Låna bebisar

10 juni, 2018

Idag var vi hemma hos några vänner som vi inte träffat på ca 2,5 år pga fick barn och så hände en massa i livet och jag hade så få helg-slotar pga utmattad och ja, ni vet… Vi skulle ha träffats i april men så blev barnen sjuka.

Men idag så!

Och nu hade de hunnit få två barn till!

När vi träffafes förra gången hade pappan en son med en tidigare tjej (sonen är kompis med Molly och de går i samma klass. Det var så vi träffades) och så hade A en bebis i magen. Nu hade hon alltså hunnit vara gravid en gång till med tvillingar.

Så från ett barn/bonusbarn i 7-8-årsåldern till detta barn + en tvååring och två tvåmånaders. Coolt!

Så kul att få träffa små bebisar, det händer ju inte så ofta eftersom bebisar är bebisar så kort tid och föräldrar sällan orkar ses när bebisarna är små. (Men är det bebis nr 3 och 4 så har man ju lite rutin tänker jag.)

Fick hålla och mata och stå och gunga. Eftersom det var två så kunde jag och Fredrik ha varsin och så blev det inte slagsmål som när våra syskonbarn var bebisar. ^^

Stella lekte med tvååringen och de hade så roligt. Så gulligt att de bondade (hon är 6,5 år).

Tänk att sist vi träffades så var vi sju, nu var vi tio.

Jag har alltid gillat tvillingar och velat ha det själv. Fast det var före jag själv fick barn… ^^ Nu förstår jag inte riktigt hur man får ihop det. Och dessa har alltså en tvååring ovanpå. Imponerande!

Men det är skönt att gå hem igen efter en bebisträff. Jag längtar inte efter fler barn. Att hålla syskons eller kompisar barn är alldeles lagom.

Är sååå nöjd med att ha en nästan 7-åring resp. nästan 11-åring. Känner att jag gjort mitt med sjalande, blöjbytande, ammande, barnvagnskånkande osv. Det var kul då, men nu njuter jag av friheten.

Ungefär som grannkatten som varit hos oss och hängt på vår altan vid flera tillfällen. Den är superdupergo, men jag är glad att jag inte har någon egen katt pga skötsel och ansvar. (Resa bort, bytesdjur, hår överallt, sönderrivna möbler, väcker en på nätterna osv.)

Lånebarn och lånekatter är det bästa näst efter mina egna barn förstås (för mig).

Annonser

Simskolepesten

4 juni, 2018

Stella är anmäld till simskolan. Jag har dodgat detta i ett års tid nu (Molly började när hon fyllde 6 år) pga vill inte ha fler aktiviteter när jag är utbränd.

Dessutom fick skolorna i Göteborgs kommun tillgång till gratis simundervisning, men Stellas skola nappade ej på det tyvärr. Hade ju varit guld om lärarna släpade iväg barnen dit och hem, men istället blir det jag och F som får göra det varje söndagsmorgon klockan 10.

Att välja tid är pest eller kolera. Molly gick dels typ 16 på onsdagar (släpa med tvåårig Stella som röjde runt) och dels söndag förmiddag då den andra kunde vara hemma med Stella).

Denna gång är ju passning av 11-årig Molly inget problem, vi försökte mest hitta den gyllene tidpunkten mellan ”för tidigt på morgonen” och ”så sent att man inte hinner göra något den dagen”. Så 10.20-11 blir det. YAY…

Sen är det scouterna på torsdagar. Om Stella vill börja i t ex scouterna så får hon nog vänta tills simskolan är slut. Orkar inte med för mycket skjutsande och för många tider att passa.

Molly gick en hösttermin och sen lärde hon sig simma med F på Kanarieöarna i mars på vårterminen. Så det blev bara ett år som tur var. Hoppas på samma för Stella.

Ps. Att köra barnen till en annan aktivitet är mycket lättare, men detta med att duscha och tvätta håret på barnen två gånger på 40 min är ingen höjdare. Alltid svettigt i duschrummet och så blir man själv blöt och så får man inte ens titta på utan fick sitta i en dunkel fönsterlös korridor på Valhalla varmbad. Denna gång tog vi Lundby – hoppas det är bättre.


Ettan

30 maj, 2018

Jag är otroligt nyfiken och har inget tålamod. Har väntat jättelänge på att få besked om skolan i höst och idag fick vi äntligen info. Stella ska börja i 1A (hon blev rätt besviken eftersom hon ville gå i B-klassen precis som Molly) och gå på det andra fritidshemmet som Molly inte gick på).

Läraren blir inte en av de tre hon haft i nollan utan en Jonas som jag inte vet vem det är.

När Molly kom hem frågade jag genast ut henne och hon vet vem det är. Blev dock inte mycket klarare med vem det kan vara.

Jag har ju sett typ alla lärare på föräldramötet varje år (de presenterar sig i aulan), så jag borde ju veta vem det är. Jag vet vilka två av tre på fritidshemmet är. En har Molly haft tidigare och hon är bra.

Så jag har googlat och bildgooglat. Sökt på Facebook (hittade en med samma namn som pluggat till lärare och bor i Göteborg men han har svart hår istället för brunt som Molly sa och jag känner inte igen honom).

LinkedIn skulle jag iofs kunna testa. Jag är nästan aldrig inne där…

Nope… Inte där heller.

Iofs brukar lärare/förskollärare inte vara så haj på datorer. Tycker att det verkar vara rätt genomgående att de säger så när man berättar vad man jobbar (jobbade) med. ^^ (webben) Men undantag finns förstås.

Jaja. Jag får väl be Molly peka ut honom i skolan. I morgon ska Stella få träffa honom i alla fall. Hoppas att han är bra.

Klassen ska för övrigt bli 26-27 st så 4-5 nya elever ska börja. Undrar var alla de kommer från? Nyinflyttade? Reser från andra stadsdelar? Nyanlända?

Tycker att 26-27 elever är alldeles för många för en etta. De har varit 22 st i nollan och det känns ok. (Mollys klass var 24 i ettan och vi var också 24 när jag började i ettan 1990.)


Mollys tänder (igen)

30 maj, 2018

Idag var det dags för besök hos en specialist som skulle kolla om Molly behöver tandställning. (Neeej! Inte ännu fler tandläkarbesök!)

Tydligen är det så att det saknas anlag för en permanent tand ovanför en av framtänderna. Vi har fått olika besked varje gång typ.

Först dröjde det så lång tid innan tanden kom så vi hann börja undra om det inte fanns anlag för en mjölktand ens? Så här såg hon ut i två-treåldern. (Den halva tanden blev inflammerad och drogs ut precis som den bredvid.)

Till sist kom den sista framtanden, men nu finns ingen mer tand ovanför. (Troligen därför mjölktanden tog sådan tid på sig.)

Vid förrförra tandläkarbesöket sa de att det saknas anlag för tre tänder, förra gången fanns anlagen. Nu finns ett av dem inte där igen…? 🤔

I alla fall.

Det kommer en permanent tand bredvid och eftersom alla tänder tydligen strävar framåt i munnen så ska Molly vicka ut den lösa tanden utan anlag ovanför sig och dra ut den bredvid i höst, så har den permanenta tanden bredvid fri motorväg ner/fram till bredvid de två stora framtänderna.

Förvirrande? Ja, lite.

Typ så här blir det. (Äldre bild)

Dra/vicka ut de två mjölktänderna och flytta fram svart tand.

Sen har hon många mjölktänder kvar så det blir ingen eventuell tandställning förrän i 13-14-årsåldern. Skönt! Har en viss förhoppning om att slippa behöva följa med till tandläkaren hela tiden pga regleringar…

Ps. Jag har också en mjölktand kvar pga inget anlag. Detta fick jag dock veta först i vuxen ålder. Den får sitta kvar så länge den pallar med. Vi får se hur det blir sen. Kanske får fixa implantat, för den sitter långt fram i underkäken.


Hår

22 maj, 2018

Båda barnen tycker att det är jobbigt att borsta håret pga tovor pga borstar inte håret tillräckligt ofta pga tovor… typ så.

Men de har helt olika lösningar på problemet. Vi brukar prata om att det finns fyra lösningar:

  1. Klippa en kortare frisyr
  2. Raka underhåret (undercut) för att förtunna utan att det behöver synas
  3. Borsta oftare
  4. Ha håret i fläta typ jämt

Molly har mest kört nr 4, men har nu kommit fram till att nr 3 kanske vore okej med tanke på att vi hotar med 1 och 2.

Stella däremot har gått in stenhårt för nr 1. Hon vill ha lika kort hår som jag eftersom man då slipper tovor. Så här ser jag ut (men jag har lite kortare hår nu):

Vi tyckte att det kunde vara kul att spara liiite mer hår, så jag klippte det till nyckelbenen. Stella blev överlycklig och kramade mig om och om igen. Hon passar så bra i den längden (tidigare till skulderbladen).

Molly hade ner till korsryggen, men gick äntligen med på att kapa de ruskigt slitna topparna. Händer typ 1-2 ggr/år max. Hon är jätterädd om sitt hår.

Så jag tog av 7-10 cm vardera på barnen. På Molly märks det inte, men det blev väldigt annorlunda på Stella som nästan ser ut som en filmstjärna.

Molly ska bleka bort det gröna i topparna och färga lila eller illrött. Hon har haft turkos tillfällig färg i omgångar och det gröna verkar inte gå ur.

Stella var för övrigt blond fram till för kanske två år sen då håret blev naturligt slingat. Nu är det nästan helt rött. (Fredriks är kopparrött och hans pappa och ena syster har vanligt rött hår.)


Skolbarnsåldern – den bästa åldern på barn?

19 maj, 2018

Skolbarnsåldern (~7-11) får alldeles för lite kredd och uppmärksamhet tycker jag. Dessa barn är ju helt fantastiska.

Det snackas alltid om småbarn och tonåringar, men däremellan får man ju faktiskt många år då man som förälder kan vila upp sig. (Ungefär som andra trimestern i graviditeten… ^^)

Skolbarnen är enkla i drift, ge dem en gamerdator och/eller mobil, skicka iväg dem på laserdome/airhop/dylikt och sätt dem i nån aktivitet så är de nöjda. Se gamla äventyrsklassiker med dem på filmkvällar och ge dem ett lagom lättskött husdjur (rekommenderar gerbiler!).

De är väldigt tacksamma att ha hemma. De fixar sina egna mellanmål, lägger sig ofta själva, kan ibland gå hem till kompisar själva och/eller till och från skolan. De kräver ingen särskild mat och äter en inte ur huset (än!). Samtidigt lyssnar de (ofta) på en och följer regler. ”Du kan inte bestämma över mig” funkar inte riktigt ännu.

Inga pubertetshormoner, oftast inga trassliga kärleksrelationer och de skvätter inte sand i sandlådan längre. De tvingar inte ens med en till lekplatser längre.

Man kan spela spel på lika villkor, de lär sig engelska och läser bra och behöver generellt mindre hjälp i livet. Vilket alltså ger mer tid över till roliga aktiviteter och den gyllene egentiden.

Finns det då några nackdelar med denna glittrande åldersgrupp? Jo, de behöver hjälp med läxorna. De behöver lära sig att sköta sin hygien (först den vanliga och sen det som tillkommer i tonåren). De kanske inte kan ta sig till aktiviteter och kompisar som bor längre bort och kräver en del skjutsande/lämnande. De är i mellanåldern då de både kräver leksaker (platskrävande) och dyra tekniksaker och har oftast ännu inte börjat önska sig den lätta presenten pengar.

Men i jämförelse med bajs-som-sprutat-upp-på-ryggen-blöjbyten och klockan-är-02.20-och-min-fjortonåring-svarar-inte-på-mobilen-fredagskvällar så är ju skolbarnsåldern en allt igenom lättsam period.

Länge leve skolbarnen! (Jag har knappt 2,5 år kvar tills min äldsta unge blir tonåring och mitt yngsta blir skolbarn i höst.)


Kortfattat om (att få eller inte få) syskon till sitt barn

16 maj, 2018
  • Det är ofta lättare att ha flera barn eftersom de kan underhålla varandra…
  • …å andra sidan bråkar de ofta med varandra istället.
  • Täta syskon kan ha mycket glädje av varandra, men de kan även konkurrera mycket.
  • Syskon med fyra eller fler års mellanrum kan ändå bli goda vänner och umgås mycket. Det brukar bli mindre konkurrens, men det tar förstås fler år innan första barnet får ett syskon att leka med.
  • Det brukar vara personligheten och inte åldersskillnaden som avgör om barnen blir bra kompisar.
  • Syskon med mer än sex-sju års mellanrum brukat kallas ”funktionella endabarn” eftersom de inte behöver ta lika mycket hänsyn till sitt/sina syskon. Föräldrarna har mer tid till yngsta barnet än om de hade haft fler småbarn samtidigt.
  • Barn med mindre än 18-20 månaders mellanrum brukar kallas ”pseudotvillingar” eftersom de har så lika behov och kan uppfostras samtidigt. Skillnaden i ålder raderas snabbt ut.
  • Barn kommer (så klart) inte på beställning. Ibland blir det inte som man tänkt när det gäller åldersskillnaden, men det brukar bli bra ändå.
  • ”Känner man sig någonsin ”klar” med barn?” Ja, det kan man definitivt känna.
  • Om du vill ha flera barn, tänk på att starta i tid om du har möjlighet. Det är självfallet möjligt att få barn även efter att fertiliteten störtdyker efter 35 års ålder, men det är inte alltid man hinner få så många barn man vill ha.

Ps. ”Skaffa” inte ett syskon till ditt barn bara för att hen ska få ett syskon. Det är otroligt mycket jobb med ett barn och alla barn bör få chansen att komma till föräldrar som verkligen längtat efter dem. Men om du tvekar – fantisera fram en dagdröm om hur livet med ytterligare ett barn skulle vara. Tänk på det under några dagar. Kommer längtan? Inte?


%d bloggare gillar detta: