Ombytta roller i hemmet 2

6 december, 2017

Appropå det där med att barnen plötsligt börjar bidra i hushållet så fick jag hjälp från oväntat håll idag.

Jag var rätt sliten redan från början och när F meddelade att det var driftstörningar på jobbet och att han skulle behöva jobba över, då rasade jag ihop i fåtöljen.

Men då trädde min 6-åring in och tog befälet över matlagningen! (Eftersom mina krafter var slut och 10-åringen hade flippat ur.) Min lilla 6-åring som inte ”kan nåt” i mina ögon (så otacksamt att vara småsyskon och ha en fyra år äldre syrra, va?)

Hon rotade fram korv med bröd ur frysen och stekte själv och tinade bröd. (Min 10-åring lärde sig det i år!)

Sen dukade hon fram till mig och så åt vi tillsammans (10-åringen tjurade och åt på sitt rum).

Sen gick hon fram och kramade mig och jag förklarade varför jag inte orkade laga mat. (Pga redan använt dagens skedar pga trodde på avlösning vid 18.)

Lite senare kom hon in med min väska (necessären som jag alltid bär med mig) och visade att hon gjort ett hjärta till mig som hon lagt i. För att hon älskar mig. *hjärtemojiögon* (Inga ord vi strösslar med i familjen så det kändes stort.)

Sen var hon ”den vuxne” i familjen tills F kom hem 20.10. Då rasade även hon ihop och blev barnslig och gnällig.

Men hon kan när hon vill! ❤ Älskade unge!

Annonser

Ombytta roller i hemmet

2 december, 2017

När man haft barn så här i tio år så börjar man skönja vissa förändringar.

Från början var det man som förälder som stod för all skötsel av barnet.

Sen kommer en lång period av träning så att barnet ska lära sig saker själv. Vi är ganska mycket i slutet av den perioden när det gäller skötsel. Vi behöver snart inte vara med alls vid toabesök, åtminstone Molly kan somna själv vissa dagar samt borsta tänderna själv på morgonen men ej kvällen (enligt tandläkares rekommendation). Stella fixar sina egna mellanmål och båda klär ju på sig själva sen några år.

Så smått landar insikten att barnen så småningom inte bara kommer att vara självgående utan även kommer att kunna bidra i hushållet. I nuläget kan de städa sina rum, hämta saker och krama en när man är ledsen, men snart kommer de kunna dammsuga, laga mat, handla saker osv. Känslan är svindlande!

Ska dessa tjorvarna alltså komma till nytta?

Ja, och en bra bit in i framtiden så är det dessa två som får komma och hjälpa mig att flytta en möbel/ta med mig på promenad/skälla på äldreboendet eller var jag nu hamnar när jag är gammal.

Ombytta roller ja.

I min släkt är det vi ”barn” som hostar julafton sedan många år tillbaka och så kommer våra föräldrar med partners dit. Inte för att de är gamla utan för att husen och läget passar bättre. (Våra föräldrar är 60 resp 59 år och vi är 34, 32 och 29 år.)

Har lite svårt att föreställa mig att vi skulle fira jul hemma hos Stella om tjugo år, men så kan det ju mycket väl bli. 🙂


När jag är ensam hemma

10 november, 2017

Före klockan 20.00

”Det är så himla gött att vara ensam hemma. Skulle kunna vara det jämt. Skulle kunna bo själv jämt.”

Typ Casa Bonita för er som såg det South Parkavsnittet.

Efter klockan 20.00

”Längtar efter mina baaaaaarn…”

Ps. Hade lång kramfest när barnen kom hem från kalaset.

Ps2. Tiden varierar så klart. Brukar bli saknig vid 18 om de varit borta hela dagen.


Hon rullar!

7 november, 2017

Rullstolen är här! Denna efterlängtade! (Sen 11 dagar.)

Molly kände sig som en drottning på en tron sa hon.

Nu kan vi äntligen ta oss hemifrån utan risk för kraftig benvärk efteråt.

Det jobbiga är bara att vi bor högst upp på ett berg. Och skolan ligger nedanför.

Men jag blir musklig av det här. Helt klart! Bär 35 kg/152 cm på ryggen upp och nedför trapporna flera gånger om dagen. Bär henne mellan datorstol, toalett och soffa. Nu ska jag även bära rullstol uppför trappor och köra den i uppförsbackar.

Musklig!!

I morgon ska Molly till skolan för första gången på 2,5v (en vecka var lov). Det ska bli skönt. Inte minst för mig! ^^

Dock startar vi med två halvdagar för att utvärdera.

I morgon ska jag till nya läkaren vid niotiden, så jag lämnar barnen på morgonen och installerar Molly med rullstol i klassrummet.

Sen vid tolv-ett-tiden ska jag hämta henne igen och vid fyra ska jag köra ner henne en gång till för att hämta Stella. (Orkar inte ha båda barnen hemma pga sjukskriven.)

Så det blir tre varv i morgon… eehh.

Musklig, Sara! Får fokusera på det.

Iofs kan Stella köra en del. Det gjorde hon så gärna idag. Tror att Mollys kompis som bor nerför backen ville mötas på vägen också. Tänker att det blir populärt att köra runt med henne i skolan. Hoppas bara att det finns hiss till hennes klassrum på våning 2. Annars blir det en pärs! :-O

Så här roligt tyckte Stella att det var att prova rullstolen.

Måste passa på att tacka rehabmottagningen, vår arbetsterapeut, landstinget Västra Götaland och alla som betalar skatt för den här möjligheten. Arbetsterapeuten sa att de hade varit tvungna att kolla upp det pga kostnaden, men att de brukar prioritera barn, så det är bra. Och det är ju viktigt att kunna gå i skolan. (Skoltaxi hade varit en option om hon hade kunnat gå bättre inomhus.)

Friheeeet! (Och rörelseofrihet. Får nu testa hur det är att röra sig på stan med en rörelseförhindrad. Dock kan ju Molly stå/gå dagtid om hon måste, så det är ju lättare.)


Sjukdom dag 9

26 oktober, 2017

Min vardag är ganska annorlunda nu när Molly är hemma och sjuk. Före sjukdomen var det tal om att hon skulle få vara hemma på höstlovet nästa vecka för första gången, mot att hon fixar sina egna måltider och låter mig vila och sova ut.

Nu är det snarare så att jag måste göra allt.

En vanlig dag:

Sover till halv elva eller tills Molly väcker mig och vill gå ner. Serverar frukost och försöker få henne att äta (selektiv ätare). Hårborstning, tandborstning och mina egna morgonrutiner.

Sen är klockan typ tolv och det är dags för hemskola. En timme om dagen har vi sagt. Molly jobbar i skolböckerna som vi fått hem. Får sitta med och hjälpa till med motivation och förklaringar.

Sen är det bamba (matsal på göteborgska). Ibland lagar Molly mat, oftast värmer jag en pizza i ugnen (pga att hon inte äter värmd mat utom pizza och pannkakor typ). Ibland äter Molly maten, ibland smakar den konstigt.

Försöker truga i henne vatten pga svullnaden. Går ibland. (Vatten är ”äckligt”.) Bär henne upp till toaletten vid behov. Ger medicin vid behov.

Sen får jag äntligen lite tid. Förhoppningsvis. Försöker pussla och/eller vila. Molly sitter vid skärmen precis som timmarna före jag går upp på morgonen.

Vid fyra hämtas Stella på något vis och sen sitter Molly vid skärmar igen medan jag ligger utmattad på madrassen i vardagsrummet alt. servar barnen. Vid fem-halv sex försöker jag få till en skärmfri aktivitet (lotteriet jag gjorde igår kommer nog funka bra!) och vid 18 kommer F hem och lagar mat.

Just nu får jag ingen motion utomhus alls pga att Molly inte kan lämnas ensam. Är liksom fastlåst i mitt hem dagtid ifall vi inte har barnvakt.

Jag har tidigare sagt att jag hatar alla dessa vårdbesök som äter min tid och energi. Gissa vad en autoimmun sjukdom hos ens barn genererar? Jo, vårdbesök… Hon ska kolla värden ungefär en gång per vecka så att vi kan sätta in medicin om njurarna drabbas (näst sista steget är cellgifter och sista är transplantation! Men inget tyder på njurskador i dagsläget.)

Nästa vecka är det provtagning på onsdag (tid hos mottagningen inne i stan istället för den i grannstadsdelen. Så opraktiskt eftersom vi inte kan köra henne ända fram till den inne i stan. Ska vi bära henne från hållplatsen?) och arbetsterapeuten på tisdag. Jag skickade tidsförfrågan till dem i affekt i morse. Så less på att hon inte kan ta sig nånstans.

Så nu ska vi träffa min arbetsterapeut på tisdag (hon som jag satt och beklagade mig hos i tisdags! ^^) och förhoppningsvis få låna hem en transportrullstol. Hoppas att den kommer snabbt (kunde akutbeställas).

Den kommer dock inte hjälpa jättemycket inomhus pga bor på tre våningar med 1-2 sorters rum på varje våning. Kan man få två trapphissar monterade också måntro? ;-P (Vi hade nog blivit tvungna att flytta om nån blir rullstolsburen permanent i vår familj.)

Jo, sist men inte minst så har händerna börjat svullna och värka, så nu kan hon inte använda kryckorna heller.

Jiippie.

Det går bra det här.

Är med i två grupper på FB och tar del av andras sjukdomshistorier.

Det kunde helt klart varit värre, men det finns ju för- och nackdelar. Stora barn missar ju en del i skolan om de är hemma flera veckor och de är tunga att bära. Men små barn förstår ju mindre, har mer energi som vill ut och behöver mer hjälp.

Skulle vilja beställa en Manducasele strl XXXXXXXXL för upp till 35kg/152cm tack. Ni skulle se mig när jag baklänges bär henne nerför källartrappan (till badrummet och när jag ska spela dataspel när hon inte somnat på kvällen). Pust! (Ska ju inte slå i hennes fötter heller pga gör jätteont.)

Hon ska för övrigt få låna mina skor för hennes är så uppsvullna (hon har strl 39 och jag 42).

Och som grädde på moset är Stella tokavundsjuk på all uppmärksamhet Molly får, så hon är lynnig och vill också bli buren. (Men hon väger iaf bara runt 25kg.)

Ps. Har bett F deltidsvabba imorgon.


Henoch-Schönleins dag 5

22 oktober, 2017

Molly mår förhålladevis bra och är inte särskilt allmänpåverkad. Idag fick hon låna kryckor så att hon kan ta sig runt de stunder foten är alldeles för svullen för att stödja på. (Om båda fötterna svullnar får vi bära henne.)

Henoch-Schönleins Purpurea är tydligen en autoimmun sjukdom. Läskigt!

Vågar knappt läsa om andra som drabbats eftersom det är en massa skräckhistorier om folk som varit sjuka ett halvår, förlorat 30% av sina njurar, bajsat och kissat blod, behövt ta cellgifter, kräkts så mycket att de blivit inlagda med dropp, att magsmärtorna är värre än att föda barn osv.

Då känner vi oss riktigt lyckligt lottade att Molly ”enbart” är svullen om fötterna och prickig. Snälla, snälla, stanna i benen!

Jag har mailat läraren och bett om lite skolböcker/material så att vi kan hemskola lite. Det är bra att hålla sig stilla så hon bör inte traska runt så mycket även när fötterna inte är svullna. Så det blir nog inte så mycket tid i skolan så här i början. Kanske efter höstlovet, vi får se (om två veckor).

Våra vänners son hade exakt samma sjukdom för bara några veckor sen. Han blev jättedålig i magen och prickarna och svullnaden kom först efter några dagar. Han var hemma i 2,5 veckor.

Men som sagt så är vi inställda på att vara hemma ett tag, hon och jag. Det kommer nog att funka.

Hon skulle kunna sitta vid datorn en hel dag om hon fick. Men vi har också planerat för skolarbete, pyssel/tecknande, warhammermåleri, pusslande, läsning och liknande. (Det hade inte funkat att vara hemma med Stella hela dagarna, hon är för liten och för uppmärksamhetskrävande för att jag skulle få tid att vila.)

Idag kom Mollys farmor och farbror M över på besök istället för att F och barnen åkte till dem. Mollys andra farbror M pratade om att komma förbi nån dag tillsammans med lillkusin E som är 2,5 månader. Antar att vi helt enkelt får bjuda hem folk ibland för att Molly ska få umgås/stimulans.

I övrigt kliar det som tusan ibland. Då stoppar vi foten i en påse och gnider in potatismjöl på foten. Det hjälper bra (påse för att inte mjöla ner överallt).

Hoppas att det vänder snart.


Om det här med selektiv ätstörning

20 oktober, 2017

Igår när vi satt vid matbordet och Molly som vanligt ratade maten sa jag att det finns en diagnos för det här. Selektiv ätstörning.

Det är vanligt hos autister och adhd:are men förekommer också bland neurotypiska personer.

Traditionellt gillar selektiva ätare beige mat. Pommes frites är t ex något som verkar funka för de allra flesta med selektivt ätande. Även pannkakor, pasta, potatismos, vitt bröd, korv med bröd, pizza och liknande.

De med selektiva smaklökar gillar inte mat som blandats. Smakerna ska vara rena och maten ska gå att dela upp på tallriken. Såser, grytor, röror och liknande göre sig icke besvär.

Molly äter ett tiotal rätter och har mycket svårt för att lära sig tycka om ny mat.

De första åren var väldigt kämpiga eftersom hon hade svårt för att få i sig något alls. Hon ammade nästan enbart fram till 1,5 års ålder och fick akut järn- och B12-brist och behövde få sprutor. Sen tvingade läkarna mig att sluta amma, men hon åt bara väldigt lite ändå. Det var liksom inte amningen som var problemet.

Hon åt inga frukter när hon började förskolan och fruktstunden blev en märklig situation i början. Sen släppte det lite och hon började få i sig viss frukost/mellanmålsmat.

Nu är hon tio år och det är fortfarande ungefär likadant som när hon var 2-3 år. Hon har utökat sin repertoar med t ex köpepizza, Max fiskhamburgare, sushi, tacos och i enstaka fall vita bönor om man pillar ut dem från såsen. Såna grejer.

Selektiva ätare är även känsliga för hur maten tillagats. Den enda sortens korv hon äter är Hälsans Kök. Om den stekts lite för mycket/lite/grillats annorlunda så går det inte ner. Smaklökarna är väldigt känsliga. Vi skickar ofta med korv när hon ska hem till andra.

Sen föräter hon sig på mat och så har vi perioder med ännu färre rätter att välja på. Och hon har ofta svårt att komma på ett mellanmål som hon kan tänka sig. Hon äter dessutom sällan värmd mat eftersom den smakar lite annorlunda.

Sötsaker går dock alltid ner.

Igår fick jag mig en riktig aha-upplevelse när Fredrik berättade att han är likadan. Vi har känt varandra i 16 år och jag har inte lyckats dra den slutsatsen själv!

Men det förklarar en väldigt massa. Han gillar oftast inte sås och äter tydligen ofta var ingrediens för sig. Han har tränat sig att äta grytor men tycker att det är lite jobbigt.

Syrliga saker tycker han inte om, så populära frukter och bär som t ex jordgubbar (!), vinbär, nektariner, plommon osv. går inte ner. Samma sak med vattnig frukt som melon.

Stella är kräsen, men absolut inte på samma nivå. Hon kan äta olika såser, röror och grytor. Hon käkar mozzarella, isbergssallat, vitkål, gräddfil och andra saker som Molly aldrig skulle få ner.

Själv var jag också kräsen som barn, men inte på selektiv ätstörningsnivå. Min aversion riktade sig främst mot kött pga äckligt med fett, senor, konsistens och smak. Åt inget annat än malt kött i mellanstadiet och slutade helt på gymnasiet. Ångrar ingenting och äter faktiskt det mesta nu sen jag blev vegetarian. Älskar syrliga frukter och bär. (Men sen barnen kom får jag inte ha den för mig själv längre!)

Vi lagar ofta flera rätter och barnen äter sojakorv och fiskpinnar lite för ofta. Utan halv- och helfabrikat skulle livet inte funka. De smakar ju oftast likadant i alla fall (beroende på tillagning).

Släktingar har helt kapitulerat och serverar enbart pannkakor eller fiskpinnar när barnen kommer. Det är dödfött att prova något nytt.

Molly har ändå kommit till det stadie att hon kan smaka nya rätter, men 9 av 10 gånger är det äckligt.

Jag har läst om de med extremt selektivt ätande som bara äter en enda sak, t ex pommes frites. Och då menar jag enbart det. Frukost, lunch, middag.

Så det känns ändå som att det funkar hemma. Det är jobbigt, men hon får ändå i sig några olika näringsämnen.

Jag slutade tjata på henne för typ fem år sen och brukar säga ifrån när andra börjar truga. Att ha en positiv stämning kring ätande är det viktigaste. Hon styr ju inte över sina smaksinnen.

Med tiden hoppas jag att hon vänjer sig vid fler rätter, men det finns vuxna (särskilt autister) som fortsätter med barnmat som vuxna.

Så med detta kan jag passa på att slå hål på myterna om att ”barn äter när de blir tillräckligt hungriga”, ”servera ingen annan mat så ska du se att hen äter” och ”inga barn svälter frivilligt idag”.

Jo, seru! Det är inte kul när ens barn börjar magra av och bli gnällig och trött pga hunger och näringsbrist.

Så vi fortsätter med den beiga maten. (Råd om att alltid laga mat från grunden och att dra ner på gluten/vita kolhydrater och mjölkprodukter gör mig full i skratt utifrån vår situation. Vad är det tänkt att hon ska äta då?)


%d bloggare gillar detta: