Yrkesdröm

12 september, 2018

Det är det här jag vill göra. Det känns så starkt och så rätt. Det känns som mitt kall i livet, anledningen till att allt blev så jobbigt (nä, tvärtom, men om man ska finna någon mening med det så).

Jag vet att det är vrålsvårt att kunna leva på att sälja tavlor/skriva/rita serier, men min kompis skrev att jag skulle behövas som illustratör/ informatör på bup och habiliteringen. För att jag uttrycker mig bra, vet vad jag pratar om och är påläst. Så nåt sånt kanske?

Jag började ju plugga till informatör eftersom jag vill skriva och layouta informationsmaterial. Jag älskar att göra broschyrer, webbtexter osv. Såna infoblad som jag gör till Pebbel Art är så otroligt givande. (Sen efter utbildningen släppte jag drömmen om att bli informatör med tanke på pressen, stressen, presskontakter osv. + att det ligger på topplistan över svåra jobb att få.)

Men tänk om jag skulle kunna få göra informationsmaterial ibland sen när jag börjar frilansa? Hade ju varit superkul. Tänker mig olika kommuner, vårdföretag, frivilligorganisationer m.fl. som kunder. Eller företag som vill ha hjälp e-learning m.m. (Sökte ett sånt jobb också en gång i tiden.)

Sen kan jag ju fortsätta måla tavlor och rita serier på fritiden.

När jag tänker på mina bästa egenskaper så känns det som att jag verkligen hör hemma på ett sånt jobb.

Som autist är jag duktig på att sluka enorma mängder text och sen plocka ut det viktigaste för att sammanfatta det i en text/infobild. Till skillnad från icke-autister så har jag en botten-upp-stil som innebär att jag plöjer stora mängder fakta och drar slutsatser därifrån istället för att generalisera utifrån känsla/mindre mängd fakta.

Jag är utbildad inom kommunikation och informationsproduktion och kan både skriva, layouta, fota och rita/måla.

Jag skulle dessutom göra mig extra bra inom området psykisk ohälsa och autism pga min stora erfarenhet (bläk).

Som autist ligger jag såpass nära NTs att jag förstår relativt bra vad som skiljer, men samtidigt förstår jag autister rätt bra. Skulle kunna fungera lite som tolk. ;-P Fast inte på riktigt då, men till att illustrera autisters situation i text/bild. (Jag följer flera andra autister med språkbegåvning och det är så mycket värt både för mig och anhöriga till autister att bättre förstå.)

Det vore så himla kul helt enkelt. Tänk att få ta fram broschyrer om hur en autismutredning går till eller skriva texter/illustrera till en webbplats om något intressant ämne. (Programmera får nån annan helst göra, tråkigt!).

Får satsa på det sen.

Annonser

Nytt på jobbfronten i familjen

20 januari, 2018

Sen nyår jobbar Fredrik genom sitt eget nystartade aktiebolag. (Tidigare jobbade han med it-lösningar åt kunder tillsammans med tre kompanjoner i ett företag.)

Nu kommer han samarbeta med entreprenörer och hjälpa till att starta upp och driva ett antal olika företag. Tror att det kommer att passa bra eftersom F älskar när det händer saker och att lösa problem/uppfinna saker. En sann ingenjör/entreprenörssjäl.

När jag börjar jobba kan jag frilansa via Fredriks företag. Det känns bra. Längtar efter att få börja jobba med informationstexter/administration/struktur/webb igen. Men först ska jag bli frisk(are).

När det gäller rehabilitering avvaktar vi resultatet från autismutredningen nån gång i vår. Sen är det möte med Försäkringskassan och så försöker läkarna få in mig på Grön Rehab, men jag har redan fått avslag en gång (troligen pga platsbrist). Sen blir det väl arbetsträning 10h/v.

Men först behöver jag skrapa fram runt tre timmars ”ledig” tid med energi per dag. Tid jag inte har idag pga många timmars vila och sömn.

Jag skulle kanske kunna få in en timmes jobb per dag idag om jag skippar pusslandet och/eller promenaden. Men det är ju det som är min rehabilitering just nu, så det vore ju väldigt kontraproduktivt. Jag behöver flowtid och lagom med motion för att börja spara ihop en energireserv igen.

Men det känns skönt att veta att det finns företag att jobba för och uppgifter att göra (bl a via pappas företag).

Viktigt bara att jag minimerar kundkontakt och stressiga deadlines så mycket som det bara går för att spara på min energi.

De med autismspektrumtillstånd (eller starka drag av) gör nämligen av med mer energi än andra när de interagerar i samhället varför de behöver vila mer.

Så jag har inga förhoppningar om heltidsarbete under resten av livet. 50-75% tror jag är görbart så småningom. (Sen tycker jag att 40h i veckan är för mycket för alla, särskilt när folk går arbetslösa och robotarna snart tar över hälften av alla jobb.)


Nu förskjuter vi normen

1 september, 2017

Jag tipsade om några fd kollegor till Fredriks kund som söker folk. Pitchade dem som duktiga, strukturerade och ”kundvänliga”.

Till skillnad från mig går de alltså med på att träffa kunder.

På mitt förra jobb fanns en hög andel introverter som gärna slapp kundbesök och möten. Sånt fanns det extroverta projektledare till.

Fredrik skrattade och sa att han fattade precis vad jag menar med ”kundvänliga”.

Jag gillar att ändra på normen och vrida på begreppen. Varför skulle extrovert beteende alltid vara norm? I branscher där du mest sitter vid datorn? (Programmerare, skribent, webbredaktör.) Dessa yrken är som gjorda för introverter som dyker ner i sitt jobb och inte behöver ta fikapauser för att socialisera hela tiden.

Nä, jag tycker att vi lyfter ut kundvänligheten ur normen för dessa yrken och lägger det ovanpå. Och det är varken bättre eller sämre, det beror på vilken slags anställd du behöver.

Min nya t-shirt (efter känd meme):

Kanske även skulle skaffa en sån här tröja? ^^


En arbetsvecka

24 mars, 2017

Snart är första arbetsveckan med riktiga arbetsuppgifter till ända. Detta har varit en mycket dålig vecka arbetsmässigt, men det beror på utomstående händelser* och jag har fått prioritera min hälsa framför arbetstimmar. Min hälsa kommer alltid först, har inte lust att vara sängliggande två år till.

* = intensiv helg, Fredrik var på möte hela tisdagskvällen och jag fick ta allt själv, onsdagens strul, massa oförutsedda händelser och annat dränerande.

Loggar mina arbetstimmar i Toggl och det är både tydligt och lite stressande eftersom jag får svart på vitt hur många timmar jag lägger. Men bra ändå för snart kommer jag att kunna se hur mycket tid jag egentligen orkar med som deltidssjukskriven. Så här ser statistiksidan ut (och fredagen är inte slut än). Dessa timmar är alltså netto netto. Jag loggar ut om jag tar pauser som jag kanske hade tagit med på förra jobbet.

Denna vecka har jag suttit med en internuppgift för företaget där jag är anställd. Ska göra rapportmallar i InDesign till en stadsarkitekt. Har därmed googlat översiktsplaner, detaljplaner och bostadsförsörjningsplaner för att samla inspiration. Kan ju säga att kommunerna runt om i Sverige inte prioriterar design och layout när det kommer till dessa trycksaker. ^^ Nu har jag kommit fram till själva layout/designstadiet och det är väldigt roligt.

Om vi jämför med mina tidigare arbetsuppgifter så är skillnaden milsvid. Där satt jag ofta och gjorde rent av dödstråkiga uppgifter. Om jag hade tur kändes de tillfredsställande, men de var ytterst sällan roliga. Känner mig väldigt lyckosam (och privilegierad) som numera kan jobba med något jag tycker är roligt.

När det gäller mitt gamla jobb så har jag pratat ut med min chef och fått reda på den egentliga anledningen till att just jag och en annan kollega i teamet sades upp. Ägarna har valt att gå en smalare väg i framtiden och därmed finns ett nytt krav på en viss teknisk kompetens som jag och kollegan inte har. Jag hade åkt ut ändå som näst sist in ifall de hade gått enligt turordningsprincipen men nu åkte alltså jag och nummer fyra framifrån.

Men det känns rimligt. Min chef stred väldigt hårt för att inte behöva mista oss och hon tycker väldigt illa om beslutet. Så under omständigheterna känns det okej. Känner mig inte så bitter längre. Vi ska på avslutningslunch med teamet på måndag. Tycker att det är rätt illa att vi inte får ha någon riktig avtackning med hela kontoret så som de som slutar frivilligt får, men å andra sidan hade jag ändå avsagt mig det pga introvert och gillar inte att stå i centrum. Men jag hade föredragit om alternativet fanns. Nu känns det som att vi spolas ut med bakvattnet.

När det gäller nya kunder så är det ju oftast lite segt i början, men jag har fått höra från agenten jag träffade förra torsdagen att (åtminstone) ett företag är intresserade och att de skulle återkomma. Vi får se, vi får se. 🙂

Sen drömmer jag nästan varje natt att jag är i nya hus/lägenheter och hittar rum med fantastisk utsikt. Jag börjar planera mitt arbetsbord och att jag ska sitta där och skriva. Det motsvarar verkligheten eftersom jag funderar på hur jag ska lösa mitt arbetsbord. Just nu sitter jag i soffan eftersom jag är så trött/utmattad, men stundtals och längre fram kommer jag vilja ha ett riktigt (stå)-bord och då vill jag ha utsikt över trädgården. Och det där med att hitta nya rum/lägenheter handlar om nya möjligheter i livet. Och det har jag verkligen.


Mina nya arbetsdagar

21 mars, 2017

Dagarna som deltidssjukskriven har börjat bli ganska rutinartade nu. Jag och Fredrik har bytt så att han bara hämtar barnen en dag i veckan under en period eftersom det passar bättre med mina sömnvanor nu när jag jobbar varje dag. Så alla dagar utom onsdagar ser ut så här:

Lägger mig runt halv elva-halv tolv och somnar runt halv ett-ett. (Kvällsmänniska, vill hinna umgås på kvällen och spela dataspel.) Sover fram tills halv tio-elva beroende på om jag legat vaken på natten. Vaknar alltid av att de andra går upp på morgonen, men somnar om inom en timme.

Efter frukost, påklädning och UNDANPLOCKNING AV VARDAGSRUM (grrr!) så kan jag börja jobba. Kan inte jobba om det är stökigt runt omkring. Helst ska ju barnen städa efter sig på kvällarna, men det är si och så med det.

Lyssnar på Krewella (typ house/Swedish House Mafia) och sätter mig i soffan med min rosétonade nya dator.

Vid två-tre äter jag lunch/mellanmål och kanske vilar en stund. Vid halv fyra hämtar jag barnen. Sen går jag raka vägen upp till sängen och vilar eller slumrar nån timme. Barnen brukar varva ner med tv/ipad.

Sen är det matlagning och/eller kvällsrutiner.

På detta sätt får jag ihop 2-4 timmars arbete per dag. Fantastiskt vad jag kan hinna/orka med helt plötsligt när jag inte behöver pendla till jobbet. Jag sover också mindre än tidigare.

På onsdagar går jag upp vid sju, lämnar barn, äter frukost och inväntar sömntåget. Brukar somna igen vid nio-halv tio och vakna vid tolv-ett. Sen kan jag jobba på till fyratiden eftersom Fredrik hämtar. Lagar mat och sen skjutsar Fredrik Molly till scouterna vid fem.

Så ser det ut. Inte så jättespännande kanske, men skönt för mig som så länge inte haft några bra rutiner pga all vila som ska in i schemat hela tiden.

 

 

 


En spänd kropp

20 mars, 2017

Låg vaken två timmar i natt pga spänd och kunde inte slappna av i kroppen. Till slut blev jag tillräckligt klar i huvudet för att ta en värktablett. Det brukar få kroppen att komma till ro.

Varför detta då?

Jo, det är snart dags för avslut med mitt förra jobb och det känns jobbigt. Mailade med min chef igår och hon ska ringa idag. Det finns så många frågor som jag vill ha svar på. Jag kan inte riktigt komma till ro och känslan av orättvisa är stor. Jag accepterar att jag blev uppsagd, men jag har inte alla fakta än varför jag inte kan se alla handlingar som rimliga (angående turordningregler och varför företaget agerat så här). Hoppas på closure snart. Nästa vecka ska jag och en annan uppsagd kollega i teamet dit och säga hejdå över lunch eller fika. Känns jobbigt. Vill inte gråta. Hade helst sluppit avtackning. (Gillar inte att stå i centrum och ännu värre när det inte var mitt beslut att lämna. Finns inget positivt alls i ett sådant möte. (Men vill vara snäll mot kollegorna som har frågat efter mig.))

Det andra jobbiga är det nervösa i att stå inför att få ett uppdrag. Jag har redan fått ett internuppdrag inom företaget där jag jobbar, men nu är ju målet att bli anlitad som konsult.

Agenten/rekryteraren jag träffade i torsdags hade massor av uppslag så jag väntar så smått på att han ska ringa. Har även andra trådar ute. Nu gäller det mest att matcha uppdrag med mina krav på 30-40% arbetstid och mestadels hemifrån. (Men jag har ju fyra månaders avgångslön så rent ekonomiskt är det lugnt.)

Men som trygghetsnarkoman mår jag inte så bra av att inte veta hur framtiden blir. Hamnar jag ute på något megastort företag, ska jag göra smågrejer åt en liten firma eller blir det sysslolöshet i flera veckor eller månader?

Det är ju egenföretagarnas/frilansarnas ständiga huvudvärk det där, så jag är på intet sätt unik. Det är tur att Fredrik har en stabil inkomst, annars hade jag inte vågat.

Men å andra sidan är mitt enda andra alternativ att bli deltidsarbetslös eftersom det nog blir väldigt svårt att hitta ett företag som anställer mig och låter mig jobba 36%…

Är väldans trött idag trots sovmorgon. Inte så konstigt kanske. Men kom iaf långt i ljudboken Pojken som byggde egna världar som handlar om en pappa till en högfungerande autistisk 8-åring. De kommer inte så bra överens fram tills de hittar varandra genom dataspelet Minecraft. Jag bara tänker låg-affektivt bemötande och bekräftande kommentarer hela tiden när jag lyssnar på deras dialoger. Fasiken, det skulle gå så mycket lättare för pappan om han bara lärde sig kommunicera. Låg-affektivt bemötande är superbra och särskilt viktigt i mötet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och att validera/bekräfta sina medmänniskor i deras känslor är viktigt för alla. Helt revolutionerande för mitt föräldraskap!

Kanske får ta en te eller nåt så att jag piggnar till.

 

 


Många nya intryck men ingen hjärntrötthet

17 mars, 2017

Galen dag för att vara jag. Först åkte jag och F till ett kontor på Lindholmen för att träffa en person som jobbar med rekrytering och nätverkande. Jag fick pitcha min kompetens och visa mitt nyproducerade produktblad som han gillade skarpt.

När jag pluggade till informatör/kommunikatör för tio år sen sa de att det var jättetufft att få jobb, men idag räknade personen på rak arm upp sju-åtta företag som han skulle höra med som behöver hjälp med olika text/kommunikationsprylar. Jag har dessutom hört från flera att det behövs folk som kan editera webbplatser och skriva tekniska manualer. Skönt att det finns ett behov! 

Ska nu bara hitta uppdrag som passar ihop med deltidsarbete mestadels hemifrån. 

Efter mötet åkte vi tillbaka in till stan och gjorde en ärenderunda. På mindre än en timme hann vi köpa busskort, hämta ut min dator, köpa kåsa till Mollys scoutträffar och fixa ett nytt mobilnummer. Sen fortsatte jag på egen hand och köpte skor (äntligen!). Gick bara in i en affär och tog första bästa som var rymliga i tån (sneakers!). 

I bokhandeln träffade jag en fd kollega och så fick vi beklaga oss lite över att jag behövt sluta. Kul att träffa henne igen, visste inte om det skulle bli så iom min snabba sorti.

Och på spårvagnen hem träffade jag dessutom svågerns fru.

Så det blev många pratstunder och fixade ärenden på kort tid idag. 

När jag hämtat barnen och varit ute i totalt fyra timmar stöp jag i säng och somnade t o m en stund. Efter två timmar orkade jag mig dock upp för att laga mat. Och nu efteråt har jag varit pigg. Men räknar ändå me lite trötthet de närmsta dagarna.

Men ändå, en sån där utflykt hade jag aldrig klarat för ett halvår sen. Jag kunde ju inte ens vara i stan då utan att bli överstimulerad. Nu klarade jag av nätverksträff + kollega + släkting + besök i åtta affärer och sen hämta båda barnen. 

himla gött att ha blivit lite friskare!


%d bloggare gillar detta: