Och jag bara sover

18 april, 2018

Är i två tuffa veckor med flera (ofrånkomliga) ansträngande aktiviteter och kroppen hanterar det genom att jag helt stängs av från möjligheten att overrida.

Efter en nödvändig inköpsrunda i lördags somnade jag på kvällen och vaknade till middagen. Igår efter Mollys utvecklingssamtal (20 minuter!) sov jag som en liten ihoprullad hund på madrassen framför TVn (eftersom Stella inte ville vara själv och soffan inte är tillräckligt lång).

Idag behövde jag lämna Stella på skolan eftersom Molly skulle till läkaren på morgonen. Fick inte i mig någon frukost pga plötsligt illamående och tänkte sova två timmar till. Vaknade istället halv två efter fyra timmars djup sömn. Dags för frukost snart…

I morgon är det frisören som redan skjutits upp en gång pga magsjuka, men sen blir det lugnare några veckor. Jag klarar verkligen inte mycket alls just nu.

Å andra sidan känner jag mig gladare, piggare och mer närvarande när jag väl är vaken. Solen, utelivet och att jag orkar vara upprätt periodvis gör mycket. Har vågat köra en del bil på sistone och känner mig mer kompetent.

Men jag måste forsätta vila med jämna mellanrum över dagen och inte boka för mycket. Max tre saker per vecka, helst bara två. Helst saker som går att boka om. (Men nu har jag klarat arbetsterapeuten, utredningsresultat, utvecklingssamtal och har bara frisören kvar. Det ser glesare ut i maj.)

Annonser

Få vardagen att rulla

17 april, 2018

Precis som i många andra familjer har vi ett antal prokrastinerare i denna familj (inte jag). Alla är dessutom kvällsmänniskor som lägger sig så sent som det går.

Nu har vi dock sett nedanstående mönster och bestämt oss för att försöka få det att rulla bättre.

Det hela startar med att Stella måste lägga sig i tid (20.30). Det innebär att hon måste äta kvällsmat och borsta tänderna i tid.

Annars kommer jag ner för sent från nattningen och då drar vi över partiden med kvällsmat, tv/spel/prat, träning så att jag lägger mig för sent.

Det innebär att även F lägger sig för sent, för han behöver 2-3h ensamtid för att komma ner i varv (introvert som är väldigt social på jobbet).

När han somnar för sent så vaknar han också sent och lämnar Stella senare på skolan (de har ju drop-in, Molly går till skolan med en kompis).

När han lämnar för sent så kommer han senare till jobbet och då behöver han jobba senare för att få ihop 8 timmar.

Då kommer han ju också hem senare (18.00 är ”i tid”, men det handlar snarare om 18.15-18.30 senaste veckorna). Det innebär att matlagningen blir försenad och att jag kommer igång med köksstädet och Mollys läxhjälp sent.

När klockan är 19.50 vill jag spela Overwatch i 30-40 minuter (nedvarvning, introverttid och nöje) och om jag inte är klar med köksstädet då så skjuter jag på nattningen.

Och då rullar snöbollen igång igen, vilket skjuter på alla rutiner.

Men om vi lyckas hålla på tiderna någorlunda så ska det nog bli bättre.

Lite intressant när man ser sambanden så här. 🙂


Skogstomt, skruttiga gerbiler och Fimbulvintern

12 april, 2018

Råkade kolla mailen i natt vid fyra och sen var det kört. Hittade en perfekt tomt som liksom är skog med ett litet skjul/ruckel som berättigar till attefallshus om 25 kvm (med loft). Sen låg jag och drömde om min stuga i skogen tills F vaknade vid sju. Studsade in till honom och berättade allt.

Men… Jag ska försöka ha lite is i magen. Fredrik vill gärna bo vid/nära en sjö. Sen är det ju ett stort projekt att göra en grund i skogen och dra in el och vatten även om man ”bara” ska ha ett attefallshus.

Men vi får se. Glad att se att det finns fina skogstomter som inte ligger kloss an andra hus. (Ligger fyra hus i området, med några hundra meters mellanrum. Tomten är på typ 3000 kvm.)

Det viktigaste med bostad är ju som marknadsföringstyperna säger location, location, location. Det enda som inte går att förändra det minsta är ju var tomten ligger. Något vi verkligen prioriterade när vi köpte radhuset och det är jag glad för. Vi har ju typ 3 minuter till spårvagnshållplatsen och 6 min till skolan och det är guld värt. Sen hör vi inte E20 alls lika mycket som husen vi kollade på nedanför backen.

***

Fick föresten en bra bild på Amanda i morse. Kolla vad hon bleknat i pälsen och jämför med svansen. Gamla Skruttan!

***

Ligger i hängmattan nu, det är sol och runt 15 grader. Har grävt ner vårens första Bokashikomposthink i jordfabriken (från oktober) och ska måla och läsa lite.

Varje dag det är sol och lite värme denna vår känns som en himla present! Vintern var evighetslång och nu känns det som att man måste vara jättetacksam och ta tillvara på varje sekund. Aldrig vänja sig, för då kommer kölden och tjälen tillbaka.

Tänk föresten om vi skulle få en ny Fimbulvinter! På 500-talet fick två stora vulkaner utbrott som gjorde så att det blev som vinter i hundra år i Europa och Asien. Solljuset kunde inte tränga igenom svavelpartiklarna i atmosfären, det blev missväxt och halva befolkningen i nuvarande Sverige dog. Vet inte vad jag skulle göra om solen försvann så länge, mår ju redan dåligt som är mellan nov-feb…


Nervös

11 april, 2018

*måndag*

Veckan då jag ska få besked om autismutredningen är här. Och jag är så nervös. Jag har väntat på detta sen juli förra året då jag började misstänka autismspektrumtillstånd.

På fredag ska psykologen och läkaren berätta för mig om jag får en diagnos eller ej.

Att jag har autistiska drag är tydligt, men frågan är om jag uppnår diagnoskriterierna?

Jag är rädd för att jag inte ska vara ense med dem, att jag ska känna att jag inte kunnat ge dem hela bilden.

Jag är dålig på att prata och framföra mitt budskap.

Som tur är gör de även tester, men tänk om jag har lärt mig att överkompensera även där? (Kan man det?)

Om jag inte får diagnosen och de övertygar mig om varför – ja, då är det ju fine. Då är vi överens.

Men jag är rädd för att jag ska bli besviken och känna mig felbehandlad.

För då är jag (troligen) tillbaka på noll igen. Då vet jag inte vad som är ”fel” och vad som gör mig så trött och ångestfylld. Jag har letat efter ett svar i tjugo år. Jag har t o m varit en sväng i psykiatrin tidigare, men då hittade de bara ett gäng andra diagnoser som inte förklarar allt. Som jag ser som ovanpådiagnoser.

*onsdag*

Två dagar kvar. Känner mig allt mer panikslagen när jag tänker på mötet.

Är så rädd för att bli besviken och arg (inte på dem, men på resultatet). Som jag skrev ovan så är det ok om de kan övertyga mig om resultatet, men jag är rädd för att vi ska vara oense och att jag ska känna mig felaktigt behandlad.

Det känns som en ödesdag.

Men det ska bli skönt att få denna nio månader långa period avklarad. Nio månader från fundering till diagnos/inte diagnos.

Det har krävts tre prat med läkaren innan han blev övertygad, ett prat med psykologen (han blev övertygad), två remisser innan jag blev antagen till en privatklinik och sex besök med tester och intervjuer + att mamma blev intervjuad.

Snälla gå fort dessa dagar och ge mig styrka på fredag.


Energikrävande shopping

8 april, 2018

Något som tar mycket energi för mig är all denna nödvändighetsshopping som jag har svårt för att ta mig för.

Jag behöver nya underkläder, men är väldigt känslig och kan bara ha en enda sort som finns på Lindex.

Har i några veckors tid planerat för att åka dit, men det finns ingen energi till det.

Idag bestämde jag mig för att beställa på nätet. Men när jag ska betala med swish ser jag att vi bara har 152 kr på kontot. Ringer till Fs kollega (eftersom F glömt mobilen hemma när de är ute och grejar med sitt kontor) och när jag fått tag på F (som tydligen köpt möbler för 14 000kr och swishat tillbaka pengarna igen (men det syntes inte på Tink-appen) och jag alltså bekräftat att vi inte fått kortet kapat, så för jag över pengar och försöker åter igen betala med swish.

Men nu går det inte längre och när jag laddar om kundvagnen är de 5 par underkläder jag beställde slut.

Vet inte om det är någon slags bokning till mig som snart avbryts eller om någon annan varit inne och norpat dem precis framför ögonen på mig? (Ska prova igen om en stund.)

Men jag blir så himla trött.

En annan grej jag vill köpa är penséer till altankrukorna. Ingen nödvändighet kanske, men något jag gör varje år. Men växtaffärerna ligger sällan där jag rör mig (mellan hem, skola och olika vårdinrättningar). Gah!

Nu skulle man ju kunna tro att jag bor på landsbygden, men jag bor i Göteborgs kommun. Det tar 5-6 minuter i bil till Allums köpcenter och 15 min med spårvagn till Nordstan/centrum.

Men att shoppa tar väldigt mycket energi, så om jag ska ta mig för det måste jag samordna och ha en lång lista och köpa allt på en gång (typ en gång i kvartalet). Annars är det inte värt besväret.

Men men, snart kommer vi ändå behöva åka ut eftersom den tredje altanstolen av sex sprack igår (de är av plast och jättegamla), så nu ryms vi inte runt bordet längre och vi behöver även en ny parasollfot så att parasollet inte välter hela tiden (har kvaddat två st på tre år).

Önskar ju att man slapp shoppa nu när man är minimalistisk och har ett komplett hem, men saker går ju sönder/slits ut till slut och barnen växer ur sina kläder.

Och när det gäller shopping så kräver det inte bara energi i handlingsögonblicket, utan även varje gång jag minns att jag behöver något och varje gång jag funderar på hur jag ska få tag i det med minsta möjliga ansträngning (internetshopping och uthämtning av paket tar också energi).

Därför var det skönt förr när jag åkte till Ge-Kås och kunde bunkra prylar som tar slut med jämna mellanrum. Brukade köpa på mig hygienartiklar, underkläder, hobbyprylar och liknande grejer som förbrukas/slits ut. Men i nuläget känns Ullared som en mardröm utifrån överstimulansaspekten…

Så nä…

Får tvätta ofta en tid till…

***

Okej, kollade en sista gång och nu fanns de i lager igen…phu! Denna gången funkade betalningen.


Fredagsläget

6 april, 2018

Sitter/ligger på madrassen på altanen i 8 plusgrader (rekord denna vår!), äter Mollys rabarberyoghurt som hon inte gillade, väntar på att barnen ska komma hem, läser om hur man tecknar ansikten och Hörnfeldts Influencer-bok*. Är sömnig eftersom jag nog låg vaken fyra-fem av nattens tolv timmar i sängen. (Men vill helst inte sova mer idag för vill vrida dygnet.)

* = inga planer på att bli influencer och börja med samarbeten (än), men är nyfiken på hur man bygger upp en följarbas med tanke på mitt Pebbel Art-projekt.

Det är sol, har sett en myra, de sista snöblocken smälter och jag orkade promenera 2km till och från apoteket för att köpa bl a salivstimulerande tabletter. (Har insett att jag dricker mycket vatten men att jag egentligen inte är törstig utan snarare muntorr. Biverkning av ssri-medicinen.)

Inte ens helgen känns särskilt jobbig. Spelkväll i morgon och lugnt på söndag. F ska på innebandy och jag hoppas på mycket tid med barnen eftersom vi knappt setts denna vecka. (De har kommit hem runt 18.30-20 varje dag pga påsklovsbarnvakter och utflykter. Normalt sett hämtar jag dem vid 16 och Molly går ofta hem direkt efter skolan vid 14-15.) Ska bli skönt med vanliga skolrutiner nästa vecka. (Många med autism (och/eller adhd) blir oroliga av sig när rutiner bryts.)

Så det blir nog bra det här.


Två nya idéer

6 april, 2018

Okej, vi orkar inte ha det så här längre (igen). I höst är det fem år sen min stresskollaps och jag blir fortfarande dränerad trots att jag är hemma hela dagarna.

Jag har blivit bättre på att prioritera, fördela mina ”skedar” (energi) och ta hand om mig själv, men faktum kvarstår att familjelivet och vardagen i sig dränerar mig. (Mest pga trolig autism.)

Nu tittar vi på ett andra boende som jag kan åka till några gånger i veckan. Jag tänker inte flytta ut, men jag behöver en lugn plats att vara på vissa dagar/kvällar.

Det blir även en lättnad för Fredrik som slipper vara anhörig och visa hänsyn varenda dag. Även han har ett stort behov av att få vara själv pga introvert.

Vi kollar på små stugor, tomter, lägenheter, andrahandsbostäder osv.

Tidigare har vi tänkt att det är för dyrt, men är det något som är dyrt så är det att jag är sjukskriven, både pga låg inkomst och pga hur det sliter på familjen.

Vi har även bestämt oss för att ta till professionell hjälp i hur vi kan kommunicera och fungera i vardagen. Allt för att minska min (autistiska) rädsla för kaos och för att minska hans totalansvar över barnen på sikt samt det dränerande i att vara anhörig och behöva tassa på tå pga mina behov.

Hoppas att detta ska göra susen.


%d bloggare gillar detta: