Gå på fest i sista minuten

17 juni, 2018

Jag var ju först sjuk med hög feber och muskelvärk i två dygn. Sen gick febern ner och det visade sig att jag troligen har halsfluss. På fredag-lördagen var det svårt att svälja pga smärta, men jag blev lite piggare så i sista stund bestämde jag mig för att gå på syskonets Ls 30-årsfest.

När det var 1,5h kvar började jag således med presentkortet som L skulle få från hela familjen/släkten. Vi skulle ge pengar till en tatuering och eftersom pappa skämtat om att vi därmed krävde att få vara med på själva motivet, så målade jag ett förslag… ^^ (Är förvånad över hur bra man kan känna igen alla i familjen med bara runda ögon, hår och såna små detaljer.)

Efteråt skickade jag de två skisserna till de motiv som inte fick lika många röster:

Tycker att L borde tatuera in allihop. I svanken… ;-P Nä, men det verkade ha varit en lyckad present! (L har nåt tiotal tatueringar.)

I alla fall. Och när det var nån halvtimme kvar så var jag klar med kortet och satte igång med att packa och byta om. Bra tidsfördelning: 1h rita kort, 30 min resten…

Barnvakten hade redan kommit så jag, Fredrik, pappa och A sprang runt och försökte få klart maten som vi skulle ha med (knytkalas), byta om, hitta tejpen, packa in en present osv.

Tur att klänningen var ren. Jag är alltid en sån där som ställer mig framför garderoben när det är en kvart kvar och typ ”den hade jag sist så då får det bli den andra” (har nog fyra festkläder tror jag). Smörjde mina torra ben i bilen, tog ett armband på mig (FEZT!)… (Jag är ju inte så mycket för smink (aldrig), hårfix eller smycken (numera)).

Jo, jag sladdade även in till barnen och ropade ”fort! Rita ett djur med en partyhatt!” och langade fram kuvertet. Stella förbarmade sig och ritade en liten katt med partyhatt. Jag säger ju det, nu är det PARTY! (Ovanstående berättade jag även inför hela kalasgänget vid paketuppningen. Hoppas att det inte var olämpligt!? (Så svårt att räkna ut vad som är det som autist.))

Okej, min vi var där i ok tid.

Satte mig i ena hörnet för att minska ljudvolymen och L hade som påläst introvert ordnat ett mycket introvertvänligt och autismvänligt party. Låg volym på musiken, inga blinkande lampor, inga påtvingade aktiviteter eller pinsamheter. De flesta gästerna var Ls kompisar där merparten var lågmälda och introverta. Inget påtvingat mingel för min del vilket sparade en massa energi. Jag hängde med mamma och pappa och deras sambos, F och syster A.

Till quizet sa L att vi inte skulle bli uppdelade i lag eftersom vissa inte uppskattar att prata med okända (räcker upp handen), så vi fick bestämma lag själva. (Så jag var i samma lag som mamma, hennes sambo och F.) Skönt!

En rolig fråga på quizet var vilket smeknamn L hade som liten. Grodan, Grisen eller Pluppen. Grodan var ju syster A och Pluppen hade jag aldrig hört. Grisen däremot hade jag ett mycket svagt minne av… Men mamma trodde mig inte så de svarade Pluppen.

Efteråt avslöjade L att det var Grisen. Mamma, pappa och syster A förnekade detta bestämt medan jag sa att jag ”kanske minns detta?”. Alla tittade på mig och undrade varför… och jag minns inte! Men L lystrade ju på Grisen så…eh… Men det blev lite roligt. Kul när L minns något så tydligt som övriga förträngt, inkl. jag. Ingen fick nog rätt på den frågan tror jag…

Jag var kvar i fyra timmar innan jag kände mig trött och dränerad! Det är riktigt länge för att vara jag.

Idag är jag trött, men inte extremtrött. Hade ”budgeterat” för vilodag igår på dagen, idag och ev. följande tre dagar om det behövs. Och det var det helt klart värt.

Grattis L! Välkommen till den här sidan av sträcket (30+).

Annonser

När jag inte vet om jag drömmer eller ej

17 juni, 2018

Det är lite intressant att när jag drömmer att jag är på en loppis och hittar 80-90-talsponnyhästar så inser jag alltid att jag drömmer. Men jag vill så gärna att det ska vara sant att jag börjar dividera med mig själv. Typ:

– Nä, men det här känns så verkligt! Det här kan inte vara en dröm.

– Jamen, hallå! Hittade du just en låda My Little Pony? Det måste vara en dröm!

– Det skulle väl kunna hända på riktigt eller?

– Men hur ofta är jag på loppisar då nu för tiden? Typ aldrig!

– Ja, iofs… Det är nog en dröm… (besviken)

Människor köper särskilda prylar med blinkande lampor eller tränar sig att nypa sig i armen ofta för att börja göra det i drömmarna också för att förstå att de drömmer. De vill lära sig lucid dreaming för att kunna bestämma sig för vad de ska göra i drömmen.

Jag behöver inga sådana signaler, det räcker med ponnysar. När ponnysarna dyker upp, då vet jag. Då kan jag flyga ut från loppisen. (Det enda jag brukar komma på att jag ska testa när jag drömmer är att flyga, så jag flyger. Det är svindlande.)


ÄNTLIGEN svalt

5 juni, 2018

När man efter en månad med 26 grader+ (i ett dåligt anpassat land) plötsligt får känna på 18 grader:

  • Andas luft som inte är varm
  • Slipper ha med kylklamp och solfjäder för att inte bli överhettad på promenader till skolan
  • Kunna vara i solen före 18
  • Ha långbyxor (som viks upp vid behov)
  • Frysa lite i skuggan i hängmattan istället för att det är det enda ok stället att vara på i hela huset/trädgården
  • Slippa sova med full fläkt på sig hela natten
  • Kunna ha öppen dörr så att huset blir svalare istället för tvärtom
  • Slippa två lakan upphängda för vardagsrumsfönstret samt neddragna rullgardiner för de andra
  • Slippa äta salta kex/resorb pga risk för solsting/vätskebrist (trots dricker mängder)
  • Slippa svett som rinner nerför pannan jämt
  • Slippa kylklampar innanför tröjan när man spelar dataspel i källaren
  • Slippa fläkta sig oavbrutet med solfjädern om man råkade välja toan på övervåningen istället för i källaren
  • Kunna vara under parasollet på altanen (söderläge, vindskyddad)
  • Känna känslan av kyla
  • Kunna promenera dagtid!

Det känns som att jag plötsligt fått tillgång till hela naturen/området och inte bara de skuggiga områdena eller på kvällstid.

Snälla, 20-22 grader är perfekt sommartemperatur (enligt mig).


Prickig

26 maj, 2018

Hör folk prata om att få söta små fräknar på näsan när sommaren kommer.

Vadå, blir de av med sina fräknar sen?

För egen del innebär ett liv delvis utomhus sommartid en evig tillströmning av nya fräknar. Ni ser ju t-shirt-kanten…

Jag tänker att jag i 60-årsåldern bör ha nått stadiet där det knappt finns någon yta kvar så att huden är nästan jämt brunfärgad året runt… hmm…

Ps. Jag har alltid sagt att jag inte kan bli brun, men de senaste åren har jag faktiskt fått lite brunare hy på sommaren. Detta pga utevistelse typ alla dagar utan spöregn mars-september (pga sjukskriven och har trädgård). (Men jag är mestadels i skuggan.)


Oops…

23 maj, 2018

Kanske var det så att jag tog av mig skorna när jag var ute och sprang förut…

Skorna kändes så osköna att springa i. Skor är rätt oskönt i allmänhet tycker jag. Vill ju helst vara barfota.

Hoppas blåsorna försvinner snart…

Ps. Det går utmärkt att springa barfota, men fötterna behöver vänja sig lite i taget. Jag har gått barfota utomhus i nån månad nu, men cirka 1 km barfotalöpning var lite för långt att starta med. (Sprang 1,6 km totalt.)


Perfekta stugan…typ…

21 maj, 2018

Hittade bästa stället. Superbilligt, ok avstånd, ok skick, ligger mitt i skogen, nära sjö (Fredriks krav), 22 kvm, 2000 kvadrat tomt.

Kolla läget!

Men så var det ju det att det inte finns toa, avlopp eller vatten (bara brunn). Men det går ju att lösa på ett eller annat sätt (med vattentank, mulltoa osv.).

Ett större problem är dock att bilvägen inte går ända fram. Man måste gå 800 m in i skogen för att nå huset. Hmm…

Men det går ju att lösa det med… ^^

Men nja…

Vi kikar nog vidare.


Skolbarnsåldern – den bästa åldern på barn?

19 maj, 2018

Skolbarnsåldern (~7-11) får alldeles för lite kredd och uppmärksamhet tycker jag. Dessa barn är ju helt fantastiska.

Det snackas alltid om småbarn och tonåringar, men däremellan får man ju faktiskt många år då man som förälder kan vila upp sig. (Ungefär som andra trimestern i graviditeten… ^^)

Skolbarnen är enkla i drift, ge dem en gamerdator och/eller mobil, skicka iväg dem på laserdome/airhop/dylikt och sätt dem i nån aktivitet så är de nöjda. Se gamla äventyrsklassiker med dem på filmkvällar och ge dem ett lagom lättskött husdjur (rekommenderar gerbiler!).

De är väldigt tacksamma att ha hemma. De fixar sina egna mellanmål, lägger sig ofta själva, kan ibland gå hem till kompisar själva och/eller till och från skolan. De kräver ingen särskild mat och äter en inte ur huset (än!). Samtidigt lyssnar de (ofta) på en och följer regler. ”Du kan inte bestämma över mig” funkar inte riktigt ännu.

Inga pubertetshormoner, oftast inga trassliga kärleksrelationer och de skvätter inte sand i sandlådan längre. De tvingar inte ens med en till lekplatser längre.

Man kan spela spel på lika villkor, de lär sig engelska och läser bra och behöver generellt mindre hjälp i livet. Vilket alltså ger mer tid över till roliga aktiviteter och den gyllene egentiden.

Finns det då några nackdelar med denna glittrande åldersgrupp? Jo, de behöver hjälp med läxorna. De behöver lära sig att sköta sin hygien (först den vanliga och sen det som tillkommer i tonåren). De kanske inte kan ta sig till aktiviteter och kompisar som bor längre bort och kräver en del skjutsande/lämnande. De är i mellanåldern då de både kräver leksaker (platskrävande) och dyra tekniksaker och har oftast ännu inte börjat önska sig den lätta presenten pengar.

Men i jämförelse med bajs-som-sprutat-upp-på-ryggen-blöjbyten och klockan-är-02.20-och-min-fjortonåring-svarar-inte-på-mobilen-fredagskvällar så är ju skolbarnsåldern en allt igenom lättsam period.

Länge leve skolbarnen! (Jag har knappt 2,5 år kvar tills min äldsta unge blir tonåring och mitt yngsta blir skolbarn i höst.)


%d bloggare gillar detta: