppstressad och vill lösa problemet genom att planera och agera.

Jag frågar mig själv vad jag är rädd för.

Jag är rädd för kaoset. För att vi inte ska hinna. För nödlösningar. För mer ångest, för ågren och bitterhet.

Jag är rädd för att flippa ut, bli arg, börja skrika.

Jag är rädd för att bli galen.

Jag tror att jag mest är rädd för mina egna känslor och reaktioner.

Så jag spänner mig. Planerar, fixar och förutbygger. Gör en dag-för-dag-checklista inför helgen. För att inte missa något.

Jag orkar inte vara den som måste åka och sista minuten-shoppa på väg till julfirandet. Jag vill vara redo. Känna lugn. Allt ligger på plats i huvudet. Allt flyter på.

(Min man är inte alls så här och vi blir stressade av varandra.)

Men det är så mycket som pockar på. Som är fel. Som måste lösas. Som måste flyttas.

Som att svägerskans pussel är hos henne och att jag måste hämta det på torsdag för att ha något att pussla.

Att Mollys avslutningsstrumpebyxor är hos svärmormor och måste ta sig hit.

Att Molly inte har några vintervantar och att vi måste köpa det.

Jag har en lång lista med saker som måste fixas. Fredrik har fått halva.

Jag önskar att jag bara kunde släppa det, slappna av och somna.

Men det funkar inte så.

Jag kan liksom inte glömma att jag stirrar faran i vitögat. Jag måste ta bort faran för att sluta vara rädd. Göra faran ofarlig och hanterlig. Ändra bilden i huvudet.

Känna att det ordnar sig. Även om det inte känns så. Lämna över ansvaret till någon annan. Vi är ju nio vuxna (och tre barn) som ska fira jul ihop. Vi kan hjälpas åt.

Min förrförra psykolog sa att man skulle kasta ut ångesten på golvet för att få distans till den. Hur ser den ut?

Min är gulgrön och kletig och äcklig. Ibland är den svart eller mörklila. Inte konstigt att det känns jobbigt i kroppen.

Nu känner jag mig lite lugnare. Det är alltid bra att identifiera rädslan. Få sig en bild av vart ångesten kommer ifrån (om den har en sådan orsak).

Och jag behöver skapa en bra bild av hur allt kommer att bli. En där autistiska känsloutbrott inte ingår. Jag behöver reda ut kaoset i huvudet.

Nu blev jag lite sömnig.


När robotarna tar över jobben

12 december, 2017

Boende i San Francisco ryter till och vill inte ha fjärrstyrda små leveransrobotar som åker runt på gatorna.

– Jag tycker inte att våra trottoarer ska vara sandlådor för fjärrstyrda leksaker gjorda av sluga personer i syfte att tjäna pengar och minska antalet jobb. Meningen är ju att vi ska gå på dessa gator.

Jag säger bara: get used to it. Det är så här det kommer att vara i framtiden. Små leveransrobotar, drönare, robotar och mekanik i mataffären, hos läkaren, på PR-firman osv.

Uppemot 50% av alla jobb kommer att försvinna inom en snar framtid.

Därför behöver vi verkligen ett nytt system för att ta ut skatt och fördela inkomster i framtiden. Det funkar inte att bara skatta för arbete, vi behöver en produktionsskatt eller liknande. I den här debattartikeln förklarar Anders Forss hur det skulle kunna gå till.

”I förlängningen vill jag se beslut om och införande av skattemodeller som innebär att alla industrijobb som flyttat till låglöneländer flyttar hem därför att Sverige och EU skattevägen neutraliserar de vinster företagen gör på att tillverka i låglöneländer.

Hur kan vi få deras ägare att flytta tillbaka produktionen till Sverige? Detta utan att sänka svenska löner och övriga anställningsvillkor till de nivåer som råder i de länder där de har sin tillverkning för närvarande.

Mitt svar är införandet av en produktionsskatt som ersättning för dagens arbetsgivaravgifter och särskilda löneskatt – En skatt som är lika oavsett om produktionen utförs av människor eller maskiner.”

Nåt i den stilen.

Det finns även förslag om landsskatt där man betalar skatt för den del av planeten Jorden och de naturresurser man brukar, t ex marken under kontoret, betesmarkerna till köttdjuren, mineralerna man utvinner osv.

Sen behöver vi givetvis någon form av basinkomst.

Mitt förslag ligger på typ 12 000kr per person för alla vuxna och sen devalveras alla löner i samma utsträckning. Det går att leva på bara basinkomst men det blir inga stora utsvävningar.

Om man vill ha lite mer att leva för så kan man välja att ta ett del- eller heltidsjobb. (Och då påverkas ej basinkomsten så som bidrag gör idag.) Eftersom det kommer att vara arbetstagarnas marknad så måste arbetsplatserna vara attraktiva med goda villkor och rimliga löner. Därmed kommer de arbeten som verkligen behövs att bli uppvärderade medan jobb som är ”skapade” i något slags självändamål försvinner.

När vi var jägare och samlare ”jobbade” vi runt 2-4h per dag. Övrig tid kunde vi ägna åt relationer, snacka, skratta, sova och ta det lugnt. Så levde vi i omkring 200 000-300 000 år. När vi började bruka jorden och ha boskap för 10 000 år sen blev arbetsdagarna längre, men det är ju ingen naturlag att vi måste jobba 8h per dag.

Det är verkligen inte nödvändigt med allt detta arbete, särskilt inte sen teknikutvecklingen gått framåt och produktionsökningen mångdubblats.

Nä, varför ”ska alla arbeta” egentligen? Jo, för det är det fördelningssystem vi har för närvarande.

Men det blir ju svårt när robotarna tar över.

Det går ju inte att förbjuda att robotar tar över jobben precis som man inte kunde rädda lykttändarjobben eller förbjuda bilar till förmån för droskor. Dock kanske robotarna skulle behöva en egen fil så man inte råkar krocka? ^^

Ps. Basinkomst testas redan i flera länder och t ex Alaska har haft det länge.


Om utmattning och de sjunkande sjuktalen

11 december, 2017

Det är ett riktigt sagolandskap ute och i förmiddags var det sol.

Men jag ”får” inte gå ut för jag behöver spara mina krafter. Idag ska jag hämta paket och barnen och sen 1,5h senare ska vi ner till skolan igen för Stellas luciauppvisning.

St: utsikt över snöig trädgård

Det är så tråkigt när kroppen säger stopp. Jag hade hunnit vänja mig vid mer energi nu under hösten.

Men jag antar att dagens och gårdagens utmattningskänslor innebär att spändheten lämnat kroppen. Det brukar vara så.

Stress/press -> spänd kropp -> utmattning -> återhämtning

Tidigare kom jag aldrig ur den negativa spiralen eftersom vardagen var dåligt anpasssad till mina behov, men nu vet jag att det kan funka.

Men det går förstås sämre i tider då de flesta är stressade/pressade som vid jul och i slutet av maj-juni. Det är tröttsamt att alla trycker in avslutningsaktiviteter samtidigt som det är så mycket annat. Varför inte i januari t ex? Det händer ju inget annat i januari. Avsluta terminen i slutet av november kanske?

Sen måste jag även kommentera denna notis som är ett hån mot alla utförsäkrade.

St: Nyhetsartikel om att sjuktalen sjunker.

Det är väl för fanken inte konstigt att sjuktalen sjunker när Försäkringskassan kickar ut sjukskrivna på löpande band? Jag är lyckligt lottad som fortfarande är godkänd (peppar peppar), men merparten av alla utmattade eller med ME/CFS som jag följer på nätet har blivit utförsäkrade det senaste året. Det är omänskligt och det är framför allt felaktigt att kalla det en positiv förändring! Möjligen ekonomiskt sett, men det är en tragedi för de sjuka. (Läs gärna ”Fattigfällan” av Zweigbergk.)

Folk har inte blivit friskare. Vi lever i ett land med sjuk arbetsmiljö och en sjuk försäkringskassa. (Och där de som behöver extra stöd/terapi/utredningar/LSS får kämpa hårt för att få det.)


Söndagsuppdatering

10 december, 2017

Det är en vecka till julafton 1 med min släkt och två veckor till julafton 2 med Fs två släkter (samma dag). Idag sätter vi upp julgranen och igår kokade jag lakridsfudge med gott resultat! Blev faktiskt lite förvånad över att den varken brände, kokade över eller fick fel konsistens. Det blev dock inte så många. (Stod och pusslade bredvid spisen och rörde i kastrullen överdrivet ofta av rädsla för att det skulle bli fel.)

Jag är lite mindre spänd i kroppen sen några dagar och har inte legat vaken flera timmar på två-tre nätter.

Igår fick jag bara sova kanske 7h pga att vi skulle till bion, men i natt tog jag tydligen igen det med råge när jag sov mellan ca 01-12.30 med någon timmes somna om när jag tagit upp barnen vid sju. ^^ Min kropp behövde det.

Nästa dioramaprojekt är att bygga terräng till warhammerfigurerna. Vill göra en byggnad i samma stil som på bilderna nedan, alltså industriella, mekaniska byggnader med kugghjul, galler, trappor, staket, ventiler, rör osv. Det passar nämligen bra ihop med min adeptus mechanicusarmé som utgörs av cyborgs. Måste bara ta reda på var man hittar dessa slags mekanikprylar i minityrstorlek.

St: tre industribyggnationer i stilen jag beskrev ovan.

St: två warhammerfigurer med massa mekaniska cyborgdelar.

En bra sak mitt i julpressen är att jag bara har en enda dagaktivitet inbokad på två veckor nu. (Första mötet för autismutredningen.) Bokade nämligen om besöket hos arbetsterapeuten.

Men jag ska bara ta det lugnt dagtid för att orka med allt på kvällstid och helger. Bl a har vi Stellas luciatåg och klassträff i morgon kväll, på torsdag kväll ska F på Starwarsbio och då kommer ett av barnen flippa ut pga vill inte vara utan F på kvällstid. Fre-sön är det pappa och A + julafton 1 och veckan efter ska F ha en julfest med sitt andra jobb.

Men fredag eftermiddag den 22e är det iaf jullov för oss. I år blir vi hemma 11 dagar + en halvdag. Det blir skönt.

Ska försöka göra sånt vi ej hunnit i december, dvs träffa kompisar och ha spelkvällar.

En störande grej är att vårt internet halvt ligger nere. Det är så stora störningar att man blir utkastad från Overwatch-dataspelet och att streama tv innebär ständiga buffringspauser.

Jag inser ju hur beroende vi är av internet med tanke på att vi inte ens har en tv-sladd sen nåt år tillbaka (vi kan alltså inte titta på marksänd tv!).

På mobilerna använder vi ju mobilsurf, men den kan jag ju inte använda till dataspelet så vi har haft paus i fem dagar nu.

Extra surt är att ett nytt julevent drar igång på tisdag och då vill vi spela extra mycket för att få skattkistor med särskilda utseenden ”skins” till karaktärerna i spelet. Men just nu går det inte att spela alls, så jag hoppas att problemet fixas snart. Annars får de baske mig ge oss ersättning, t ex i form av lootboxes (skattkistor) i spelet. 😛

Dagens i-landsproblem med andra ord.

Men i övrigt är läget okej och det är ju klart bättre än föregående två veckor.


Spänd och beredd

10 december, 2017

För två veckor sen började jag nästan tro att jag var på väg att bli frisk, men nu är jag på sjätte dagen av en stress/pressreaktion.

Var sängliggande i början av veckan, men nu handlar det mer om spändhet i kroppen, svårt att somna om, oro och lätt ångest.

Ibland lyckas jag slappna av i en muskel och då inser jag hur spänd jag är. Inte konstigt att jag blir utmattad! Men av erfarenhet vet jag att det för mig inte hjälper långsiktigt med symptomlindring i form av avslappning i kroppen. Jag måste bli av med den mentala pressen, för annars börjar jag spänna kroppen igen direkt efter muskelavslappningsövningen.

Så jag har min lista med saker som stressar/pressar mig. Vissa saker försöker jag hitta alternativa lösningar till så att jag ska känna mig lugn. Andra har jag diskuterat med folk och vissa måste jag bara ta mig igenom.

Pratade med F igår om det där med att ha pågående projekt.

Jag har nämligen varit väldigt uppstressad av julklappsinköpen, särskilt som de i mitt huvud pågått i två veckor nu. Idag ska jag hämta ut ett paket och på måndag-tisdag borde det försenade Adlibrispaketet komma (skickades efter 9 arbetsdagar istället för 2-5).

F undrade hur detta kunde ta så enormt mycket tankekraft. Jag vet inte! Men det gör det. Tänker på pågående projekt minst en gång i timmen. Det ligger så mycket ångest i att shoppa. Jag hatar det verkligen. Men ibland måste man.

Men jag hoppas att spändheten släpper lite när alla julklappar är hemma och inslagna. (Slog in de som kommit igår.)

Någon som känner igen sig i känslan? Är det en ångestmässig grej? Autistisk? Introvert? Saragrej?

Eller är det deadlineskräck som spökar? Känner ju nåt liknande inför resor.


%d bloggare gillar detta: