Tvättlycka

1 mars, 2020

Alltså lyckan när man kommer överens om med familjen att alla viker in sin egen tvätt (!!!).

Från och med nu har jag som tvättansvarig bara ansvar för att sortera tvätten i fem högar och dumpa en påse tvätt framför vardera persons garderob. Inga ”5-8 arbetsdagars väntetid” här inte.

För jag skiter i om barnen lägger det i garderoben eller plockar direkt från påsen. Jag har inget att göra i deras rum ändå. (De städar rummen åtminstone varannan vecka så det blir ju gjort till slut.)

Så nu behöver jag bara vika in min egen tvätt (lätt! Bara några meter mellan tvättstugan och min byrå i källaren) och sängkläder och handdukar. Men det är pyttelite i jämförelse.

Det är skönt med stora barn.

Ps. Vissa andra barn kanske kan sköta ännu mer i denna ålder, men vi får ju utgå från våra barn och vilken börda/energi de har. De ska även hjälpa till mer med diskmaskinen. (Och Fredrik tvättar det mesta av sin egen tvätt samt sköter massa annat hemma, t ex matlagning.)


Överbokad

27 februari, 2020

Jag tänkte att jag skulle våga boka två grejer denna vecka och se hur det gick. Men så klart så trillar det in en massa extragrejer och nu är jag helt slut.

Anledningen till att jag bara bokar en grej per vecka är ju att jag ska ha lite plats för sånt här. 🙄

I måndags var jag på utvecklingssamtal med Molly. Var även på väg in till stan för att följa med på möte med Stadsbyggnadskontoret för möte om utbyggnad, men fick stoppa mig själv. Orkade inte.

I tisdags sov jag större delen av dagen.

Igår tog jag med småfebriga Stella in till lägenheten i stan som jag lånar ibland för att få sova när huset blev städat. Men det fanns ju inget internet där och Stella ville titta på youtube, så efter en stund fick hon gå över till Fs jobb som ligger nära. Jag sov två timmar innan Stella kom tillbaka igen för medhavd lunch.

Vi gick till bibban och sen till optikern. Jag har fått lite bättre syn på ena ögat (typ lite långsynt så närsyntheten minskar), men behöver ännu svagare glas när jag läser så nu ska jag äntligen få ett (1) par glasögon med svagare nedersida och normal översida. Ska bli skönt att slippa byta hela tiden.

Är för övrigt i vanlig ordning pirrorolig över att ha valt glasögon utanför min comfortzone. Men det brukar bli bra.

~2005: Ska jag ha markanta glasögon?

~2010: Ska jag ha stora Art Director-glasögon?

(~ 2012: liknande AD-glasögon)

2016: Ska jag ha gröna glasögon resp. svarta med rosa på insidan?

2020: Nu blir det två grejer jag inte trodde att jag gillade: pilotglasögon med sån där klassisk sköldpaddsfärg. :-O (Men de passade faktiskt mitt fräkniga ansikte bra.)

Jallefall. Vi fortsätter.

Idag är båda barnen sjuka och i morgon ska jag till läkaren med Molly pga återkommande sjuklighet som bör kollas upp (privat).

Så om inte Stella kan gå i morgon blir det vab tre dagar i rad med henne.

Och på lördag är det bröllop och jag och barnen får kanske skippa vigseln pga utmattning och sen är jag själv med barnen. (Men har bett en släkting om hjälp.)

Så det var ju inte så lämpligt.

Skolmöte och optikern var ju alldeles tillräckligt utan tre vabdagar, en till dag och kväll med barnen och ett läkarbesök.

Varför blir det alltid så här?

F ska försöka komma hem tidigare i morgon iaf och igår tog han både nattning, torka av köket och matlagning. Han var ju på möte i måndags, grejade med Stella igår, ringde läkare idag och hjälpte mig att välja brillor igår så han har redan missat en del arbetstid denna vecka.

Men skönt iaf att han slipper vabba varannan dag nu när barnen är så stora.

Jaja. Tisdag, torsdag och söndag får bli sängdagar denna vecka helt enkelt. Ville gått ut i solskenet idag, men fick lägga energin på att göra lunch åt barnen. (Inget jag gör varje gång, men bra att de fick i sig nåt.)


Att ha en tolvåring

2 februari, 2020

Att ha en tolvåring är ingen höjdare nu när man reser. Helt plötsligt betalar vi för tre vuxna och ett barn, men vi har ju fortfarande bara drygt 1,5 medellön i inkomst pga min sjukpenning.

Barn t o m 11 år äter gratis på Sunwinghotellen, men Molly får numera betala fullt pris trots att hon som selektiv ätare bara petar i sig lite mat. (Jag fattar att de inte kan ta hänsyn till det, men varför är gränsen just 12 år?)

Tolv år var också gränsen i vattenparker här, flygmat, minigolf osv. Att åka kollektivtrafik på Kanarieöarna är dock alltid lika dyrt eftersom de inte verkar ha barn/skolbarnspris, utan vi betalat för fyra vuxna de senaste åren.

I Göteborg/Sverige verkar åldersgränsen flyta mer och det finns ofta ungdomspris.

Vi sa att Molly får börja sommarjobba så att hon kan bidra med sin andel nästa gång vi reser. ;-P (skoja)

Ps. För att resan inte skulle bli tokdyr så drog vi in på flygmaten istället. Barnen äter den aldrig ändå och Fredrik och Molly är sällanätare (5-6h mellan måltiderna), så det räcker att köpa flygmat till mig. (Jag äter var 3-4h). Stella äter också så ofta, men hon gillar ändå inte den vegetariska maten man får (finns ingen barnversion) så hon får äta medhavd mat.


Så fort jag jämför med min barndom

6 januari, 2020

Sara: Du får hjälpa till med att ta ner granen och julsakerna.

Molly 12 år: Jag vill inte. Det är inte roligt.

S: Det tycker inte jag heller, men jag tänker inte göra allt själv. Jag hjälpte till när jag var liten.

M: OK Boomer.

S: Jag är inte ens en boomer! Jag är en millennial! Du får säga ”OK Millennial” isf.

M: Jamen du är precis som en Boomer…

Ps. Googla ”OK boomer” om du inte känner till det.


Lucia och överstimulerad

20 december, 2019

Oj, lyckades tydligen aldrig posta detta inlägg. Det är skrivet den 12 december.

Idag var jag på Stellas lussefirande i skolan. Det är inte så ofta jag går på sånt pga utmattad och orsaker nedan, men i år hade hon blivit vald till Lucia och det kunde jag inte missa. (Läraren bestämde bland de fyra som ville.)

Visste ju sen tidigare hur ljudnivån brukar bli när man samlar runt 20 barn i ett klassrum med 1-2 föräldrar och syskon per barn och en del äldre släktingar också. (Tycker det var ovanligt många familjer där båda föräldrarna kom.)

Men jag satte mig i ett hörn och tänkte att det får bli en kort tillställning.

En timme tidigare hade jag ställt mig och strukit linnet eftersom det legat nyinköpt i sin förpackning i flera år (svärmor gav oss det nåt år, ”bra att ha”). Tyvärr funkar inte strykjärnets vattenfunktion och jag orkade inte hämta sprayflaskan två våningar upp, men jag duttade vatten på de långa vikta linjerna och hoppades att det skulle hinna torka.

Vi förberedde kronan igår, jag tog fram fika i god tid och vi gick ner till skolan i god tid. Ville inte stressa upp mig.

Väl på plats sa Stella att kronan gjorde lite ont. Så jag justerade den. Men Stella ville ha tillbaka den till förra läget och då insåg jag att plupparna gått sönder och att kronan knappt satt ihop. Gah!

Detta var nån minut före de skulle börja. Men jag lyckades att inte få panik utan bad istället en lärare om tejp. Och det höll. Kronan föll inte i bitar under luciatåget.

Det var så fint att se sin lilla bebis gå in först och sjunga så bra.

Dock var det tur att de flesta föräldrarna filmade och fotade med blixt, för det blev väldigt mörkt utan alla mobiler. 😄

Och för er som tycker att det är viktigt med sammansättningen i luciatåget så var det en lucia, typ två tärnor, massa tomtar, två-tre epparkaksgubbar, en ren osv. Inga stjärngossar.

Sen var det fika och hysteriskt hög nivå på barnen. Efter tjugo minuter fick jag nog och så gick vi hem.

Sen var jag överstimulerad och överkänslig mot ljud och ljus i nån timme efteråt. Huu! Precis som för några år sen när jag var stresskadad i utmattningssyndrom.

Men kul att åtminstone en i familjen fått vara lucia och gå först. (Själv var jag alltid bara tärna från ettan och uppåt.)

PS. De som filmar hela uppträdandet: brukar de sitta och titta på det efteråt? Jag har aldrig tagit fram såna filmer igen i efterhand och tittat mer än nån halvminut. Så det är ungefär så länge jag filmar. Idag filmade jag lite kort för att visa Fredrik. Det räckte för att han skulle få en uppfattning.


Ny inställning

17 december, 2019

Drömde en jobbig dröm om att jag gick i skolan men inte orkade med hela dagarna pga utmattad. Jag gick och pratade med matteläraren om hur jag skulle göra för att få godkänt trots att jag inte varit på mattelektionerna på flera månader. Medan hon stod vid min bänk och funderade så somnade jag av utmattning liggandes på bänken.

Hon sa att jag helt enkelt måste börja gå på lektionerna, men jag sa att det bara inte går, för de ligger 15.00 på måndagar och 8.00 på onsdagar och torsdagar och jag orkar bara inte gå upp så tidigt! Sa att jag prioriterade de viktiga lektionerna, nämligen språk.

Sen hände det en massa andra jobbiga grejer och folk ställde krav på mig och allt blev så jobbigt.

Men jag har insett att jag för första gången på flera år har möjligheten att styra min vardag lite mer. Jag är inte lika låst som när barnen var små.

Så nu ska jag fokusera på att mota bort rädslan för kaos och utmattning och fokusera på att jag kan och jag klarar saker. Jag kan och får sätta gränser och anpassa utifrån mina behov och jag orkar och klarar mer än jag tror.

I flera år var jag otroligt bunden vid min utmattning och krav pga mindre barn. Men barnen klarar det mesta själva numera och jag kan och får sätta gränser. Behöver jag vila så får jag göra det. Barnen behöver ingen passning. De kan vara ensamma hemma t o m. Och släkten tar inte illa upp om jag framför mina idéer på anpassningar så att jag kan vara med. Det finns alternativ.

Och det är enklare att se dessa alternativ om jag inte går in i panikläget med kamp/flykt/frys hela tiden.

Jag gör mitt bästa för att få kroppen att slappna av. Hoppas att det snart ska avspegla sig i sömnen också så att jag slipper vakna stel som en pinne med huvudet hårt inkört mot väggen. 🙄

Ps. Har vetat i flera år att det är hitåt jag vill, men det har inte varit möjligt eftersom utmattningen varit förlamande och familjelivet krävade.

Ps2. För några år sen kunde jag inte vara själv med barnen mer än 1-2h så vi behövde barnvakt varje gång F skulle iväg på kvällen. Senare räckte det med barnvakt om han skulle övernatta. Och han behövde alltid vabba. Senare räckte det med en halvdags vabb. Nu klarar jag en sjuk 12-åring hemma utan problem och även 8-åringen om det inte blir för många dagar på raken. Ikväll ska F på julfest med översovning och det känns inte så jobbigt. Jag både lagar mat och nattar idag och F gör båda i morgon. Det har verkligen blivit skillnad de senaste åren. Båda är mindre låsta.


Bästa tandborstleken

22 november, 2019

Vi har legt många tandborstlekar i våra dagar, men en stor favorit för Stella, 8 år, är att leka tandläkarbesök.

Först säger jag åt henne att hoppa upp i stolen. Och att hon ska hasa upp lite till, lite till.

Sen bländar jag henne med lampan.

Jag ”knäpper på” en ”haklapp” och ber henne gapa.

Medan jag borstar hennes tänder ställer jag olika stränga frågor som ”hur ofta äter du godis?” och ”hur ofta borstar du tänderna?”

När det blivit mycket skum i munnen så ”tar jag fram” sugen och gör ett slurpande ljud. Ibland borrar jag lite också med ett ilande ljud.

Sist men inte minst får Stella gå och spotta i spottkoppen (handfatet). Kanske får hon även välja en leksak i en ask med apoteksgrejer som jag har i sovrummet.

Funkar skitbra!

Ps. Kan med fördel kombineras med nattningsleken flygplats som jag körde för några år sen.


%d bloggare gillar detta: