Skor som passar fötter

22 juni, 2017

Jag har ju flera gånger klagat över trånga skor och att mina stortår inte får plats. Köpte ett par sneakers som inte ville töja sig varken efter flera veckors promenad eller med fryst vatten- resp. tjocka strumpor+hårtorkstricket. Provade miljarder andra sneakers, men modet verkar vara spetsiga skor.

Blev tipsad av min vän om Camper som har skor formade för normala fötter (som inte vanställts av trånga skor). Hittade ett par på nätet till 66% rabatt så jag chandade och beställde hem (fri frakt och retur). 

Nu har jag äntligen ett par skor där tårna inte kläms ihop!

Kan jämföra med bilder från Instagramkontot The Foot Collective:

Vilken sko är formad efter fötter?

Ytterligare ett plus med dessa skor är att de inte har någon upphöjning i hälen (zero drop). Jag började träna fotvalven förra sommaren när jag upptäckte att vänster fotvalv kollapsat (blev nästan plattfot). Träningen kom av sig i vinter men nu har jag börjat igen.

Fördelen med zero drop-skor är att de ger foten ett naturligt steg. Man kan inte längre klampa på med hälen först (som inte alls har en naturlig vaddering) utan måste landa på trampdynan eftersom det annars gör ont. I förlängningen innebär hälgående belastningar på ben, knän, fötter osv. eftersom stöten i hälen fortplantar sig upp i benet även om det inte känns så eftersom det inte smärtar när man har dämpande skor.

Så här kan en joggingsko se ut inuti. 

Hållningen blir också helt skev när man har skor med minsta klack. 

Jag har nu landat med trampdynan först under alla promenader senaste veckan (varav hälften med skor med zero drop) och jag känner redan stor skillnad i fotvalven. Det känns som att det plötsligt finns en båge med muskler under foten och fötterna vill inte längre slappt hänga i golvet när jag är hemma. 

Vissa dagar har jag haft rejäl träningsvärk i fötterna och det är ett bra tecken. Jag har varvat de nya skorna med mina gamla utan zero drop eftersom jag vill börja försiktigt så att jag inte skadar mig. Går helt barfota hemma och i trädgården. 

Det finns ett sista steg att ta om man vill övergå helt till minimalistiska/barfotaskor, nämligen tunn sula. Då känns underlaget bra genom skon men utan risk för att skära sig. Mina Camper Peu Cami har normal sula. 

Det ska bli spännande att se hur fotmuskulaturen ändras framöver. Får återkomma om detta.


Hjälp till en spänd kropp

11 maj, 2017

Det bästa jag vet för en spänd kropp (där den omedelbara anledningen att spänna sig är över) är ett träningspass så att man blir trött. (Motion är bra till typ allt, läs boken Hjärnstark.)

Sen yoga och/eller stretch och därefter fixa ökad blodcirkulation genom att rulla på massagerullen (foam roller). 

Andas djupt, slappna av i musklerna och spänna av. Kroppen blir lugn(are).

Synd bara att den spända kroppen gör mig utmattad och att motion inte funkar då (det stressar snarare kroppen) och att jag därmed hamnar i en ďålig spiral. Inte helt lätt att ta sig upp och komma igång med träning och avslappning då. 

Men nu har jag efter mars-aprils dåliga mående kommit över kanten igen och in i den goda spiralen. 

Träning i söndags, yoga i tisdags, löpning igår och motion + yoga idag. Kroppen börjar komma till ro. 

Jag behöver träningen för att må bra. Jag får respons direkt. Kroppen bara sprutar ut lyckohormoner och välbehag när jag får ta i lite. Skam att just jag som älskar träning knappt har kunnat träna på 3,5 år pga den här nedriga sjukdomen. Kunde den inte tagit en soffpotatis istället?

Hoppas att den goda spiralen varar länge den här gången.


Dagens bragd

5 april, 2017

Behövde hämta ut medicin så jag gick till apoteket efter förskolelämningen. 

Normalt sett under mina utmattade dagar åker vi spårvagn en hållplats till förskolan och sen går jag hem (ca 1,3 km totalt). Men sen någon månad har både jag och Stella börjat orka gå den sträckan, så nu går jag minst 2 km per dag (2,4 om jag hämtar Molly vilket jag oftast gör). 

Idag skulle jag då dessutom till apoteket som ligger åt andra hållet. I normala fall hade jag åkt spårvagn två eller en hållplats mellan förskolan och apoteket eftersom sista sträckan mellan ändhållplatsen och apoteket kan vara jobbig nog. Dessutom brukar jag behöva åka en hållplats hem efteråt. 

Men idag gick jag! Hela vägen! 3,5km!!!

Känns bra med extra många utropstecken där.

Jag gick alltså 3,5 km!! Det tog en hel timme. Men jag gick hela vägen själv utan spårvagn.

Och då ska ni veta att min stadsdel är väldigt kuperad. Det lutar alltid åt något håll typ. Både mitt hem och förskolan ligger på ett berg. 

Men jag klarade det!

Hoppas att kroppen mår bra av det. (Tidigare har jag blivit extra utmattad av motion, men nu har jag kommit så pass långt i tillfrisknandet att motion snarare börjar göra gott.)


Kan inte skynda på återhämtningen

17 december, 2016

Läste en artikel i DN (från augusti) om det här med att det inte verkar gå att skynda på en återhämtningsprocess efter utmattningssyndrom.

Folk går i kognitiv beteendeterapi*, trädgårdsterapi, käkar vitaminer och övar mindfulness. Folk avgiftar sig, gör hårmineralanalyser, dricker guldmjölk (googla) och tränar yoga. 

Mer eller mindre bra alltihop, men påskyndar det läkningen? Mest troligen inte. (Om det är rent utmattningssyndrom alltså.)

Men jag tänker så här. Eftersom tid är något så trååååkigt att ge så kan ovanstående grejer vara något som får en att uthärda. Så länge man inte blir skinnad av nån som säljer mirakelkurer så skadar det inte med lite medicinsk yoga (bra med lugn motion!) och jordiga fingrar. 

Men det är ju viktigt att inte lägga skulden på sig själv. Återhämtningen är inget man kan kämpa sig till. Fokus bör ligga på att inte göra situationen värre genom stress och press.

Det är även viktigt att trappa upp försiktigt och där tycker jag att FKs regler förstör. Det måste bli enklare att börja lugnt. Säg 2-3 veckor vardera på 4, 6, 8, 10, 12, 15 osv timmar i veckan. Det blir vansinniga hopp att gå från 0 till 10 till 20 timmar i veckan osv. 

Dessutom visar forskning att det kan ta från 6 månader uppemot 1,5 år eller mer innan man blir frisk. Men 80% når heltids sysselsättning efter tre år och övriga jobbar oftast deltid. 

Så varför jaga oss? Vi kommer ju tillbaka när hjärnan har läkt. Det är verkligen inte lathet som gjort oss utbrända, snarare tvärtom. Jag tänker att just utbrända är några av de flitigaste arbetarna, ingen annan personlighetstyp driver sig lika hårt rakt in i väggen. Det är inget fel på vår motivation, så snälla sluta jaga oss. 

Ps. Jag var hemma på deltid ett år, sedan 21 månader på heltid och jag började må bättre först 1,5 år efter kraschen (2,5 år efter stressen). Nu har det gått 3 resp. 2 år och jag arbetstränar 7,5h/v sen 2,5 månader och börjar äntligen vänja mig vid det. 

Ps2. Just jag blir inte jagad men just nu är det tusentals sjukskrivna som blir av med sin sjukpenning och sjukskrivna pressas ofta att börja arbeta eller trappa upp för tidigt. (Eller säga upp sig.)


Höja humöret med motion

2 november, 2016

Såna här tunga dagar slåss jag mot samma tankar som de flesta med långvariga/kroniska skador och sjukdomar troligen gör. 
Det är ilskan och bitterheten: varför just jag? Sorgen och frustrationen. På andra sidan har vi acceptansen, det svåruppnåeliga och sköra. Det som inte kan erövras en gång för alla utan måste hittas om och om igen.

Jag tror att många med ohälsa, fysisk som psykisk, slåss mot det nedstämda (eller depressiva). Det jagar mig ständigt i hasorna, men motas i grind. 

Det är särskilt jobbigt i perioder med bakslag. En tappar nästan hoppet. Men en har ju inget val. En kan inte bara skita i allt. Detta är min verklighet. Jag kan inte bara dra och hitta energi någon annanstans. Jag sitter fast i min kropp. 

Min bästa stund är på kvällen när barnen har lagt sig. Jag är som piggast då och får äntligen lugn och ro efter några timmar med många intryck. 

Ibland tänder jag ljus, sätter på Spotifylistan Stess Relief och yogar/tränar. Det hjälper. Både mot stela kroppar och negativt humör. Lyssnar på ljudboken Hjärnstark av Anders Hansen just nu och där och i följande artikel beskrivs hur viktig motion är för hjärnan (och kroppen).

Jag undrar om en del av mitt humör hänger ihop med att jag inte kunnat röra mig som förr på tre år? (Tränade på gym tre ggr/v, promenerade, cyklade och höll igång.) Är det något jag blivit som utmattad så är det orörlig och sängliggande. (Detta trots att jag älskar att träna. Viljan har funnits men det är först i år jag har kunnat ta mig för annat än korta promenader.)

Men när jag är i det utmattade läget kan jag inte röra mig mer än nödvändigt. Då är det kroppen som bestämmer.

Tur då att kvällen kommer till sist och förhoppningsvis lite ork till en halvtimme på yogamattan. Endorfiner är bra grejer.


Att få till energibalans

11 oktober, 2016

En vill ju att energinivån ska vara jämn och reglerbar likt en vattenstråle från kranen. Inte som en halvklämd kaviartub eller en pumptvål som skickar ut alldeles för mycket och för snabbt så att en knappt hinner fånga det.

Det krävs ju en viss upprustning i form av stresshormoner (t ex kortisol) för att ta sig för något alls. På morgonen ökar kortisolproduktionen efter nattens vila och vi kommer upp och kan starta dagens sysslor.

Min kortisolproduktion har ballat ur sedan några år tillbaka. Vissa dagar är det som att klämma en tub med pyttelite handkräm i. Det kommer mest ut luft och krämen räcker inte på långa vägar.

Under piggare dagar med press utifrån är det som att klämma en sträng fogmassa med en sån här: (Det är inte helt lätt, det kan F intyga som köpt inte mindre än tre stycken för att hitta en med ett perfekt tryck.)

Med randiga dagar med vila mellan varven, pauser och lugn andning kan jag få till en ganska jämn sträng med energi/kortisol. (Det krävs dock manuell styrning med fingertoppskänsla.)

Men sen på kvällen när jag släpper min inre fogpistol så rinner det över. En klibbig sträng kortisolfog ringlar sig ut ur pipen och håller mig vaken till 01.23 trots att jag är trött och hade kunnat somna vid tolv om jag bara hade fått.

Energin pickar i kroppen och får tårna att vicka samtidigt som sömnigheten ringlar sig bakom mina ögon. 

Då är det bara min vän Imovane som fungerar. För om jag försöker sova trots uppvarvad så kan det ta uppemot tre timmar och den extra stress som det genererar är direkt kontraproduktiv. 

Nä, jag skulle vilja beställa en lättstyrd energikran tack. Jag vet att jag missbrukat min energikran å det grövsta tidigare i mitt liv (godis är t.ex. jätteeffektivt om jag behöver göra något när jag inte längre orkar. Att aldrig sätta sig ner och tänka efter är ett annat sätt att hålla igång i högt tempo en hel dag. Stress är ett tredje.). Men snälla, kan jag åtminstone få en droppfri fogpistol? 

Mvh Nattsömnen fungerar inte


Hur många av varje behöver du?

18 september, 2016

Jag är ju inne på downshifting och jag tänker noga över mitt eget sparsamma konsumerande av saker. Något som ingår i tänket är att rensa ut. För är det något som kostar mycket i både tid, energi och pengar så är det inköp, förvaring, lagande och transport av prylar.

Jag gick nyligen med i en intressant Facebookgrupp som heter Rensa ut. Där peppar vi varandra i att rensa bort sånt vi inte behöver. För att få ordning hemma, för att rensa våra sinnen och få mer tid, energi och pengar över till det som vi verkligen vill ha i våra liv.

Jag läser även Förvaringsdrottningens blogg som handlar om förvaring. Och även där är nyckeln att rensa ut det onödiga för att skapa smart förvaring för det vi verkligen har användning för.

Ett praktiskt exempel är ju det där skräprummet/förrådet som alla (?) har. Där en bara kastar in det som en inte vet vad en ska göra av. Det där förrådet som bör rensas ut regelbundet (till de fyra s:en: spara, släng, sälj, skänk) men som många inte ens vågar titta in i. 

Om vi bara fyller på med grejs så belamras snart hela bostaden. Nä, rensaperioder måste vi ha. Ju trängre vi bor, desto oftare. (En stor vind/garage är negativt i sammanhanget eftersom prylar kan lagras i evigheter innan de måste rensas ut och då blir jobbet nästan oöverstigligt.) Jag rensar vinden, övriga små förråd och carporten minst en gång om året samt de prylhögar vi har varannan vecka inför städning.

Men det jag skulle komma till var det här med att folk verkar samla på sig dubletter.

Hur många behöver du egentligen av en viss sak? När når du mättnad?

Ett exempel. När jag bar barnen i sjal så hade jag en långsjal, en ringsjal, en manduca och en bärsele. Det räckte bra så. De flesta andra sjalanvändare jag träffade på verkade ha flera av varje. Kanske för att de blev kära i en färg, kanske för att de gillade olika slags material. Men användes alla sjalarna då? Hur mycket plats tog de? Såldes de lagom till när barnen blev för stora?

Det här med skor och väskor. Hur många har du? Jag har en liten väska, en mellan, en stor, en ryggsäck och några tygkassar. Jag väljer väska utifrån hur mycket jag ska ha med mig.

Jag har två par vårskor (bra att växla sägs det), ett par vinterskor, ett par sandaler, stövlar, löparskor osv. Jag ser ärligt talat ingen anledning att ha flera olika av varje sort. (Om det inte gäller klackskor som ska matcha festkläder, men de behöver ju inte stå i skostället (jag har inga klackskor, bara ett par låga festskor)).

När det gäller kläder har jag så att jag klarar mig mellan tvättvarven ungefär. Jag har flera plagg av varje när det gäller träningskläder men det är just för att jag ska hinna tvätta dem.

När det gäller tallrikar och bestick så har jag så att vi klarar en middag på 8-9 personer samt att det ska räcka om vi inte kör en diskmaskin varje dag (vilket vi typ gör). När tallrikarna ofta tar slut är det dags att köpa fler. Koppar som används sällan åker ut. Typ så.

Jag förstår ju att folk kan ha ett intresse för skor, böcker, kläder, porslin osv. men de där sakerna du inte är superintresserad av – måste du ha kvar alla av dem?

Hur mycket yta tar dina pocketböcker i anspråk? (Livet är för kort för att läsa om pocketböcker.) Kanske kan du rensa ut det du inte ska läsa om och alla böcker du inte bläddrar i eller lånar ut ibland. Kanske får du en hel hylla över att ha till annat? Eller som du kan göra dig av med?

Hur mycket leksaker har ungarna på sina rum? Leker de med allt? Ser de skogen för alla träd? Rensa ut regelbundet och varva favoriterna mellan förrådet och rummet. Det blir som att få nya leksaker nästan.

Läste om en som hittat trettio paraplyer hemma. Hon sparade tio. Vi har tre paraplyer hemma på fyra personer. Det är så många sällskap som kan vara ute på olika håll samtidigt (Stella är ju med oss om hon är ute).

Vissa tar ju utrensandet och minimalismen till en ny nivå genom att ”rensa ut 400 saker innan jul” och liknande, men jag rensar inte bara för att få färre saker utan just för att inte äga onödiga dubletter och andra prylar som tar plats. Lättare att hitta bland sakerna och lättare att förvara.

Det där med att spara prylar är ofta emotionellt. Jag var tidigare en samlare, men jag läste en bok om att rensa i röran och sen släppte jag på samvetet. Jag kunde visst göra mig av med presenter och saker jag inte tyckte om så mycket. De allra mest särskilda sakerna sparar jag i minneslådor. 

Nu känner jag en stor lättnad när jag rensat. Det känns skönt på något vis. Försöker rensa prylhögar, skåp, lådor och förråd regelbundet eftersom det inte räcker med en gång. 

Snart är det dags att åka till återvinningscentralen med second handaffär bredvid. Bra att kunna bli av med allt på en gång. (Ska även skicka en påse med säljbara saker till Sellpy som säljer på tradera mot avgift.) 

Stadsmissionenen m fl kan ibland även komma och hämta möbler som en vill bli av med (om en inte har bil och släp). 

Förvaringsdrottningen har för övrigt ett rensa och organiserauppdrag per vecka i år, bara att backa och kolla i hennes blogg för tips. 

Ps. Sista orsaken till att rensa ut är ju att en inte vill att barnen/anhöriga ska behöva rensa i ett dödsbo med prylar som samlats på hög i 40-60-80 år…


%d bloggare gillar detta: