Äntligen vardag igen

14 augusti, 2018

Åh så härligt att vara tillbaka i rutinerna igen säger autisten i mig. Semester kan ju vara gött, men fem veckor av dåligt skötta sysslor och flytande tider är för länge för mig. Jag orkar inte umgås dygnet runt.

Idag fick jag sova ut ordentligt utan att bli störd. Vaknade vid halv ett (!) och gick upp halv två. Kände mig riktigt utvilad för en gångs skull. (Sov 10-11h!)

Efter frukosten tog jag t o m en promenad. Hade alltså lite energi över, det har jag knappt haft dessa två hemmaveckor efter resorna.

Sen kändes det bra att träffa barnen vid fyra och få höra om deras dag på fritids. Stella började på sitt nya fritids idag och pekade ut vilket klassrum hon ska vara i nästa vecka. Vad stor hon blivit! (Molly går kvar på mellanstadiets gemensamma fritids.)

Kvällsrutinerna satt där de skulle och jag fick tid att hänga med Stella och gerbilerna en stund. Kramade lite extra på Stella pga saknig. Mår bäst av att få sakna dem lite ibland.

Jag hoppas verkligen att jag ska få en rimlig chans att återhämta mig nu. Behöver det efter denna sommar.

Ps. Fattar ju att de flesta inte är som jag, men jag har ju min diagnos och dessutom utmattningssyndrom. Om jag hade haft större energimarginaler i livet så hade det funnits större svängrum för frånsteg av rutiner och känsla av kaos.

Annonser

Äntligen hösttermin

13 augusti, 2018

Okej, men idag är väl den sista dagen på sommarlovet då eftersom F beslöt sig för att pussla ihop en vecka till åt Stella (Molly skulle varit ledig ändå). (Fritids denna vecka, skolstart om en vecka.) Stella har lekt med kompisar tre dagar, F har jobbat hemifrån/varit ledig några halvdagar och farmor tog dem en dag.

Och jag är på botten energimässigt. Inte konstigt alls efter dessa veckor. Orkar inte ens ta en promenad och orkar knappt gå i trapporna. Sover på dagarna, sover ibland på nätterna…

Men jag försöker ta det med ro, det är inget mysko med detta, min energi räcker helt enkelt inte till att vara hemma med familjen så här två veckor på raken.

Jag behöver mycket egentid då jag inte behöver vara social och jag fixar inte att vara jour och behöva reda upp konflikter och serva barn. En helg är tillräckligt för att jag ska bli trött. Jag behöver ensamma vardagar för att orka någorlunda.

Men nu är det ju bara ett höstlov innan julafton så det känns bra (i detta avseende). Våren är full av avvikande grejer och långhelger som stressar mig.

Hela familjen var för övrigt hemma lördag-söndag eftersom Fredrik, trallallala, blev sjuk igen (ej feber men muskelvärk och hosta). Så det har blivit mycket tv-spel och kojor och innelek i helgen… Orkade ta ut dem en halvtimme idag för sparkcykling men har ju som sagt knappt orkat röra mig den senaste veckan. (Fredrik ska kolla upp sitt taskiga immunförsvar hos läkaren.)

Många letar ju anledningar till sin energibrist och kollar vitaminbrister, binjureutmattning osv. men jag känner att jag har bra koll på varför jag är så trött. Det är nästan konstigt att jag inte är tröttare…

Jag har en funktionsnedsättning (autism), jag har barn, jag har en utbrändhet i botten som beror på en stresskollaps (som jag inte kunnat återhämta mig från), jag har flera ångestsjukdomar, jag har en tuff bakgrund som gjort mig skör, jag lider av c-ptsd som gör att jag överreagerar på vanliga situationer i vardagen pga dåliga erfarenheter/minnen + spänner kroppen hela tiden och sen finns det en privat faktor som jag ej skriver om i bloggen. Bara några av dessa grejer räcker ju för att bli trött.

Men jag tänker att jag inte är kroniskt sjuk (som för resten av livet). Det går att bli bra.

Jag har bra stöd från arbetsterapeuten, min familj, släkt och vänner. Folk förstår mig bättre nu iom min nya diagnos (autism) och jag förstår hur jag behöver leva för att må bra. Barnen blir äldre och mer självgående.

Jag har inte varit depressiv på nåt halvår och har kunnat minska ner ena medicinen från 40/60 till 10/20 (större dosen andra halvan av menscykeln mot pmdd) och har precis börjat trappa ner den andra medicinen. Kommer gå mycket långsamt till väga (minskar med 1/6 en gång i månaden typ).

Har inte för avsikt att sluta helt bara för att, men vill testa om det går och vill minska lite på biverkningarna. Ökar igen vid behov.

Sen har jag faktiskt mindre ångest nu sen jag fick min diagnos. Livet känns lite bättre helt enkelt. Skulle inte vilja påstå att jag är lycklig eftersom jag lever i ett jäkla fängelse av utmattning, men det är inte becksvart. Det finns ganska mycket hopp.

Och jag har kunnat bearbeta jättemycket av mina problem, tankar och inre bilder via konsten på Pebbel Art. Det är som att gå hos psykolog typ. Och konstprojekter ger mig glädje och mening. Har också fått många nya internetvänner på Instagram genom projektet.


Så bara barnen kommer tillbaka till skolan igen så att rutinerna kan bli normala så har jag chansen att repa mig igen. Det ska bli skönt.


Vardag tack

5 augusti, 2018

Nu längtar jag bara efter vardag och rutiner. Är t o m lite trött på sommaren (!). Men det har ju varit alldeles för varmt för mig. Men det ska vara mellan 18-24 grader nu de flesta dagar så det känns bra. Så kan jag vara utomhus före 17…

Är rejält utmattad eftersom jag inte får så mycket vila och eftersom jag gör för mycket.

Nu har vi iaf vridit på barnens dygn så att de somnar runt 22-23 och går upp 7.30 som inför skolan.

Stella har fritids denna vecka, men det låter på F som att han tänker jobba förmiddagar när jag ändå sover och barnen spelar dataspel och så är han hemma eftermiddagar. Och så ska farmor hjälpa till.

Men nästa vecka igen blir det vardag med fritids för båda barnen och heltidsjobb. Ska bli skönt även om jag inte saknar att F kommer hem 18-18.30 och läxor.

Men en månad kvar till simskolan och scouterna i alla fall. Skönt.

Det är så bökigt att bli stressad av fasta tider, deadlines och bokade saker. För det finns många såna i livet.

Men det hänger ju ihop med att jag har väldigt lite energi och inte alltid är på topp direkt… Så jag måste planera noggrannt för att orka med. Och jag orkar ju inte med. Frustration.

Och det är ju inte så att man bara kan ta paus från allt. Särskilt inte när man redan varit sjuk i snart fem år! Det är ju barnens barndom det här. Våra liv.

Men jag har iaf minskat på kraven på mig själv. Sociala tillställningar väljs ofta bort. Det känns skönt att inte ha dessa förväntningar på mig längre.

Det finns ju Måsten, Borden och Vill. Tidigare har jag haft alldeles för många Måsten (hushåll, barnskötsel, hälsobesök m.m.) och många Borden (nu pratar jag inte om tvätta fönster eller ha snygga kläder utan att vara med på släktkalas och dyka upp på barnens skolavslutning) att jag inte riktigt orkar med några Vill.

Men livet blir ju väldigt deppigt om jag inte för göra det som är roligt ibland.

Så nu har jag begränsat Måstena så mycket jag kan (längre perioder mellan frisörbesök, undviker terapi och att ta itu med sånt som inte är helt nödvändigt) och jag delar givetvis allt barnrelaterat till F. (Han gör det mesta i vardagen.)

Jag har valt bort en väldigt massa Borden som att följa med på Fs julfester, släktkalas, barnens vårfester, familjedagar med scouterna, fönstertvätt som sagt, borde-shopping (snart faller mina BHar i bitar men jag kan nog vänta liite till med att åka till ett köpcentrum) osv.

Det ger lite mer rum till det jag Vill göra, som spelkvällar, umgås med barnen, naturutflykter och träffa kompisar.

Kompisträffarna har jag iofs långa intervaller emellan. En har jag försökt träffa i ett halvår, men hon är också uttröttad så det skiter sig ideligen. En annan har jag inte träffat sen i februari och ytterligare en i april. (Före jag blev sjuk var det varje-var tredje månad ungefär.)

Men det blir ju så när juni, oktober och december är helt uppbokade och alla är bortresta i juli. Jag försöker alltid boka in allt sånt i september och november.

Sista riktiga lediga dagen idag alltså. (Men F har jobbat lite denna vecka.) Skönt att slippa ångest över att semestern är slut. Känner att vi hann med en massa saker och att semestern blev bra.

Så det är bra.

Foto från Norrbotten


3 augusti

3 augusti, 2018

Det märks att det är slutet av semestern och att vi börjar bli rastlösa. Jag rensade barnens rum häromdagen (så skönt!) och Molly möblerade om sitt rum virtuellt genom spelet Sims. Så vi åkte till Ikea igår och sen möblerade vi om hela kvällen. Blev jättefint. Skönt för henne med ett ordentligt skrivbord. Rummet känns rymligare och mindre plåttrigt. Vi bytte alltså plats på bokhyllan och skrivbord. Vi rensade även ut en massa småprylar, sänggardinerna osv. Ville skapa ett ungdomligare rum. (Molly fyller snart 11 år.)

Före

(Under förflyttning)

Efter

Det sista vi ska fixa är att centrera Tintintavlan och hänga upp magnettavlan. Men det är betongvägg så det tar vi en annan dag… (vi blev klara 21.40 igår)

I övrigt är det uppsamlingsheat efter dessa lediga veckor. Komma i kapp med disken, tömma Bokashihinkarna i jordfabriken (komposten), röja ur förrådet och skicka iväg grejer till second hand och tippen, boka om tandläkartiden, klippa häcken osv. Det finns mycket att göra.

I natt föddes kompisarnas barn! Vi träffade dem i tisdags, men det kändes som att det var flera veckor kvar (BF runt mitten av augusti om jag minns rätt). Vi skulle haft spelkväll ikväll men de messade igår kväll att de fick ställa in pga på väg till förlossningen. ^^ Jätteglad för deras skull!

Åh, titta vad som just hände. De sover ihop! Största tecknet på lyckad anknytning!

Alvar däremot gräver som en tok… (det bruna i hörnet) Han har verkligen energi! ^^


Augusti redan

1 augusti, 2018

Nu väntar de sista fyra dagarna på semestern, hur gick detta till? Månaden gick så himla fort.

Men vi har ju hunnit med massor. Barnen har badat säkert 10-15 ggr mot normala 3-5 ggr. Vi har paddlat i fjällälvar, varit i Småland, varit i Luleå, Kvikkjokk, Jönköping och på norrbottniska landsbygden. Vi har köpt gerbiler och barnen har varit på Liseberg en hel dag. Själv har jag mest längtat regn och snålvattnat min trädgård, men den lever!

Nu i augusti väntar fritids och sen skolstart. Min lilla bebis ska börja ettan och min stora bebis ska börja femman. Känns knäppt.

Stella börjar simskola i september och då kör scouterna igång igen för Molly. Sen är det födelsedagar i oktober och sen är det jul. Typ så.


Nya gerbilerna

30 juli, 2018

Idag har varit en enda lång nedräkning till 18.00 då vi skulle hämta gerbilerna. Fredrik jobbade idag så jag var själv med barnen fram till fyratiden (sov till 11 så det blev knappt fem timmar på raken, lite för länge för mig).

När klockan närmade sig började Stella bli helt nipprig. Hon pratade oavbrutet i bilen och höll nästan på att flippa ut av spänning och glädje. Molly var också jättepepp.

Uppfödaren hade ett helt rum på runt 15 kvm med bara burar. Hon föder upp både gerbiler, hamstrar och möss.

Vi valde den ljusbruna som fått namnet Alex och en agoutifärgad som heter Alvar. Egentligen skulle vi valt en silvervit men vi blev helt kära i den bruna eftersom den verkade så pigg på alla uppfödarens bilder. Den har samma färg som Hedda hade.

(Han står och tittar in i kameran på nästan alla bilderna!)

Och Alvar är riktigt pigg, helt orädd och social. Vi har suttit med honom i handen nu på kvällen!

Hedda och Amanda blev aldrig så tama. De satt (sitter) ibland i handen och åt frön, men de satt aldrig lugnt i handen utanför buren. Då blev de rädda och ville springa bort. Särskilt Hedda.

Alex var lite mer osäker och ville helst sitta i sitt rör… (toapapper)

Vi provade att släppa ner Amanda till hanarna eftersom hon var så lugn på andra sidan gallret. Det blev inget slagsmål, men hon nosade lite väl hårdhänt efter nån halvminut så hon fick hoppa tillbaka till sin bur. (Vi satt beredda med tjocka vantar på för att gå emellan om de skulle bråka.)

Men annars verkade Amanda vara rätt nöjd. Hon har ju varit ensam i 3,5 veckor sen Hedda dog. Skönt att det ändå gick såpass snabbt och smidigt att hitta nya. (Angående att uppfödarna i Sverige är så få.)

Alex och särskilt Alvar är helt ofattbart små i jämförelse med Amanda. Typ en tredjedel av storleken. Vi får passa på att njuta nu för om 3-4 veckor är de fullvuxna. (De är ca 6 veckor nu.)

Sötisar!


Lugn sommardag hemma

30 juli, 2018

Nackdelen med att ha en entreprenör till make: går in och jobbar på semestern…

Men de är iaf tre chefer/ägare så de delar på ansvaret över de 17 anställda. Vore ju inte kul om F hade telefonjour hela tiden. Och han var ju helt ledig i alla fall tre veckor. (Och han tar ju ut denna semesterdag en annan dag istället.)

Och det finns ju många andra fördelar som t ex lycklig/tillfreds make och det ekonomiska också så klart.

Men vi tar det väldigt lugnt idag. Nu när barnen snart är 11 och 7 år så kan de underhålla sig timvis framför datorerna (Minecraft och Sims just nu – kreativt!) och de värmde själva sina lunchpannkakor. Numera handlar det väl mest om att stävja det dåliga samvetet.

Men å andra sidan kan en dag framför datorn (med pauser) vara ett härligt semesterminne också. Bara få slappa och göra roliga saker. De älskar ju dator- och tv-spel.

Och nu kom grannkatten hit och ville leka. Och vi ska åka rullskridskor/cykla/sparkcykla på gatan sen.

Och förra veckan badade de i sjöar tre gånger. I morgon ska vi också på utflykt med en kompisfamilj.

Fredrik får komma hem 15 idag för jag orkar inte mer än max fyra timmar på raken (gick upp 11 och de vaknade tidigare).

De har rätt kul med katten!

Små saker som också blir fina sommarminnen.


%d bloggare gillar detta: