Födelsedagsveckan

13 oktober, 2017

Det är den 13e oktober och jag har tagit mig igenom barnens födelsedagar med bravur. Att fira sina barns födelsedagar ska väl inte vara så kämpigt, och nä det är det inte rent energimässigt, men dessa dagar är årets mest efterlängtade för barnen, så det är viktigt att allt blir rätt.

Det ska vara bra presenter, chokladboll på morgonfirandet, önskemiddag (Molly: köpepizza, Stella: pannkakor) och film/myskväll. Tre släktingar ringer och grattar/pratar med födelsedagsbarnet och sen vill jag helst vara närvarande med barnet på eftermiddagen och inte vara sängliggande. I tisdags lärde jag Molly att bygga Warhammerfigurer och idag pusslade och pärlade jag med Stella.

Så på så sätt är det skönt att det är över och att det gick bra. Att barnen blev nöjda.

Jättefint tåg som Molly gjort i slöjden. (Hjärtemojiögon)

I morgon väntar bio+hamburgerrestaurangskalas för Stella och tre kompisar och längre fram blir det nog biokalas resp. LAN för Molly.

Hon skulle faktiskt haft biokalas i söndags, men ingen av de tre gästerna svarade! När hon påminde efter att tiden gått ut så kom det fram att barnen inte ens visat sina föräldrar lappen. Och det var fortfarande ingen som hörde av sig så vi ställde in. Så det var lite surt.

Men som sagt, hon får bjuda en vän på bio och ha LAN med sina två kompisar + en internetkompis istället.

Sen ska vi träffa min släkt på museum, men det blir i november. Det är alltid så mycket i oktober + att flera släktingar jobbar helg så det fick bli en månad senare. Men äsch. Släktkalaset för Fredriks släkt var förra lördagen föresten.

I år har vi roat oss med att göra reenactments från BB-tiden. Så här såg jag och Molly ut för 10 år sen resp. i tisdags.

Och här har vi jag och Stella för 6 år sen resp. idag.

De har växt lite… (och jag med förstås. Fatta att det är tio år sen jag blev förälder!)

Annonser

Målsättning energibalans

11 oktober, 2017

Appropå förra inlägget om det med energibalans så tänker jag sätta upp ett mål som jag kan jobba mot.

Om vi tar de 2,5 sista månaderna detta år och säger att jag ska ha ”skedar kvar” hälften av dagarna (så kan jag senare jobba mig upp mot 2/3 av dagarna). Det känns rimligt och då kommer jag att spara en massa energi.

Så här har det sett ut hittills under 2017.

Bortsett från maj och september har resultatet varit uselt. Men inte ens dessa två lugnaste månader har jag kommit upp i hälften av dagarna.

Så nu lägger jag in stöten… genom att inte göra så mycket. Alltså satsar på att inte satsa så mycket. Sakta ner. Säga nej.

Det är ju inte helt lätt att styra eftersom många saker som jag inte kan påverka också sker. Men jag ska försöka hålla så pass luftigt i schemat att det inte spricker när något obligatoriskt kommer.

Blir ju spännande sen i juletid… Men får tacka nej så mycket som möjligt helt enkelt och prioritera vårdbesök. Tur att de flesta fyllt år nu i alla fall.

Ps. En positiv grej med min troliga AST är att jag är jäkligt principfast och har stark självdisciplin. Har jag väl bestämt mig så är jag mycket svår att rubba. I detta läge är det ju tyvärr inte bara jag som bestämmer, men jag ska göra mitt bästa.


Istället för tandtrauma

10 oktober, 2017

Varning: läs ej om du har tandläkar/tandskräck.

Igår var vi hos tandläkaren för tredje gången på en månad. Stella skulle laga en tand och dra ut en annan som mystiskt nog gått sönder.

Vid första tillfället var tandläkarna helt chockade över att inget syntes för 1,5 år sen och att tanden nu hade gått av till hälften. Igår sa tandläkaren att det inte kan vara pga karies. Men någon annan förklaring fick jag inte.

(För säkerhets skull har vi gått över till eltandborste och vi är supernoga med 2×2 minuter varje dag, Stella har fått en tandkräm med extra flour på recept och vi har stenkoll på småätande, undviker sura och söta drycker in i det sista (kolsyra, citronvatten, saft osv.))

I alla fall.

I torsdags var Stella där på informationsträff om vad som kommer att hända. De visade alla steg på en gosedjursdrake med tänder i munnen.

I går hämtade jag Stella på skolan och hon såg rätt blek ut. Men jag pratade med henne och bekräftade hennes känslor.

Allt gick bra fram tills hon satte sig i tandläkarstolen. Då såg det ut som att hon skulle kräkas/svimma/få ett ångestanfall. Jag riktigt såg på henne hur dåligt hon mådde (pga vet precis hur det känns). Men det blev bättre när hon fick ett glas saft med lugnande medel och sköna kuddar så att den hårda tandläkarstolen blev mer som en fåtölj.

Efter en kvart var hon lugn och dåsig. De satte igång med att bedöva tandköttet.

Jag har läst att rödhåriga har gener som gör att de är svårare att bedöva/söva (Fredrik fick t ex en riktig hästdos när han skulle operera bort blindtarmen när han var 14!). De fick ta dubbel dos av bedövningsmedlet innan tanden ”somnade” på Stella.

Själv satt jag på en stol på andra sidan spottkoppen och höll Stella i handen i 50 minuter. Var så spänd i kroppen (förväntansoro) att jag hela tiden fick säga till mig själv att slappna av i axlar, ben, armar osv. Kände mig lite som jag hör att pappor gör på förlossningar. Typ att det gjorde ont i handen av att den födande kramade den så hårt… ^^ (nä, men det är inte alltid lätt att sitta bredvid heller).

De lagade ena tanden och sen fick de karva fram rötterna i den andra. Det fanns ingen krona att greppa i eftersom den gått av, så de fick gräva med skalpell. När tandläkaren sa ”hämta hovtången!” så började jag må lite illa… Men det gick bra.

Det där med att dra ut tänder är inget nytt i vår familj eftersom Molly drog ut sina framtänder när hon var 2,5 resp. 4 år. Detta efter att de blivit inflammerade efter ett rammel när hon var 1,5 år. Men då fick hon inget lugnande. Hon satt i mitt knä, de tog fram stora tången och KLIPS så var tanden ute.

Men Stella är äldre, mer ängslig och så ville de väl inte att hon skulle få några men av detta.

Om en månad ska vi dit igen för att laga ytterligare en tand. Men då utan lugnande.

Efteråt fick Stella ligga kvar en halvtimme. Folk är nämligen ostadiga på benen efteråt. Stella vinglade runt som en fyllkaja de närmsta timmarna så jag fick hålla i henne.

Men hon hade inte ont på resten av dagen. Tandläkaren rådde oss att ta alvedon, men det behövdes inte. Kanske de rödhåriga generna igen?

Stella fick med de två tandrötterna i en liten skattkista och så lade hon dem i ett glas vatten. Tandläkaren sa att tandfén brukade ge en extra stor peng till barn som varit så duktiga och dragit ut tanden.

Synd bara att tandféns ombud inte hade några mynt hemma… Men jag löste det lite kreativt istället.

Nu har Stella en lagad fin tand och en glugg där första kindtanden skulle sitta på vänster sida nere. Men det är en mjölktand så det kommer en ny om några år.

Men långvariga gluggar är något vi vet allt om i denna familj. Vad konstigt det såg ut när Mollys nya framtänder kom 2,5-4,5 år senare! (Molly när hon tappat den nedre framtanden. Hon saknade alla fyra ett tag och kunde stoppa in mat i munnen utan att gapa. ^^)

Själv har jag en mjölktand kvar. Det kommer ingen under. När den går sönder kommer jag antingen ha en glugg eller behöva skaffa protes.


Bebisbarnvakt

5 oktober, 2017

I lördags var vi barnvakt år svågerbarn Embla, två månader. Jag har aldrig barnvaktat ett så litet barn tidigare (knappt barnvaktat alls), men eftersom mamman pluggar och pappan är föräldraledig så deltidsflaskmatas bebisen och då är ju amningen inget hinder. (Mina barn tog inte flaska alls och svalt när jag inte var med, så jag var alltid med helt enkelt…)

Det kändes konstigt att ha en pyttebebis i hushållet igen. Som att jag åkt sex år tillbaka i tiden. (Eller tio!)

Det var mysigt att sjala de få minuter Embla inte skrek. Hon ville helst bli buren i famnen (hej, ryggskott typ).

Embla är lite kvällsskrikig och gör mycket ljud av sitt missnöje. Hon skriker mycket mer än mina barn gjorde.

Molly skrek för övrigt väldigt sällan. Blev nästan lite chockad när hon väl gjorde det. Det räckte med att hon knorrade till för att vi skulle reagera.

Vi tänkte att hon inte behövde skrika eftersom vi var såna fenomenala föräldrar som kunde läsa alla hennes signaler… (typisk förstagångsförälder!)

Sen föddes Stella som skrek typ lika mycket som Molly gjorde sitt första år, första natten på BB. Nä, men lite åt det håller. Hon var mer gnällig. Dock inte som Embla.

Men det blev ju till att traska runt med Embla och underhålla henne. Bara sitta i famnen funkar inte.

Till slut somnade hon på sin farbrors axel.

Det kändes skönt att lämna tillbaka henne. Bebisar är för mig bäst i korta doser. Helst utan matning, sövning och blöjbyten. Bebisar får gärna sova på en eller sitta i sjalen. Eller lära sig nåt nytt.

Små bebisar är ofta så himla knorriga och låter konstigt och man vet inte vad de vill. De får magknip, vill alltid göra något annat och en förälder blir alltid ockuperad. (Vi är så van vid självständiga 6- resp 10-åringar nu!)

Så bebisar är inget jag saknar. Jag föredrar barn i ålder fyra år och uppåt.

Men någon timme här eller där är ju kul! (Kolla in formen på dessa fötter! Så ska fötter se ut!)


Mer marginaler i vardagen

5 oktober, 2017

Jag har mått oförskämt bra den här veckan. Igår behövde jag knappt vila på hela dagen (gick iofs upp vid tolvtiden, men ändå!).

Jag tror att min plötsliga energi kommer sig av:

  • Mindre oro och ångest pga:
  • Mer förutsägbarhet/bättre kommunikation/bättre planering/mer förståelse från familjen/fler ”bilder” (pga autism).
  • Färre måsten och ärenden. Bara ett ärende/vårdbesök på hela veckan!
  • Mer tid i flow/med hobbies. Då mår jag som bäst.
  • Mindre stress och frustration pga punkt nr 2.

Sen skulle jag inte vilja påstå att allt flutit perfekt. Barnen har haft sina sidor (de vågar slappna av lite när jag inte är lika sjuk och då kommer utbrotten), läkaren ringde med oro som följd (om arbetsträning) osv. Men jag klarar såna här saker bättre när jag har marginaler.

Och marginaler sparar jag på just nu. Vill bygga upp buffertenergi och samla på mig sparade skedar.

Hade t o m tid och energi över igår kväll så jag tog en springtur på fem-sju minuter (börjar långsamt pga konditionen och framfotalöpning i minimalistiska skor). Att orka springa var i flera år en utopi. Nu är det andra gången på nån vecka.

Idag blir det dock tuffare igen. Ska iväg på veckans ärende, tandläkaren med Stella. Så här ser schemat ut.

Blir jättestressad när jag ser lappen!

Men alternativen är sämre. Köra bil, hämta Stella och parkera två gånger är stressigare. Att gå tar för lång tid. Cyklar har vi inte. Taxi är dyrt och ännu mer stressande.

Så det får bli kollektivtrafik.

Men har planerat in extra trötthet idag och sänker kraven på mig själv.

Ps. Att lämna föräldrakooperativa förskolan (pga skolstart) var verkligen superbra för vår ork/tid. Vad mycket tid det tog att vara med där, hu!


Uppdatering om Stellas astma

5 oktober, 2017

I vintras misstänkte vi astma hos Stella och i april var vi på läkarbesök. Hon var för liten för att göra ett riktigt test, men fick springa fem varv i korridoren för att bli andfådd. Ingen ansträngningsastma.

Hon har inte regelrät astma, men får besvär ibland nattetid, särskilt när hon är förkyld (vilket var länge sen nu, pris ske lämna förskolan-livet!). Så vi fick hem inhalator och en plastvariant som visslar när man inhalerar rätt, att träna på.

Har väl använt inhalatorn ett tiotal gånger senaste halvåret, varav till exempel alldeles nyss.

Det är alltid lika ”roligt” att väcka henne för inhalering.

”Sätt dig upp Stella, du måste inhalera.”

Stella, 6 år, vägrar sätta sig upp och rosslar som en maskin.

Drar upp Stella till halvliggande och pressar in inhalatorns munstycke i munnen.

Stella blåser ut…

Säger åt Stella att dra in luften och andas med henne.

Stella blåser ut…

Jag ber henne andas ut och in med mig och Stella blåser ut. Stoppar in inhalatorn igen och Stella andas in litegrann och blåser sen ut.

Blir lite frustrerad och instruerar ännu mer.

Stella rullar runt och börjar somna om.

”Nej Stella, somna inte nu! Du måste andas in i den här!”

Sätter Stella upp och ber henne andas in.

Till slut inser Stella att jag inte ger upp och så tar hon ett ordentligt tag och andas in djupt tills inhalatorn knäpper. Somnar omedelbart om medan jag berömmer.

Det hjälper nästan på en gång.

Det är skönt att hon inte verkar behöva den annat än nattetid så att vi inte alltid måste ha med den.

Mitt första minne av astma är i Eddie och barkbåten av Viveca Lärn, när Eddie är ensam hemma och det känns som att han andas genom sugrör. Hans bror springer över åkern och sen hamnar han på sjukhus. Den ångesten!

Förhoppningsvis växer astman bort när luftrören blir vidare. Första halvåret efter rs-infektionen var vi på akuten sex gånger för att inhalera (starkare grejer). Sen hände det nån gång per år eller två efter det. Undvik rs till era bebisar hörni!


Vinterhobbies

28 september, 2017

Mellan mars och augusti-september är jag ute större delen av min fritid och hobbyprojekten brukar handla om trädgården.

Men på hösten när jag skördat allt och ställt in alla grejer i förrådet så kommer ett behov av inomhusaktiviteter.

Jag mår som bäst när jag är i flow och pysslar med mina hobbies. Idag har jag gått igenom hobbysakerna och rensat en massa samt flyttat runt i förvaringslådorna. Fredrik har nämligen fått ett intresse av minimalism och har självmant rensat bland sina grejer och då är förstås jag på direkt.

Rensade i fyra stora pyssellådor till barnen igår och kunde slänga ut två av lådorna! Nu är det bättre ordning. Vi ska även hiva en 2×4 expedit/kallaxhylla i vardagsrummet och det ska bli så skönt att bli av med den. Prylarna som var i lyckades vi rensa ut eller omlokalisera.

Har även rensat bland prydnadssakerna med nördtema på hyllorna i hobbyrummet. Urvalskriterie är om jag älskar dem och blir sådär lycklig av att se dem. Annars ryker de.

Men nu till det jag skulle komma till.

Jag har storartade planer på vad jag ska syssla med detta vinterhalvår.

Idag beställde jag en paint-by-numbers-canvas på nätet (har varit mycket reklam på Instagram m.m.). Känns lagom pyssligt och trevligt. Lite som målarböckerna för vuxna, fast med akrylfärg. När den är färdig kan jag ha den som en tavla om jag ramar in den. (De flesta som fanns att köpa var sån där riktig hötorgskonst, men jag tog en med skogstema eftersom jag har tema skogen/trolskt/John Bauer i sovrummet.)

Så det var första grejen.

Sen har jag länge haft planer på att bygga ett diorama till mina Warhammerfigurer. Det är så kul att pyssla med miniatyrer och jag har velat göra ett minilandskap sedan jag var typ 16 och fascinerad spanade på figurerna i spelaffären Tradition. (Men det tog typ 15 år innan jag köpte figurer.)

Jag har inte haft någon plats för det tidigare, men idag fick jag hyllplan över efter rensningen så nu kör vi! Ser fram emot att vira träd av ståltråd och klistra fast grus och ”flock” (ser ut som gräs i miniformat).

En del av armén (Warhammer 40K Tau).

Pussla och måla tavlor vill jag också göra. Har flera nya tavelpannåer och goa 500- och 1000-bitarspussel som jag inte pusslat på länge. Även Molly tycker att det är kul så det kan vi göra tillsammans. Synd att man får så ont i nacken av att pussla flera dagar i streck bara! ^^

Nu är det bara ett problem kvar. Hobbybordet rök i vintras till förmån för vr-spelandet (tog så mycket plats när vi skulle gå runt i rummet med vr-brillorna på). Men vi har ju pratat om ett fällbart väggfast bord, så får fixa nåt sånt.

Ps. Bara för att klargöra så gör jag dessa grejer på kvällstid/när barnen sover. Finns ingen energi till det dagtid (i så fall hade jag jobbat istället).

Ps2. Det blir många förvaringslådor över när man rensar så här. Jag låter dem vänta i förrådet i nåt år. Har de inte kommit till användning då så åker de ut. (Byter ofta storlek på förvaringslådor när jag börjar rensa och göra om och det är ju inte hållbart att slänga/köpa nytt hela tiden.)


%d bloggare gillar detta: