Borde kraschat hårdare i väggen

14 maj, 2018

Ibland tänker jag att det nog hade varit lättare om jag kraschat in i väggen helt och hållet så som andra gör.

Jag tvärbromsade för 4,5 år sen och gick ner i tid 85 % till 75% till 36% till 56% under ett år. För 3,5 år den brakade jag, men inte mer än att jag sju veckor senare var tillbaka på jobbet och skulle jobba 25%. Det orkade jag bara i två veckor, sen blev jag helt sjukskriven. Tur var det.

Men om jag hade blivit sådär totalt utslagen så att jag sov 20h/dygn och knappt orkade röra mig de första veckorna – då hade jag nog förstått bättre vad det handlar om. Då hade jag skalat bort allt redan från början. Då hade jag trappat upp från botten, istället för att skala av bit för bit under 4,5 års tid. Jag är fortfarande inte där. Jag är fortfarande för aktiv.

Men det är svårt att få acceptans från andra och själv förstå allvaret när man inte kraschat ordentligt från början.

Det tog två år innan jag accepterade att jag var sjuk på riktigt.

Jag arbetstränade och jobbade ju t o m några månader under 2016-2017. Jag hade inte förstått.

Men nu i och med min nya diagnos (aspergers) och bättre redskap från arbetsterapeuten så känns det som att jag kan ta mig ner på botten och sedan bygga vidare därifrån.

Jag tror det. Hoppas det.

Men det läskiga med den här sjukdomen är ju att hjärnan blir kapad. Stressen och pressen får en att bli sjuk. Man tvingar sig själv för länge. Man försvarar sina beteenden. Säger ”bara lite till”. Tror att man är oumbärlig. Tror att man utan jobbet är inget värt. Man tänker att ”det händer inte mig” och sen ligger man plötsligt där i sängen. Man tappar självinsikten helt.

Så jag vet fortfarande inte om jag är rätt ute.

Men jag hoppas det.

Syntolkning: jag och en katt som hängde med mig på altanen hela eftermiddagen häromdagen.

Ps. Detta är ingen uppmaning för er i riskzonen att inte bromsa in. Går det att undvika, så gör det oavsett vad jag skriver ovan!

Annonser

Nytt spelgäng och eurovision

13 maj, 2018

Idag testade vi ett nytt brädspelsgäng. Vi brukar ju mest spela med Fredriks syskon med kompisar, men nu bjöd jag in två spelintresserade kompisar som aldrig träffat varandra tidigare. Och det blev jättebra! Kul!

Var lite bitter över att jag skulle missa eurovision (men prioriterade spelkvällen eftersom det var svårt att få ihop datumen), men jag lyckades faktiskt se i kapp!

Spelkvällen tog slut vid halv elva (det märks att vi är över 35-40 nu! ^^) så jag och Stella såg de sista sju bidragen. Sen när det var mellanakt kollade vi igenom de första 17 bidragen på svt play (typ första 1,5-2 minuterna) och vi hann lagom klart tills röstandet var slut. Så sen kunde vi se hela poängräkningen också!

Och det var ju tokspännande! Sverige låg tvåa när alla jurygrupper lämnat sina poäng. Men tittarrösterna gör en sån himla stor skillnad och Sverige fick fjärde minst poäng! WHUT?? (Kom sjua totalt sett.)

Vikingainspirerade Danmark som jag hejade på låg nånstans i botten för att sen gå upp i toppskiktet med tittarrösterna. De fick 12p från Sveriges tittare. Yes!

Och vann gjorde precis rätt person, nämligen den israeliska artisten som sjöng en sång med metoo-tema ”I am not your toy, you’re a stupid boy”. Hon kacklade som en höna och hade en massa sköna ljud för sig. Animeinspirerad klädsel och tjock. En riktig förebild på scen. Bakgrunden bestod av två stora hyllor med mängder med vinkande guldkatter som man ser i asiatiska restauranger. Älskar allt med bidraget. När hon tog emot priset skrek hon att hon var så glad för att Europa ”celebrate diversity” och det är verkligen något som eurovision börjar bli bra på.

Tänker på t ex Dana International som vann 1998 (transperson) och Conchita Wurst 2014 (transvestit/alter ego).

I år tävlade en lesbisk person för Finland med en massa queera personer i musikvideon och i Irlands bidrag framförde två män en romantisk dansakt tillsammans.

Detta kunde dock inte kineserna tolerera så de censurerade detta bidrag + ett bidrag med synliga tatueringar under semifinalen i tisdags.

Och som tur var klippte EBU banden med kinesiska Mango TV så att de inte fick visa andra semifinalen och finalen. Helt rätt!

Önskar att man kunde klippa banden med fler diskriminerande länder i världen. Särskilt där homosexualitet är förbjudet och där transpersoner t o m dödas av poliser (t ex i USA! (men poliserna har förstås alltid andra förklaringar)). Alltså klippa banden som i att införa sanktioner/sätta press på de som styr.

Men det går framåt i alla fall. (Oftast. I vissa länder går det ju tyvärr bakåt med toleransen, som t ex Polen, Ryssland och USA.)

Celebrate diversity!


Att få lov att vara ett offer

10 maj, 2018

Lade upp denna bild på Pebbel-bloggen idag.

Jag har blivit beskylld för att vara ett offer så många gånger.

Och ja, jag är ett offer för olika omständigheter, händelser och diagnoser.

Många av sakerna har jag kommit över efter noggrann bearbetning, oftast tillsammans med terapeut. Efteråt känner jag mig inte som ett offer längre. Då känner jag ett lugn. Saken är genomarbetad och klar. Det finns ett ärr, men det har läkt. Jag börjar inte gråta när jag pratar om det.

Men andra saker ligger för nära i tiden och/eller så har jag inte kunnat bearbeta det än. Och när det gäller dessa saker så måste jag faktiskt få lov att vara ledsen.

Det går inte att tänka sig positivt ut ur en sådan situation. Att bara gräva ner de hemska tankarna brukar bidra till ångest, bitterhet och depressioner. (Tro mig, jag har försökt!)

Att anklaga någon för att vara ett offer är lite som att säga ”ryck upp dig!”. Vilket är att vara totalt oförstående för någons psykiska ohälsa. (Nu pratar jag alltså inte om ”kränkta män/SD:are/dylikt” som utmålar sig som offer, utan om människor som är med om tuffa kriser, situationer och trauman.)

Att beröva en utsatt person rätten till sina känslor är riktigt fult gjort. Om man upplever att personen fastnat i en offerroll som hen inte kan ta sig ur, föreslå istället professionell hjälp. Oftast finns obearbetade känslor bakom som bidrar med bitterheten eller hopplösheten.

Detta gäller även folk som tappat hoppet om att t ex få ett jobb, hitta en partner eller hitta ett sätt att leva med en kronisk sjukdom/skada.

Låt människan få sörja, erbjud stöd eller föreslå professionell hjälp. Låt det ta tid.

Även om det gått tio år sen skilsmässan/överfallet/mobbingen så kanske det blöder på insidan. Och då måste personen ha rätt till sina känslor av att vara ett offer.

…för att kunna bryta ihop och sedan komma igen.

Ps. Förespråkar som sagt inte att folk ska ge upp och ta sig an offerrollen för att slippa ta eget ansvar. Men när man är ett offer så ska man få lov att känna så, så att man kan bearbeta sina känslor.


Sprid ut aktiviteterna!

8 maj, 2018

Varför måste vi göra bokslut med allt nästan samtidigt två gånger om året?

Jag förstår inte hur föräldrar till mer än två barn gör samt familjer där alla barn går i en massa aktiviteter?

I år har vi lite tur eftersom flera av aktiviteterna förlagts i maj istället för under de två första veckorna i juni.

Den 18e maj är det brännboll/sommarträff för Stellas klass och den 31e är det brännboll med Mollys klass. Idag (8e maj) var det Fritidshemmens dag med aktiviteter och fika. I juni är det skolavslutning för Stella (tror inte föräldrarna förväntas komma till fyrornas längre). Sen är det sommarfest för Fredriks jobb. Lobbar för att de ska välja sista veckan i juni, men den blir väl säkert mitt i smeten den också.

Sen är det fyra födelsedagar på två veckor varav en vuxenfest (30 år) jag gärna vill prioritera. (Lär behöva välja bort de andra tre.) Och en studiedag.

Och i år är det alltså inte lika mycket som det brukar vara.

Ofta är det ju konfirmationer och studentfiranden i samma veva. Och alla dessa uppvisningar i kulturskolan. (Skönt att Molly slutat med det.)

Scouterna däremot är en förebild. De hade sin familjedag i april (!) och har ingen avslutning. De kör ett läger under kristi himmelsfärdhelgen (bara för Molly) och en hajk i slutet av maj. Men inga jobbiga sociala grejer. Bra!

För sen är det ju alla matsäckar som ska packas till skolutflykter och idrottsdagar och busskort som ska kommas ihåg.

Jag tror att det är fler än jag som blir stressade i maj-juni och december varje år. I december ska man ju dessutom hinna med julen.

Jaja. Ju äldre barnen blir, ju mindre att fixa med antar jag. Inga avslutningar i gymnasiet.

”Det är väl bara att inte vara med” säger folk, men det blir ju lite jobbigt för barnen om deras förälder var den enda som inte var med på skolavslutningen. Eller uppträdandet.

Får jag lov att föreslå en mitt-terminslösning istället? April och oktober? Sprida ut sammankomsterna?

Men det är iaf mindre nu än när Stella gick på föräldrakooperativa förskolan, för då hade vi styrelsemöte en gång i månaden, maj-utflykt, avslutningsfest, två föräldrafester, stämmor, kick-off-läger i augusti, julpyssel, kanelbullens dag-drop-in, luciafirande, våffel-drop-in, städjourer, föräldramöten och säkert nåt mer jag glömt.

Nä, det ska bli skönt när jag bara har mig själv att rå om. Jag kommer ju sakna att ha barn hemma, men alla aktiviteter med en massa krav och förberedelser kommer jag inte sakna. Jag umgås gärna med mina barn, men jag är inte så sugen på att hänga med deras kompisars föräldrar och pedagoger på lagom krystade tillfällen. (Tur att jag och Fredrik kan dela på det.)


Annorlunda betyder inte osmart

6 maj, 2018

Fredrik: ska vi köpa de här brädspelen?

Sara: De där två, absolut! Men jag vet inte med Inception, jag känner mig alltid så osmart när vi spelar såna spel.

Fredrik: Men det har vi papper på att du inte är… ^^

Sara: Iofs…

Fördelen med att ha rett ut det där en gång för alla. ^^

(Angående att jag har komplex/rädsla för att inte vara tillräckligt smart (tredje stycket). Men enligt testen hade jag över snittet på allt utom matte/logik, så känslan kommer nog från att min hjärna fungerar annorlunda pga autismen.)


Mitt kommande jobb…

30 april, 2018

Jag har fått ett jobb. Trots att jag inte ens kan jobba i nuläget. Men det väntar på mig.

Så jag vill gärna få mer energi snart så att jag kan börja jobba.

Men det känns bättre nu när jag och F bestämt oss för att satsa helhjärtat på ett lite snabbare tillfrisknande.

Tidigare sved det lite i spara-personligheterna när prat om en extra bostad kom upp, men nu har vi insett att vi kan se det som en investering.

Om vi satsar nu under en period och jag kan komma upp i halvtid så småningom så kan vi dubbla eller tripla min inkomst (i nuläget en skruttig sjukpenning (som jag dock är djupt tacksam för, tro inget annat!!).

Och sen skulle ju hela familjen må mycket bättre om jag fick mer energi. Så klart.

Vi har ju iom diagnosen insett att det inte räcker med att vara sjukskriven eftersom vardagen i sig stressar mig.

Men vi kan påverka mängden återhämtning jag får, så det ska vi göra.

Vi har t ex bestämt med Molly att hon får vara kvar på fritids 2-3 dagar i veckan så att hon inte kommer hem tidigt (13-15) varje dag. Det blir en kompromiss mellan hennes och mitt behov.

Åter till jobbbet så handlar det om en copywriter/sekreterar/dokumenterar/sociala medier-tjänst på Fredriks företag. De är tre ägare och har ett femtontal anställda programmerare och dylikt. De behöver dels hjälp med att dokumentera sina projekt och dels behöver deras kunder hjälp med copy.

Så det låter jättekul! (Vill ju jobba med skrivande och har alltid gillat administration.)

Är osäker på det sociala i att träffa kunder och vara på kontoret, men ägarna vet om min status (stresskänslig aspie) så förhoppningsvis kan vi lägga upp det med kortare pass på plats och sen skriva hemifrån. Tänker mig att jag kan sitta med på möten och anteckna och sen skriva rapporter, protokoll, dokument, blogginlägg osv. hemifrån.

Har ingen lust att sitta i deras kontorslandskap mer än nödvändigt. ^^

Och min roll är ju inte att sälja in mig själv inför kunder utan att medfölja som assistent typ. Så då behöver jag inte lägga på en trevlighetsmask utan kan vara bara artig/mig själv.

Men först ska jag bli friskare då. Så jag får satsa på det. Skapa mig ett aspie-vänligt liv. Fila ner alla kantigheter i vardagen som dränerar mig. (Lättare nu när barnen är större.)

Hitta den där stugan (via airbnb är planen i nuläget).

Det känns skönt att ha en bra bild av framtiden.


Svenska i dataspel

24 april, 2018

Jag har ju skrivit en del om dataspelet Overwatch som har karaktärer från hela världen.

Svenska Torbjörn har dock hittills inte haft några svenska voice lines så som andra karaktärer haft på sina språk (japanska, spanska, tyska, egyptisk arabiska osv.) och han kan faktiskt inte ens uttala sitt namn korrekt. Alla säger ”Tårbjååårn” istället för Torbjörn.

Vi har länge skojat om att han borde prata göteborgska eftersom Torbjörn är från Göteborg. Helst sån där Volvo-göteborgsk accent! Här är en svensk som gjort en video med förslag på nya uttal och voicelines. ^^

Gör om – gör rätt

För några månader sen lade de till en ny svensk karaktär i spelet, Torbjörns dotter Brigitte.

Inför lanseringen diskuterade fansen om hon skulle kunna prata svenska eller inte.

Någon utländsk person (gissningsvis amerikan) skrev på nätet att det vore osannolikt eftersom Sverige bara har tio miljoner invånare och att det nog skulle bli svårt att hitta någon som är duktig i både engelska och svenska. Man storknar… ^^

Men hen blev snabbt motbevisad av personer som intygade att svenskar generellt är duktiga på engelska och många är mer eller mindre flytande i tal.

I alla fall. Nya karaktären Brigitte pratar både svenska och engelska tack vare svenska voice actorn Matilda Smedius.

Brigitte har en hel del roliga voice lines som man kan trycka igång i spelet, t ex ”släng dig i väggen” och ”den är paj” (som de först översatte till ”it is pie” men sen fick ändra till ”it is broken” ^^.)

Nyaste voicelinesen är ”skägget i brevlådan” och ”du gör en höna av en fjäder” som svar på Brigittes pappa Torbjörns, till engelska översatta, voicelines som tas upp i ovanstående klipp.

Här kommer Brigittes voicelines.

(Spola fram en minut om du vill höra de bästa.)

Roligast nu är alla utländska gamers som försöker tolka vad Brigitte säger i spelet när hon kör igång sin specialförmåga. Hon säger ”Alla till mig!” (Egna laget hör ”Rally to me”.)

Folk säger att de hör ”I love teen men” och ”I love team Mei” (Mei är en annan karaktär i spelet).

Gött att sätta svenskarna på världskartan i spelvärlden. Vi har ändå en oproportionellt stor spelarbas med tanke på hur få vi är.

Nu väntar vi bara på en svensk bana att få springa runt på. Hoppas nog ändå på Lindholmen (Brigitte och Torbjörn heter Lindholm i efternamn och det är ju en tydlig referens). Typ springa runt bland kranarna, se Älvsnabben puttra iväg, springa runt Kugghjulet och Svt-huset. ;-P

Eller varför inte på södra älvstranden med Läppstiftet, Barken Viking, Nordstan och Göteborgsoperan?

Hade ju varit grymt! ^^

Ps. Andra nationaliteter i spelet är t ex korean, mexikan, brasilian, indier, japan, irländare, tysk, amerikan, britt, egyptier, kines, australiensisk, nigerian, ryss osv. Nu väntar vi bara på en sydostasiat och fler från Sydamerika och Oceanien. (En thailändsk bana har redan kommit så det är på gång.)


%d bloggare gillar detta: