Första natten utan Stella

18 januari, 2014

Jag överlevde första natten. För lite så känns det. Stella skrek i kanske tjugo minuter runt ettiden och jag var flera gånger på väg dit. Men Fredrik tröstade och till slut somnade hon om. Hon vaknade en gång till men somnade snabbt om.

Men jag hade svårt för att sova i loftsängen med Molly. Pga räcket blev det extra trångt eftersom jag inte kunde dra upp knäna när jag sov på sidan. Fick flytta på Molly nån gång men till slut lade jag mig skavfötters med henne (efter tips från F) och då gick det bättre. (Men Molly gillar inte det)

Sen var madrassen inte så bekväm. Funderar på att lägga en tunn madrass till ovanpå, men är rädd för att vi kommer för högt då (ramla över räcket). Men vi får nog testa.

Vaknade på rygg med Mollys fötter på magen. Rätt mysigt faktiskt! 🙂

Molly sover så himla bra på nätterna. När hon väl somnat så sover hon nästan alltid hela natten och om hon vaknar så ligger hon tyst och försöker somna om. Hon är jättesvår att väcka och det går att flytta på henne utan problem. Stella vaknar lätt.

Dock vågar hon inte sova själv eftersom hon är i en rädd period (vanligt för 6-åringar).

Molly sov själv mellan maj-augusti i år men efter flytten så får vi sova hos henne eftersom hon blivit allmänt rädd.

Ps. Det är ju för övrigt väldigt olika när barn vill sova själva. Vissa gör det från start och andra väntar några år. Sedan går det i perioder. Rent evolutionärt och biologiskt är vi gjorda för att sova tillsammans och tiden från att vi är barn tills vi (förhoppningsvis) träffar en partner att sova med är förhållandevis kort. I många länder sover hela familjen i samma rum och jag tycker att fler västerlänningar borde fundera kring att bredda sängar/sova i  samma rum för att få optimalt mycket sömn. Andra kan ju bara sova själva och då får det ju vara så. Själv satsar jag på att alla i familjen ska få sova så mycket så vi har släppt på förväntningar och sover där det funkar bäst.

Annonser

Barn som dör i magen

13 februari, 2013

Fick just höra om en som förlorat sitt barn i magen när det bara var tre veckor kvar. Hon fick föda ut barnet och hen var ju helt klar, hade hår och allt. Men barnet hade fått syrebrist.

Fy fasiken för barn som dör i magen. Det är något av det värsta tycker jag. Eller ja, barn som dör är ju också jättejättejättehemskt, men barn i magen är ju så svåra att skydda och se. Det är så mycket annan oro och förväntan med i bilden. Det är så svårt att veta om en kunde ha gjort något för att förhindra det som skedde.

Min mans kollega förlorade sitt barn i vecka 32 i höstas och min pappas vän fick också ett dödfött barn. Det är inte som ett missfall, utan dessa barn brukar ju få ett namn, en begravning och en (för andra kanske osynlig) plats i familjen (vilket givetvis de barn som betecknas som sena missfall också kan få).

Jag kan tänka mig att många som inte har barn inte förstår hur en kan fästa sig så hårt vid ett barn som de aldrig lärt känna. Men en lär faktiskt känna barnet redan i magen. Kanske inte i första trimestern innan hen sparkar, men det går ju ofta snabbt att skapa sig en relation till bebisen som växer i magen. Om inte annat skapas ju en väldigt massa drömmar och planer och det är hemskt att behöva ge upp dessa.

Själv har jag ju fått tre tidiga missfall i vecka 5-6 och jag kände inte dessa barn/cellklumpar och jag hade inte fått någon relation till dem. Men jag hade fått en himla massa drömmar och gjort upp stora planer på bara några veckor. Dumt kanske, men det är ju så många av oss fungerar. Direkt när vi får ett plus på stickan så ser vi barnet framför oss.

Jag var livrädd hela graviditeten igenom med Stella. Med Molly var jag inte alls rädd för missfall. Det kändes bra och rätt bara. Men då visste jag inte heller vad som väntade.

Oavsett vilket så vill jag lägga ut en uppmaning till alla gravida och de som vill bli gravida. När barnet väl börjar sparka och röra sig regelbundet – var vaksam över förändringar i frekvens och styrka. Det är en myt att barnet rör sig mindre på slutet. Denna myt har gjort att många barn dör i magen helt i onödan. (Givetvis har de mindre plats att röra sig på, så de kanske inte är lika akrobatiska, men samma intensitet ska ändå kännas av.)

Om du märker skillnad plötsligt en dag – kanske inga rörelser alls på några timmar (som hen vanligtvis rör sig på) eller bara svaga sparkar om barnet normalt sparkar hårt – ring och åk in till gynakuten/sjukhuset. Där får du sitta och göra en CTG-kurva för att se hur barnet rör sig. Hjärtljuden och rörelserna registreras och sjuksköterskorna kan se om allt ser normalt ut. Där har du också nära till ultraljud och sjukvård om det skulle behövas.

Själv hände det 2-3 gånger under senaste graviditeten att Stella blev helt still. Jag kom på mig själv med att hon inte sparkat på nån timme eller två när hon normalt brukade vara aktiv (för de har ju sömnperioder också, men deras aktiva perioder är ofta ganska regelbundna) och då blev jag helt kall.

Men jag testade saker som att att lägga mig ner, dricka iskallt vatten och trycka på magen, för det är vanliga saker som barn vaknar till av. Och det funkade ju till slut.

Dagen innan det planerade kejsarsnittet åkte jag dessutom in till sjukhuset på kvällen eftersom jag tyckte att hon varit ovanligt slö hela dagen. Fick ligga på förlossningsavdelningen med CTG i två timmar (normalt kanske det tar 20-60 minuter) eftersom barnets puls var så hög eftersom jag var så nervös. Men det var ju ingen fara.

Åk absolut hellre in en gång för mycket än för lite, det finns inget som är i onödan om du är orolig när det handlar om barnens liv och ovanstående.


Första timmarna efter förlossningen

2 september, 2012

Det är ju många bloggare som ska ha barn i år så förlossningsberättelserna duggar tätt.

Själv känner jag mig lite snuvad på det där som de skriver om, de första magiska timmarna tillsammans.

Med Molly sov jag de första timmarna (sövd efter en bedövning som släppt efter ett utdraget snitt) och Stella hamnade ju på neo och jag på ett rum pga andningsbesvär för oss båda. Förutom några minuter i början fick vi inte ses förrän efter 3-4h men då hade hon iaf inte cpap-masken på huvudet kvar. Efter knappt ett dygn fick hon komma till BB så första natten sov vi utan henne.

Stella skulle ju bli min revansch, men det blev snarare ännu värre!

Men men, det blir ju inte alltid som en tänkt sig. Och jag är glad att det inte blev värre. Och jag tänker inte göra om det hela för att få en ny chans. Nu räcker det! 🙂


Sommarstuga?

12 juli, 2012

Nu har vi varit här i snart ett dygn och jag har redan börjat planera för att skaffa sommarstuga.

Innan har jag tyckt att det varit lite onödigt, men nu har jag sett hur bra vi mår av det. Molly kan ränna runt själv/med de andra i trädgården, jag kan sitta på trappen och äta jordgubbar och Fredrik kan gå iväg på kvällsfiske när vi andra somnat. Helt underbart!

Om inte hus med trädgård i lugnt område nära centrum (dyrt!) blir av så kanske lägenhet+sommarställe kan vara ett alternativ? (fast i Götaland då, Norrland är alldeles för dyrt att ta sig till).

Optimalt hade kanske varit att äga med en annan familj så kan vi dela på skötseln och ta halva tiden var? För en vill ju inte ägna all sin tid och heela semestern åt det. Bara typ vissa helger och halva semestern kanske.

Men det är ju dyrt och tidskrävande säger folk.

Vi får se.

Ps. Pappa har ett åretruntboende mitt ute på landet med stor trädgård, lada, ängar och strandkant till en sjö. Här finns verkligen potential (de har haft huset ett år och renoverar) och här är ju så tyst! Hästar på ängen, brygga med kajaker, grillplats… Det är helt underbart här. Helt annorlunda än i stan. (Och jag har ingen teckning på mobilen så ni får gå via internet om ni vill ha tag i mig).


Små mängder alkohol under graviditeten ökar risken för missfall

29 januari, 2012

Göteborgs-Posten rapporterar om en dansk studie som visar att även små mängder alkohol under graviditeten ökar risken för missfall. Två öl eller två glas vin i veckan ökar risken  för missfall med 50%, fyra glas fördubblar risken.

Det är skönt att svenska barnmorskor länge avrått helt från alkohol, men det är beklämmande att t ex brittiska eller sydeuropeiska gravida får rådet att de kan dricka si och så många glas varje vecka utan att det är farligt. På Familjeliv har jag sett folk som sagt att ”haha, men i Italien dricker de minsann alkohol när de är gravida, det är bara här i förmyndar-Sverige som…jada jada”.

Ja, men nä.

Skönt att få det på pränt genom en vetenskaplig studie.


Äntligen jeans

6 december, 2011

image

Nu är det nästan 8 veckor sen snittet och idag kan jag ha jeans för första gången. Linningen klämmer mot ärret men nu gör det inte ont längre. Skönt! Är så trött på mysbrallor och leggings!


Jag kan röra mig

20 oktober, 2011

Vad underbart det är att kunna sitta upp! Jag kan gå, jag kan stå, jag kan promenera!

Nu när mjölkstasen är över (svullna bröst i början) så mår jag oförskämt bra. Jag är glad, lycklig och nöjd på ett helt annat sätt än tidigare. Visst har jag fortfarande ont i ärret och får bita mig i fingret varje gång Stella tar tag om höger bröstvårta, men det är övergående, tillfällig smärta som snart försvinner. Jag saknar inte skenorna, halsbrännan, yrseln, nästäppan osv.

Det är helt underbart att må bra i kroppen!

Har inte rört den bärbara datorn sedan jag insåg att jag har en sjukt bekväm datastol med en rejäl 22 tum-skärm och ett riktigt tangentbord här inne i datarummet. Har inte suttit där sen april-maj ungefär då det började bli jobbigt att sitta upp.

Nä, den där graviditeten har verkligen gett mig perspektiv på livet och respekt för kroppen.

Och nu är den över. För alltid! 😀

PS. Går ofta runt och städar här hemma och attans vad snabb och effektiv jag är! Har inte orkat göra såna rusher innan och det är väldigt skönt, både fysiskt och psykiskt. Sen blir det ju lite mer undanplockat också, så det är ju inte fel.


%d bloggare gillar detta: