Lunchdiskussioner

10 mars, 2017

Det är lite roligt att jobba hemma med min nya kollega och (inte lika nya) man (som är lika förkyld som jag, därav hemarbete). Idag åt vi lunch samtidigt (inte så vanligt pga olika mattider) och jag tyckte att vi skulle ha riktiga lunchdiskussioner så som kollegor brukar ha.

Vem tror du vinner Melodifestivalen? (Nano) Vad ska du äta till middag ikväll? (Tacos, samma som du) Vad ska du göra i helgen? (Samma sak som du.) Är dina barn också sjuka hela tiden? (Vi har samma barn, duh!)

Nä, det föll inte i god jord. 

Ingen fredagsfika blev det heller. Vad är det här för arbetsplats egentligen? 


En tredje entreprenör i familjen?

10 mars, 2017

Igår berättade 5,5-åriga Stella om sin plan för framtiden. 
Hon ska gifta sig med sin förskolekompis M som hon är kär i och de ska driva ett hotell med djurpark. Eventuellt ska det vara ett djurhotell. Jag tänker att Kålmordens Kolmårdens vildmarkshotell nog går rätt bra (?) och att vi kan behöva ett här på västkusten. Föreslog grönområdet här i början av gatan och då sken hon upp. Då blir det nära hem till föräldrarna!

Tänker att Molly kan jobba som djurskötare där eftersom det har varit hennes plan sen fem år tillbaka (vid sidan av kortare perioder som simlärare och sångerska). 

Stella har även börjat skissa på sitt djurhotell. Hon är en riktig liten arkitekt som ni ser.

Tror att detta kan bli stort. 


Som om jag blivit dumpad

6 mars, 2017

Jag tänker att detta med att bli uppsagd pga arbetsbrist är litegrann som en skilsmässa. 

Man vet att relationen inte varit perfekt men man trodde att det ändå skulle hålla ett tag till. 

Men så kommer dödsstöten ur det blå och partnern vill göra slut. Man blir chockad och ledsen. Känner sig sviken. Måste ställa om hela sitt liv.

Sen börjar man tänka på friheten och att man kanske skulle föreslå en dejt med den där trevliga personen man haft ett gott öga för. Man ser en positiv men något oviss framtid.

Sen kommer bodelningen (och som tur är har jag fått jättebra hjälp av facket och sluppit förhandla själv!) och det diskuteras fram och tillbaka för att få till en bra fördelning. 

Man blir deppig och bitter när man inser att exet går vidare i sitt liv och gör roliga saker med andra personer. Man vill stänga av alla sådana bilder på Instagram men inser att halva bekantskapskretsen antingen umgås eller har umgåtts med exet och att man inte vill förlora dem för att slippa se vad exet hittar på.

Det känns som ett knivhugg i hjärtat när ens gamla kompis hjälpt exet att förhandla bort en ur sitt liv. Hur kunde hon! (Men det är ju hennes jobb.)

Exets mamma messar och beklagar sig och vill göra allt för att hjälpa mig i framtiden. 

Kompisen fortsätter hänga med exet och man har lust att säga åt hen att sluta med det bara för att jag inte kan göra det längre. Välj mig eller exet!

När skilsmässopapprena är påskrivna och nyckeln till huset ska lämnas in så bara gråter man, för nu är det så definitivt. Ingen återvändo! Och man fick inte vara med och bestämma själv. 

Man försöker fokusera på framtiden med sin nya partner men ideligen ploppar tankar upp på exet. Snurriga känslostormar av besvikelse, sorg, ilska och bitterhet. Varför var det tvunget att bli så här!?

Det hade varit lättare om jag gjort slut med exet först.

Ps. Jag har aldrig fått mitt hjärta krossat och har aldrig blivit dumpad av någon på riktigt så jag vet inte hur det känns. Men jag finner ändå en del likheter med vad jag har fått berättat för mig.


När ens unge blir religiös

7 februari, 2017

Stella, 5 år, igår:

– Gud finns!

– Va? Tror du på Gud?

– Ja! Han skapade världen.

– WHUT! Vem har sagt det?

– E (på förskolan)

Är det så här det känns för föräldrar när deras barn kommer hem och säger att de ska hoppa av skolan/är tonårsgravida/har gått med i MUF? ;-P

Vänliga hälsningar ateist och vacklande person med någon slags tro (som är långt ifrån kristendomen)

Ps. Har inget emot troende, är bara förvånad över hennes övertygelse när vi aldrig pratar om det hemma. 

Ps2. Hon tror inte ens på jultomten…


Stelmally

22 januari, 2017

Kan inte somna pga ska upp och resa om två timmar.

Ägnar mig därmed åt att hitta på bra hashtags till vår släktresa. Kanske barnens namn?

Stelmally? [Ställ-mall-y] (Stella-Selma-Molly.)

Hmmm… 

Bäst blir kanske mammas namn + 60 + Teneriffa? För vi har tre olika efternamn. Får rådgöra med syskonen i morgon…

Rimlig nattsyssla.


Freudiansk felsägning

12 januari, 2017

Jobbar hemma idag i samma rum som Fredrik. Vi lyssnar vi på hans musik och jag tycker att den för en gångs skull inte låter så gnällig som hans Dinosaur Jr-låtar. Ganska trivsamt till och med.

Efter en timme:

Fredrik: Vad gillar du min nya playlist?

Sara: *FREUDIANSK FELSÄGNING* Är det olika låtar? (tänkte säga olika band)

Jo, men, det var tydligen 38 olika band och de flesta hade bara en låt på listan vardera.

Han har alltså gjort en playlist med 38 olika indierockband som låter precis likadant! Jag funderade till och med på vilken artist det var vars skiva vi lyssnat på i en timme.

Ibland hinner det undermedvetna ärliga före när jag pratar… ^^


Hur gick det till?

10 januari, 2017

När man inser att man är dubbelt så gammal som ungdomarna i Skam…

Ps. Det sägs att det känns som att tiden går lika fort/långsamt mellan åldrarna 5-10, 10-20, 20-40 och 40-80. Kan ju förklara varför jag känner mig mittemellan 17 och 40… 

Ps2. En kollega till mig fyllde fyrtio år idag! Hon känns ju som max 37 sen flera år tillbaka… Det måste ju innebära att jag…snart är trettiofyra ååååår!


%d bloggare gillar detta: