Barfota fötter

18 augusti, 2017

Nu känner jag att jag läst på tillräckligt för skriva ett inlägg om fötter och barfotaliv.

Människor har gått barfota sen urminnes tider och skor/sandaler/skinnstövlar har i första hand används som skydd mot kyla och hetta (het sand m.m.).

Fötter är inte omtåliga, en stark fot behöver inte pronationsskydd eller hålfotsinlägg. Kroppen behöver inte stötdämpning vid löpning. Människor är gjorda för att gå och springa – det har vi gjort i alla tider.

Men i takt med att vi börjat gå i skor mer och mer så har fötternas muskler förtvinat. Om de inte används så tynar de bort, så funkar muskler. Sätter man gips runt armen några veckor så måste man träna upp armens muskler igen efteråt. Det är samma sak med skor.

I boken Born to Run pratas det mycket om barfotaskor eller minimalistiska skor som många föredrar att säga. Alltså skor som är platta, breda och tunna så att fötterna ska kunna känna underlaget. I samband med att boken kom 2012 kom en stor hype där många skulle börja springa på framfoten med fivefinger-skor. Men det var många som skadade sig eftersom fötternas muskler inte var tränade.

Jag och många barfotaentusiaster tänker snarare att man börjar barfota. Det går nästan inte att springa eller gå ”fel” barfota, för då gör det ont.

När man går barfota anpassas steget naturligt och man börjar ta kortare steg och landa på trampdynan/mitten av foten. Det gör ont att gå på hälarna som man gör i vanliga skor. Trampdynan är mjuk och gjord för att absorbera nedslaget, hälen är hård på grund av hälben och dålig vaddering.

Många tänker att de behöver dämpade skor eftersom vi numera mest går på hårda golv och asfalt. Men med en naturligare fotisättning dämpas stöten automatiskt.

Fram till 70-talet var vanliga skor utan dämpning. Sedan kom Nike på att man kunde ta längre steg och springa snabbare/effektivare om man landade på hälen och rullade igenom foten. De började sälja skor med dämpning och en upphöjning i hälen (klack) om 8-10 mm. Andra skotillverkare hängde på och folk vande sig. (Fakta från Born to Run.)

Om man vill gå över till ett mer naturligt steg och minska risken för skador (knävärk, ryggvärk, fotproblem, kollapsade fotvalv, mortons, hallux valgus, benhinneinflammation osv.) så är det viktigt att göra det försiktigt steg för steg. Det funkar inte att byta till fivefingers och ge sig ut på en löprunda.

Om man har Instagram är kontot thefootcollective en bra start. Under sommaren kör de en serie med inlägg om övergången till barfota. De börjar med att sträcka ut och aktivera fötternas muskler, sen balans, rörlighet, styrketräning och så småningom barfotapromenader. 4-6 månader är en normal tillvänjningsperiod innan man kan springa sina normala distanser barfota/i minimalistiska skor.

Jag började med att lägga undan strumpor och gå barfota hemma, i trädgården och i skogen/närområdet. Jag promenerade sedan två kilometer i platta skor varannan dag en vecka och utökade sedan till varje dag. I kombination med detta tränade och stretchade jag fotmusklerna 4-5 dagar i veckan. Efter en månad slutade jag helt med skor med hälupphöjning.

Mina hemsydda sandaler

Jag promenerar barfota nästan varje dag och foten har vant sig vid barriga skogsstigar, grusgångar, grov asfalt och daggiga gräsmattor. Det gör ont i början, men foten tuffar till sig förvånansvärt snabbt (utan att få grov hud). (Men kottar och vassa stenar i hålfoten undviker jag så gott det går…)

Barfotapromenader ökar blodcirkulationen i foten och bidrar till att foten fryser mindre. Blandad terräng ger fotmassage och fötterna pirrar gott efteråt. Det är skönt att bara kunna gå rätt ut när jag öppnar dörren. Om jag blir smutsig tvättar jag bara av fötterna.

Lästips:

Thefootcollective på Instagram

Barfota – naturligt för människan-gruppen på Facebook

Born to Run av Christopher McDougall

Barfota : med eller utan skor av Henrik Eklundh Paglert

Moderna skor – plågade fötter av Helle Gotved

Minimalistiska skor

Det du ska leta efter är skor med bred tåbox, tunna sulor och zero drop (ingen hälupphöjning).

Bra märken: Vivobarefoot, Vibram fivefingers, Joe Nimble, Merrell (vissa), Luna-sandaler, Lems, Camper (vissa) Inov-8 m.fl. (De kostar runt 1500kr så kolla gärna när det är rea!)

Freefoot-butiker finns i Stockholm, Göteborg och Malmö och nätbutikerna AddNature, CDON, Outnorth, NorthSport, Zalando, Sportamore, Footway m.fl. har också minimalistiska skor.

Läs mer under taggen Barfota här på bloggen.


Korta nyheter

18 augusti, 2017

Försöker hitta nya skor till Molly. Har sagt att barnen ska få platta skor med bred tåbox så att de inte behöver deformera sina tår i för smala skor. Molly som snart är 10 år har storlek 38-39 (!) och därmed betalar vi fullpris för hennes skor. Minimalistiska skor är dyra (~1500kr) så jag letar reaskor på nätet. Har äntligen hittat några som troligen uppfyller kraven, är ungdomliga och relativt rimliga till priset. Hoppas fötterna inte växer så hiskeligt fort nu! (Räknar väl med att kunna dela skor sen typ… Jag har storlek 42.)

Igår var jag på upprop för Stella klass. Hon har hittat två nya barn som hon vill lära känna, Juweria och Ester. Aida är hon redan kompis med sen en vecka och sen leker hon med Vincent som är lillebror till Mollys klasskompis. Och sen Lisen från hennes förskola. Känns bra att hon hittar barn att leka med. Men bamba är fortfarande läskigt så hon får hjälp med att plocka av maten.

Vi har börjat skissa på barnens önskelistor. Det är två månader kvar, men vi brukar beställa mycket från ebay och då börjar det bli dags. Det är mest POP-figurer som gäller.

Molly har verkligen blivit stor/äldre de senaste veckorna. Hon leker mindre, känns mer mogen och vettig och är lugnare (slöare alltså ^^). Hobbies är dataspel, teckna, amerikanska tonårskomediserier och djur. Hon nördar Overwatch, Harry Potter, Adventure Time och vissa mangaserier. Roligast att leka med är Shopkins.

I kväll ska Molly och två kompisar ha LAN (dataspelsläger) hemma hos oss tillsammans med två barn på distans (spelar på nätet och pratar i mikrofon). Jag och Fredrik berättade om LANen vi var på runt millennieskiftet. Att det var trancemusik som gällde i högtalarna (måste alltså fixa en spellista till Molly! ^^) och att vi drack cola (andra Joltcola) och åt godis och pizza. Köpes eller micropizza. Men barnen får bara köra till midnatt.

Molly började fyran igår. Nytt för i år är att de fått ett nytt klassrum med bänkar som går att öppna. Skönt för dem att slippa förvara allt i backar. De ska även få varsin dator (!) som de kan förvara i låsta skåp med laddare (skönt! Vill inte att hon tappar bort den eller glömmer den hemma.).

De ska även börja med fler ämnen inom SO och NO. Kemi, biologi, religion, geografi osv. (Eller OÄ som det hette när jag gick i mellanstadiet. På högstadet SO och NO.) Jag minns för övrigt mellanstadiet som ett evigt tragglade av älvar och åar och Sveriges landskap samt att vi gäspade oss igenom Sveriges kungalängd. (Jag ogillade historia i skolan men älskar det nu efter 30. Geografi har jag alltid gillat och haft lätt för.)

I övrigt sover och vilar jag och rensar ogräs. Börjar så smått förbereda trädgården för hösten. Testar en snigelfri lösning på sallat (och upphängning till ampeljordgubbe) till nästa år. Ska nog köpa armeringsnät.


Aktiviteter som dränerar mig

15 augusti, 2017

Fortsätter på temat ”lära känna mig själv och mina behov”. Här kommer dränerande grejer i min vardag:

  • Sms:a nivå 7 av 10
  • Telefonsamtal nån jag känner 8 av 10
  • Telefonsamtal okänd 10 av 10
  • Torka av i köket 9 av 10
  • Diskmaskinen 8 av 10
  • Soporna 10 av 10 (Fredrik sköter dem)
  • Småprata med nån jag oväntat möter 9 av 10
  • Småprata med någon jag förväntar mig att möta 6 av 10
  • Gnäll och tjat från barnen 8 av 10
  • Laga mat 9 av 10
  • Vara i pratiga miljöer med många ljud 10 av 10
  • När köksfläkten är på efter matlagning 10 av 10
  • När barnen stökat/kladdar ner och det är svårstädat 10 av 10 (här lämnar jag helst rummet (har gömt kinetiska sanden och play dohn))
  • Släktkalas/många i samma rum första två timmarna 7 av 10
  • Släktkalas/många i samma rum efter två timmar 10 av 10 (här försöker jag gå iväg till andra rum med barnen eller ta mig hem)
  • Vara hungrig 9 av 10
  • Ointressanta samtal jag måste lyssna på 9 av 10
  • Rastlösheten när jag tvingas se på ointressanta filmer/tv-program 9 av 10 (undviker helt)
  • När grannar och bekanta har synpunkter på mig, barnen, trädgården osv. 9 av 10
  • Tider att passa 8 av 10
  • Tvätta 4 av 10
  • Vika in tvätten i garderoberna 9 av 10
  • Natta barn 6 av 10 (barn som korvar sig/bråkar och inte vill somna 9 av 10)
  • Hämta barnen 6 av 10
  • Ta upp och lämna barnen 9 av 10
  • Barn som ropar och vill ha hjälp eller kräver omedelbar uppmärksamhet 8 av 10
  • Beställa mat på internet 9 av 10

Ska visa denna för Fredrik (som inte läser min blogg) och så kan vi jämföra med hans värsta och se om vi kan byta vissa grejer.


Ge mig en kock

14 augusti, 2017

Blondinbella skriver att hon outsourcat handling och matlagning. Åh vad jag önskar att vi kunde göra det samma. Tänk att få äta vällagad mat varje dag utan att det ska ta en massa energi.

Sedan några veckor tillbaka har Fredrik tagit över huvudansvaret för matlagning eftersom det dränerar mig totalt. Jag hatar att laga mat och jag är dessutom alltid extra trött vid fem-sex-tiden.

Så nu nattar jag istället. Då kan jag iaf ligga ner och jag slipper hacka och koka. Men Fredrik blir ju också trött och sliten av matlagning. Särskilt eftersom vi oftast behöver dubbla rätter pga Mollys extrema kräsenhet.

Ps. Jag vet att man kan köpa takeaway och frysta portioner men det är dyrt och ofta ganska onyttigt med takeaway och frysmat äter jag redan till leda till lunch de dagar jag inte har matlåda. Det finns väl 15-20 vegetariska rätter att välja på nu mot 2-3 st för fem år sen, men jag föräter mig ändå på dem till slut. Det är dessutom svårt att hitta takeaway som hela familjen gillar. Molly gillar bara hamburgare, sushi och pizza och Stella har precis lärt sig äta pizza denna sommar (hamburgare funkar).


Hetsig vecka som vanligt

13 augusti, 2017

Nu har det varit lite för mycket igen. Det började med att det blev vardag och det var inskolning och sen var det helg och vi behövde köpa grejer och idag var det kalas. Som vanligt då.

Vi kan ju se hur många vardagsveckor denna termin som inte är för mycket och sen kan vi räkna på detta med huruvida jag får återhämtning och en chans att tillfriskna.

I alla fall. Det är fullt i huvudet så nu ska jag tömma ut allt i bloggen.

Inskolningen på fritids gick bra, men hon var ett av fyra barn som behövde sin förälder där hela dagen (näst ängsligast av halva klassen (11 barn i denna inskolningsperiod)).

På torsdagen skulle hon vara där själv och det ville hon inte. Hon gnällde och stretade emot på vägen dit. Kändes hemskt. Men läraren uppmanade henne och hon gick med på det. ”Okejrå” typ. Läraren skulle hjälpa henne i bamba (matsalen), för det var värst. Mycket att hålla ordning på.

Men hon var nöjd och stolt över sig själv när vi gick hem. På fredagen gav t o m nya kompisen A Stella en kram innan vi gick hem! (Hjärtemojiögon)

Så det känns bra. (Bild från Lappland.)

Igår fick jag chansen att ta mig till den där barfotaskoaffären som jag velat åka till i 6-7 veckor nu. Stella föreslog att hon och Molly skulle åka till mitt syskon (med alla katterna) och så blev det. Det var såååå skönt att få handla utan barnen. Skönt att slippa all stress och allt gnäll!

Så först åkte vi in till Freefoot i stan. Jag visste att vi kommit rätt när försäljaren gick barfota i butiken! (Hade lust att sparka av mig mina skor (a.k.a ”fängelset”) också, men skulle ju prova skor så behöll strumporna på.

Jag och Fredrik föll för samma modell av tunnsulade Joe Nimbleskor, men de svarta skulle komma in om några veckor. Så vi fick återkomma.

Provade även deras terrängbana med större stenar och en planka att balansera på utanför lokalen. Smart idé!

Så planen är en komplett skopark med breda, tunnsulade, platta skor utan hälupphöjning:

  • ett par sandaler (sytt själv).
  • ett par tunna smidiga vardagsskor/löparskor (ska köpa Joe Nimble).
  • ett par finare mer tåliga skor (de rosa Camper peu-skorna jag köpte).
  • ett par vinterkängor (ska köpa i höst).
  • ett par stövlar (mina Tretorn är vida i tåboxen och nära på platta, så de funkar bra).

Och sen ska jag ju mest använda dessa då. Åtminstone mellan april-september och/eller när det är 15 grader och uppåt.

Ja, och sen åkte vi till ett köpcentrum och bunkrade de kläder som går sönder med jämna mellanrum. Ni vet när man slänger upp 6 par svarta tights (två storlekar) och 24 trosor på disken… (tre storlekar) Köpte även en regnoverall till Stella. Undrar vart Mollys i storlek 122-128 tog vägen? Borttappad på skolan säkert…

Och idag var det kalas för syskonbarn Selma. 2 år redan! Hon var så gullig och blev så fantastiskt glad för alla roliga presenter. Tjoade och tjimmade! Av oss fick hon play doh och ärvda pussel. ”Playdo!” sa hon överlyckligt när hon öppnade. De hade tydligen fått en första burk samma vecka men ville gärna ha mer.

Sen var pennorna så roliga att hon knappt hade tid att öppna de andra paketen! ^^

Såpbubblepistolen var också helt fantastisk.

Goa ungen!

Nu är det nya tag för nästa vecka. Fredrik åker till Stockholm i morgon men svärmor hämtar barnen så jag slipper hämta-lämna. På onsdag studiedag och på torsdag skolstart. Ska försöka vila där mellan varven.


Norrbottenaktiviteter

10 augusti, 2017

Häromkvällen skrev jag dessa anteckningar när jag låg och nattade barnen:

Paddla

Grilla marshmallows

Göra en fjällämmel

Jag vet att du läser detta Molly

Blunda sa jag ju

Molly började flabba så klart.

Men nu ska jag skriva klart inlägget. Har ju lite mer att berätta om norrlandsresan.

Förrförra året paddlade vi över till andra sidan sjön och in i en kanal. Jag tycker att det är rätt trist att paddla/åka båt på öppet hav/sjö eftersom det inte händer så mycket med utsikten. Jag upplever inte att vi tar oss framåt (mitt spatiala seende är dåligt).

Det är dock roligt att paddla fram i en kanal, för då kommer nya saker att se hela tiden och det blir mer som en resa framåt.

I alla fall. Sjön är stor och det tog oss säkert en timme att ta oss fram och tillbaka förrförra året. Och det gör rysligt ont i armarna när man inte är van kajakare.

Så i år bestämde vi oss för att ta hjälp av en motor som vi hängde bak på kajaken. Synd bara att motorn var typ lika långsam som om vi paddlat själva… (tyst elmotor). Men men, vi fick en trevlig tur på tu man hand i alla fall och jag fick inte så ont i armarna. (Fredrik har den lilla motorn i knät på bilden.)

Fredrik uttryckte det senare så här: ”när Sara känner att hon måste stödpaddla lite, då vet man att det går långsamt!” (Med tanke på att jag undviker att paddla om jag kan pga trött i armarna.) Men Fredrik bad mig låta bli för det skvätte så mycket.

Jag var även ute med den snabba enmanskajaken och oj, vilken fart man kan få. Den var dock lite vinglig. Fredrik och barnen åkte också på en tur, men Molly är inget fan av vare sig båtar och insekter (i båtar) så det var inte så populärt.

Nästa punkt var då att grilla marshmallows och det gjorde vi tre gånger. Väldigt gott. Sista kvällen grillade vi lite innan läggdags och det var mysigt.

En dag åkte vi till Bodens äventysbad Nordpoolen (höhö, göteborgshumor). Vi har varit på ett antal äventyrsbad i landet och detta var nog det bästa! Alla pooler låg nära varandra och man hade bra uppsikt över barnen. Till skillnad från Jönköpings badhus (som var tidigare favoriten) så var det lätt att åka strömbadet runt, runt istället för att behöva gå/simma en lång bit i poolen för att komma tillbaka till strömmarna. I Nordpoolen var strömbadet dessutom på hela tiden.

De hade även utomhusbassäng, några vattenrutchkanor vi inte provade, klättervägg, vattenmassagehörnor, världens roligaste barnvattenrutchkana (Stella åkte 30 ggr?) och bubbelpool. Vattnet var varmt och det var varmt och gott i luften. Det enda jag saknade var vågbassäng.

Så jag rekommenderar verkligen Nordpoolen ifall ni skulle vara i Boden. 🙂 (Roligare och billigare än Pite havsbad som är lite kändare.)

Okej, sen var det fjällämmeln då. Molly fick se en täljd fjällämmel på ett museum så hon bestämde sig för att göra en egen (vi brukar träslöjda när vi är hos pappa).

Blev jättefin tycker jag.

Andra saker vi gjorde var att plocka blåbär (Molly och Fredrik), pussla Sverigepusslet (gjorde jag hos min mormor och morfar när jag var liten och Fredrik hos sin farfar. Måste vi skaffa detta pussel när vi blir morföräldrar?)

Vi fikade och badade i Luleälven hos pappas sambos syster (som vanligt). Somriga fikagrejer med jumbosugrör ska det vara.

Jag och Stella klippte gräset. Det var svårt att svänga, se och bromsa med en tung unge i knät, men hennes glädje gjorde det värt det.

Sen hängde vi förstås mycket på bastuflotten som jag skrivit om tidigare. Där kunde vi bada, vila, slappa, laga mat och greja.


Åsså började det

8 augusti, 2017

Idag tog jag med mig en styck förväntansfull nybliven förskoleklasselev och en blasé fjärdeårselev till skolan. I stället för att säga hejdå till Molly vid trappan så fortsatte vi alla tre bort till skolgården! Wow! Det slog mig att vi inte behövde gå längre (a.k.a till förskolan). Skönt!

Efter att vi lämnat av Molly på fritids så gick jag och Stella till hennes förskoleklassavdelning. Hon fick checka in genom att flytta sitt namn från hemma-skylten till här-skylten. Sen fick hon rita en teckning och jag fick fylla i blanketter.

Pedagogerna verkar bra. En är ny för mig, en hade Molly i förskoleklass och ettan och en är vår granne på samma gata! 🙂

Stella var lite mer försiktig än vad Molly var (men det är hon alltid). Hon satt i mitt knä och ville hålla handen när vi gick. Molly var mest studsig och ville hänga med sina kompisar från förskolan (hon hade med sig 5-6 barn, Stella har med sig ett barn).

Efter en massa information gick vi på rundvandring och tittade på vilka delar av skolgården barnen i nollan får leka på. Detta är det enda jag minns från Mollys inskolning för fyra år sen, men jag inser ju att det måste varit mer.

I morgon är det tre timmar och på torsdag fem timmar. Vanligt schema fr o m fredag.

Molly sa ”hejdå, du behöver inte vara här” redan dag 2 (då kände jag mig lite snopen), men vi får se hur Stella är. Hon är mer introvert och blyg av sig.

Men det känns bra än så länge. Hoppas att hon ska trivas bra.


%d bloggare gillar detta: