Planera planera

27 juni, 2017

Jag har agerat projektledare och samordnare de senaste dagarna. Det är mycket som ska ordnas innan juni är slut och semestern börjar om 1,5 v. 

Idag skickade jag ett megalångt mail med allt som behöver bli överlämnat och klart innan jag kan avsluta mitt uppdrag som sekreterare för föräldrakooperativa förskolan. 

Två ska leta upp och skriva ut protokoll som de har skrivit, dessa och mina protokoll ska lämnas till revisorn innan fredag. K och N ska godkänna sista protokollet, H ska kolla så att han har fått webbinloggningen och att min manual funkar, T ska kolla om vi ska betala månadsavgift för juli eller ej (förskott/efterskott?), A ska få nyckeln, T ska ordna en hårddisk/drive som vi kan föra över alla dokument till osv. osv. Hur mycket som helst. 

Har även messat och förberett revisorn och frågat när deras sista dag är så vi vet när protokollen måste vara på plats. Massa lösa trådar som ska knytas ihop. Jag har redan skrivit tre överlämningsdokument som jag laddat upp på vår informationsarea. 

Ja, det var förskolebiten.

Sen var det semestern då. Det blir ovanligt actionladdat i år med flera olika utflykter och övernattningar. Hade fyra idéer om vad vi ska göra under de två veckor vi är i stan och har nu lyckats pussla ihop allt. Det blir en himla massa samtal och sms för att kolla när alla kan. Hoppas att allt faller på plats. Nästa steg är att börja boka campingstugor, låna tält osv. Det tar aldrig slut… ^^

Men det kommer nog att bli roligaste semestern på många år tror jag. Vi har ju (utöver tio dagar hos pappa i Norrbotten) inte gjort så mycket mer än träffa släkten/korta dagsutflykter/träffa de få vänner som är i stan tidigare somrar eftersom vi först var studentfattiga, sen fick vi barn direkt efter studierna och när hon blev stor nog (4 år) så fick vi barn igen och sen blev jag utmattningssjuk för 3,5 år sen. 

Men i år känns det som att vi allihop har ork över till att tälta och åka på några bilturer i Götaland. (Så länge jag får 1-2 vilodagar  i emellan varje tur och det har jag bokat in.)

Vi har iofs varit iväg på några turer, t ex till campingen i Kinnekulle och traskat runt i området när barnen var ett år (båda gångerna) och hälsat på i vännernas sommarstuga. Men det tar ändå på krafterna med småbarn som knappt äter, bajsar på potta, inte orkar gå själva, hatar att åka bil/kräks, inte kan somna osv. I år känner vi att allt flyter (så länge jag inte blir stressad!) och nu fixar vi nog flera utflykter två veckor i rad. Vi behöver ändå värma upp lite för fjällvandringen i Lappland i slutet av juli. Både promenadbenen, kajakpaddlarmusklerna och tältsovartåligheten alltså.

Har jag föresten berättat att vi ska bli skogsmullar? Vi är ju typiska datanördar som helst suttit inomhus, men jag har sedan många år känt en längtan till skogen och nu har övriga tre värmt upp inför den tanken. Molly går ju i scouterna sen januari och vi har vid två tillfällen den senaste månaden varit på kortare skogsutflykter med matsäck. Det räcker ju med 1-1,5 timma om jag är trött. Brukar locka med geocaching och fika. 

Skogen är verkligen mitt element. Det är bland träden och växterna jag känner mig hemma. Jag gillar inte stan och dras inte till havet. Men skogen är bra. (Det finns mycket skog i vår ände av stan.)


Sista juniveckan

27 juni, 2017

Antagligen vårens lugnaste vecka denna vecka. ”Bara” cellprov idag och sommarfest för F på fredag. I helgen ska F måla lägenhet och hjälpa sin bror att flytta och barnen ska ha barnvakt + gå på kalas.

Okej, det låter ju inte så lite när jag läser det så här, men mån-fre har bara två kalendernoteringar och det känns ekande tomt för mig.

Nä, vi kan inte ha det så här. Jag mår inte bra. Jag sover och vilar all ledig tid. 

Men föräldrakooperativet är i princip över och jag har bara några pappersuppgifter kvar. Sen försvinner ungefär 40 kalenderbokningar per år. Skönt!

Har känt mig chockad och vemodig de senaste dagarna sedan jag fick reda på att en släkting dött i en tragisk olycka. Jag kände honom inte så väl och vi hade inte träffats på åtta år (dock 2-3 ggr/år som barn och jag lekte med hans barn), men det känns ändå så hemskt. Samtidigt blir jag extra kramig om min egen familj och jag antar att det är det positiva i det hela. Att såna här saker påminner en om att inte ta något för givet (det gör jag iofs inte eftersom jag ofta oroar mig för att folk ska bli sjuka och/eller dö). Tänker på släktingens familj! 

Över till mer världsliga saker så försöker jag planera semestern. De sista två veckorna är vi hos pappa i Norrbotten + på fjällvandring i Lappland, men de första två veckorna är vi hemma.

Vi har planerat in några olika utflykter och det har varit ett himla pusslande för att få ihop det. Gjorde t o m en pappersmodell med små klossar som jag kunde flytta runt! Nu tror jag att jag har fått ihop schemat med alla vänners veckor i sommarstugor, när museum är öppna och när folk är lediga. Har även lyckats få 1-2 dagars vila mellan alla aktiviteter, det är ett måste för mig. 

När det gäller utmattningen så är jag fortfarande i överlevnadsläge. Det går inte att rehabiliteras i detta läge. April-maj-juni har varit kaos för mig med alla extra aktiviteter. Så är det varje år tyvärr. 

Ägnar dagarna åt ovanstående aktiviteter, sömn 10-11 timmar, vila några timmar, hygien och mat och kanske tvätt/ogräsrensning om jag får tid/ork över. Sen hämtar jag barn från halv fyra och sen lägger jag mig igen. 

9 dagar kvar med föräldrakooperativ förskola. Hoppas på ett lugnare liv snart. 

Ps. Jag har iaf lyckats njuta mer av juni är normalt. Har vilat många timmar i hängmattan även om det inte alltid varit så varmt (filt!), jag älskar alla blommor som slagit ut och nu har jordgubbarna börjat bli röda. Mums! Normalt sett försvinner juni i stress kring alla födelsedagar och avslutningsaktiviteter kring barnen. 


Livet nu

9 juni, 2017

Tredje sängliggande dagen på raken. Muskler som värker efter att ha varit spända i över en vecka. (Gör avslappningsövningar men det hjälper bara tillfälligt.)

Dragit igång en ny serie vårdbesök som jag ska gå på en gång i veckan med en familjemedlem. Är så trött på att ha bokade tider men det behövs. 

Glömde hängmattan med kuddar ute i natt när det regnade. Tur att vi har en tvättstuga med avfuktare så att det torkar snabbt (blir typ som ett torkrum). 

Vattentunnan som vi samlar regnvatten i sprack i botten igår (!). Typ 150 liter rann ut på gräsmattan, ner till brunnen i källartrappan och ut på Stella som lekte där. Nu är iaf mysteriet kring ”vattnet som försvann” ur tunnan häromdagen löst. (Först var tunnan halvfull, sen plötsligt tom trots att det regnat hela natten. Men det måste ha sipprat ut genom ett litet hål eftersom det inte var blött på marken. Sdn blev tunnan full igen innan den sprack rejält igår.) Får fixa en ny tunna. 

I kväll ska F ha spelkvällsafterwork med sina jobbarkompisar. Avis! Jag får ta barnen hela eftermiddagen och kvällen. Men det ska nog gå bra så länge jag får lite introverttid innan läggningen. För två år sen behövde vi ha barnvakt om F skulle vara borta en kväll. För ett år sen behövde F hämta barnen, laga middag och sen åka vid 18-tiden. Nu klarar jag det mellan 16-21.30. Så det är ett stort framsteg. 

Det är 20 hämta/lämna kvar, ett styrelsemöte, en jour, fyra veckor (och en halv dag, ska uppdatera idag) och 28 dagar kvar innan föräldrakoopetativa förskoletiden är slut. Ja, jag räknar ner genom en mängd widgets på mobilen. 

Har blivit med fritidsgård tydligen. De senaste veckorna har Mollys klasskompis O varit här mycket för att spela Overwatch eftersom jag och F har två datorer bredvid varandra. Nu är Mollys dator fixad så idag kunde hon bjuda hem två kompisar. De sitter i källaren och Molly på sitt rum och så pratar de över nätet tillsammans med två andra nätkompisar. 

Men det var ju likadant på min tid. Den som hade en spelstation hemma fick ju ganska mycket besök. (Och inte alla har ju gamingdatorer idag, många familjer har bara ipads/mobiler/laptops och Overwatch funkar inte på macdatorer (riktiga gamers kör PC (eller tv-spel)). 

De är så söta när de sitter och ropar saker som:

– Vilken är din main? Widowmaker är ju asball som kan snipa (snajpa). Jag fick hennes senaste emote i lootboxen igår. Nu måste vi groupa. Eller ska vi leava?

(= vilken är den karaktär som du är bäst på? Widowmaker är cool som kan skjuta med prickskyttegevär. Jag fick hennes senaste ”rörelse” i skattkistan igår (man får en skattkista när man spelat cirka en timme och i den finns kläder, voice lines, poser, emotes (danser, rörelser, sitter ner osv.), sprayer osv. som man kan visa upp för de andra i spelet.) Nu måste vi gruppera oss och gå tillsammans. Eller ska vi avsluta matchen?)

Är egentligen lite för trött för att ligga på rygg och hålla i mobilen så har fått skriva i omgångar. Är lite för trött för att göra något men för pigg för att somna. Störande är det. 

Försöker greja lekdejt med Stellas kompis i morgon eftersom de tjatade så igår. Det ska bli skönt när barnen kan bestämma själva, ringa själva och transportera sig själva. (Molly är nästan där utom att hon inte kan ta sig till folk som inte bor i grannskapet.) Men Stella leker iaf mycket med grannbarnet som bor vägg i vägg med oss. De bara knackar på, springer in och ut och går hem när de känner för det. Så som det ska va liksom. Hoppas att hon lär känna ännu fler i närheten när hon börjar skolan (Molly har två klasskompisar inom 5 min promenad och fyra-fem till inom 10 min.)


Onsdagsrapport

7 juni, 2017

Dags att summera veckan. Pappa kom för en vecka sen och bodde hos oss i fem dagar (och träffade släkt och vänner). Trevligt men intensivt för mig som är van vid att vara själv mycket. Jag vilade ju när jag behövde, men det blir ju alltid lite mer med övernattande släkt.

På lördagen orkade jag följa med på muséeutflykt och det var kul. I söndags sov jag medan de andra var på släktkalas. I går tisdag följde jag med på släktkalas. Klarade tre timmar utan större men i form av hjärnstress. Skönt! Men idag är jag däckad. 

I dag är första helt lediga ensamma dagen på över en vecka. Hoppas att jag kommer ner i varv nu. Har varit väldigt spänd det senaste. Men jag sover iaf bra. 

Drömde en knäpp dröm i natt. Jobbade och skulle skriva något om den elektronikaffär som gick i konkurs för tiotalet år sen men kunde inte komma ihåg vad den hette. Funderade på om det var Telenor men det måste ju ja varit fel. Comhem var också fel även om det lät lite likt. Var tvungen att googla i morse. OnOff hette den. Hehe. 

I måndags fick jag hem min nya dubbelhängmatta med plats för en vuxen och två barn eller två vuxna. Jag älskar den! Jag tillbringar jättemycket tid i hängmattan mellan april-september varje år så det var en riktigt bra födelsedagspresent som jag önskade mig av familjen. Funkar bra som båt också…

I övrigt lutar det åt 100% sjukskrivning när uppsägningstiden är slut i juli. Det finns varken tid eller ork till att jobba. Jag behöver de få timmar som blir över efter alla måsten till återhämtning. Jag mådde bättre förra sommaren när jag bestämde mig för arbetsträning, men å andra sidan känner jag mig närmre ett tillfrisknande nu när jag vet mer om varför jag blir så utmattad hela tiden (backa lite i bloggen).  

Det kanske låter lite deppigt här, men jag är för det mesta ganska glad och nöjd om än spänd. Det är så mycket som har blivit bättre i livet sen drygt ett år tillbaka. Allt funkar mycket bättre i familjen, barnen är mer självständiga och hjälpsamma, hushållsrutinerna sitter bättre, Fredrik trivs med sitt nya jobb/företag och jag ser positivt på framtiden. 

Önskar nu mest att min urtidskropp kunde tagga ner lite och sluta vara så nervig. Ni skulle sett mig när jag åkte bil igår och i förrgår. Min överspända hjärna blev helt knäpp varje gång en bil inte bromsade tillräckligt/någon låg för nära/någon bytte fil lite ogenomtänkt osv. Såg potentiella trafikolyckor överallt. 

Lite överspänd som sagt, ja. 


Svårt att förutse

30 maj, 2017

Det är så svårt att förstå sig på min kropp. Den ballar ur och är inte helt lätt att förutsäga. Mådde bra i två veckor men blev extra spänd i kroppen de sista nätterna. Idag är jag tillbaka i sängen med utmattning. Men på ett sätt är det bra, det betyder att spändheten gett med sig. 

För en timme sen tvättade jag fönster! Svårt att förstå just nu. Har som rutin att ta en promenad efter frukost, men eftersom det regnar gjorde jag fysiska grejer hemma istället som att tömma diskmaskinen, torka ur bestickslådan och tvätta fönstren.

Men sen landade jag här i sängen med en känsla av en tung sten över bröstkorgen.

Det är mycket som händer nu i maj-juni. Vi har de två hetsigaste veckorna framför oss nu. Tre födelsedagar (släktkalas), studiedag, skolavslutning, klassmöte för nya skolan (Stella) och gårdsfest på förskolan. 

Lyckades boka om sista styrelsemötet och ev. bokar jag om cellprovet också. I morgon är det brandskyddskontroll i huset.

Pappa kommer hit från Luleåtrakten i morgon onsdag och stannar till måndag. Ska bli kul, men brukar bli intensivt. (Han ska även träffa andra, men sover hos oss.) Men jag får ta det i min takt och pausa när jag behöver. 

Mitt födelsedagsfirande i lördags blev iaf kul bortsett från att jag hade vätskebrist. Frukost på altanen, efterlängtad skogsutflykt med familjen och spelkväll med kompisar mellan 16-00.30 (nästan som förr!). Har fått en familjehängmatta (ja!!), som dock fastnat nånstans på vägen (tullen?) och en fin ask som Molly gjort i slöjden. Bästa presenterna!

Molly visade mig scoutskogen som jag inte kunnat följa med och se tidigare. 

Nu är jag 34 år.


Överraskande förbättring

28 maj, 2017

Jag mår bra. Jag är pigg. Jag känner mig lätt i kroppen.

Jag har inte haft tyngdkänslan i bröstet på flera dagar. Istället känner jag en slags pirrande lätthet i kroppen. Som att jag ska fladdra iväg. Väldigt ovanligt för mig som känner mig som under en bautasten hela eller delar av dagarna sedan 3,5 år tillbaka.

Samtidigt är jag lite rädd för det pigga. Tänk om det är stresshormoner och falsk pigghet?

Men samtidigt så känner jag mig inte stressad, så jag hoppas att det är en äkta pigghet. 

Tvingar mig själv att vila med jämna mellanrum. Vill inte utnyttja läget och bli sjukare igen. Varvar aktivitet med vila precis som vanligt. 

Vad är skillnaden då?

Jo, jag tror att det handlar om det jag skrivit om några gånger nu. Avsaknad av oro och ångest. För dessa två är väldigt dränerande. 

Detta tillsammans med minskande av overrides (har t ex börjat natta de flesta kvällar mot att F lagar mat eftersom det är dränerande för mig) och färre stressorer/bullriga miljöer verkar ha gjort susen. En positiv spiral av ork, minskad frustration, mer glädje, tilltro och bättre tankar. Peppar peppar. 

Familjelivet är lika rörigt som tidigare, men jag har lärt mig att hantera det bättre nu de senaste veckorna. 

Kolla bara hur humörappen ser ut för maj månad. En normal månad har jag ungefär hälften/hälften av bra- och sådär-dagar. Orange toppendagar har jag max en i månaden…

Jag har nästan haft bara bra dagar två veckor i rad!

Håll tummarna nu! Efter alla dessa år är det verkligen min tur att bli frisk och få en normalfungerande vardag.


Planera om

24 maj, 2017

Jaha, så var det dags att rapportera om denna tuffa vecka. Eller ja, mindre tuff än andra, men ändå besvärlig.

I söndags kväll kom jag på att det inte alls var lämpligt att jag tog med Molly till tandläkaren (F hade tagit de andra två besöken nu i vår) eftersom besöket var 7.50 när Stella skulle lämnas på förskolan och att hon antingen skulle behöva lämnas för tidigt eller för sent. Sen kör jag helst inte bil pga nervig/lättstressad sen utmattningen och bussar skulle ta lång tid med byte. (Och om F skulle lämna Stella så skulle jag även behöva hämta.)

Sen hade vi även städhjälp samma dag och då blir jag alltid spänd över att gå upp i tid och få allt undanröjt. Och om jag skulle gå upp halv sju och sen inte få lägga mig pga städet så skulle det inte funka. Måste antingen sova fram till tio-elva eller lägga mig igen vid halv tio och sova två timmar till om jag går upp vid sju.

Så Fredrik fick ta det igen. Bytte mot att jag skulle hämta-lämna på tisdagen. (F måste hinna jobba sina timmar och därför blir ärenden besvärliga även om han inte blir stressad av själva grejen.)

När jag hämtade på måndag fick jag reda på att vi hade utvecklingssamtal för Stella dagen efter. En virrig person i min familj hade slarvat bort lappen och inget sagt till mig. Tur att vi blev påminda…

Så på tisdagen gjorde jag följande bedrift (för att vara jag): lämnade, sov, gjorde styrelsejobb en timme, vilade, hämtade Molly och lämnade in henne på förskolan med Stella, gick på utvecklingssamtal (introvert-dränerande) och gick hem med barnen. Normalt sett orkar jag en av dessa aktiviteter…

Och det var inte över. Idag klippte jag halva gräsmattan (sen blev det vila) och sen fick jag stresspress när jag insåg att jag inte ville komma 10-15 min för sent till hämtning på förskolan pga Mollys utvecklingssamtal. Ville inte ha den stresskänslan i magen även om jag troligen hade fått ok från personalen. 

Funderade på om jag skulle hämta tidigare och ta med henne (stresspress) eller dumpa henne med Molly på fritids (kan man göra så?). 

Fredrik föreslog att jag skulle fråga Stellas kompis föräldrar och när jag var halvvägs nerför backen ringde de äntligen tillbaka. Stella skulle få följa med dem hem! Phu! Gick hem igen en kvart innan jag gick på mötet.

Väl i korridoren undrade de var Molly var. Jag hade missat att hon skulle vara med! (Virrig, ja!) Tur att jag inte tog med Stella!

Men sen släppte pressen. Molly hade fått godkänt på alla nationella prov utom ett matteprov med uppställning av tal, så det ska hon träna på. 

Molly och en kompis spelar Overwatch, Stella är hos sin kompis och jag får lite lugn och ro på altanen nu. Det kan jag behöva. 

Hoppas att långhelgen blir lite lugnare…

Ps. Min senaste strategi är att istället för att kämpa emot och känna mig som ett offer för tillfälligheter/andras krav ska jag försöka hitta tilliten i att jag klarar sånt här. Jag ska skapa goda exempel och ändra min syn på hur jag upplever saker (för det är inte lika jobbigt som förr. Jag bara tror det och då spänner jag mig och blir utmattad). Jag ska sluta vara rädd för kaos, ändrade planer och nödlösningar. Lita på att allt blir bra. Sluta spänna mig. Hitta lugnet. (Lättare sagt än gjort, men hjärnan går att programmera om, så jag ska försöka göra det.)


%d bloggare gillar detta: