En skolas uppryckning

22 juni, 2017

När vi skulle välja skola till Molly för 4,5 år sen så hade T-skolan sämst resultat i hela stadsdelen (av 10-12 skolor). Vi valde P-skolan i första hand även om lågstadiet låg längre bort (mellan- och högstadiet låg närmst där vi bodde förut). P-skolan var en typisk medelklasskola där föräldrarna frågade om genusinriktning på informationsträffen. Lärarna såg dock väldigt blasé och oengagerade ut.

Men det blev T-skolan eftersom P-skolan hade högre söktryck. Och T-skolan visade sig ligga närmst när vi flyttade till radhuset två dagar innan skolstart.

Idag såg jag statistik över antal elever i Göteborg som gått ut nian med godkända betyg i alla ämnen och då låg T-skolan på fjärde plats! Vilken uppryckning. Inte längre sämst i stadsdelen utan istället fjärde bäst i hela Göteborg (och andra bäst i stadsdelen)!

Jag vet inte exakt vad som förbättrat resultatet så avsevärt, men jag vet att T-skolan har väldigt engagerade lärare. Det ”brinner” om var och varannan man träffar i skolan, både i klassrum och på fritids.

Lokalerna må vara gamla och slitna och ekonomin är ju som alltid i skolan ganska knaper, men pedagogerna gör ett riktigt bra jobb!

Och nu handlar det inte om en vit medelklasskola i ett rikemansområde utan om en väldigt blandad skola med 30% med utländsk bakgrund i Mollys klass och uppemot 50% med utlandsklingande namn i Stellas blivande klass (har inte träffat alla föräldrar än). Där finns arbetarbarn från höghusområdet och tjänstemannabarn från villaområdet. Folk pendlar in från Gamlestan, Hjällbo och Angered.

Detta har gjort mig riktigt glad! Känns som ett skadeglatt skratt åt de som valde bort T-skolan för att den var för dålig för fyra år sen.

Ps. Sen att det ska vara sån skillnad mellan skolor att folk väljer att pendla in från andra stadsdelar är riktigt illa. Jag önskar att alla skolor skulle vara lika bra och att man ska få samma chans oavsett var man bor.


Stella vill ha en bebis

17 juni, 2017

Förklarade för Stella att när hon och Molly är äldre så kan de vara hemma själva på lovet. Stella, 5 år, sa att då ska hon bli storasyster. Jag sa att hon aldrig kommer att bli storasyster eftersom hon då måste få ett lillsyskon först. Och det vill vi inte ha.

Stella blev besviken och ville absolut ha en bebis. Jag sa att jag var trött på bebisar och var nöjd med två barn. Stella började tjata om att få ett syskon. Jag sa nej.

Stella sa att pappa kanske kunde ta hand om bebisen själv. Jag sa att han nog inte skulle hinna med henne och Molly då. Stella brydde sig inte. Hon ville ha en bebis.

Sen undrade Stella vem som skulle göra bebisen när inte jag ville ha någon. ”Känner du någon med en ledig mage?” frågade jag, men Stella visste inte. 

Sen sa jag att man kan adoptera barn. Stella undrade om hon kunde adoptera ett lillsyskon. Nej sa jag. 

”Du kan ju ha kusinerna som syskon”, sa jag. (En av dem föds om några veckor.) ”Jag vill att bebisen ska bo hemma hos oss!” sa Stella. ”Men bebisar är ju så jobbiga”, sa jag. ”Du kan ju fråga pappa”, sa jag sen.

Sagt och gjort. Vid matbordet lade Stella an sin mest välartikulerade och älskvärda ton och frågade nervöst pappan om vi kan skaffa en bebis. Pappan sa nej. Stella blev besviken. Pappan sa att bebisar är jobbiga och att de kan leka med kusinerna istället. Stella protesterade. Bebisen ska bo hos oss!

Pappan sa att vi kan låna hem kusinbebisen till oss så kan Stella få passa den. Så kan vi lämna tillbaka den när sen bajsar och gnäller. Stella blev nöjd. 

Har även meddelat min svåger att vi kommer låna deras bebis ibland.

Så det löser sig bra det hära. 😅 Bara jag slipper fler barn.


Sluta förskolan, börja skolan

16 juni, 2017

Stella är nu i glappet mellan förskola och skola (tre veckor kvar till sommarlov). Igår var det sommaravslutning och avtackning av alla blivande skolbarn. 

Exakt fyra år tidigare var vi där för första gången som nyblivna kooperativmedlemmar. Föräldrarna har verkligen skiftat under dessa år. Så många har kommit och gått (vi bor i en utflyttarstadsdel eftersom husen är dyra och lägenheterna generellt små). Det är bara tre familjer som hängt med under dessa fyra år och två av dem slutar nu i sommar. 

Men vi har lärt känna många trevliga familjer och flera av dem kommer vi att fortsätta ha kontakt med och träffa.

För tre år sen var Stella med på sin första avslutning. Då tittade hon på hundar, plockade gräs och följde efter pedagogen när hon delade ut paket till de som skulle börja skolan. Igår fick Stella äntligen paket. Cirkeln är sluten.

Stella 2,5 år tigger paket (grå tröja):

Stella 5,5 år har äntligen fått paket:

Sommarsångerna var som vanligt en plåga eftersom barnen sjöng i varsin stämma. Inte många barn prickade rätt (inkl. undertecknads avkomma) och vissa verkade sjunga i en helt annan oktav. I år hade de dessutom spelat in en skiva som såldes för 20kr/st. Jag och pappan konstaterade att det får bli sommarens lyssning i bilen eftersom vi inte har någon cd-spelare i huset. När kommer skivan till Spotify?

Efter korvgrillningen var det dags för utslagstävling för de barn som fått alla rätt på poängpromenaden. Föräldrarna till de allmänbildade barnen skulle få en ballong runt benen och så var det pangartävling på gräsmattan. Jag höll nervöst andan när namnen räknades upp och kunde segervisst konstatera att vi lärt upp barnen bra (dvs. inte bra) när mina barn inte tillhörde de nio som fått alla rätt. High five! Där slapp jag en förnedring i centrum (Fredrik totalvägrade).

Men vi fick oss en skrattfest när övriga föräldrar dansade runt och försökte behålla sina ballonger.

Efter gårdsfesten begav jag mig till skolan för ett föräldramöte på Stellas nya förskoleklassavdelning. Var lite rädd för att jag skulle säga fel barns namn eftersom det känns så konstigt att Stella ska börja skolan. 

Men allt kändes bra, föräldrarna verkar trevliga (klart yngre än de i Mollys klass som är runt tio år äldre, fördelen med att vi fick Stella som 28-åringar istället för 24-åringar) och pedagogerna verkar bra. 

Molly hade en av pedagogerna när hon gick i nollan och en av de andra bor granne med oss. Vi tänker att grannen kanske kan ta med Stella till skolan varje dag så slipper vi lämna! ;-D

Den allra bästa nyheten var att de inte längre slår ihop klassen med ettorna när fritids börjar. När Molly gick i nollan-ettan var de plötsligt 40 barn på två-tre pedagoger efter halv två. Pedagogen sa att de hade vägrat ha det så och att det därmed blivit ändrat sen dess. 

Min fd granne och bekant vars son ska gå i samma klass kommenterade att Mollys klass måste ha varit testkaniner och jag lade till att det var vi föräldrar som fixat så att grinden mot baksidan kommit upp. Det var allmänt kaosigt i nollan-ettan när Molly började eftersom de inte hade haft åk 0-2 där tidigare (skolor som slogs ihop). Jag upplever stor skillnad i rutiner och organisation mellan detta och mötet för fyra år sen när Molly skulle börja. Skönt!

Så stora de blir, barnen. Det är lite läskigt! Men det ska bli kul med skolstart. Hoppas att hon ska trivas. 8 augusti kör vi! (Fritidsstart, skolan börjar 17e aug.)


Fyra första fixade

14 juni, 2017

Skolavslutning idag då. Det betyder: INGA LÄXOR PÅ TVÅ MÅNADER!!!

(Det är precis så det känns för mig för mitt barn gör aldrig läxan frivilligt eller på eget bevåg, så det är lika mycket läxa för oss föräldrar.)

Ska även bli skönt att slippa gympapåsar och kravet att hon ska komma i tid till 8.00. 

I övrigt är det 23 dagar kvar till semestern och 17 hämta/lämna kvar. 

Vi ska vara lediga fyra veckor och tillbringa 12 dagar i Norrbotten på landet hos pappa och A samt med dem på fjällvandring utanför Sarek i Lappland några dagar. Sen ska vi troligen hänga med kompisar i deras sommarstuga utanför Gränna några dagar. 

Känns som ett bra upplägg.

Ps. Nu har Molly grejat sina första fyra år i grundskolan (börjar fyran till hösten) och det är alltså bara nio år kvar. Stella har alla tretton år kvar och börjar nollan i augusti.

Ps2. Det sägs att dessa tidsperioder upplevs som lika långa: 5-10, 10-20, 20-40 och 40-80 år. Därmed kan man räkna med att man går i skolan halva livet!! Ganska elakt tycker jag som ogillade skoltiden. Och ärligt talat känns tiden 20-34 som en vindpust jämfört med de långa grundskoleåren… 


Livet nu

9 juni, 2017

Tredje sängliggande dagen på raken. Muskler som värker efter att ha varit spända i över en vecka. (Gör avslappningsövningar men det hjälper bara tillfälligt.)

Dragit igång en ny serie vårdbesök som jag ska gå på en gång i veckan med en familjemedlem. Är så trött på att ha bokade tider men det behövs. 

Glömde hängmattan med kuddar ute i natt när det regnade. Tur att vi har en tvättstuga med avfuktare så att det torkar snabbt (blir typ som ett torkrum). 

Vattentunnan som vi samlar regnvatten i sprack i botten igår (!). Typ 150 liter rann ut på gräsmattan, ner till brunnen i källartrappan och ut på Stella som lekte där. Nu är iaf mysteriet kring ”vattnet som försvann” ur tunnan häromdagen löst. (Först var tunnan halvfull, sen plötsligt tom trots att det regnat hela natten. Men det måste ha sipprat ut genom ett litet hål eftersom det inte var blött på marken. Sdn blev tunnan full igen innan den sprack rejält igår.) Får fixa en ny tunna. 

I kväll ska F ha spelkvällsafterwork med sina jobbarkompisar. Avis! Jag får ta barnen hela eftermiddagen och kvällen. Men det ska nog gå bra så länge jag får lite introverttid innan läggningen. För två år sen behövde vi ha barnvakt om F skulle vara borta en kväll. För ett år sen behövde F hämta barnen, laga middag och sen åka vid 18-tiden. Nu klarar jag det mellan 16-21.30. Så det är ett stort framsteg. 

Det är 20 hämta/lämna kvar, ett styrelsemöte, en jour, fyra veckor (och en halv dag, ska uppdatera idag) och 28 dagar kvar innan föräldrakoopetativa förskoletiden är slut. Ja, jag räknar ner genom en mängd widgets på mobilen. 

Har blivit med fritidsgård tydligen. De senaste veckorna har Mollys klasskompis O varit här mycket för att spela Overwatch eftersom jag och F har två datorer bredvid varandra. Nu är Mollys dator fixad så idag kunde hon bjuda hem två kompisar. De sitter i källaren och Molly på sitt rum och så pratar de över nätet tillsammans med två andra nätkompisar. 

Men det var ju likadant på min tid. Den som hade en spelstation hemma fick ju ganska mycket besök. (Och inte alla har ju gamingdatorer idag, många familjer har bara ipads/mobiler/laptops och Overwatch funkar inte på macdatorer (riktiga gamers kör PC (eller tv-spel)). 

De är så söta när de sitter och ropar saker som:

– Vilken är din main? Widowmaker är ju asball som kan snipa (snajpa). Jag fick hennes senaste emote i lootboxen igår. Nu måste vi groupa. Eller ska vi leava?

(= vilken är den karaktär som du är bäst på? Widowmaker är cool som kan skjuta med prickskyttegevär. Jag fick hennes senaste ”rörelse” i skattkistan igår (man får en skattkista när man spelat cirka en timme och i den finns kläder, voice lines, poser, emotes (danser, rörelser, sitter ner osv.), sprayer osv. som man kan visa upp för de andra i spelet.) Nu måste vi gruppera oss och gå tillsammans. Eller ska vi avsluta matchen?)

Är egentligen lite för trött för att ligga på rygg och hålla i mobilen så har fått skriva i omgångar. Är lite för trött för att göra något men för pigg för att somna. Störande är det. 

Försöker greja lekdejt med Stellas kompis i morgon eftersom de tjatade så igår. Det ska bli skönt när barnen kan bestämma själva, ringa själva och transportera sig själva. (Molly är nästan där utom att hon inte kan ta sig till folk som inte bor i grannskapet.) Men Stella leker iaf mycket med grannbarnet som bor vägg i vägg med oss. De bara knackar på, springer in och ut och går hem när de känner för det. Så som det ska va liksom. Hoppas att hon lär känna ännu fler i närheten när hon börjar skolan (Molly har två klasskompisar inom 5 min promenad och fyra-fem till inom 10 min.)


Planera om

24 maj, 2017

Jaha, så var det dags att rapportera om denna tuffa vecka. Eller ja, mindre tuff än andra, men ändå besvärlig.

I söndags kväll kom jag på att det inte alls var lämpligt att jag tog med Molly till tandläkaren (F hade tagit de andra två besöken nu i vår) eftersom besöket var 7.50 när Stella skulle lämnas på förskolan och att hon antingen skulle behöva lämnas för tidigt eller för sent. Sen kör jag helst inte bil pga nervig/lättstressad sen utmattningen och bussar skulle ta lång tid med byte. (Och om F skulle lämna Stella så skulle jag även behöva hämta.)

Sen hade vi även städhjälp samma dag och då blir jag alltid spänd över att gå upp i tid och få allt undanröjt. Och om jag skulle gå upp halv sju och sen inte få lägga mig pga städet så skulle det inte funka. Måste antingen sova fram till tio-elva eller lägga mig igen vid halv tio och sova två timmar till om jag går upp vid sju.

Så Fredrik fick ta det igen. Bytte mot att jag skulle hämta-lämna på tisdagen. (F måste hinna jobba sina timmar och därför blir ärenden besvärliga även om han inte blir stressad av själva grejen.)

När jag hämtade på måndag fick jag reda på att vi hade utvecklingssamtal för Stella dagen efter. En virrig person i min familj hade slarvat bort lappen och inget sagt till mig. Tur att vi blev påminda…

Så på tisdagen gjorde jag följande bedrift (för att vara jag): lämnade, sov, gjorde styrelsejobb en timme, vilade, hämtade Molly och lämnade in henne på förskolan med Stella, gick på utvecklingssamtal (introvert-dränerande) och gick hem med barnen. Normalt sett orkar jag en av dessa aktiviteter…

Och det var inte över. Idag klippte jag halva gräsmattan (sen blev det vila) och sen fick jag stresspress när jag insåg att jag inte ville komma 10-15 min för sent till hämtning på förskolan pga Mollys utvecklingssamtal. Ville inte ha den stresskänslan i magen även om jag troligen hade fått ok från personalen. 

Funderade på om jag skulle hämta tidigare och ta med henne (stresspress) eller dumpa henne med Molly på fritids (kan man göra så?). 

Fredrik föreslog att jag skulle fråga Stellas kompis föräldrar och när jag var halvvägs nerför backen ringde de äntligen tillbaka. Stella skulle få följa med dem hem! Phu! Gick hem igen en kvart innan jag gick på mötet.

Väl i korridoren undrade de var Molly var. Jag hade missat att hon skulle vara med! (Virrig, ja!) Tur att jag inte tog med Stella!

Men sen släppte pressen. Molly hade fått godkänt på alla nationella prov utom ett matteprov med uppställning av tal, så det ska hon träna på. 

Molly och en kompis spelar Overwatch, Stella är hos sin kompis och jag får lite lugn och ro på altanen nu. Det kan jag behöva. 

Hoppas att långhelgen blir lite lugnare…

Ps. Min senaste strategi är att istället för att kämpa emot och känna mig som ett offer för tillfälligheter/andras krav ska jag försöka hitta tilliten i att jag klarar sånt här. Jag ska skapa goda exempel och ändra min syn på hur jag upplever saker (för det är inte lika jobbigt som förr. Jag bara tror det och då spänner jag mig och blir utmattad). Jag ska sluta vara rädd för kaos, ändrade planer och nödlösningar. Lita på att allt blir bra. Sluta spänna mig. Hitta lugnet. (Lättare sagt än gjort, men hjärnan går att programmera om, så jag ska försöka göra det.)


Stellas förväntningar på skolan

17 maj, 2017

Sara: Hur känns det att börja skolan snart då?

Stella, 5,5 år: Roligt!

Sara: Vad ska bli roligt då?

Stella: Enhörningarna

Sara: Enhörningarna? Hur är de då? (Tror Stella att det finns enhörningar på skolan? Har hon fått helt fel förväntningar nu?)

Stella: Såna små som man kan leka med.

Sara: Jaha, du menar plastdjur. Vad mer ska bli kul då? (Förväntar mig svar som rasterna, klasskompisar, gympa etc.)

Stella: Plusplus! (Pysselmaterial)

Sara: Men det har ni väl på förskolan också?

Stella: Jo, men det ska bli kul.

Okej, så hon längtar främst till leksakerna då. Hmmm…


%d bloggare gillar detta: