Mamma-Mollydag

20 mars, 2017

Idag delade vi upp oss med varsitt barn. Det är något vi borde göra oftare, men pga utmattningen har det inte blivit så.

Fredrik tog med Stella till stan. De lekte på Plikta (lekplats), gick på café och köpte några grejer.

Jag och Molly gjorde det där som vi alltid pratar om men aldrig hinner. Vi pusslade och gjorde t-shirttryck. 

Vi pusslade klart kattpusslet som legat framme en månad (inte helt lätt eftersom det saknas 11 bitar, varav fem kantbitar) och vi skrev ut bilder, skar ut dem med skalpell och använde som schablon. 

Blev supernöjd! (Det är jag som målat på tröjorna och fyllt i på frihand.) 

Det är alltså en AT-ST och en AT-AT, robotliknande transport- och stridsfordon i Starwars. Älskar mechs, gångare och robotar

Utskriften av Mollys gerbilunge såg så riktig ut att vi fotade och skickade till F. ”Kolla vad vi hittade i gerbilburen!” Han blev lite kallsvettig sa han… ^^

Sen efter tre-fyra timmars pyssel och pussel så gick jag och vilade och Molly kollade på TV. Tänk vad mycket man (jag) orkar nu när jag inte är lika utmattad längre! Känns helt fantastiskt! ❤


En tredje entreprenör i familjen?

10 mars, 2017

Igår berättade 5,5-åriga Stella om sin plan för framtiden. 
Hon ska gifta sig med sin förskolekompis M som hon är kär i och de ska driva ett hotell med djurpark. Eventuellt ska det vara ett djurhotell. Jag tänker att Kålmordens Kolmårdens vildmarkshotell nog går rätt bra (?) och att vi kan behöva ett här på västkusten. Föreslog grönområdet här i början av gatan och då sken hon upp. Då blir det nära hem till föräldrarna!

Tänker att Molly kan jobba som djurskötare där eftersom det har varit hennes plan sen fem år tillbaka (vid sidan av kortare perioder som simlärare och sångerska). 

Stella har även börjat skissa på sitt djurhotell. Hon är en riktig liten arkitekt som ni ser.

Tror att detta kan bli stort. 


Min lilla gamerfamilj

17 februari, 2017

Fredrik köpte en ny speldator i helgen. Detta för att det blivit allt mer trångt bland datorerna i källaren. Därmed fick jag hans skärm och grafikkort så att vi kan köra virtual realityspel på två datorer samtidigt. Molly fick min skärm och Fredriks gamla dator.

Molly är alltså nio år och har fått sin första speldator (hon har haft tillgång till gamla avlagda laptops ett tag men inte använt dem pga går ej att spela Overwatch på). Hon har dekorerat fint på databordet i sitt rum. ^^

Tack vare pratprogrammet Discord (som Skype fast smidigare) kan vi nu spela tre tillsammans och så sitter Molly på övervåningen och jag och Stella/Fredrik i källaren och spelar i samma lag. Det är jättekul! (Vi spelar även med Fredriks syskon och några kompisar.)

Stella som är fem år är förvånansvärt bra på Overwatch. Hon använder förvisso bara framåtknappen w (och backar/går aldrig åt sidorna), men hon får ihjäl en hel del fiender och har lärt sig att använda de olika specialförmågorna. Undrar hur grym hon kommer att vara när hon är 18 år som jag var när jag började spela first person shooterspel? 😀

I övrigt är jag och Fredrik betraktade som ”gamla” i gamingvärlden. Som nästan 34-åringar tillhör vi det äldsta skiktet i alla undersökningar. Men spelandet har ju ingen ålder och vi spelar på samma villkor som åttaåringar, artonåringar och tjugoåttaåringar.

Jag har en teori om att få över 40 år spelar såna här slags dataspel och det verkar stämma ganska bra. Men jag tror inte att folk slutar spela efter 40 utan att gränsen går någonstans runt de som är födda 1976-77. De som växte upp på 80-90-talet och framåt när de första datorerna kom växte liksom in i dataspelen naturligt. Så åldern på gamers kommer alltså stiga naturligt.

Det känns kul att vi har en hel liten gamerfamilj som kan spela tillsammans. Stella skojar ofta om att ”nu är du min mamma och jag är ditt barn!” när jag spelar Ana och hon Pharah (mor och dotter i dataspelet).

Stella får nog dock vänta med en egen speldator ett tag till. (Och ett eget spelkonto. Hon får låna våra konton och spela mot A.I/botar tills hon blir bättre. (Oftast vill man inte låna ut spelkontot eftersom statistiken rubbas.))


Rensa ut i barnrum

10 februari, 2017

Det brukar fungera dåligt att KonMarie*-rensa barnrum eftersom man dels bara kan konmaria sina egna grejer och dels för att barn oftast älskar alla sina saker och inte vill rensa ut något. Så jag gör så här:

* = en japansk metod där man rensar ut allt som inte ”sparks joy”.

  1. När barnet inte är hemma tar jag med några påsar in på rummet. En för släng direkt, en för vinden, samt en för skänkes resp. släng så småningom.  
  2. I släng direkt slänger jag rent skräp. Alltså sånt som barnen skulle hålla med om är skräp.
  3. I vindenpåsen lägger jag en del av det som flödar över i förvaringslådorna, t ex ponnyslott och gosedjur. Dessa byts med jämna mellanrum och det blir roligare för barnen då.
  4. Innehållet i de två andra påsarna ska arkiveras i ett förråd under en tid. Om barnet inte frågat efter prylarna efter 1-3 månader så går det nog bra att slänga/skänka dem.
  5. Det som ligger fel sorterar jag rätt.
  6. Utvärderar om tavlor och inredningsdetaljer blivit för barnsliga och behöver bytas ut.  

Jag brukar sortera ut böcker, slänga alla teckningar som inte kvalar in till barnens minneslåda, slänga allt pyssel som inte är fantastiskt osv. Alla udda grejer försöker jag rensa ut så gott det går. T ex en enda av en leksaksserie. Bättre att samla på några typer av leksaker. Molly har en krimskramslåda för alla smågrejer som hon köper på sig jämt. Bättre att ha allt på samma ställe och så får hon rafsa där (den rensas också ofta). 

Nu efteråt ser Mollys rum rent av avskalat ut i jämförelse. Har tyvärr ingen förebild, men tänk er jordbävning. 

För en gångs skull är skrivbordet helt tomt. I helgen landar Mollys första speldator här (F köper en ny så att Molly får hans gamla). (Molly är 9 år och gamer, vi spelar dataspel alla fyra i familjen och ryms inte på bara två speldatorer. Stella får dock vänta lite till.)

Längtar tills hon skaffar tweenierum och slutar leka med gosedjur. Vad mycket rum vi kommer att få (särskilt på vinden! Gosedjur tar sån himla plats!). 

Mollys rum är på 8 kvm och Stellas på 5 kvm. Det tar inte många veckor att fylla på igen med pyssel från fritids och prylar från köpglada släktingar, men med en rensning i kvartalet brukar det bli hanterbart. (Men hade gärna sett färre presenter!)

Ps. Har ingen speciell inredningsstil i hennes rum, lila är det enda hon valt. 


Mellotvång

4 februari, 2017

Om 21 minuter börjar vinterns höjdpunkt enligt mina barn. Melodifestivalen. 

Jag lyckades skickligt undvika den alla år från att de införde deltävlingar men för två år sen krävde Molly att få se den med oss.

Så nu vet vi vad vi ska göra i kväll och kommande fem lördagar.

Yay…


Lite för mycket att komma ihåg

1 februari, 2017

Det är lite för mycket nu. Jag målade en bild innan resan över det där jobbiga med att ha en så skarp deadline. Helt plötsligt ska allt falla på plats inför det magiska datumet och när man kommer hem ska allt plötsligt bara göras på en gång för att komma ikapp.

resa

Denna gång lyckades vi äta upp det mesta i frysen och kylen och behövde knappt slänga någon mat alls, så det var bra. Men vi behövde även tvätta intensivt i flera dagar både före och efter resan samt greja med nycklar till husvakten, biblioteksböcker, upp- och nedpackning osv.

Den här gången lyckades jag ordna det ganska bra eftersom jag planerade och genomförde saker en hel månad i förväg och sedan tog ledigt/vabbade/var sjukskriven två dagar efter resan.

Däremot var jag inte beredd på alla extragrejer som kastas på en. T ex var jag inte beredd på att Molly skulle bli sjuk och allmänpåverkad av falsk krupp. Och hennes lovlapp skulle vara inne idag. Så jag fick maila in fritidstiderna efter att Fredrik styrt upp passning några dagar av gammelmormor. I vanliga fall brukar det vara lite si och så med lovlapparna (typ att de ”försvinner” på väg till eller från skolväskan), men den här gången kände jag för att vara redig och lämna in i tid.

När det gäller Stella däremot så blev allt fel denna vecka. I tisdags hade hon med leksaker trots att hon inte fick. Vi glömde att hon skulle ha med foton på huset, familjen och adressen på en lapp till retoriken (vi glömmer kanske 60-70% av alla gånger Stella ska ha med grejer till retoriken som är en gång i månaden, suck!). Idag var det dessutom ”visadag” och återigen fick jag och Stella skämmas lite där i kapprummet när de frågade om Stella hade med något att visa. (Men de gjorde ingen stor grej av det som tur var.)

Sen har det blivit massa krångel med tidsrapporteringen och jag vet inte ens om det går att lösa. Suck. Glömde även lämna tillbaka en lånebok innan resan så fick förseningsavgift på den.

Det har verkligen blivit en kraschlandning rakt in i verkligheten. Jag var beredd på tvätthögen men det där med allt som ska kommas ihåg alltså, blääääurgh!

Sen kan jag tycka att det är lite jobbigt med alla ”läxor” som förskolepersonalen ger oss föräldrar. Visst att det är pedagogiskt och fint med retorikövningar som man ska förbereda sig inför, men det blir ju till slut väldigt många lappar och grejer att komma ihåg, särskilt när man har ett skolbarn vid sidan om. (Som också är väldigt rörig.) Det är ju bara FÖRSKOLAN!

Men nu är det endast fem månader kvar. Sen är det kommunal förskoleklass som gäller och då upphör (nog) alla extragrejer något år eller så. Sen är det gympapåse, läsläxa, engelskaläxa, stavningsläxa, matteläxa, lovlappar, matsäckar och hundra andra saker att hålla koll på.

Molly fick för övrigt plats på scouterna nu. Hon kan dock inte gå idag eftersom hon är sjuk och inte har någon röst. Men jag hoppas att det inte ska bli alltför mycket föräldraengagemang när väl scoutskjortan och kåsan är inköpta. 😉

PS. Det brukar kännas lite mindre frustrerande några dagar efter resor, men det är lite kämpigt när allt kommer på en gång sådär.

 

 

 

 

 


En febrig robothund

31 januari, 2017

Jag inser ju att vi hade ju väldigt tur med resan. Onsdag till och med avresedagens söndag var Stella sjuk i falsk krupp. Hon hade ansträngda luftrör, hosta och feber ons-fre och hosta lör-sön. Sen var barnen friska fem av sex heldagar på Kanarieöarna (men svåger M blev sjuk med feber och halsont i mitten av veckan).

I lördags fick Molly feber och ont i halsen. Men det gick ändå ganska bra med sista dagen och hemresan. Dagen efter fick hon dock falsk krupp-symptom med ansträngd andning och skällande metallisk robothundhosta.

Jag har varit hemma med henne två dagar nu och tagit tempen, satt henne vid ett öppet fönster vid behov och försökt truga i henne mat. Tempen ligger på cirka 38,5 när hon inte tagit medicin (som hon får om hon blir allmänpåverkad och slö).

Infektionen/inflammationen (?) har satt sig på stämbanden också, så Molly har nästan ingen röst. Vi har infört ett knacksystem så att hon kan nå mig när jag är i ett annat rum. Jag kan verkligen relatera eftersom jag tappar rösten själv ibland när jag är förkyld. Hatar när folk ska dra ur mig meningar ändå när jag inte kan prata. Så Molly slipper.

Men jäklarns vilken tur vi hade som fick de fem friska dagarna!

Hoppas på snabb tillfriskning nu. Falsk krupp är lite värre än vanlig förkylning eftersom barnen ofta blir rätt dåliga och man måste hålla koll på deras andning. (Stella var som värst nattetid, men dagarna är värre för Molly.) Tror det är andra eller tredje gången barnen får det.


%d bloggare gillar detta: