Hetsig vecka som vanligt

13 augusti, 2017

Nu har det varit lite för mycket igen. Det började med att det blev vardag och det var inskolning och sen var det helg och vi behövde köpa grejer och idag var det kalas. Som vanligt då.

Vi kan ju se hur många vardagsveckor denna termin som inte är för mycket och sen kan vi räkna på detta med huruvida jag får återhämtning och en chans att tillfriskna.

I alla fall. Det är fullt i huvudet så nu ska jag tömma ut allt i bloggen.

Inskolningen på fritids gick bra, men hon var ett av fyra barn som behövde sin förälder där hela dagen (näst ängsligast av halva klassen (11 barn i denna inskolningsperiod)).

På torsdagen skulle hon vara där själv och det ville hon inte. Hon gnällde och stretade emot på vägen dit. Kändes hemskt. Men läraren uppmanade henne och hon gick med på det. ”Okejrå” typ. Läraren skulle hjälpa henne i bamba (matsalen), för det var värst. Mycket att hålla ordning på.

Men hon var nöjd och stolt över sig själv när vi gick hem. På fredagen gav t o m nya kompisen A Stella en kram innan vi gick hem! (Hjärtemojiögon)

Så det känns bra. (Bild från Lappland.)

Igår fick jag chansen att ta mig till den där barfotaskoaffären som jag velat åka till i 6-7 veckor nu. Stella föreslog att hon och Molly skulle åka till mitt syskon (med alla katterna) och så blev det. Det var såååå skönt att få handla utan barnen. Skönt att slippa all stress och allt gnäll!

Så först åkte vi in till Freefoot i stan. Jag visste att vi kommit rätt när försäljaren gick barfota i butiken! (Hade lust att sparka av mig mina skor (a.k.a ”fängelset”) också, men skulle ju prova skor så behöll strumporna på.

Jag och Fredrik föll för samma modell av tunnsulade Joe Nimbleskor, men de svarta skulle komma in om några veckor. Så vi fick återkomma.

Provade även deras terrängbana med större stenar och en planka att balansera på utanför lokalen. Smart idé!

Så planen är en komplett skopark med breda, tunnsulade, platta skor utan hälupphöjning:

  • ett par sandaler (sytt själv).
  • ett par tunna smidiga vardagsskor/löparskor (ska köpa Joe Nimble).
  • ett par finare mer tåliga skor (de rosa Camper peu-skorna jag köpte).
  • ett par vinterkängor (ska köpa i höst).
  • ett par stövlar (mina Tretorn är vida i tåboxen och nära på platta, så de funkar bra).

Och sen ska jag ju mest använda dessa då. Åtminstone mellan april-september och/eller när det är 15 grader och uppåt.

Ja, och sen åkte vi till ett köpcentrum och bunkrade de kläder som går sönder med jämna mellanrum. Ni vet när man slänger upp 6 par svarta tights (två storlekar) och 24 trosor på disken… (tre storlekar) Köpte även en regnoverall till Stella. Undrar vart Mollys i storlek 122-128 tog vägen? Borttappad på skolan säkert…

Och idag var det kalas för syskonbarn Selma. 2 år redan! Hon var så gullig och blev så fantastiskt glad för alla roliga presenter. Tjoade och tjimmade! Av oss fick hon play doh och ärvda pussel. ”Playdo!” sa hon överlyckligt när hon öppnade. De hade tydligen fått en första burk samma vecka men ville gärna ha mer.

Sen var pennorna så roliga att hon knappt hade tid att öppna de andra paketen! ^^

Såpbubblepistolen var också helt fantastisk.

Goa ungen!

Nu är det nya tag för nästa vecka. Fredrik åker till Stockholm i morgon men svärmor hämtar barnen så jag slipper hämta-lämna. På onsdag studiedag och på torsdag skolstart. Ska försöka vila där mellan varven.


Åsså började det

8 augusti, 2017

Idag tog jag med mig en styck förväntansfull nybliven förskoleklasselev och en blasé fjärdeårselev till skolan. I stället för att säga hejdå till Molly vid trappan så fortsatte vi alla tre bort till skolgården! Wow! Det slog mig att vi inte behövde gå längre (a.k.a till förskolan). Skönt!

Efter att vi lämnat av Molly på fritids så gick jag och Stella till hennes förskoleklassavdelning. Hon fick checka in genom att flytta sitt namn från hemma-skylten till här-skylten. Sen fick hon rita en teckning och jag fick fylla i blanketter.

Pedagogerna verkar bra. En är ny för mig, en hade Molly i förskoleklass och ettan och en är vår granne på samma gata! 🙂

Stella var lite mer försiktig än vad Molly var (men det är hon alltid). Hon satt i mitt knä och ville hålla handen när vi gick. Molly var mest studsig och ville hänga med sina kompisar från förskolan (hon hade med sig 5-6 barn, Stella har med sig ett barn).

Efter en massa information gick vi på rundvandring och tittade på vilka delar av skolgården barnen i nollan får leka på. Detta är det enda jag minns från Mollys inskolning för fyra år sen, men jag inser ju att det måste varit mer.

I morgon är det tre timmar och på torsdag fem timmar. Vanligt schema fr o m fredag.

Molly sa ”hejdå, du behöver inte vara här” redan dag 2 (då kände jag mig lite snopen), men vi får se hur Stella är. Hon är mer introvert och blyg av sig.

Men det känns bra än så länge. Hoppas att hon ska trivas bra.


Lejonkungenintresset fortsätter

3 augusti, 2017

Stellas Lejonkungennördande fortsätter. (Se gårdagens inlägg.)

I morse vaknade jag av ett frustrationsvrål och en massa gråt.

Stella hade försökt måla av en Lejonkungenbild i en timme men till slut tappat humöret.

Men ni kan se här hur hon tränat på olika delar av Rafiki med ungen i famnen och hur hon förbättrat sina bilder varje gång hon börjat om.

Här börjar det bli riktigt likt i mitten. Men sen orkade hon inte ner.

Till slut skrev jag ut några bilder som man kan färglägga. Årets mamma! Stella studsade av glädje.

Vad blir nästa grej? Ordna Lejonkungenkalas? Sy en lejondräkt?Lära sig att ryta? Jag gör ju allt för att stötta henne i nördandet, det kunde ni ju läsa igår


Lejonkungennörden som bor här

2 augusti, 2017

Stella har börjat nörda Lejonkungen. Ja, alltså filmen som var populär 1994. För 23 år sen.

Hon tittar på den varje dag och sjunger sångerna varje ledig stund. Det har pågått en månad nu.

Idag hittade hon till Lejonkungens soundtrack på min Spotify (något jag medvetet undvikit för att slippa lyssna på Snart är det jag som är kung hela dagarna).

Nyss råkade jag visst få lite feeling när vi lyssnade på En värld full av liv (Circle of life). Jag knäckte en låtsas frukt som jag smetade i hennes panna och sen lyfte jag upp henne över soffkanten. Sen fick jag ännu mer feeling och stegrade mig och gnäggade som zebrorna och skrattade som fåglarna…

Men nu ångrar jag mig lite för nu kommer jag behöva göra det varje gång…


Senaste veckan

8 juli, 2017

Behöver jag säga att det varit väldigt mycket även denna vecka? 

I söndags skadade Molly foten så att hon knappt kunde gå (stukning). Så i måndags var hon hemma med mig och i tisdags fick hon åka till sin farmor eftersom jag skulle till läkaren. I måndags följde även Stellas kompis med hem och jag brukar bli uppstressad av det. Men de var jättelättsamma.

I onsdags hade F kvällsmöte på jobbet så jag var ensam med barnen. Det märks att de tycker att jag verkar må lite bättre nu för de var inte alls lika hänsynsfulla som de brukar vara (på gott och ont). Men till slut somnade de… (Molly kom hem från fritids efter lunch vid elva så jag hade haft henne hemma nästan hela min vakna dag.)

I torsdags åkte jag till frisören och det tog i vanlig ordning 2,5h inkl. transport till Masthuggstorget. (Vill inte byta eftersom jag hittat en trevlig alternativ typ till frisör.) Efter klippningen åt jag min medhavda lunchlåda på en parkbänk innan jag skulle hämta barnen. Synd bara att jag inte hade någon medhavd gaffel… Tur att matlådan var sallad utan sås. (Fick alltså äta med händerna.)

Molly tjatade till sig att en kompis skulle följa med hem. Blev lite uppstressad igen. Trodde dessutom att det var fredag hela dagen så blev lite besviken… ^^

I fredags hämtade jag barnen efter lunch för att åka hem till en kompis vars barn är kompis med Stella. Hade ångest hela morgonen för att jag skulle hämta barnen med bilen och parkera! Är så ovan vid det nu och har en massa tvångstankar kring att jag krockar, kör in i folk osv. Själva körandet gick bra, men det var jobbigt med parkerandet. Huuu! Måste träna på det.

Vi sa även hejdå till förskolepersonalen. Sista dagen någonsin! Blev lite öm i hjärtat. De har varit så fantastiska under dessa fyra år!

Men nu är det äntligen semester. 

Idag har vi haft ganska tråkigt. Stella var på barnkalas och sen har vi mest varit hemma och röjt. Spelade iofs lite Overwatch-dataspel med Fredrik och Molly (fick passa på att spela alla tre när Stella inte var hemma). 

Jag insåg ganska snabbt att vi måste jobba med utmaningar för att slita barnen från skärmarna. Min nioåring är ju inte lockad av lekplatser längre… Hon vill mest se på TV, spela in musikvideos på Musical.ly-appen och spela mobilspel hela tiden. 

Så idag har jag och Stella sjungit igenom alla femtio sångerna i Krakel Spektakel-sångboken (med bakgrundsmusik). Det tog väl omkring en timme (!). Stella tröttnade lite efter 38 sånger, men hon höll ut i mål. 

Sen var det bara en som ville följa med på promenad så jag hittade på en utmaning att vi skulle hitta 15 geocacher (skattjakt i naturen/stan) och Molly kom på att vi som pris skulle äta glass på en strand. Så jag gjorde en lapp med kryssrutor och så gick vi upp i skogen för att hitta den första (via gps och en app). 

Först var det massa gnäll från nämnda nioåring, men sen blev det nog lite roligt. Vi hittade en skogsgunga och klättrade omkring på omkullfallna trädstammar medan F letade efter cachen i en grotta (vi andra hade tröttnat för länge sen, men han är inte den som ger upp). Bra sätt att komma ut i naturen.

Sedan försökte jag ladda ner och läsa en e-bok som handlar om skogsutflykter i Göteborgstrakten men det var ett himla meck. Kanske får köpa eller låna boken istället. Vi vill ju bli mer av skogsmullar så lite tips vore ju inte fel. 

En sån utflykt är ganska lagom också. Typ traska runt 1-1,5h, kanske fika lite, leta efter nån cache och sen åka hem. Ger energi istället för tar. Och barnen hinner inte börja tjata om trötta ben som vid hel- eller halvdagsutflykter (som jag som utmattad knappt orkar). 

De kommande dagarna väntar social tillvaro och en långhelg i en sommarstuga utanför Gränna. Ska bli kul!


En dag kvar

6 juli, 2017

Detta ofattbara som jag längtat till i fyra år! 

Det är bara en enda dag kvar på förskolan!! 

Sen är vi förskolefria!!! Ja! Ja! Ja!

Inte för att Stella gått på ett dåligt dagis, tvärt om! Men att vara med i ett föräldrakooperativ som utmattad är inget vidare. Och jag är så trött på 1,1 km-promenaderna. Skolan ligger på ca 600 m avstånd och det känns mer lagom. 

Fatta! En dag kvar! Sen aldrig mer!

Om en månad har jag två skolbarn! Kanske inget fantastiskt för er andra med flera barn. Men Stella började förskolan samtidigt som Molly började skolan så vi har bara haft dem på olika ställen (i fyra år!), så detta känns som en fantastisk uppgradering. 

Nu ska de gå på samma ställe fram till och med nian och sen får de definitivt ta sig själva till gymnasiet. ^^

När jag startade nedräkningen stod den på otroliga 550 dagar. Så länge har jag räknat ner i widgeten. Fatta hur peppad jag är!! (Ett tag räknade jag terminer, typ ”nu har fem av åtta terminer gått”.)

En dag kvar!!

Konfetti och fyrverkerier!

Så välförtjänst efter allt kånkande uppför de där backarna och alla hemska städjourer och städdagar. Alla styrelsemöten de senaste 2,5 åren och alla dagissmittor. 

En ny era i familjens liv börjar i morgon eftermiddag!

Woohoooooo!


Det där med att sakna barnen

29 juni, 2017

Stella lekte med en kompis hemma hos oss i måndags och igår onsdag var hon hos en kompis till efter sju och eftersom det var F som nattade hann jag knappt träffa henne igår kväll. Idag gör det liksom ont i kroppen av Stellalängt. Särskilt eftersom jag vet att hon ska hem till en annan kompis idag! (Men i kväll tänker jag natta.)

Måste typ titta på bilder för att komma ihåg hur hon ser ut (är ansiktsblind men ändååå…). Lilla Stellis!

Lider med de nyseparerade föräldrarna som måste lära sig att vara ifrån sina barn. Själv tänker jag att 3-4 dagar på raken kan vara en bra lösning även i fortsättningen om vi skulle separera. En hel vecka på raken med eller utan barnen låter alldeles för jobbigt (för mig). Detta om jag och F bor inom rimligt avstånd förstås och det får vi ju göra om barnen ska kunna gå i skolan. 

(En bekants dotter flyttar mellan Göteborg och Uppsala med två veckors mellanrum och går på två olika förskolor. Pappan hämtar och lämnar varje gång. Nu ska de flytta till Uppsala så att dottern kan gå i skolan. (Föräldrarna har aldrig varit ihop.))

Vet inte om 3-4 dagar är bra för barnen iofs? Skönt att få träffa föräldrarna ofta, men kanske jobbigt att flytta runt? Det går ju att göra som vissa vi känner där föräldrarna flyttar ut varannan vecka och så bor barnen kvar. Kanske inte hållbart i längden dock.

Nä, jag hoppas att jag och F håller ihop så länge det bara går så att jag slipper fundera på det där. Som introvert gillar jag att flyta in och ut ur umgänget. Orkar inte vara tillsammans eller ensam för länge i taget. 

Saknar Stellis!

Ps. Har varit borta från mina barn som längst fyra-fem dagar (lajv resp. när jag vilade upp mig i stugan i Norrbotten nov-15) och det var en pina av längtan. 

Ps2. Ni som bara har barnen på deltid tycker säkert att jag är töntig nu och det är jag väl. Men jag tänker att man vänjer sig vid en viss tidsperiod att vara ifrån varandra och när man är på övertid så kickar längtan in extra starkt. 


%d bloggare gillar detta: