Önsketänkande

5 februari, 2018

Såna här utmattade dagar brukar jag intala mig olika saker för att hålla ihop.

”Jag behöver inte så mycket mat nu när jag bara vilar och sover. Det är okej att äta frukost vid elva och lunch vid halv fem…”

”Det är sol ute, men eftersom jag inte orkar stå upp så går det lika bra att se solen genom fönstret. Samma effekt som en promenad…”

”Jag får apdålig blodcirkulation när jag bara ligger ner hela dagarna. Men jag får ju i alla fall lite motion eftersom jag sitter upp när jag äter…”

”Jag är jättesömnig och det är bara två timmar tills jag ska hämta på skolan, men det räcker nog att sova en timme…”

”…och om jag inte vaknar ordentligt så kan jag ju ha flera alarm så att jag vaknar i god tid före hämtningen…”

Ehmmm…nej. Borde ha lärt mig vid det här laget.

Annonser

Dialektalt

4 februari, 2018

Lyssnar på en ljudbok där inläsaren säger BEEEEBIS. Som i att be. Det låter helt sjukt i en göteborgares öron. Samma sak med cheeeef med be-ljudet.

Sen vet jag att folk stör sig på att vissa stavar det med ä. Men det är ju för att det är det normala ett vanligt uttal.

Jag säger bäbis med samma ljud som bä bä vita lamm. Ingen jag känner säger beeebis.

Jag ljudar fram att det finns fyra varianter på bebis.

  • Beee (nasalt)
  • Be (kort e)
  • Bä (kort ä)
  • Bääh

Jag säger nr 3.

Misstänker att stockholmarna säger nr1.

Sen vet jag inte riktigt vad skåningar, nord- och mellan-norrlänningar, örebroare, gotlänningar osv. säger. Det finns kanske ännu fler varianter?

Men det gör liksom ont i öronen att lyssna på denna ljudbok. Kan inte riktigt förlika mig. Tur att jag bor i Göteborg iaf. (Här överdriver folk snarare åt andra hållet och vissa gôa gubbar och tanter säger typ pöse istället får påse osv.)


När jag lajvade Mumindalen

4 februari, 2018

I natt lajvade jag med ett gäng outklädda figurer från Mumindalen. Jag drömde att jag skulle föreställa kompis till Mumin men jag kunde inte komma på vad jag hette.

Jag var inte Sniff, för han var en klängig typ som skulle hålla på att dra i mig hela tiden (vänskapligt). Till slut fick jag säga att jag inte ville ha kroppskontakt med honom alls, särskilt inte som jag troligen har AST.)

Sen försökte jag komma på vem jag var. Googlade som en tok och försökte messa mitt Muminkunniga syskon.

Sen kom jag på att jag kunde byta och vara Tootiki istället. För jag älskar ju att vara barfota. Jag gick ut i vattnet och började prata om havet. Jag var som gjord att vara Tootiki. (Också Mumins kompis.)

St: Tootiki

Ps. Funderar lite på om det var Stinky som jag hade valt ursprungligen, men han är ju inte en helt genomreko person (brottslig) så jag vet inte… ^^


Bjuda hem folk när man har barn

4 februari, 2018

0 år: amma/mata/natta/trösta/leka/greja om vartannat. Kan sällan säga ratar hela meningar och är alltid distraherad. Om inte bebisen sover.

1 år: kan inte sitta still pga ett barn som river hemmet och plockar upp pytteprylar som hen försöker svälja. Vaken hela kvällen eller jättebesvärlig att lägga.

2-4 år: barnet vill ha all uppmärksamhet (om hen inte mutas). Vill helst inte lägga sig om gästerna är kvar. (Vi lät gästerna gå ut i trapphuset och låtsas gå hem när vi skulle natta Molly och sen smög gästerna in igen och var lågmälda tills Molly somnat.)

~5-8 år: barnen blir glada av en egen myskväll i annat rum och stör inte om de mutas med popcorn och dricka. Kräver dock en lång, tröttsam läggning.

~9+ för äldsta barnet: barnen kan mutas att LÄGGA SIG SJÄLVA om man säger att de får vara uppe lite extra. Detta fantastiska har hänt flera gånger nu och innebär bara ett kort avbrott för tandborstning och omstoppning/lösning av konflikter kring vilka lampor som ska vara tända. (De somnar i samma säng så bär vi över dem.) Nackdel: får kanske vänta till 21-22 eller senare innan man får ta fram de goda snacksen som barnen inte ska äta. ^^

Det är verkligen så att ens liv och frihet återvänder bit för bit. Hela livet förändrades när ungarna föddes, men det blir ju faktiskt mindre och mindre omvårdnad även om det inte känns så i början…

Idag tog vi t ex det stora steget att låta barnen bada i badkaret när vi inte var på samma våning. Vi tänkte att de nog kan klara att rädda varandra om de otroligt nog skulle slå i huvudet/svimma och hamna under vattnet… (de är 6 och 10 år). ^^

Freeeeedom!


När det går för fort i föräldraskapet

3 februari, 2018

De första åren går allt så snabbt och barnen lär sig nya grejer månad för månad.

Men sen från 6-7-årsåldern bromsar utvecklingen och nya lärdomar kommer långsamt. Lära sig simma, torka sig på toaletten, läsa, gångertabellerna, engelska, träslöjda osv. Man hänger med lite bättre.

Men sen börjar ens tioårings kropp plötsligt visa pubertetstecken och man blir helt chockad igen. Whut? Är det redan dags för detta? (Sen jämför man med sig själv i den åldern och inser att det är rätt normalt, hon är kanske ett år före mig i utvecklingen.)

Och Stella börjar visa nya sidor, hon har blivit så intelligent, skojig och påhittig på sistone. Samtidigt är hon eftertänksam och ställer väldigt relevanta frågor.

Igår berättade jag om hela mänsklighetens utveckling för henne och om hur människor bor i olika delar av världen och genom tiderna. Jättekul att hon förstår konceptet jägare-samlare och jordbrukare samt varför det monetära systemet infördes. (Jag är historienörd.)

Jag tycker att 6-10-årsåldern har varit den bästa åldern på barnen. De är så roliga i den åldern. Jag föredrar barn från 4+. De ska gå att prata med och klara hygienen lite bättre. Vi får se om 11-12 också är kul (troligen) och om tonårstiden blir HELL så som alla säger.

Får trösta mig med att när jag har en 14-åring så har jag även en lättsam 10-åring iaf. De går nästan omlott i puberteten så att jag slipper två hormonistinna barn samtidigt. (13 och 17 år, 14 och 18 år, 15 och 19 år osv.) Sen vet jag inte exakt vilka åldrar som är värst i allmänhet, men jag var som mest ombytlig och identitetsförvirrad när jag var 14-15. Mer stabil igen som 18-åring även om hjärnan inte växte klart förrän vid ca 21 års ålder.

Det är lite läskigt att äldsta barnet träder in i tonåren snart. Mens, bh, deo, alkoholdebut, attraktion till andra, humörsvängningar, trotsande (inget nytt iofs), festivaler, fester, Magaluf, inpyrt rum med dygnet runt-spelande, böjd rygg, mumlar på tilltal, brustet hjärta, internetdejter, utseendehets, ha egna pengar osv.

Jag är inte redo för detta!


Kanarieöarnaresan 2018 i siffror

31 januari, 2018
  • Antal motionspass: 1 st familjeyoga för mig och Stella, 1/2 pass vattengympa (Fredrik körde två vattengympapass, några löpturer och massa extra promenader).
  • Antal övriga Sunwing-aktiviteter: 1 st spontan Splash & Fun för barnen i poolen
  • Antal poolbad för mig: 3 ggr (F och barnen badade ca 8-9 ggr)
  • Antal donuts ätna: 7-8 st (en varje morgon)
  • Antal orter besökta: 6 st (Las Palmas, Arguineguín, Maspalomas, Mar de Anfi, Playa del Inglés, Puerto de Mogàn).
  • Antal fotbad i havet: 3 st
  • Antal kvällsshower sedda: 3 st (Molly såg 4 st, vi missade en pga vråltrötta.)
  • Antal photoshoots med Lollo: 1 st
  • Antal gånger vi besökte affärer med (enbart) importerade produkter från Kina: 9-10 ggr.
  • Antal schackspel vunna: 3 st, antal schackspel förlorade: 3 st (antal schackspel där jag fejkade mig dålig så att Molly skulle vinna: 1 st)
  • Antal sushi-bitar Molly åt när restaurangen hade Asien-tema: 40 st små rullar. (Hon har pratat om detta sen förra besöket för två år sen.)

En annan sak Molly pratat om är den stora ödlan i buren som jag och Fredrik inte minns. Men när vi gick på strandpromenaden vid Maspalomas så visade Molly oss det inhängnade området. Det var dock ingen ödlebur utan ruiner efter hus byggda av den första kanariska befolkningen, guancherna. Sen råkade vi tydligen se en ödla där också, vilket vi även gjorde i år. ^^


Jag när jag flyger

29 januari, 2018

Den där personen som står upp i mittgången och stretchar – det är jag.

Hon som går på toa minst 2-3 gånger på en 5-6-timmarsflygning – det är jag. (Skönt avbrott – dricker mycket.)

Hon som snålar och inte köper dyr dricka är även det jag. Men största anledningen är ju att jag blir bubblig i magen av kolsyra och ändå vill ha vatten och det har jag med mig. (Och familjen köper cola.)

Jag är även den som tar av sig skorna, byter sittställning hela tiden och viker in ena foten under sig.

Alla andra bara lägger huvudet lite på sned och så sover de. Jag köpte en dyr uppblåsbar kudde med andningshål så att jag ska kunna sova framåtlutad. Men det verkar som att jag inte kan somna om bröstkorgen är upprätt, så ja…

Nä, att sitta still på en trång yta i många timmar är inte min grej. Jag får ont i kroppen av det. Blir grymt rastlös. En dröm vore såna där första klass/privatplan med vilobädd/säng. Det skulle funka för mig.

Men i år har jag ingen ångest/oro i alla fall. Det är en enorm förbättring. Jag var bara alldeles geggig i huvudet av sömnbrist (sov 2-3h och väcktes 3.30) på ditvägen och lagom geggig på hemvägen.


%d bloggare gillar detta: