Samma läge varje gång

22 januari, 2019

En ganska rolig grej är att vi konstaterat att vi har haft exakt samma utsikt från loftgången till detta hotell varje år.

Det innebär att vi bott i exakt samma rum fast på tre olika våningar. 316, 516 och i år 716. (Så vi satsar på 816 nästa gång vi åker hit. ^^ Högre upp kommer vi ej.)

Nu kan man ju tro att det inte finns så många ”Enrumslägenhet FAMILY, balkong med havsutsikt, separat sovdel. Enrumslägenhet för 4 personer, varav två vuxna i bäddbar soffa.” på det här hotellet, men det finns faktiskt 27 st av 252 lägenheter.

Så chansen att vi skulle få exakt samma läge fast på tre olika våningar var ju inte så stor. ^^

Men vi trivs ju bra här. (Och anledningen till att vi åkt till samma hotell tre gånger är ju för att vi vill åt den uppvärmda poolen. Dessa är alltid uppvärmda till minst 25 grader vilket brukar bli 28-29 grader när solen ligger på. Vi var på Tui för fem år sen men deras pooler är bara 22-23 grader och det var omöjligt för mig och Stella att komma ner i dem. Detta pga att det är runt 20-22 grader i luften här. Om det hade varit 30 grader hade det varit svalkande. Nu är det bara kallt.)

Annonser

Mitt stoltaste ögonblick

21 januari, 2019

Igår var vi i en affär här på Kanarieöarna och kassörskan sa: ”un bolsa?” och jag förstod!

Un bolsa finns inte i mitt aktiva ordförråd, men jag lyckades dra mig till minnes att det betyder ”en påse?” på spanska.

Så jag sa ”sí”.

Nu kanske man kan argumentera för att det är att förvänta sig när man står i kassan, men jag var som vanligt förvirrad, distraherad och överstimulerad av inredningen och att jag ens hörde vad hon sa var ganska fantastiskt (auditory processing disorder).

Så jag tänker vara stolt. Jag kan lite spanska nu! (302 +ca 90 dagar i sträck på Duolingo). (Förstår det mesta av innehållet på skyltar men pratar inte mycket.)


Köpa kläderstressen

14 januari, 2019

I natt sover jag i lägenheten. Det var över två månader sen sist pga olika anledningar. Har inte haft ork att åka in till stan, men nu behövde jag verkligen lösa några saker och en timme idag och en i morgon innan jag ska hem känns görbart. Två timmar på raken + restid = not so much.

Jag har varit helt uppstressad i flera dagar över att jag inte har några ”utanpå-tröjor” att ha med till Kanarieöarna på lördag. Alltså tröjor man kan dra över en t-shirt men som inte sitter tajt så att man kan ha dem några dagar innan de stinker. Typ kofta/munktröja.

Jag har haft två ett tag nu som jag hade med mig förra året. Men den ena krympte. På riktigt. Den blev cirka en decimeter kortare i midjan och i ärmarna. Inte på en gång, utan lite varje tvätt så att jag knappt märkte något först. Skumt! Nu har Molly fått den.

Den andra hade jag använt så mycket att den blev spröd på ärmarna att började trasas sönder. Försökte laga gliporna i tyget, men efter nästa tvätt var det hål bredvid lagningen igen. Den har gjort sitt helt enkelt. Tyget var slut.

Så jag var helt enkelt tvungen att köpa några utanpåtröjor eftersom kvällar och morgnar på Kanarieöarna är svala/kalla (16-18 grader).

Och deadlines och shopping är två saker som stressar mig enormt. Mår så dåligt när det inte finns någon bra reservplan utan bara ”nu gäller det”.

Att låna kläder av t ex Fredrik skulle inte funka, för jag fixar inte att ha andras/begagnade kläder. Bacillskräck typ, trots nytvättade. (Fobier/aversioner är inte alltid rationella.)

Men trots all vånda så fixade jag det. In-ut på 25 minuter med munktröja, collegetröja och träningströja med dragkedja. Yes!

Och eftersom det var rea på rean så kostade dessa tröjor 75-100kr styck. Helt sjukt. Köpte även en ryggsäck till mig själv till 75% rabatt. Flax. (Har letat efter en lagom stor ryggsäck med ungefär det här utseendet i över ett år!)

Många blir ju glada och får kickar av att shoppa. Själv får jag bara ångest av det. Vågar knappt titta på prylarna efteråt av rädsla för att det ska vara dåliga grejer så att jag måste lämna tillbaka.

Jag lämnar ju sällan tillbaka eftersom jag typ aldrig spontanköper nåt, men rädslan finns där.

Jag har en väldig respekt för pengar (läs: snål) och jordens resurser och vill inte äga saker som inte används och älskas, så är noggrann med vad som får komma in i vårt hus (är även minimalist).

Och att då skynda mig att köpa kläder pga superstressad, ångestfull och framför allt SVETTIG* är en dålig kombo med att göra noggranna köp. Så jag bara hoppas att det blir bra innan jag rusar ut ur affären.

* = varför är det alltid så varmt i affärerna samt när jag varvar upp? Idag tog jag bara t-shirt och jacka (ej tröja, mössa och vantar) och ändå fick jag släpa runt på jackan i armen tillsammans med alla plagg jag skulle prova. Står alltid där och torkar svett ur pannan vid kassadisken…

Ja, jag vet, jag har problem. Det hänger ihop med min psykiska ohälsa. Före utmattningen kunde jag gå i affärer utan problem. Ska prata mer om detta med psykologen i morgon.

Men jag antar att det hänger ihop med att jag måste vara snabb innan min lilla energi tar slut och det får inte bli fel, för jag har inte fler chanser pga den lilla energin.

De första två åren försökte jag följa med på saker trots att jag var jätteutmattad. Då åt jag godis för att få en energikick. Fick många dåliga erfarenheter av att handla med utmattning och dessa hänger kvar.

Och sen har vi ju autismgrejen också. Målade och skrev så här efter förra gången jag var tvungen att gå in i en klädaffär (i november!):

What do we have here? It is a night club, right? No, this is an ordinary clothes store according to me and probably some other autistics/people with burnout brains/overstimulated people.

I was going to buy leggings, washing bags and socks the other day, but I swear they had tried to hide the leggings and washing bags…

I had to walk several rounds through the store looking for it. And the lights felt like disco lights and there were people everywhere, music and so many colours and messages on all of the signs. BUY ME!

I get totally stressed out in most shops. I could handle it better when I was younger with more energy, but the stores have always made me sooo overstimulated.

I guess there are less crowded stores with less stimuli, but they tend to be the very expensive shops.

So nowadays I mostly shop online, or I do a quick in-and-out and then go to rest my poor brain.

I have not been at a night club in like 17 years, but I think I would prefer it since you are ‘only’ supposed to dance and have fun there, not making decisions and being careful looking at prices and sizes.

Most stores stresses me out completely. (Luckily, I am a ‘minimalist’ only buying stuff when something broken must be replaced or things that are missing at home.)” (Pebbel Art)

Nä. Jag köper ju allt jag kan på nätet, men just kläder är svårt för det är jobbigt att skicka tillbaka.

Men nu har jag några tröjor att ersätta de gamla med iaf. Bra det.


Helgmorgnar med barn genom tiderna

12 januari, 2019

Bebis 0-3 mån:

Vad är helg? Vad är morgon? Dygnet är cirkulärt och man är vaken några timmar i stöten dygnet runt.

Bebis 4-12 mån:

Snälla somna om, här – amma lite till. Jag orkar inte gå upp redan när du väckt mig fyra gånger denna natt.

1-2 år:

Fullt ös medvetslös medan den andra föräldern sover i annat rum med öronproppar. Akta trappan, akta katten, rita inte på väggen.

3-4 år:

Bolibompa/Babblarna på paddan i två timmar medan ögen går i kors tills klockan är nio (eller sju?) och man får byta med den andra föräldern. Varannan helgdag får man ta första passet.

5-6 år:

Kan slumra lite i soffan medan ungen kollar på Bolibomba. Hen river förhoppningsvis inte inredningen eller äter upp de överblivna godsakerna i översta köksskåpet.

7-12 år:

Sätter ungen framför dator/padda/mobil, säger ”väck oss inte!” och går och lägger sig igen. Blir väckt fyra gånger. Men ändå – soooova!

13-19 år:

Går inte att få liv i ungen. Hen sover till 13.30 på helgerna och mumlar och grymtar resten av tiden. Sovmorgon varje helg. Äntligen!

20 år+:

Ungen har flyttat hemifrån, men man kan ändå inte sova ut på helgen pga har blivit gammal och fått ett mindre sömnbehov. Vaknar därmed klockan 06 veckan runt… (ok, kanske inte direkt när ungen flyttat om man inte fick barn i sen ålder, men ni fattar.)

Ps. Vi är i stadiet 7-12 år och det fungerar rätt bra eftersom det är pappan de väcker vid behov. ^^ Men jag längtar tills barnen kan gå upp själva. Så tröttsamt att behöva väcka sig själv för att väcka dem och sen försöka somna om (eftersom våra barn är kvällsmänniskor och direkt vrider på dygnet om de får tillfälle. Måste väckas halv åtta veckan runt för att inte skolan ska bli lidande). (Barnen är 7 och 11 år. Snart lär stora börja ta eget ansvar = ständig sömnbrist.)


7 januari, 2019

Molly: vad längtar ni mest efter på Kanarieöarna?

Jag: majsen

De andra: majsen?

Jag: alltså, massa sallad varje dag!

Det är ju vanlig burkmajs, men den där grejen med att det finns mängder med goda grönsaker i buffén varje dag och att jag slipper hacka (jag hatar att hacka!). Sååå värt! (Jag vet att de flesta lunchrestauranger har salladsbufféer men jag äter ju aldrig lunch ute pga sjukskriven.)

Nä, men jag längtar efter att få gå i vattenbrynet, ljuset, slippa städa/fixa, få mat, sol och lagom värme, osv.

Om det hade funnits en resort i Sverige med bra buffémat som kräsna barn gillar, pool med vågmaskin och sandstrand, värme och rejäla solliknande lampor så hade jag åkt dit.

Nästa år vill F åka nån annanstans, buu! Vadå, 6 år till Kanarieöarna på raken är väl ingenting? ^^

Vi får se vad det blir. Är ju rätt begränsade pga min flygrastlöshet och oro för jetlag (var groggy i två veckor när vi åkte till Kina i en vecka). Dessutom fixar jag knappt över 25 grader varmt. Så det är ju lite klurigt.

Men funderar på platser som Dubai, Gambia, Sydafrika, Kap Verde och Japan (varav Japan inte stämmer in på mina krav pga långt bort). Vill helst inte åka till en storstad förrän jag orkar promenera och inte är utmattad. Och det kräsna barnet behöver lära sig att äta annat än Hälsans köks sojakorv (bara det märket!) och pannkakor typ.

Men vi får se.

Knappt två veckor kvar till majsen nu.


Klibbighet

20 december, 2018

En grej som tog många år för mig att förstå var när jag som tonåring läste i nån tjejtidning att det är skönt att smörja in kroppen. ”Din kille kommer älska att ligga nära dig i sängen sen.”

Jag kunde bara inte förstå hur det kunde vara mysigt att ligga helt inklibbad i sängkläderna och känna hur benen fastnar i lakanet. Huuuuu! (Hatar att vara kladdig, särskilt om händerna.)

Funderade över det då och då under många år tills jag insåg att de inte menade klibbiga salvor utan typ bodylotion som går in i huden snabbt. Den sköna känslan skulle vara len hud, inte klibb.

Phu. Inte jag som var konstig så som inte uppskattar kladd? ;-P

Ps. Hatar att smörja mig pga kladdet. Undviker in i det längsta på vintrarna pga måste gå runt halvnaken och frysa tills benen eller armarna är helt snustorra. Vill inte klibbiga fast i byxorna eller tröjan. Huuu!

Ps2. Måste smörja händerna varje dag vintertid och får sitta med händerna i luften tills det torkat. Så irriterande. (Somrarna är bättre.)

Ps3. Duschar inte så ofta och länge och blir därmed mindre torr i huden än många andra. (Tvättar mig dock varje dag.)

Ps4. Läs gärna boken Huden av Yael Adler. Hon säger bl a att huden förstörs av olja och att man inte ska tvätta ben/armar och liknande med tvål varje dag om de inte är exceptionellt smutsiga. Vatten löser upp svett och smuts bättre än folk tror.

Ps5. Skoja bara. Inga fler ps nu.


Mobilöverraskningar

19 december, 2018

Ibland lånar Stella, sju år, min mobil. Alltid lika kul att titta i bildsamlingen vad hon hittat på…

Igår sjöng hon t ex alternativtexten till ”tänd ett ljus”, dvs. ”Tänd ett hus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…”

Sen hade hon tydligen illustrerat sin sång så här fint. ^^

🙂


%d bloggare gillar detta: