En deprimerad cykel

14 april, 2014

Jag har en till synes självdestruktiva cykel som under två veckors tid gjort följande på sig själv:

  1. Envisats med att låta muttern på trampan skruva ur sig hela tiden så att jag behövde sparka till trampan när jag cyklade och var tvungen att stanna ibland och skruva till den med händerna så gott det gick. Första kvällen skruvade Fredrik till den, men den fortsatte att skruva ur sig dagen efter. Muttern flög t o m loss andra dagen så att jag var tvungen att cykla tillbaka och leta. (Sedan hittade jag den 10 meter från där jag hade stannat, suck…) Sen provade jag att smörja och rengöra och så skruvade F i den stenhårt (jag har så svaga fingrar och hans är jättestarka) och sen dess har den suttit fast.
  2. Kapat bromsvajern (tur att jag var nära hemmet och kunde bromsa försiktigt på frambromsen, har ej fotbroms). Fick köpa en ny.
  3. Låtit pakethållaren gå sönder på tre (!) ställen. Och eftersom jag är beroende av cykelsadeln som sitter på pakethållaren för att kunna lämna barn, så var vi illa tvungna att fixa det denna helgen. Gah!

De första två kan jag köpa, men nummer tre? What the…? Och under två veckors tid?

Batteriet har dessutom blivit dåligt nu så jag måste ladda den efter ca 1-1,5 mil (dvs. varje-varannan dag) istället för efter ca 5 mil som tidigare. Men det är ju begränsad livslängd på de där cykelbatterierna så det var jag ju beredd på. Jag har haft elcykeln i snart fyra år, varav jag inte cyklade alls i ett år pga jobbig graviditet och att jag inte kunde ta med en bebis på cykeln när jag var föräldraledig (vi började cykla när hon var runt ett år).

Synd bara att företaget som jag köpte elcykeln från har lagt ner och att det kan bli svårt att hitta ett nytt batteri som passar…gaaah… (stoppar huvudet i sanden). Men jag har googlat fram att det finns sådana batterier, så det är bara till att försöka leta upp någon svensk affär där jag kan köpa dem sen när laddningen känns alldeles för ohållbar.

Och aldrig att jag återgår till en vanlig cykel efter detta. Det är så enormt skönt att slippa bli svettig och behöva duscha nu när jag cyklar över 12km per dag. Och jag vill verkligen inte behöva gå i backarna igen, det är så skönt att kunna hålla ett jämt tempo hela vägen (vi har mycket backar där vi bor samt där förskolan ligger).

Så snälla cykel, nu kan du väl hålla ihop! (Skärp dig nu för fanken!)

Annonser

Fotoutmaning 30: Valfri bild

30 juli, 2011

Eftersom jag är så tokigt bebis-längtig just nu så kommer här en av de finaste bebisbilderna på Molly. Här är hon bara några dagar gammal, det är i oktober 2007. Hon ligger och myser hos pappa i ringsjalen i en position som måste vara väldigt lik den i livmodern. Dessutom hör hon hans hjärtslag och känner hans kroppsvärme, vilket måste vara en stor trygghet.

Åh vad jag längtar efter att få bära i sjal/sele igen! (med någon som inte väger 18kg då vill säga…)

Det var den sista bilden till fotoutmaningen. Tråkigt att det redan är slut! (och jag måste klappa mig lite på axeln eftersom jag publicerat ett foto varje dag, på rätt dag och utan att schemalägga!)  (dvs. jag har haft en väldigt regelbunden semester hemma…) 😉


Fotoutmaning 29: Senaste bilden på mig själv

29 juli, 2011

Här bjuder jag på den allra sista bilden i serien som vi tog idag när vi var vid Härlanda Tjärn. Ni kan ju se hur bekvämt jag tycker att det är att sitta upprätt och/eller utan ryggstöd. Jag blir som en korv. Det får inte plats. Brösten ligger liksom ovanpå den stora magen. Och här sträcker jag faktiskt på mig lite!

Det var så sanslöst obekvämt idag. Vi glömde nämligen min fällstol i cykelrummet när vi skulle cykla ut. Huu! Men Molly hade nog en mysig dag med bad och picknick. Och herr Nilsson-apan är med (sitter på mitt knä).

Sista dagen på utmaningen imorgon. Denna månad gick fort!


Fotoutmaning 28: Väder

28 juli, 2011

Dimma. Det är det ofta över såna där stora städer som ligger i en dal. Som t ex Athen, Beijing eller varför inte Alanya i Turkiet, där vi var i juni förra året. Högst uppe på toppen från slottsruinen kunde vi se ut över den dimmiga staden.

Det är fint med dimma tycker jag!


Fotoutmaning 27: Tema två

27 juli, 2011

Två snäckor. De är lite som ett gift par. En är från Fredriks barndom och en är från min. Den ljusa snäckan köpte jag för 5kr eller om det var 10kr när vi var på Sjöfartsmuséet med klassen när jag var väldigt liten. Den är så fin och har fått stå framme sedan dess. Många prydnadssaker har jag haft och många har jag plockat undan, men denna snäcka får vara kvar. Fredriks snäcka ser helt annorlunda ut, men är lika fin den. I fyra olika lägenheter under 9 år har de stått tillsammans och förhoppningsvis får de fortsätta vara tillsammans många år framöver (jag och Fredrik firar 10 år i november, men flyttade ihop först i juli för nio år sedan).

Så här står snäckorna just nu, lite lagom symboliskt placerade på hyllkanten ovanför min och Fredriks handdukar i badrummet. Vi har sjötema i badrummet varför de passar lite extra bra just där. 

 


Fotoutmaning 26: Detta får mig att skratta

26 juli, 2011

Har lite dåligt med inspiration och finurliga idéer idag, så jag tar något som ligger väldigt nära till hands. Molly får mig att skratta. Hon är riktigt rolig när hon lägger den sidan till. I februari var hon tydligen extra rolig, för där hittade jag bilder på tre roliga situationer.

Molly ska spela Playstation 3 och självklart måste nallarna och snöleoparden också ha kontroller.

Snöleoparden har blivit blöt och trots att hon hatar ljudet så har hon satt igång med att blåsa henom med hårtorken. För att dämpa ljudet lite har hon även hämtat Fredriks datahörlurar.

Var stoppar man en gammal uråldig VHS-film egentligen? Ja, inte är det i playstationet i alla fall. (men numera kan hon videon bra!) 🙂


Fotoutmaning 25: I all hast

25 juli, 2011

image

Om man gör så här så ser man inte alla alger…


%d bloggare gillar detta: