När barnet gråter av smärta

16 januari, 2019

När ens extremt smärttåliga barn gråter av plötslig öroninflammation och medicinen inte hjälper och hon får sitta med en nere i soffan för hon kunde inte somna och man ger en till medicin (annan substans) och det fortfarande inte hjälper och man funderar på akuten men så ler hon igen och sen lite senare säger hon att det gått över: då blir man lättad! Det tog 1,5h resp. 2 timmar för medicinen att funka. (Normalt 30-40 minuter.)

Mina små öronbarn (Fredrik inräknat). Det var ju minst fem år sen eller nåt för henne. Och detta lilla öronbarn har de t o m hörseltestat två gånger pga extra drabbat i ung ålder. Hoppas att det går över snart.

Mvh/har aldrig haft öroninflammation/lunginflammation/hjärnhinneinflammation eller nån av de där inflammationerna förutom urinvägsinflammation och faktiskt halsfluss i somras. Första gången.

Ps. Fick bra användning idag för min egen smärtskala som tar upp det här med allmäntillstånd och distraherbarhet. Idag låg hon på nivå 2. Hade det blivit nivå 3 så hade vi åkt till akuten.

Ps2. De få gånger jag upplevt smärta nr 3 är när jag hade gallstenssmärta, några gånger när jag haft mensvärk och när jag mår illa/magsjuk (inte pga smärtan, men pga att illamåendet gör mig lamslagen).

Annonser

Helgmorgnar med barn genom tiderna

12 januari, 2019

Bebis 0-3 mån:

Vad är helg? Vad är morgon? Dygnet är cirkulärt och man är vaken några timmar i stöten dygnet runt.

Bebis 4-12 mån:

Snälla somna om, här – amma lite till. Jag orkar inte gå upp redan när du väckt mig fyra gånger denna natt.

1-2 år:

Fullt ös medvetslös medan den andra föräldern sover i annat rum med öronproppar. Akta trappan, akta katten, rita inte på väggen.

3-4 år:

Bolibompa/Babblarna på paddan i två timmar medan ögen går i kors tills klockan är nio (eller sju?) och man får byta med den andra föräldern. Varannan helgdag får man ta första passet.

5-6 år:

Kan slumra lite i soffan medan ungen kollar på Bolibomba. Hen river förhoppningsvis inte inredningen eller äter upp de överblivna godsakerna i översta köksskåpet.

7-12 år:

Sätter ungen framför dator/padda/mobil, säger ”väck oss inte!” och går och lägger sig igen. Blir väckt fyra gånger. Men ändå – soooova!

13-19 år:

Går inte att få liv i ungen. Hen sover till 13.30 på helgerna och mumlar och grymtar resten av tiden. Sovmorgon varje helg. Äntligen!

20 år+:

Ungen har flyttat hemifrån, men man kan ändå inte sova ut på helgen pga har blivit gammal och fått ett mindre sömnbehov. Vaknar därmed klockan 06 veckan runt… (ok, kanske inte direkt när ungen flyttat om man inte fick barn i sen ålder, men ni fattar.)

Ps. Vi är i stadiet 7-12 år och det fungerar rätt bra eftersom det är pappan de väcker vid behov. ^^ Men jag längtar tills barnen kan gå upp själva. Så tröttsamt att behöva väcka sig själv för att väcka dem och sen försöka somna om (eftersom våra barn är kvällsmänniskor och direkt vrider på dygnet om de får tillfälle. Måste väckas halv åtta veckan runt för att inte skolan ska bli lidande). (Barnen är 7 och 11 år. Snart lär stora börja ta eget ansvar = ständig sömnbrist.)


Lovklagan igen

4 januari, 2019

Det där lovpusslandet alltså… Jag blir galen. Loven stressar mig något enormt. Stella kan ju fortfarande vara på fritids, men Molly brukar vara helt ensam från sin klass på loven så det är ju inte så kul.

Nu under jullovet har vi löst det med att barnen var med F på jobbet på onsdagen, hos gammelmormor idag och så har F tagit ledigt i morgon. På måndagens studiedag blir det gammelmormor igen.

Sen tar farmor dem ibland (flexar i sitt jobb), men vi har inga andra som kan ta dem dagtid eftersom alla utom gammelmormor (Fs mormor, 81 år) jobbar (unga föräldrar och vi fick också barn tidigt).

Till sommaren hoppas jag på att kunna hitta något slags dagläger en vecka eller två till Molly. Hade varit toppen att få iväg henne på något dagtid så kan Stella gå på fritids några veckor till.

Vi har ingen möjlighet att gå omlott med semestrarna på sommarlovet eftersom jag är sjuk. Jag kan inte ta hand om barn mer än några få timmar och när det blir flera dagar på raken så backar jag i min återhämtning.

Jag tänker att många andra 11-åringar är hemma själva eller tillsammans med storasyskon på loven (av privat orsak går detta inte + att 11-åringen är äldst.). Och jag måste ju också vara hemma och det funkar inte så bra med återhämtningen då. Nån dag här och där max.

Så vi pusslar med lediga halvdagar, gammelmormor, fritids och farmor.

Men det gick tydligen väldigt bra att ha med dem på jobbet igår. Bådar gott.

Frågade dem om de lekte med gemburken men de bara ”vaa??”

När jag var med på pappas jobb när jag var liten så var det typ den magnetiska gemburken eller rita som gällde. Då hade jag ingen gaminglaptop att ta med som Stella hade igår. ^^ Små lyxlirare det där. De vet inte hur man underhåller sig på kontor/tåg/flyg/osv. längre.

När jag tågluffade 2001 och 2002 så hade jag ingen teknik med alls (utom en walkman med bara lite batterier så lyssnade sällan). Då hade jag inget att göra på de många och långa tågresorna. Fick titta ut, titta på folk, prata, brodera på ryggsäcken, rita på chokladkakekartongen och pyssla med chokladkakefoliet. ^^ Men jag var väldans avslappnad på dessa resor. Kunde sitta 8h mellan Neapel och Venedig eller Bregenz och Wien och bara göra inget särskilt. Skulle jag aldrig fixa idag. ^^

Jaja. Jag antar att det blir lättare med loven ju äldre barnen blir. Eller om det är tvärtom? Lättast var det ju egentligen på förskolan när alla barnen var där. Värre nu med mellanstadiebarn då alla plötsligt är lediga. (I Mollys klass har alla barnen utom 5-6 st antingen äldre syskon att vara hemma med efter skolan eller möjligen väldigt små syskon med föräldralediga föräldrar. De få som är kvar på fritids är de få storasyskon/endabarn som går i klassen, inkl. Molly. Tror det är fler storasyskonbarn i Stellas klass faktiskt.)

Om några år kommer väl jag att jobba på loven och barnen vara ensamma hemma och då blir loven ett ickeproblem. Jag längtar!

Ofta är det så att jag lyckas komma in i en bra återhämtningsspiral och så blir det lov och allt faller med en massa specialgrejs och hämtningar och lämningar och hit och dit. Sen blir jag ännu mer utmattade några veckor, kommer ikapp och börjar återhämta mig och så är det dags för nästa lov.

Nä, skulle vilja att de inför treterminssystem med jullov, påsklov och ett kortare sommarlov som i t ex England. Höstlov och sportlov kan ju tas bort. Sommarlovet kortas till kanske 6 veckor. Vore mer rimligt.

Tänker även på alla ensamma föräldrar som inte bara kan ta ledigt när förskolan har sommarstängt och måste skola in barnen på ett helt nytt ställe med nya pedagoger och barn.

Nä, lov = omoderna rester från bondesamhället.

Eller så gör vi fritids så kul att alla barn vill vara där.


Mobilöverraskningar

19 december, 2018

Ibland lånar Stella, sju år, min mobil. Alltid lika kul att titta i bildsamlingen vad hon hittat på…

Igår sjöng hon t ex alternativtexten till ”tänd ett ljus”, dvs. ”Tänd ett hus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”

Sen hade hon tydligen illustrerat sin sång så här fint. ^^

🙂


Husdrömmar

1 december, 2018

Igår fick alla runt matbordet svara på frågan var vi skulle vilja ha vår ”andra bostad” om inte pengar var ett problem.

Jag svarade som vanligt Kanarieöarna pga den relativa närheten och klimatet (ca 21 grader året om). Molly svarade samma sak.

Fredrik ville ha ett hus i Florida (han var där som tonåring).

Stella ville ha ett hus i Afrika och tyckte att Addis Abeba i Tanzania lät som ett bra förslag. Varför var lite oklart, men nu när jag frågade igen så var det pga djuren. (Men är osäker på mängden vilda djur inne i Addis Abeba… ^^)


Utveckling

20 november, 2018

När man ”passat barn” och varit i mer eller mindre samma rum som dem i 11 år så känns det väldigt skumt när 7-åringen säger:

”Du kan väl gå härifrån? Gå upp och lägg dig eller nåt?” [För jag vill leka själv.]

Slutar aldrig att förundras hur de växer och utvecklas. Båda två mognar på i en rasande takt just nu.


Växtspurt

10 november, 2018

Skillnaden mellan att ha en 7-åring och en 11-åring och säg en 5-åring och en 9-åring är verkligen milsvid för oss.

När barnen kommer hem numera så vill de vara själva framför en skärm, pyssel eller lek så det behövs ju ingen ”passning” längre. Det har gett enormt mycket mer fritid till oss föräldrar. Numera brukar jag stänga av dataspelet för att jag blir trött, inte för att tiden är ute.

Barnen väljer kläder själva, klär på sig själva, sköter nästan all hygien själva, gör sina mellanmål själva osv. I fredags gick de t o m själva till skolan i sällskap av Mollys klasskompis. Molly och O brukar gå tillsammans, men vi kom på att Stella kan följa med och så kan F åka direkt till jobbet och spara tid.

Förra året fick Stella inte gå själv/bli hämtad av syskon eftersom förskoleklasspersonalen ville lämna över barnet ordentligt och ev. stämma av med föräldrar, men nu i ettan går det bra. Vet tre barn i Stellas klass som går hem tillsammans och de bor dubbelt så långt bort som vi gör (vi bor ca 700m från skolan).

Det är så skönt att inte behöva komma och hjälpa dem hela tiden och de ropar inte på en lika ofta. I så fall är det snarare tekniska problem eller att de måste gå ner i källaren (läskig).

Möjligheten för mig att läka är mycket större nu när jag inte har småbarn längre. Så skönt.

Minns ju så väl när man kämpade med overallen, drog barnvagnen genom snövallar, matade barn som inte ville äta och plåstrade om sår. Men de fixar ju nästan allt själva nu.

Vi nattar fortfarande eftersom vi vill att de ska lyssna på böcker (bra för språket). De har kunnat somna själva periodvis, men det går snabbare och lättare om vi är med. Har dock börjat flytta successivt längre ut från rummet när vi satt på ljudboken. Inte så långt bort att de ska behöva ”springa ner och dricka lite” för att kolla till oss, men bara för att de successivt ska vänja sig vid att somna själva.

Molly gjorde egen smoothie med stavmixern häromdagen och Stella kom ut och frågade hur många deciliter vatten och havregryn det var för att göra gröt i micron. Hon steker även korv själv (men de är i övrigt ointresserade av matlagning).

Helt plötsligt blev de så stora. Det har verkligen hänt något bara sista året.

Utklädda till Selma Lagerlöf och Sigrid Storråda på Halloweenspelkvällen.

Ps. Och när det gäller storleken så är de rätt stora för sin ålder. Stella var 133 cm senast och Molly är runt 145-150, minns inte. Molly har storlek 39-40 i skor och 152-164 i kläder. Stella har skostorlek 35 och strl 134-140.


%d bloggare gillar detta: