Sängliggande och funderande

12 februari, 2019

Dag 79100 i sängen. Känns det som. Men så är det ju inte. För jag har fått alldeles för lite sängtid och lugn- och rotid mot vad jag behöver efter jul och resestressen.

Men jag börjar komma i kapp lite. Har sovit tungt några nätter nu. Denna vecka kommer barnen inte hem vid 15-tiden (typ två timmar efter jag gått upp) eftersom det är sportlov och de är med släktingar hela veckan.

Jag har sen terminsstarten prioriterat att slippa hämta på skolan (och ha en tid att passa) framför nån extra timme i ensamhet hemma. De sitter mest vid datorn ändå på eftermiddagarna.

Men jag ligger verkligen i sängen hela dagarna. Det har på nåt sätt blivit standard för mig nu dessa 6 veckor sen jul (bortsett Kanarieöarna då jag ”bara” låg ner halva dagarna).

Så jag försöker sänka mina förväntningar. Inte bli deppig och bitter. Istället bli glad när jag lyckas gå en kort promenad, rita en stund eller sitta upp en timme mitt på dagen.

Samtidigt försöker jag känna mig nöjd när jag sovit tungt dagtid eller somnat om efter att klockan ringde. Jag behövde det. Min kropp sa det och jag lät den.

För jag har inte lyssnat mycket på kroppen genom mitt liv.

Jag mår ju sämre nu än när jag blev utmattad och det är nog ganska ovanligt. Men det beror nog på att jag bromsade och liksom slidade in i utmattningen istället för att rusa in i väggen och bli totalt sängliggande i flera månader.

Det tog mig ett år att förstå att jag inte orkade jobba deltid, ytterligare ett år att förstå att jag faktiskt var sjuk på riktigt och inte kunde fortsätta som vanligt minus jobbet.

Ett år senare slutade jag overrida flera gånger i veckan (äta godis för att orka) och sen började jag gräva i det psykiska ännu mer när energin inte kom tillbaka trots vila. Och där är jag nu.

Just nu gräver jag i GAD – generaliserat ångestsyndrom och det har jag ju, men inte i den värsta formen. Jag funderar fortsatt på traumadelen och hantera känslor-delen. Och mycket på vilka men jag fått från att vara utmattad och hur de påverkar mig. Mer om det i ett kommande inlägg om knapphet.

En annan sak jag jobbar på är spändheten och att försöka känna en känsla av trygghet. Att faran är över. Att jag kan slappna av. För det är jättesvårt. Jag tänker igenom min situation i vardagen och försöker uppdatera mina tankar. Barnen är väldigt självgående nu och ett sportlov eller att de kommer hem tidigt betyder inte att jag måste ha jour och inte får vila. Jag behöver släppa mina gamla farhågor. (Men som autist har jag svårt för att lära mig av erfarenheter så behöver vara väldigt tydlig och konkret med mig själv och mekaniskt intala mig själv det jag behöver göra. Tankarna kommer inte av sig själv.)

Så det är mycket att göra psykologiskt, men det känns ändå hoppfullt.

Annonser

Läkarbesök 765 typ

28 januari, 2019

Idag var det läkarsamtal igen efter 3,5 månader sjukskrivning. Det har faktiskt hänt mycket sen oktober och det blev läkaren glad för.

Har ju fått plats på grön rehab i maj, har kommit långt i min terapi med psykologen och fortsätter ju med arbetsterapeuten.

Sen har jag utmanat mig själv en del på egen hand för att vänja mig vid stressande situationer.

Jag håller också på och fyller i en sömndagbok för att ansöka om ett tyngdtäcke. Tror att kroppen kan slappna av bättre om jag får ett sånt från hjälpmedelscentralen. (I mitt landsting kan enbart de med npf ansöka (autism, adhd m.m.)).

Berättade även om hur Försäkringskassan jagat och stressat mig och ville få ut mig i aktivitet redan i januari-februari trots att vi kom överens om annat på mötet i oktober.

Läkaren skrev nu supertydligt på sjukintyget att jag ska börja på rehaben i maj och att jag behöver tiden fram till dess för terapin. Hoppas att de godkänner det och inte hetsar mig något mer. (🙄)

Själv tänker jag att maj kan vara för tidigt, men jag ska försöka att inte stressa upp mig utan ta det som det kommer. FK och läkaren vill ha en plan. Men planen kan revideras vid behov.

Så jag satsar på maj, men har i bakhuvudet att det kan bli uppskjutet.

Sen ska läkaren sluta pga nedskärningar. Synd! Har gått hos honom i 1,5 år och det känns rätt länge. Han har varit bra. Hoppas att nästa läkare är OK.

Jag var totalt utslagen före mötet och var tvungen att äta sött för att orka gå dit (men fötterna höll!). Efteråt sov jag nästan tre timmar i sån där konstig utmattad halvsömn som är omöjlig att väcka sig från. Rätt trött, ja.

Men nu ska jag vila resten av veckan. Fick omboka ett annat läkarbesök för barnen för jag orkar inte och F kunde inte.

Men skönt att läkarbesöket gick så bra.


Sista dagen

26 januari, 2019

Sista dagen på resan. Barnen har fått fler fräknar, Stella har lärt sig att simma (!), jag har badat i poolen två gånger (kallt/utmattad/upptagen de andra dagarna) och jag är mycket nöjd med det vi hunnit med.

I söndags promenerade vi i närområdet och shoppade lite (målargrejer till mig). I måndags åkte vi till Maspalomas och hoppade i öknen och gick hela ökenvägen (5-6 km eller nåt sånt?). Sen pajade mina fötter.

I tisdags vilade jag. Målade, slappade, sov och grejade. I onsdags körde vi en heldagsutflykt, mer om den senare. Fötterna gjorde fruktansvärt ont i slutet av dagen.

Igår och idag tog jag det lugnt. Kunde inte gå mer än korta sträckor på hotellet. Fötterna var bättre idag, men nu på kvällen när vi packade så överansträngde jag dem igen.

Fötterna gör inte ont när jag är still, men de gör mer och mer ont ju längre på raken jag går. Så många pauser är bra. Tror att det löser sig när jag kommer hem, för där behöver jag inte gå så långa sträckor.

Dock måste jag till vårdcentralen två gånger nästa vecka (12 min promenad ×2) så det känns mindre kul. Men får väl ta bilen i allra värsta fall. (Går ingen spårvagn dit eftersom vc ligger mitt emellan vår hållplats och nästa.) Eller kanske ska ta sparkcykeln om det inte är snö? (Har ingen cykel tyvärr.)

Men jag har läst och målat och badat och slappat. Barnen gick på parkour idag och de har badat två gånger per dag alla lediga dagar. Vi har spelat schack på det stora schackbrädet, spelat kort och Uno och tittat på shower. (I år slapp vi Lollo och Bernieshowerna för nu är Stella för stor.)

Vi har haft det riktigt bra! Saknar inte vädret hemma direkt. Men ser fram emot våren. Bara 35 dagar kvar till (kalendermässig) vår nu (1 mars i Göteborg).

Och snart ska vi få träffa nya syskonbarnet! Kul!


Köpa kläderstressen

14 januari, 2019

I natt sover jag i lägenheten. Det var över två månader sen sist pga olika anledningar. Har inte haft ork att åka in till stan, men nu behövde jag verkligen lösa några saker och en timme idag och en i morgon innan jag ska hem känns görbart. Två timmar på raken + restid = not so much.

Jag har varit helt uppstressad i flera dagar över att jag inte har några ”utanpå-tröjor” att ha med till Kanarieöarna på lördag. Alltså tröjor man kan dra över en t-shirt men som inte sitter tajt så att man kan ha dem några dagar innan de stinker. Typ kofta/munktröja.

Jag har haft två ett tag nu som jag hade med mig förra året. Men den ena krympte. På riktigt. Den blev cirka en decimeter kortare i midjan och i ärmarna. Inte på en gång, utan lite varje tvätt så att jag knappt märkte något först. Skumt! Nu har Molly fått den.

Den andra hade jag använt så mycket att den blev spröd på ärmarna att började trasas sönder. Försökte laga gliporna i tyget, men efter nästa tvätt var det hål bredvid lagningen igen. Den har gjort sitt helt enkelt. Tyget var slut.

Så jag var helt enkelt tvungen att köpa några utanpåtröjor eftersom kvällar och morgnar på Kanarieöarna är svala/kalla (16-18 grader).

Och deadlines och shopping är två saker som stressar mig enormt. Mår så dåligt när det inte finns någon bra reservplan utan bara ”nu gäller det”.

Att låna kläder av t ex Fredrik skulle inte funka, för jag fixar inte att ha andras/begagnade kläder. Bacillskräck typ, trots nytvättade. (Fobier/aversioner är inte alltid rationella.)

Men trots all vånda så fixade jag det. In-ut på 25 minuter med munktröja, collegetröja och träningströja med dragkedja. Yes!

Och eftersom det var rea på rean så kostade dessa tröjor 75-100kr styck. Helt sjukt. Köpte även en ryggsäck till mig själv till 75% rabatt. Flax. (Har letat efter en lagom stor ryggsäck med ungefär det här utseendet i över ett år!)

Många blir ju glada och får kickar av att shoppa. Själv får jag bara ångest av det. Vågar knappt titta på prylarna efteråt av rädsla för att det ska vara dåliga grejer så att jag måste lämna tillbaka.

Jag lämnar ju sällan tillbaka eftersom jag typ aldrig spontanköper nåt, men rädslan finns där.

Jag har en väldig respekt för pengar (läs: snål) och jordens resurser och vill inte äga saker som inte används och älskas, så är noggrann med vad som får komma in i vårt hus (är även minimalist).

Och att då skynda mig att köpa kläder pga superstressad, ångestfull och framför allt SVETTIG* är en dålig kombo med att göra noggranna köp. Så jag bara hoppas att det blir bra innan jag rusar ut ur affären.

* = varför är det alltid så varmt i affärerna samt när jag varvar upp? Idag tog jag bara t-shirt och jacka (ej tröja, mössa och vantar) och ändå fick jag släpa runt på jackan i armen tillsammans med alla plagg jag skulle prova. Står alltid där och torkar svett ur pannan vid kassadisken…

Ja, jag vet, jag har problem. Det hänger ihop med min psykiska ohälsa. Före utmattningen kunde jag gå i affärer utan problem. Ska prata mer om detta med psykologen i morgon.

Men jag antar att det hänger ihop med att jag måste vara snabb innan min lilla energi tar slut och det får inte bli fel, för jag har inte fler chanser pga den lilla energin.

De första två åren försökte jag följa med på saker trots att jag var jätteutmattad. Då åt jag godis för att få en energikick. Fick många dåliga erfarenheter av att handla med utmattning och dessa hänger kvar.

Och sen har vi ju autismgrejen också. Målade och skrev så här efter förra gången jag var tvungen att gå in i en klädaffär (i november!):

What do we have here? It is a night club, right? No, this is an ordinary clothes store according to me and probably some other autistics/people with burnout brains/overstimulated people.

I was going to buy leggings, washing bags and socks the other day, but I swear they had tried to hide the leggings and washing bags…

I had to walk several rounds through the store looking for it. And the lights felt like disco lights and there were people everywhere, music and so many colours and messages on all of the signs. BUY ME!

I get totally stressed out in most shops. I could handle it better when I was younger with more energy, but the stores have always made me sooo overstimulated.

I guess there are less crowded stores with less stimuli, but they tend to be the very expensive shops.

So nowadays I mostly shop online, or I do a quick in-and-out and then go to rest my poor brain.

I have not been at a night club in like 17 years, but I think I would prefer it since you are ‘only’ supposed to dance and have fun there, not making decisions and being careful looking at prices and sizes.

Most stores stresses me out completely. (Luckily, I am a ‘minimalist’ only buying stuff when something broken must be replaced or things that are missing at home.)” (Pebbel Art)

Nä. Jag köper ju allt jag kan på nätet, men just kläder är svårt för det är jobbigt att skicka tillbaka.

Men nu har jag några tröjor att ersätta de gamla med iaf. Bra det.


Arbetsterapeuten

8 januari, 2019

Idag var jag hos arbetsterapeuten igen. Orkade egentligen inte åka dit, men det var sista gången med henne innan hon börjar på ett nytt jobb och jag tänkte att ett besök skulle vara bra för mig. Tog mig dit på ren adrenalin (stress).

Fick en tid till nästa arbetsterapeut om några veckor. Hoppas att vi fungerar bra ihop. Hon som slutar nu har varit jättebra. Kunnig om både utmattning och autism och väldigt realistisk och konkret i tipsen kring mina tankegångar.

Arbetsterapeuter hjälper folk att fungera i vardagen. Både med olika hjälpmedel som när Molly behövde rullstol en månad när hennes fötter var svullna och såriga pga sjukdom och när jag behövde glidlakan och en sittdyna när jag skadat rygg och svanskota och när jag behövde skenor till händerna när jag fick avdomnade händer (karpaltunnelsyndrom) som gravid.

Och de hjälper även de som behöver hjälp med att få vardagen att fungera, t ex personer med autism, adhd och utmattade.

Jag har gått hos henne i nästan 1,5 år så det kommer att kännas konstigt. Men försöker tänka positivt. Precis som med körlärare kanske det är bra att byta ibland eftersom olika personer har olika fokus och kanske kan bidra med olika delar? Hoppas på ny bra input från kommande arbetsterapeut.

Ska för övrigt skicka in en ansökan om tyngdtäcke. Tydligen är det bara personer med npf (autism, adhd, tourettes m.fl.) som tillhör patientgruppen som kan få det (här i Västra Götalands län iaf). Många med adhd och/eller autism sover som krattor och behöver nåt som ger en tyngdkänsla. Jag hoppas att det kan göra så att min kropp slappnar av lite.

Men först ska jag fylla i en sömndagbok i två veckor (blir nog intressant och skrämmande läsning!) och sen ska vi fylla i ett formulär och skicka in för att se om det blir bifall eller avslag. (Tyngdtäcken kostar ett antal tusen. Men de finns faktiskt på Clas Ohlson också numera.)

Nästa vecka är det psykologen, sen Kanarieöarna, sen läkarbesök för mig resp. läkarbesök för ett av mina barn och veckan efter det arbetsterapeuten igen. Fullbokad till mitten av februari alltså. Antar att jag kommer att varva arbetsterapeut och psykologen hela våren sen.

Jag är så tacksam över svenska sjukvården. Den funkar inte alltid perfekt, men den är tillgänglig för alla oavsett inkomst och hjältarna inom vården gör ett fantastiskt jobb!


Julafton 2018

25 december, 2018

Det blev en lyckad julafton men det kändes fel hela dagen eftersom vi var hos mamma istället för syrran som de senaste fyra (?) åren. Molly sa också att det kändes som en konstig julafton så det var inte bara jag. Typ samma känsla som att fira jul med Fredriks släkt de första gångerna.

Det var jättebra hos mamma, det var bara inte som vanligt, så det kändes skumt.

Jag tog en insomningstablett + Atarax (lugnande) kvällen före för att vara säker på att få sova så att jag inte skulle ha sömnbrist på julafton och det funkade fint. Sov till 10.45 och var inte sömnig på hela dagen.

Vi kom fram vid 13-tiden och åt julgröt enligt traditionen. Det var min familj, mamma+sambo, pappa, två syskon, en svåger och mitt syskonbarn (och syskonbarnet i magen). Och så svågerns föräldrar som kom ner från Sundsvall.

Jag var väldigt utmattad och blev trött av att det var flera samtal igång samtidigt i rummet så jag låg och vilade på soffan i ett annat rum några timmar. Piggnade till lite före maten när jag fick hjälpa till att laga pga att F gått på julaftonspromenad med halva gänget. (Det är ju nästan alltid F som lagar i vanliga fall.)

Jag är ju inget fan av julmat. Dels för att jag inte äter kött eller fisk och dels för att jag inte gillar såna där köttsubstitut särskilt mycket. Äter helst inte vegkorv och vegköttbullar och äter inte ägg om det inte är i mat.

Så det fick bli syrrans grönkålssallad med tre sorters ostar som jag själv tagit med.

Nä, julmat är som sagt inte min grej… (men tog tre omgångar av detta).

Barnen var också ganska selektiva idag.

Tur att de åt en massa lussebullar och pepparkakor typ tre timmar tidigare… (Molly åt en sked gröt och Stella två skålar.) Jaja, vi är vana.

Bilderna är suddiga, det var så mörkt.

Sen kom tomten och det tyckte Selma 3,5 år var jättekul. (Mina barn slutade tro på tomten för många år sen.)

Sen fortsatte vi ner till julgranen och hade julklappsöppning. Notera min paparazzopappa… ^^

Sen fick Molly ett megastort paket som vi smusslat med i flera dagar.

Molly läser inte böcker (bara serier) så vi har under hösten haft en utmaning där hon skulle läsa en riktig kapitelbok (Linux – utmaningen) mot bidrag till en gamingstol som hon önskat sig jättelänge. Hon läste ut boken i lördags så nu var det dags. Totalt överlycklig! (Hon trodde inte att hon skulle få den än.)

Själv fick jag paket från min ena secret santa.

Pennor och ett dataspel jag velat ha i evigheter (har varit dyrt, men blivit billigare nu). Yay!

Sen var det julklappsspelet.

Ett tag hade jag fyra grejer: stålvattenflaska, lampa, makraméampel och måttsats i stål, men sen bara en grej. Sista 10 sekunderna lyckades jag få ihop så att det blev två grejer. Ett spel med frågor som startar intressanta diskussioner och makraméampel+cederkulor som håller pälsängrar borta i garderober. Bra grejs!

Andra vinster var t ex specialficklampa, powerbank, skärbräda, tomte, knivslip, böcker, ljusslinga och silvertejp. (2×100kr)

Bra dag!


Dan före dan

23 december, 2018

I morgon är det dags och vi förbereder in i det sista. Packade just in ett megapaket som ni får höra mer om senare.

Jag har ju haft en stress/pressmånad med massa saker som inte gått att avboka. I tisdags avbokade jag dock arbetsterapeuten och så fick mitt luciatokiga syskon följa med barnen till Stellas lussefirande, för F var på ett sent möte.

Ons-fredag låg jag i sängen hela dagarna. Fick ihop det till 2h ur sängen på ons, 1h på tors och 45 min på fredagen. Detta inkl. frukost och lunch samt hämtning av barnen. Kom ur sängen vid 17-18-tiden men var mer eller mindre utmattad dygnet runt. Fredrik var iväg och handlade julklappar och jobbade sent både tors och fredag. Tack så mycket Adlibris för besväret… :-/

I fredags kom pappa hit från Norrbotten, hans sambo hade tyvärr blivit sjuk.

Igår firade vi att pappa fyllt 60 år genom en överraskningsdag. Molly, pappa, F och mina två syskon tog först med honom på boule på Boulebar i Göteborg.

Sen kom jag och så åkte vi vidare till ett escapegame. Jag hade gjort ett innan och F hade gjort fem men det var helt nytt för de andra fyra. Vi provade The Chapel-rummet och det var roligt men svårt. Vi klarade det på 56 min med fyra ledtrådar.

Sen åkte vi vidare till den indiska vegetariska restaurangen Thali för middag. Jag ville inte ha med barnen pga supetkräset resp. kräset, men Molly insisterade så hon åt ett halvt naanbröd… (beställde inget mer).

Sen var dagen slut och jag hade varit ute i fem (!) timmar! Dödstrött, men nöjd! Kul att få göra något roligt för en gångs skull. Det är så sällan jag kan lämna stadsdelen.

Vi var väl för övrigt ett halvskröpligt gäng med en utmattad, en med knäproblem, en gravid med revbensskada och en sliten samt Fredrik och Molly då. Men det gick bra med lite anpassningar.

I morgon väntar en lugn julafton hemma hos mamma och på onsdag blir det uppsamlingsheat med Fs båda släkter hemma hos svägerskan. Skönt att få det avklarat på ett besök.

Sen fr o m torsdag är detta slitiga halvår sluuuuuut!!! JAAAAA!

Ska bli skönt att få chansen att vila på riktigt utan högtider, skolgrejer, födelsedagar och annat i ett.

GOD JUL hörni! (Om ni firar.)


%d bloggare gillar detta: