Serier jag inte kan se

28 juni, 2017

Jag gillar ju science fiction, men jag är samtidigt högkänslig och vill inte se för mycket blod, våld, naket och psykologisk terror/”disturbing”-grejer. Jag läser det hellre i bokform, för då slipper jag se det i bild. Game of Thrones går bort. Varje scen jag råkat se innehåller antingen omotiverat naket eller avrättningar känns det som… ^^

I alla fall. Igår pratade Fredrik och svägerskan E om serien Westworld och sa att jag borde se den.

F: Du skulle älska den (pga sf).

S: Men är det inte mycket naket då?

E: Ja, men det är mest att de sitter nakna sådär och det är robotar. Man ser inte så mycket.

F: Det är iofs en del blod…

S: Men det går ju inte bra!

E: …och våld… 

S: Jag ska inte se den där serien! 

S: Finns den som bok? Nähä, okej, nähä. 

S: Jag skulle vilja ha en censurerad version! Typ stora svarta rutor över det känsliga. Att det står ”BAM!” och ”POW” när de slåss… 

F: Det är iofs en del psykologiskt våld också…

…meh! Varför föreslog de serien ens? 

Ps. Nä, men ärligt! När kan jag få se en censurerad version av Game of Thrones, Kill Bill och andra ”måste ses”?


Obehagliga undersökningar

27 juni, 2017

Idag lyckades jag äntligen ta mig iväg på det där cellprovet. Inte för att jag undvikit det pga obehag utan för att jag inte haft några tillgängliga dagar sen 5 maj (!). Har bokat om fyra gånger över nätet. (Senaste tandläkarbesöket sköt jag upp gång på gång i fyra månader!).

I alla fall. Idag så.

Var rätt spänd i väntrummet. Cellprov är ju inte det roligaste. Dels får man en massa svåra frågor som man inte alltid är beredd på som t ex ”när hade du din sista mens?” (tack snälla Clueappen, utan dig skulle jag ha noll koll), ”har du barn under 1 år?” (Tänka efter… nä, de är 5 och 9) och förra gången fick jag frågan om jag fött barn (inte den vägen blev svaret. Jag har haft barn i magen men snittat ut dem. Och graviditeter påverkar ju också snippan.) Körkortet skulle jag också hala fram snabbt.

Sen var det då dags att klä av sig och sätta sig i stolen. Känns alltid lika knäppt att ta av sig på underkroppen, sätta sig i en absurd stol och så ska nån glo in där. 

Men idag lyckades jag i alla fall lägga mig tillräckligt långt fram!! Det är det få livmoderbärare som klarar av verkar det som. 

Illustratör: Hej hej vardag

Själva undersökningen fick jag andas mig igenom. Smärtkänslig som jag är så gjordet det ont och var jätteobehagligt. Hur skönt är det när någon skrubbar ens livmodertapp med en tops? Urk!

Nu är det iaf tre år kvar till nästa gång. Phu.


Stella vill ha en bebis

17 juni, 2017

Förklarade för Stella att när hon och Molly är äldre så kan de vara hemma själva på lovet. Stella, 5 år, sa att då ska hon bli storasyster. Jag sa att hon aldrig kommer att bli storasyster eftersom hon då måste få ett lillsyskon först. Och det vill vi inte ha.

Stella blev besviken och ville absolut ha en bebis. Jag sa att jag var trött på bebisar och var nöjd med två barn. Stella började tjata om att få ett syskon. Jag sa nej.

Stella sa att pappa kanske kunde ta hand om bebisen själv. Jag sa att han nog inte skulle hinna med henne och Molly då. Stella brydde sig inte. Hon ville ha en bebis.

Sen undrade Stella vem som skulle göra bebisen när inte jag ville ha någon. ”Känner du någon med en ledig mage?” frågade jag, men Stella visste inte. 

Sen sa jag att man kan adoptera barn. Stella undrade om hon kunde adoptera ett lillsyskon. Nej sa jag. 

”Du kan ju ha kusinerna som syskon”, sa jag. (En av dem föds om några veckor.) ”Jag vill att bebisen ska bo hemma hos oss!” sa Stella. ”Men bebisar är ju så jobbiga”, sa jag. ”Du kan ju fråga pappa”, sa jag sen.

Sagt och gjort. Vid matbordet lade Stella an sin mest välartikulerade och älskvärda ton och frågade nervöst pappan om vi kan skaffa en bebis. Pappan sa nej. Stella blev besviken. Pappan sa att bebisar är jobbiga och att de kan leka med kusinerna istället. Stella protesterade. Bebisen ska bo hos oss!

Pappan sa att vi kan låna hem kusinbebisen till oss så kan Stella få passa den. Så kan vi lämna tillbaka den när sen bajsar och gnäller. Stella blev nöjd. 

Har även meddelat min svåger att vi kommer låna deras bebis ibland.

Så det löser sig bra det hära. 😅 Bara jag slipper fler barn.


Sluta förskolan, börja skolan

16 juni, 2017

Stella är nu i glappet mellan förskola och skola (tre veckor kvar till sommarlov). Igår var det sommaravslutning och avtackning av alla blivande skolbarn. 

Exakt fyra år tidigare var vi där för första gången som nyblivna kooperativmedlemmar. Föräldrarna har verkligen skiftat under dessa år. Så många har kommit och gått (vi bor i en utflyttarstadsdel eftersom husen är dyra och lägenheterna generellt små). Det är bara tre familjer som hängt med under dessa fyra år och två av dem slutar nu i sommar. 

Men vi har lärt känna många trevliga familjer och flera av dem kommer vi att fortsätta ha kontakt med och träffa.

För tre år sen var Stella med på sin första avslutning. Då tittade hon på hundar, plockade gräs och följde efter pedagogen när hon delade ut paket till de som skulle börja skolan. Igår fick Stella äntligen paket. Cirkeln är sluten.

Stella 2,5 år tigger paket (grå tröja):

Stella 5,5 år har äntligen fått paket:

Sommarsångerna var som vanligt en plåga eftersom barnen sjöng i varsin stämma. Inte många barn prickade rätt (inkl. undertecknads avkomma) och vissa verkade sjunga i en helt annan oktav. I år hade de dessutom spelat in en skiva som såldes för 20kr/st. Jag och pappan konstaterade att det får bli sommarens lyssning i bilen eftersom vi inte har någon cd-spelare i huset. När kommer skivan till Spotify?

Efter korvgrillningen var det dags för utslagstävling för de barn som fått alla rätt på poängpromenaden. Föräldrarna till de allmänbildade barnen skulle få en ballong runt benen och så var det pangartävling på gräsmattan. Jag höll nervöst andan när namnen räknades upp och kunde segervisst konstatera att vi lärt upp barnen bra (dvs. inte bra) när mina barn inte tillhörde de nio som fått alla rätt. High five! Där slapp jag en förnedring i centrum (Fredrik totalvägrade).

Men vi fick oss en skrattfest när övriga föräldrar dansade runt och försökte behålla sina ballonger.

Efter gårdsfesten begav jag mig till skolan för ett föräldramöte på Stellas nya förskoleklassavdelning. Var lite rädd för att jag skulle säga fel barns namn eftersom det känns så konstigt att Stella ska börja skolan. 

Men allt kändes bra, föräldrarna verkar trevliga (klart yngre än de i Mollys klass som är runt tio år äldre, fördelen med att vi fick Stella som 28-åringar istället för 24-åringar) och pedagogerna verkar bra. 

Molly hade en av pedagogerna när hon gick i nollan och en av de andra bor granne med oss. Vi tänker att grannen kanske kan ta med Stella till skolan varje dag så slipper vi lämna! ;-D

Den allra bästa nyheten var att de inte längre slår ihop klassen med ettorna när fritids börjar. När Molly gick i nollan-ettan var de plötsligt 40 barn på två-tre pedagoger efter halv två. Pedagogen sa att de hade vägrat ha det så och att det därmed blivit ändrat sen dess. 

Min fd granne och bekant vars son ska gå i samma klass kommenterade att Mollys klass måste ha varit testkaniner och jag lade till att det var vi föräldrar som fixat så att grinden mot baksidan kommit upp. Det var allmänt kaosigt i nollan-ettan när Molly började eftersom de inte hade haft åk 0-2 där tidigare (skolor som slogs ihop). Jag upplever stor skillnad i rutiner och organisation mellan detta och mötet för fyra år sen när Molly skulle börja. Skönt!

Så stora de blir, barnen. Det är lite läskigt! Men det ska bli kul med skolstart. Hoppas att hon ska trivas. 8 augusti kör vi! (Fritidsstart, skolan börjar 17e aug.)


Stellas förväntningar på skolan

17 maj, 2017

Sara: Hur känns det att börja skolan snart då?

Stella, 5,5 år: Roligt!

Sara: Vad ska bli roligt då?

Stella: Enhörningarna

Sara: Enhörningarna? Hur är de då? (Tror Stella att det finns enhörningar på skolan? Har hon fått helt fel förväntningar nu?)

Stella: Såna små som man kan leka med.

Sara: Jaha, du menar plastdjur. Vad mer ska bli kul då? (Förväntar mig svar som rasterna, klasskompisar, gympa etc.)

Stella: Plusplus! (Pysselmaterial)

Sara: Men det har ni väl på förskolan också?

Stella: Jo, men det ska bli kul.

Okej, så hon längtar främst till leksakerna då. Hmmm…


Finurliga barn

3 maj, 2017

Alltså barn, så fantastiska. 

Igår band Stella fast min vintagemjölkspann i ett hopprep och släpade runt den i trädgården och sa att det var en hund som hette Spanne. 

Lite senare uppgraderade hon till en gosedjurshund med rosetter i papper. I natt sov den i vår säng, fastbunden i rullgardinens snöre. 

Idag var det visasamling på förskolan och barnen släpade med sig alla möjliga leksaker. Stella packade sin ryggsäck men ville inte avslöja för mig förrän vi kom fram. 

Väl där visade det sig vara tre stenar och två pinnar samt ett par ”klackskor” (inneskor). Dessa pinnar och stenar alltså. ^^


När man är undantaget

12 april, 2017

Molly har haft sin två år äldre faster här hela dagen idag pga påsklov. När hon åkte hem blev M lite gnällig. Vi försökte hitta olika orsaker och provade sen med den grej som hjälper de flesta av oss i familjen: ”du kanske behöver vara själv lite?” (Med tanken att få slappna av och gå ner i varv.) Molly 9 år svarar:

”Nä, för jag är inte introvert!”

Ps. ^^ Härligt med medvetna barn som snappar upp de här sakerna. Vad bra jag hade mått av att få lära mig om introversion redan som barn. Det hade sparat mig en massa lidande. (Var runt 29-30 när jag fick lära mig mer om det.) Molly tillhör ju undantaget i vår familj.


%d bloggare gillar detta: