Ett icke-tårdrypande farväl

27 mars, 2017

Idag gjorde jag en tung sak som jag verkligen inte alls ville göra, nämligen att säga hejdå till mina kollegor. 

Som jag skrivit tidigare så ogillar jag att stå i centrum och det är ju aldrig kul att riskera att gråta offentligt. Är en väldigt känslig person helt enkelt. 

Men för de andras skull så gick jag dit idag och var med på en lunch med fjorton personer ur teamet. D som också blivit uppsagd var också med. 

Det kändes bra när jag väl var där. Lite nervös för att få mycket fokus och nåt tal/present som skulle bli alltför tårframkallande. Men det gick bra. Fick ett presentkort på Science fictionbokhandeln och det var ju perfekt! (Där finns både nördprylar, spel och sf-böcker.) De känner mig. 🙂

Efteråt blev det kramkalas och en kollega som avvek tidigt messade mig nu på kvällen och sa att han inte är bra på att säga hejdå. Samma här, kunde det inte räckt med ett mess från mig också? 😉

Nä, men är väl ändå glad att jag gick idag. Nu har jag fått closure på riktigt. En ordentlig förklaring förra veckan (backa i bloggen) och ett hejdå. 

Det tråkiga är bara att det är så många kollegor som inte kunde vara med idag, nämligen de som hann sluta under min två år långa sjukskrivning. Känns inte som att jag fick säga hejdå till dem och att jag inte riktigt hade fattat att de inte skulle vara där när jag kom tillbaka i höstas.

Så på ett sätt inser jag ju att det inte räcker med ett meddelande på nätet/mailen utan att det kan vara bra med ett hejdå irl…

Men nu är det klart och mina nya två kollegor kommer jag att träffa oavsett hur länge jag blir kvar i företaget eftersom det är pappa och hans sambo. (Mycket trevliga kollegor det med, även om vi inte delar kontor pga 120 mils avstånd.)


En arbetsvecka

24 mars, 2017

Snart är första arbetsveckan med riktiga arbetsuppgifter till ända. Detta har varit en mycket dålig vecka arbetsmässigt, men det beror på utomstående händelser* och jag har fått prioritera min hälsa framför arbetstimmar. Min hälsa kommer alltid först, har inte lust att vara sängliggande två år till.

* = intensiv helg, Fredrik var på möte hela tisdagskvällen och jag fick ta allt själv, onsdagens strul, massa oförutsedda händelser och annat dränerande.

Loggar mina arbetstimmar i Toggl och det är både tydligt och lite stressande eftersom jag får svart på vitt hur många timmar jag lägger. Men bra ändå för snart kommer jag att kunna se hur mycket tid jag egentligen orkar med som deltidssjukskriven. Så här ser statistiksidan ut (och fredagen är inte slut än). Dessa timmar är alltså netto netto. Jag loggar ut om jag tar pauser som jag kanske hade tagit med på förra jobbet.

Denna vecka har jag suttit med en internuppgift för företaget där jag är anställd. Ska göra rapportmallar i InDesign till en stadsarkitekt. Har därmed googlat översiktsplaner, detaljplaner och bostadsförsörjningsplaner för att samla inspiration. Kan ju säga att kommunerna runt om i Sverige inte prioriterar design och layout när det kommer till dessa trycksaker. ^^ Nu har jag kommit fram till själva layout/designstadiet och det är väldigt roligt.

Om vi jämför med mina tidigare arbetsuppgifter så är skillnaden milsvid. Där satt jag ofta och gjorde rent av dödstråkiga uppgifter. Om jag hade tur kändes de tillfredsställande, men de var ytterst sällan roliga. Känner mig väldigt lyckosam (och privilegierad) som numera kan jobba med något jag tycker är roligt.

När det gäller mitt gamla jobb så har jag pratat ut med min chef och fått reda på den egentliga anledningen till att just jag och en annan kollega i teamet sades upp. Ägarna har valt att gå en smalare väg i framtiden och därmed finns ett nytt krav på en viss teknisk kompetens som jag och kollegan inte har. Jag hade åkt ut ändå som näst sist in ifall de hade gått enligt turordningsprincipen men nu åkte alltså jag och nummer fyra framifrån.

Men det känns rimligt. Min chef stred väldigt hårt för att inte behöva mista oss och hon tycker väldigt illa om beslutet. Så under omständigheterna känns det okej. Känner mig inte så bitter längre. Vi ska på avslutningslunch med teamet på måndag. Tycker att det är rätt illa att vi inte får ha någon riktig avtackning med hela kontoret så som de som slutar frivilligt får, men å andra sidan hade jag ändå avsagt mig det pga introvert och gillar inte att stå i centrum. Men jag hade föredragit om alternativet fanns. Nu känns det som att vi spolas ut med bakvattnet.

När det gäller nya kunder så är det ju oftast lite segt i början, men jag har fått höra från agenten jag träffade förra torsdagen att (åtminstone) ett företag är intresserade och att de skulle återkomma. Vi får se, vi får se. 🙂

Sen drömmer jag nästan varje natt att jag är i nya hus/lägenheter och hittar rum med fantastisk utsikt. Jag börjar planera mitt arbetsbord och att jag ska sitta där och skriva. Det motsvarar verkligheten eftersom jag funderar på hur jag ska lösa mitt arbetsbord. Just nu sitter jag i soffan eftersom jag är så trött/utmattad, men stundtals och längre fram kommer jag vilja ha ett riktigt (stå)-bord och då vill jag ha utsikt över trädgården. Och det där med att hitta nya rum/lägenheter handlar om nya möjligheter i livet. Och det har jag verkligen.


Pinsam morgon

22 mars, 2017

Sov dåligt för tredje natten i rad och kunde knappt väcka mig när jag skulle upp och lämna barn. 

Sen gick allt utför.

Lämnade av Stella på förskolan och började gå nerför backen. Tog upp mobilen och såg att jag hade en kalendernotering om våffeldag på förskolan. Ooops! Så jag fick gå tillbaka och erkänna att jag hade glömt det. Hej och hå.

Eftersom jag ”bara” tänkt lämna av Stella och sen gå hem och lägga mig så hade jag mina urtvättade tights och en Korn-t-shirt (bandtröja) på mig. Myskläder alltså. Jättekul att gå in på avdelningen med de andra föräldrarna… (vrålpinsamt)

Sen fick jag höra att städföretaget missat att städa åt oss igår. Men jag trodde ju att vi hade jour idag. Måste ha skrivit fel i kalendern (skam!). Pedagogerna var väldigt snälla, men fick ändå jättedåligt samvete.

Så efter en våffla med Stella gick jag ut i köket och städade upp. En förälder hade redan gått ut med soporna och en annan dammsög alla avdelningarna hjälpligt. Snällt! Tog toaletterna också. 

En förälder sa att jag hade fin tröja (syftade troligen på bra band) och jag fick urskulda mig igen och säga att jag trodde att jag bara skulle vara hemma idag (och erkänna att vi missat städet och att det var våffeldag). 

Stella blev ledsen när jag skulle gå hem så jag fick sitta och trösta och bekräfta henne.

Sen hastade jag hemåt igen med lite för många olika känslor i kroppen.  

Fy fasiken. 

Kanske inte det mest pinsamma som hänt mig, men alldeles för mycket så här ”mitt i natten” som det faktiskt är för mig som bara sovit fem timmar och snart ska sova 2-3 timmar till.

Huuu!

Mvh/Groggy


Mina nya arbetsdagar

21 mars, 2017

Dagarna som deltidssjukskriven har börjat bli ganska rutinartade nu. Jag och Fredrik har bytt så att han bara hämtar barnen en dag i veckan under en period eftersom det passar bättre med mina sömnvanor nu när jag jobbar varje dag. Så alla dagar utom onsdagar ser ut så här:

Lägger mig runt halv elva-halv tolv och somnar runt halv ett-ett. (Kvällsmänniska, vill hinna umgås på kvällen och spela dataspel.) Sover fram tills halv tio-elva beroende på om jag legat vaken på natten. Vaknar alltid av att de andra går upp på morgonen, men somnar om inom en timme.

Efter frukost, påklädning och UNDANPLOCKNING AV VARDAGSRUM (grrr!) så kan jag börja jobba. Kan inte jobba om det är stökigt runt omkring. Helst ska ju barnen städa efter sig på kvällarna, men det är si och så med det.

Lyssnar på Krewella (typ house/Swedish House Mafia) och sätter mig i soffan med min rosétonade nya dator.

Vid två-tre äter jag lunch/mellanmål och kanske vilar en stund. Vid halv fyra hämtar jag barnen. Sen går jag raka vägen upp till sängen och vilar eller slumrar nån timme. Barnen brukar varva ner med tv/ipad.

Sen är det matlagning och/eller kvällsrutiner.

På detta sätt får jag ihop 2-4 timmars arbete per dag. Fantastiskt vad jag kan hinna/orka med helt plötsligt när jag inte behöver pendla till jobbet. Jag sover också mindre än tidigare.

På onsdagar går jag upp vid sju, lämnar barn, äter frukost och inväntar sömntåget. Brukar somna igen vid nio-halv tio och vakna vid tolv-ett. Sen kan jag jobba på till fyratiden eftersom Fredrik hämtar. Lagar mat och sen skjutsar Fredrik Molly till scouterna vid fem.

Så ser det ut. Inte så jättespännande kanske, men skönt för mig som så länge inte haft några bra rutiner pga all vila som ska in i schemat hela tiden.

 

 

 


Friskare än på länge

20 mars, 2017

Nästan 2,5 år sen jag blev heltidssjukskriven och 3,5 år sen jag bromsade in på deltid så känner jag nu att det finns balans i mitt liv.

Det fanns ork över i somras men mellan oktober-december när jag började arbetsträna gick all energi till jobbet. 

Nu har jag trappat upp arbetstiden och jobbar normalt sett cirka tre timmar om dagen mot tidigare 2,5h tre dagar i veckan. Och det finns energi över!

Nyligen har jag börjat sova mindre än 9-11h per natt och kan vakna redan vid halv tio trots att jag somnat först ett. 

Jag kan hålla igång och vara upprätt 4-5h dagtid om jag vilar nån timme efter 16. Är sällan hjärntrött längre. 

Orkar träna flera dagar i veckan och nu är blir det mer än lugn yoga – kör både konditionsträning och lättare styrketräning.

Det känns helt fantastiskt! Jag har repat mig. Tagit ett skutt!

Jag har tre teorier till att det blivit så här just nu:

  1. Bränner inte längre en massa energi på att åka in till stan och sitta i kontorslandskap 2-3 gånger i veckan.
  2. Tiden går och hjärnan läker.
  3. Belastningen är alltid mindre på våren när det inte är släktkalas, avslutningar och en massa saker som ska firas hela tiden. Juni, augusti, oktober och december är väldigt intensiva för oss och jag hinner knappt återhämta mig där emellan. Februari-maj är min bästa tid på året rent energimässigt. 

Det handlar också om positiva och negativa spiraler. Vi påverkar varandra som familj, oro och ångest dränerar, bråk och dåligt tålamod dränerar och dåliga vanor pga ingen ork dränerar. När de bra perioderna kommer kan jag förebygga problem och få till bra spiraler. 

Men idag t ex har jag inte orkat jobba mer än nån timme eftersom jag har sömnbrist och utmattad. Men jag vet ju vad jag behöver, så det blev en dag i sängen. Ingen fara med det, bakslag kommer titt som tätt. Jag lyssnar på min kropp och arbetar med randiga dagar – vila med jämna mellanrum oavsett om jag tror att jag behöver det eller ej.

Mina förhoppningar om framtiden är större än på flera år. Vågar hoppas på en heldag på Legoland inom nåt år och att jag ska kunna jobba 56% innan året är slut (4,5h per dag). Snart kanske jag t o m klarar både en jobbdag på tre timmar och att gå iväg och göra något på kvällen?


En spänd kropp

20 mars, 2017

Låg vaken två timmar i natt pga spänd och kunde inte slappna av i kroppen. Till slut blev jag tillräckligt klar i huvudet för att ta en värktablett. Det brukar få kroppen att komma till ro.

Varför detta då?

Jo, det är snart dags för avslut med mitt förra jobb och det känns jobbigt. Mailade med min chef igår och hon ska ringa idag. Det finns så många frågor som jag vill ha svar på. Jag kan inte riktigt komma till ro och känslan av orättvisa är stor. Jag accepterar att jag blev uppsagd, men jag har inte alla fakta än varför jag inte kan se alla handlingar som rimliga (angående turordningregler och varför företaget agerat så här). Hoppas på closure snart. Nästa vecka ska jag och en annan uppsagd kollega i teamet dit och säga hejdå över lunch eller fika. Känns jobbigt. Vill inte gråta. Hade helst sluppit avtackning. (Gillar inte att stå i centrum och ännu värre när det inte var mitt beslut att lämna. Finns inget positivt alls i ett sådant möte. (Men vill vara snäll mot kollegorna som har frågat efter mig.))

Det andra jobbiga är det nervösa i att stå inför att få ett uppdrag. Jag har redan fått ett internuppdrag inom företaget där jag jobbar, men nu är ju målet att bli anlitad som konsult.

Agenten/rekryteraren jag träffade i torsdags hade massor av uppslag så jag väntar så smått på att han ska ringa. Har även andra trådar ute. Nu gäller det mest att matcha uppdrag med mina krav på 30-40% arbetstid och mestadels hemifrån. (Men jag har ju fyra månaders avgångslön så rent ekonomiskt är det lugnt.)

Men som trygghetsnarkoman mår jag inte så bra av att inte veta hur framtiden blir. Hamnar jag ute på något megastort företag, ska jag göra smågrejer åt en liten firma eller blir det sysslolöshet i flera veckor eller månader?

Det är ju egenföretagarnas/frilansarnas ständiga huvudvärk det där, så jag är på intet sätt unik. Det är tur att Fredrik har en stabil inkomst, annars hade jag inte vågat.

Men å andra sidan är mitt enda andra alternativ att bli deltidsarbetslös eftersom det nog blir väldigt svårt att hitta ett företag som anställer mig och låter mig jobba 36%…

Är väldans trött idag trots sovmorgon. Inte så konstigt kanske. Men kom iaf långt i ljudboken Pojken som byggde egna världar som handlar om en pappa till en högfungerande autistisk 8-åring. De kommer inte så bra överens fram tills de hittar varandra genom dataspelet Minecraft. Jag bara tänker låg-affektivt bemötande och bekräftande kommentarer hela tiden när jag lyssnar på deras dialoger. Fasiken, det skulle gå så mycket lättare för pappan om han bara lärde sig kommunicera. Låg-affektivt bemötande är superbra och särskilt viktigt i mötet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och att validera/bekräfta sina medmänniskor i deras känslor är viktigt för alla. Helt revolutionerande för mitt föräldraskap!

Kanske får ta en te eller nåt så att jag piggnar till.

 

 


Mamma-Mollydag

20 mars, 2017

Idag delade vi upp oss med varsitt barn. Det är något vi borde göra oftare, men pga utmattningen har det inte blivit så.

Fredrik tog med Stella till stan. De lekte på Plikta (lekplats), gick på café och köpte några grejer.

Jag och Molly gjorde det där som vi alltid pratar om men aldrig hinner. Vi pusslade och gjorde t-shirttryck. 

Vi pusslade klart kattpusslet som legat framme en månad (inte helt lätt eftersom det saknas 11 bitar, varav fem kantbitar) och vi skrev ut bilder, skar ut dem med skalpell och använde som schablon. 

Blev supernöjd! (Det är jag som målat på tröjorna och fyllt i på frihand.) 

Det är alltså en AT-ST och en AT-AT, robotliknande transport- och stridsfordon i Starwars. Älskar mechs, gångare och robotar

Utskriften av Mollys gerbilunge såg så riktig ut att vi fotade och skickade till F. ”Kolla vad vi hittade i gerbilburen!” Han blev lite kallsvettig sa han… ^^

Sen efter tre-fyra timmars pyssel och pussel så gick jag och vilade och Molly kollade på TV. Tänk vad mycket man (jag) orkar nu när jag inte är lika utmattad längre! Känns helt fantastiskt! ❤


%d bloggare gillar detta: