Utmattad och lovklagan

5 februari, 2018

En vecka sen vi reste hem. Vågar knappt tänka på resan eller kolla på bilderna, blir bara avundsjuk/ledsen/deppig då.

Har varit sängliggande större delen av veckan.

Städade samt hade spelkväll på lördagen och på söndagen sov jag 10h, var uppe 1,5h och sen sov/vilade jag tre timmar till… Man tror inte att det är möjligt…

I natt värkte kroppen av spändhet så var tvungen att ta värktabletter.

Veckan som kommer är dock den bästa möjliga. Fyra helt obokade dagar innan arbetsterapeuten på fredag. Ska vila järnet.

Nästa vecka är det dock sportlov. Vad ska sportlov vara bra för? För dyrt att resa just då, barnen vill inte vara på fritids och de fem semesterveckorna räcker ju knappast.

Vabba kan man inte göra, föräldrapenning får bara tas ut tills barnet är 8 år (eller 12 år, men max 96 dagar för barn födda efter 2014) (och vem har så många sparade dagar att de räcker alla lov ändå?) och inte alla har släktingar i spannet ”pensionerad men fortfarande tillräckligt pigg” som bor på rimligt avstånd.

Nu är ju jag hemma pga sjukskriven, men det är jag för att jag varken kan jobba eller ta hand om ett barn en hel dag.

Molly som är 10 år kan sköta sig själv rätt bra så hon ska få prova att vara hemma på lovet. Men för att hon inte ska sitta vid datorn hela dagen och glömma att äta/sköta hygienen så ska vi sätta alarm på mobilen. Sen ska hon följa uppmaningar som ”skärmfritt”, ”gör lunch”, ”borsta tänderna” osv. Vi testade en dag på jullovet och det funkade.

När det gäller Stella så ska gammelmormor, 80 år, ta henne två dagar (våra föräldrar är mellan 56-61 år gamla) och på fredagen tar jag och F en halvdag var. F har ju förmånen att kunna jobba hemifrån/vobba, men det funkar ju inte heldagar.

Övriga två dagar blir det fritids. Det funkar ju för henne eftersom en del av klasskompisarna kommer att vara där. Molly som går på mellanstadiet var helt själv från sin klass en dag på jullovet. Hur kul är det? De senaste två åren har det ofta varit 1-3 klasskompisar på hennes fritids.

Vissa tar ju även med barnen till jobbet. De som kan alltså. Men det är ju ingen hållbar lösning i längden (om man inte tycker att 8h ipad är en bra grej).

Om några år kommer barnen kunna vara hemma tillsammans på lovet. Då kan de hjälpas åt med mat och rutiner. De kommer även kunna ha sällskap hem från skolan så att vi slipper hämta Stella. Det ser vi fram emot.

Men som sagt, kan vi inte ta bort några lov? Korta ner sommarlovet till 6v? Göra fritids helt fantastiskt så att alla barn vill vara där på loven?

Sportlovet infördes faktiskt pga att de ville spara energi genom att inte värma upp skolorna en vecka på vintern. Samtidigt uppmanades folk att vintersporta utomhus.

Men det känns ju inte aktuellt längre. Nog har vi råd att värma upp skolbyggnaderna…

Annonser

När det går för fort i föräldraskapet

3 februari, 2018

De första åren går allt så snabbt och barnen lär sig nya grejer månad för månad.

Men sen från 6-7-årsåldern bromsar utvecklingen och nya lärdomar kommer långsamt. Lära sig simma, torka sig på toaletten, läsa, gångertabellerna, engelska, träslöjda osv. Man hänger med lite bättre.

Men sen börjar ens tioårings kropp plötsligt visa pubertetstecken och man blir helt chockad igen. Whut? Är det redan dags för detta? (Sen jämför man med sig själv i den åldern och inser att det är rätt normalt, hon är kanske ett år före mig i utvecklingen.)

Och Stella börjar visa nya sidor, hon har blivit så intelligent, skojig och påhittig på sistone. Samtidigt är hon eftertänksam och ställer väldigt relevanta frågor.

Igår berättade jag om hela mänsklighetens utveckling för henne och om hur människor bor i olika delar av världen och genom tiderna. Jättekul att hon förstår konceptet jägare-samlare och jordbrukare samt varför det monetära systemet infördes. (Jag är historienörd.)

Jag tycker att 6-10-årsåldern har varit den bästa åldern på barnen. De är så roliga i den åldern. Jag föredrar barn från 4+. De ska gå att prata med och klara hygienen lite bättre. Vi får se om 11-12 också är kul (troligen) och om tonårstiden blir HELL så som alla säger.

Får trösta mig med att när jag har en 14-åring så har jag även en lättsam 10-åring iaf. De går nästan omlott i puberteten så att jag slipper två hormonistinna barn samtidigt. (13 och 17 år, 14 och 18 år, 15 och 19 år osv.) Sen vet jag inte exakt vilka åldrar som är värst i allmänhet, men jag var som mest ombytlig och identitetsförvirrad när jag var 14-15. Mer stabil igen som 18-åring även om hjärnan inte växte klart förrän vid ca 21 års ålder.

Det är lite läskigt att äldsta barnet träder in i tonåren snart. Mens, bh, deo, alkoholdebut, attraktion till andra, humörsvängningar, trotsande (inget nytt iofs), festivaler, fester, Magaluf, inpyrt rum med dygnet runt-spelande, böjd rygg, mumlar på tilltal, brustet hjärta, internetdejter, utseendehets, ha egna pengar osv.

Jag är inte redo för detta!


Ungar som inte kan somna

9 januari, 2018

Nu är ju barnen så stora att de kan somna själva ibland, åtminstone när de ligger i samma rum (så bär vi över sen).

Men jag ligger nästan hellre kvar och nattar lite till eftersom det är så JÄDRA jobbigt när de tassar nerför trappan var tionde minut.

  • De ska bara dricka…
  • Gerbilerna stör… (ta ut kartongen de gnager på!)
  • De kan inte komma överens om ljudbok
  • De är hungriga och vill äta…

Osv. Osv.

Idag hade dessutom ena ungen myror i brallan vid bokläsningen. Hon gick på toa två gånger, kände ett akut behov av att klippa naglarna (!), hittade (rev upp) ett sår som behövde plåster osv. Höll på att bli galen.

Men nu är det nog äntligen slut med dessa sena kvällar och otrötta barn.

Skolan, kom och trötta ut och motionera mina ungar!

Äntligen slut på jullov och fritidsdagar (Stella gick på två fritidsdagar, Molly på en av dem och sen passade gammelmormor en dag. Idag var det studiedag.)


Molly genom tiderna

3 januari, 2018

Molly alldeles nyfödd

Molly 1 år

Molly 2 år

Molly 3 år

Molly 4 år

Molly 5 år

Molly 6 år

IMG_9883

Molly 7 år

molly2014

Molly 8 år

IMG_3329

Molly 9 år

20170110_155131

Molly 10 år

Detta var året då Molly gick från barn till tweenie (inte bara åldersmässigt alltså).


Stella genom tiderna

3 januari, 2018

Jag är knappt tre månader sen med denna, men bättre sent än aldrig.

Stella nyfödd

Stella 1 år

Stella 2 år

IMG_9914

Stella 3 år

IMG_2071

Stella 4 år

429A0550

Stella 5 år

Stella 6 år

Det händer visst en del varje år ändå. Men de mörka ögonen mot det ljusa håret är kvar.


Unga gamers

3 januari, 2018

Igår hade jag en intressant chattkonversation när jag och Stella spelade Overwatch med/mot tio andra européer på internet.

Ungefär så här lät det:

D: är du svensk Lejon? [Stella]

Lejon: Ja

D: Hur gammal är du?

Lejon: 6

D: Ne

D: du borde inte spela overwatch grabben

Arowana (jag): Jag är Lejons mamma och hon är 6 år

D: varför spelar du overwatch? Hon borde inte det. Varför spelar hon overwatvt. Hon borde inte det. [Hann inte svara för kan bara skriva när jag dött och väntar på att respawnas.]

Arowana: aldrig för tidigt att börja spela ^^

D: ne

D: det är ju sant stjälv är man ju 11

D: hur gammal är du?

Arowana: Jag är 34. Aldrig för sent att börja spela heller [de över 30 räknas som gamlingar i gamingvärlden, över 40 är ovanligt.]

D: nä, det klart.

D: du är bra ser jag!

Arowana: njaaaa ^^

D: gillar hon overwatch då?

Arowana: ja hon älskar overwatch. Hennes syrra som är 10 år brukar också spela.

D: Vilken skola går hon i?

Arowana: T-skolan i Göteborg

Trodde att jag fått en hater på halsen, men hen blev ju riktigt trevlig till slut.

6-åringar är väl inte så jättevanligt i Overwatch men nioåringar och uppåt finns i var och varannan match.

Måste även skryta lite med min första deathmatchvinst häromveckan. (Alla mot alla, flest kills av 8 personer.)

Kul att bli highlightad så här.

St: skärmdump där det står ”Arowana wins”.

St: skärmdump med karaktären Reaper (som har sitt vinterskin på sig) som jag spelade. Båda ovanstående visas för alla åtta spelare.


Äntligen slut på lovet

3 januari, 2018

Nu är det ÄNTLIGEN slut på jullovet och det ska bli otroligt skönt. Jag älskar mina barn, men jag orkar inte vara med dem (nån!) hela dagarna och jag ogillar starkt den här föräldraledighetskänslan där man måste fixa alla mål och försöka underhålla och motionera barnen och styra med ”skärmfritt” så att de inte sitter vid mobilen/datorn/TVn dygnet runt.

Jag gillade aldrig att vara föräldraledig och jag gillar det inte nu heller, särskilt inte när jag är utbränd och stresskänslig och mest av allt behöver flowtid i avskildhet för att återhämta mig.

Normalt sett åker F iväg till släktingar med barnen minst varannan dag på loven så att jag får vila, men barnen har varit sjuka så det har bara hänt en gång sen julafton.

Särskilt jobbigt är att barnen detta lov somnat 23-00 trots uppstigning vid sju varje morgon. De blir helt enkelt inte lika trötta av att vara hemma och slappa och vrider så lätt på dygnet. (Vi har försökt med frisk luft, utflykter och motion men min ork räcker max nån timme utomhus och de skulle aldrig gå ut själva vintertid. De går knappt med ut om jag tvingar eller mutar dem.)

Jaja. Nu är det tre fritidsdagar (som Molly vill försöka slippa, men i morgon får hon gå för jag orkar inte mer!), sen en studiedag på måndag som nog gammelmormor tar och sen börjar äntligen skolan.

Något som är positivt i allt det frusterade är att jag faktiskt orkat ta en hel del barnansvar så att F har fått vara ledig litegrann. Det har han knappt kunnat vara på fyra år (!).

Så att jag är frustrerad betyder nog helt enkelt att jag tar mer ansvar och att Fredrik får en viss lättnad. Det är bra.

(Fredrik tar normalt sett alla morgnar själv, alla lämningar, all matlagning, allt skjutsande och alla läggrutiner fram till nattning när jag tar över).

Men nu är det återgång till ett lugnare liv dagtid så att jag faktiskt får chansen att rehabilitera mig själv istället för att förbruka all energi på att hålla igång barnen (ok, de skulle ju kunna sitta vid skärmar all vaken tid men det känns inte helt bra…). (Och här vill jag tillägga att F så klart också lagt massa tid på barnen, annars hade jag verkligen inte fixat det, jag är ju ändå sjukskriven av en anledning!)

Skoldags! Freeeeeedom!

Ps. Men Kanarieöveckan är årets bästa vecka trots att vi umgås så intensivt. Men då får vi alla mål serverade, vi slipper hushållsarbetet, är utomhus, får lagom med stimulans och mår bra. Det är lättare att umgås då!


%d bloggare gillar detta: