Gå på fest i sista minuten

17 juni, 2018

Jag var ju först sjuk med hög feber och muskelvärk i två dygn. Sen gick febern ner och det visade sig att jag troligen har halsfluss. På fredag-lördagen var det svårt att svälja pga smärta, men jag blev lite piggare så i sista stund bestämde jag mig för att gå på syskonets Ls 30-årsfest.

När det var 1,5h kvar började jag således med presentkortet som L skulle få från hela familjen/släkten. Vi skulle ge pengar till en tatuering och eftersom pappa skämtat om att vi därmed krävde att få vara med på själva motivet, så målade jag ett förslag… ^^ (Är förvånad över hur bra man kan känna igen alla i familjen med bara runda ögon, hår och såna små detaljer.)

Efteråt skickade jag de två skisserna till de motiv som inte fick lika många röster:

Tycker att L borde tatuera in allihop. I svanken… ;-P Nä, men det verkade ha varit en lyckad present! (L har nåt tiotal tatueringar.)

I alla fall. Och när det var nån halvtimme kvar så var jag klar med kortet och satte igång med att packa och byta om. Bra tidsfördelning: 1h rita kort, 30 min resten…

Barnvakten hade redan kommit så jag, Fredrik, pappa och A sprang runt och försökte få klart maten som vi skulle ha med (knytkalas), byta om, hitta tejpen, packa in en present osv.

Tur att klänningen var ren. Jag är alltid en sån där som ställer mig framför garderoben när det är en kvart kvar och typ ”den hade jag sist så då får det bli den andra” (har nog fyra festkläder tror jag). Smörjde mina torra ben i bilen, tog ett armband på mig (FEZT!)… (Jag är ju inte så mycket för smink (aldrig), hårfix eller smycken (numera)).

Jo, jag sladdade även in till barnen och ropade ”fort! Rita ett djur med en partyhatt!” och langade fram kuvertet. Stella förbarmade sig och ritade en liten katt med partyhatt. Jag säger ju det, nu är det PARTY! (Ovanstående berättade jag även inför hela kalasgänget vid paketuppningen. Hoppas att det inte var olämpligt!? (Så svårt att räkna ut vad som är det som autist.))

Okej, min vi var där i ok tid.

Satte mig i ena hörnet för att minska ljudvolymen och L hade som påläst introvert ordnat ett mycket introvertvänligt och autismvänligt party. Låg volym på musiken, inga blinkande lampor, inga påtvingade aktiviteter eller pinsamheter. De flesta gästerna var Ls kompisar där merparten var lågmälda och introverta. Inget påtvingat mingel för min del vilket sparade en massa energi. Jag hängde med mamma och pappa och deras sambos, F och syster A.

Till quizet sa L att vi inte skulle bli uppdelade i lag eftersom vissa inte uppskattar att prata med okända (räcker upp handen), så vi fick bestämma lag själva. (Så jag var i samma lag som mamma, hennes sambo och F.) Skönt!

En rolig fråga på quizet var vilket smeknamn L hade som liten. Grodan, Grisen eller Pluppen. Grodan var ju syster A och Pluppen hade jag aldrig hört. Grisen däremot hade jag ett mycket svagt minne av… Men mamma trodde mig inte så de svarade Pluppen.

Efteråt avslöjade L att det var Grisen. Mamma, pappa och syster A förnekade detta bestämt medan jag sa att jag ”kanske minns detta?”. Alla tittade på mig och undrade varför… och jag minns inte! Men L lystrade ju på Grisen så…eh… Men det blev lite roligt. Kul när L minns något så tydligt som övriga förträngt, inkl. jag. Ingen fick nog rätt på den frågan tror jag…

Jag var kvar i fyra timmar innan jag kände mig trött och dränerad! Det är riktigt länge för att vara jag.

Idag är jag trött, men inte extremtrött. Hade ”budgeterat” för vilodag igår på dagen, idag och ev. följande tre dagar om det behövs. Och det var det helt klart värt.

Grattis L! Välkommen till den här sidan av sträcket (30+).

Annonser

Hemsk smärta

13 juni, 2018

Fy fasiken vilken dag! Fick feber och hemsk muskelvärk vid fyra på natten och sov två timmar på förmiddagen. Sen växlade läget mellan nivå 2 (klart allmänpåverkad men distraherbar) och nivå 3 (kan inte tänka på något annat).

Svägerskan följde barnen hem från skolan eftersom F var i Ulricehamn idag.

Vid 18-tiden började smärtan bli ohållbar. Låg en stund i badet, hade värmedyna på bäckenet, kall trasa i pannan och frågade t o m folk på nätet om de hade några tips.

Till slut kunde jag inte fokusera på något annat. Det gjorde så fruktansvärt ont i musklerna och skelettet. Hade uppemot 40 graders feber mot 38 tidigare på dagen.

Till slut tog jag en Orudis som jag tar mot mensvärk (det hade gått åtta timmar sen senaste iprenen) och så hittade jag en Oxynorm (morfin) i skåpet. Äntligen släppte värken och jag kunde slappna av och slumra lite. Vilken lättnad!

Har fortfarande runt 39,5-40 grader, men utan muskelvärken är det acceptabelt. Har ätit och druckit också.

Fy fasiken, feber är inga roliga grejer. Jag har inte haft det på typ tre år, så det är skönt. F har det ganska ofta eftersom han är ett ”öronbarn”. Stackars!

Nu hoppas jag på sömn i natt och att febern går ner. Ut med viruset bara! Ut!

Ps. Till på köpet så har gerbilen Hedda fått en stroke! Hon har svårt att hålla balansen och blundar med ena ögat. Det är vanligt med strokes bland äldre gerbiler, men många blir bättre. Jag stödmatar och ger henne vatten. Hon har även fått en mjuk koja med toapapper och så täcker vi halva buren med en filt så att det ska vara lugnt och tryggt. Stackarn! Varje gång jag går fram till buren är jag rädd för att hon ska ha dött. Men hon är 3 år nu så det vore inget konstigt. 😦 (Gerbiler brukar bli 3-4 år och ibland 5 år).


Ont i hela kroppen

13 juni, 2018

Jag har feehehehebeeer… 😭 Vaknade i natt vid fyra och låg sen vaken i fem timmar innan jag kunde somna om.

Har ont i hela kroppen inkl. udda ställen som i skinkorna och hårbotten.

Jag är inte van vid detta, har inte haft feber på kanske tre år.

F hade ett feberdygn i söndags så det kanske är nåt virus som går? Molly var hemma nån dag förra veckan med samma.

Barn verkar klara feber mycket bättre, själv har jag svårt för att ligga still. Känns som växtvärk/träningsvärk i vaderna gjorde när jag var liten.

Snälla låt det gå över fort. Har det tufft som det är just nu, psykiskt och belastningsmässigt. Och idag är F i Ulricehamn (en timma bort med bil) så vi måste lösa hämtning av barn på nåt vis… (vi har några olika att fråga).


Låna bebisar

10 juni, 2018

Idag var vi hemma hos några vänner som vi inte träffat på ca 2,5 år pga fick barn och så hände en massa i livet och jag hade så få helg-slotar pga utmattad och ja, ni vet… Vi skulle ha träffats i april men så blev barnen sjuka.

Men idag så!

Och nu hade de hunnit få två barn till!

När vi träffafes förra gången hade pappan en son med en tidigare tjej (sonen är kompis med Molly och de går i samma klass. Det var så vi träffades) och så hade A en bebis i magen. Nu hade hon alltså hunnit vara gravid en gång till med tvillingar.

Så från ett barn/bonusbarn i 7-8-årsåldern till detta barn + en tvååring och två tvåmånaders. Coolt!

Så kul att få träffa små bebisar, det händer ju inte så ofta eftersom bebisar är bebisar så kort tid och föräldrar sällan orkar ses när bebisarna är små. (Men är det bebis nr 3 och 4 så har man ju lite rutin tänker jag.)

Fick hålla och mata och stå och gunga. Eftersom det var två så kunde jag och Fredrik ha varsin och så blev det inte slagsmål som när våra syskonbarn var bebisar. ^^

Stella lekte med tvååringen och de hade så roligt. Så gulligt att de bondade (hon är 6,5 år).

Tänk att sist vi träffades så var vi sju, nu var vi tio.

Jag har alltid gillat tvillingar och velat ha det själv. Fast det var före jag själv fick barn… ^^ Nu förstår jag inte riktigt hur man får ihop det. Och dessa har alltså en tvååring ovanpå. Imponerande!

Men det är skönt att gå hem igen efter en bebisträff. Jag längtar inte efter fler barn. Att hålla syskons eller kompisar barn är alldeles lagom.

Är sååå nöjd med att ha en nästan 7-åring resp. nästan 11-åring. Känner att jag gjort mitt med sjalande, blöjbytande, ammande, barnvagnskånkande osv. Det var kul då, men nu njuter jag av friheten.

Ungefär som grannkatten som varit hos oss och hängt på vår altan vid flera tillfällen. Den är superdupergo, men jag är glad att jag inte har någon egen katt pga skötsel och ansvar. (Resa bort, bytesdjur, hår överallt, sönderrivna möbler, väcker en på nätterna osv.)

Lånebarn och lånekatter är det bästa näst efter mina egna barn förstås (för mig).


Nytt sjukintyg igen

7 juni, 2018

Jaha, då var det dags för kvartalets genomgång av sjukintyget. (Yay!) Jag har ju fått ytterligare en diagnos, högfungerande autismspektrumtillstånd (AST).

Så huvuddiagnoserna just nu är återkommande depressioner, AST, social ångest och utmattning.

Det står att jag har regelbunden kontakt med arbetsterapeut för att anpassa min vardag samt tränar regelbundet och äter bra.

Den stora nyheten är att vi ev. ska prova återgång till arbetslivet på 25% till hösten. Detta om jag får den återhämtning jag behöver i sommar och det fortfarande känns bra.

Alltså, jag vill ju verkligen börja jobba och jag hoppas ju så innerligt att jag ska komma till ett läge där det fungerar.

Jag har ju tömt kalendern ytterligare, jag får mer lugn och ro, sover mindre men bättre, orkar ofta träna och är mindre utmattad. Om jag får fortsätta ha det så här några månader till så kanske jag kan få tillräckligt med energireserver för en fungerande vardag?

Som det funkat hittills under dessa 4,5 utmattade år så har jag de allra flesta månader enbart överlevt och inte återhämtat mig.

Men nu med en bättre anpassad vardag, kunskap om ASTen och ork till att jobba med kost, sömn och motion så finns ju möjligheterna att bli friskare.

Hoppas bara att det inte är för tidigt.

Men det lät inte som att läkaren ville pressa mig. Nästa besök i augusti handlade om att prata om återgång, inte om att återgå. Först måste vi se vad resultatet efter cirka fyra månaders återhämtning blivit. Och ”höst” kan ju lika gärna vara september som november. Så jag ska försöka att inte stressa upp mig.

Vi vill ju samma sak. Att jag ska få börja träna på att arbeta när jag är redo.

I övrigt pratade vi en del om autismutredningen och begåvningstesterna. Han sa att det var intressant att jag hade en så pass god mentaliseringsförmåga (sätta mig in i andras situation, förstå hur folk känner) och utifrån ett autistiskt perspektiv har jag det, men utifrån ett neurotypiskt (NT) perspektiv har jag svårt för att räkna ut hur folk kommer att reagera på mitt handlande. Så allt är ju relativt… ^^

Men läkaren sa att det troligen beror på hög intelligens i kombination med studier av människor och så är det nog. Jag har pluggat beteende/psykologi sen högstadiet då jag förstod att jag låg efter kunskapsmässigt. (Insåg ju först förra sommaren att NTs lär sig detta intuitivt genom att umgås.)

Sen tyckte han även att jag såg mycket piggare och gladare ut och så är det. Klart man blir piggare och gladare av att vara mindre utmattad, orka träna, känna lättnad pga diagnoser, ha lyckats med en del konstterapi och att se den efterlängtade arbetsträningen i horisonten. 🙂

Jag hoppas innerligt att jag är på rätt väg nu och att det inte blir en ny 2016-2017 av kommande arbetsträning. (Jobbade 7,5h/v men orkade inget annat så fick ställa in allt i fem månaders tid tills jag blev arbetslös och heltidssjukskriven igen.)

Ps. Arbetet jag ska göra är på Fs företag (17 anställda) och det är mycket anpassat och autistvänligt. Kan till stor del göras hemifrån och handlar om att dels skriva copy till t ex manualer, appar och liknande samt att dokumentera programmerarnas arbete (hatar alla programmerare dokumentation? Typ ja!) och protokoll/sekreteraruppgifter vid möten. Så det känns som roliga saker. Tänker mig att jag är med på möten, får fram informationen och sen sitter jag hemma och skriver i lugn och ro. (De har bara ett kontorslandskap så där vill jag absolut inte sitta annat än i undantag. Hu!)


Kortfattat

4 juni, 2018

Stellas lärare

Jag har föresten fått reda på vem Stellas nya lärare är. Det var han jag hittade på Facebook som dock var svarthårig och inte nån jag kände igen. Men Molly bekräftade att det var han och nu känner jag igen honom. Blir säkert bra.

Utplantering

Har varvat serieteckning med utplantering av all försådd den senaste veckan. Hade ingen jord till tomaterna, så tog en chansning och planterade dem i rabatten rätt och slätt.

Tomater vill ju ha värme och gärna lite vindstilla. Helst växthus, annars en solig södervägg. Vår altan har varit som en glödhet dal i en ravin med värme och vindskydd.

Men nu åkte de som sagt ut i den långa rabatten längst staketet. Hade några platser över vid sparrisen. Vi får se hur det går. Det blir riktigt varmt i vår söderträdgård oavsett och annars kan de flyttas. Tre får stå på altanen.

Skärgården

I lördags åkte vi och syskon med familj till mamma som bor ute i skärgården. Hon skojade inte när hon sa att det kunde vara kö till bilfärjan. Köerna började långt innan vi kom till hamnen. Men eftersom de körde flera färjor och det bara tog 5-6 minuter att fylla dem så kunde vi ändå köra på färjan efter kanske 20 minuter. (Normalt sett väntar vi ofta runt 10 min eftersom de normalt sett går en gång i kvarten och vi aldrig vet när.)

Vi badade/badade fötterna i havet. Jag har aldrig gillat havsbad pga för mycket grejs på botten och jopp, det var mycket grejs. Bl a glasbitar som mitt syskonbarn skar sig på… (inte så allvarligt) (jag plockade upp tre glasbitar från botten).

Andra saker vi såg var krabbor, små plattfiskar, räkor, massa snäckor och skal osv. Inga maneter i alla fall.

Mindre kul var det när en liten minikrabba ville stå på min fot. Shit vad jag skrek och sprang runt. Men krabbor är ju som stora spindlar typ. Läbbiga.

Nä, tacka vet jag döda sjöar och rena stränder ute i Atlanten (Kanarieöarna).

Stella tyckte att det var jättekul att bada men Molly är mer som en liten tonåring nu som ville ligga under en handduk på klipporna.

Efteråt åt vi och syskonen hamburgare och blåbärsglass hos mamma. Mums!

Igår var det kalas för Fs yngsta syster (13 år), men jag fick stanna hemma pga ville inte utmana ödet. Måste vara noggrann med vila-aktivitet-vila-balansen så att jag får mer energi snart.


Paddeldagen

28 maj, 2018

Idag hade jag en riktigt bra dag. Vi åkte ut till Vättlefjälls kanotuthyrning och träffade kompisarna M, M och M varav M är kompis med Stella (de gick i samma förskola).

Vi tog varsin kanot och paddlade ut i Vättlefjälls naturreservat. Ingen av oss hade paddlat där tidigare och vi blev väldigt imponerade över de varierande omgivningarna. Det var inte vanlig sjöpaddling där det inte känns som att man kommer någonstans pga få saker i omgivningarna att fästa blicken på. Nä, Vättlefjäll utgörs av ett gäng långsmala sjöar med en massa olika slags omgivande natur och djurliv.

Vi satsade på att paddla från Surtesjön över till Gäddevattnet och genom kanalen till Skyrsjön och tillbaka på fyra timmar. Vid två tillfällen fick vi dra upp kanoterna på bryggor och köra dem på medföljande hjul över till nästa sjö. Funkade faktiskt smidigt! (Vissa av bilderna är lite suddiga och vissa är tagna av M.)

Bananpaus för 6 av 7 på en av övergångarna.

Vi var med om en massa äventyr. Först träffade vi på ett gäng scouter som Molly varit på läger med (vi träffade även mitt syskons fd partner på kanotuthyrningen samt en fd kollega till Fredrik!) som skulle testa att välta en kanot och se hur det gick.

Vi såg kanadagäss med ungar och änder med ungar. En orm simmade över vattnet!

När vi kom till ett av landstigningsställena så bevittnade vi hur en person försökte sätta sig i kanoten medan den gled bort från bryggan. Till slut hängde hon med benen i kanoten, huvudet på bryggan och rumpan i vattnet. ”Rädda min mobil!” skrek hon.

Precis när hon trillade i vattnet hann jag fram till bryggan och klättrade upp för att hjälpa henne upp. Räddade barnets ena sko som flöt omkring. (Mammans sko försvann på botten.) Stackaren!

Har varit med om en kantrande kanot tidigare, men det var precis vid kanotuthyrningen så de gav upp och åkte hem i sina blöta kläder. Dagens gäng var ju mitt ute i skogen. Tur att det var varmt…

Coolast var en fantasisk kanal som bitvis var så smal att två kanoter knappt kunde mötas. Lekte att vi var i Amazonas djungler. ^^

Jättevackert!

Vid Skyrsjön gick vi i land och fikade vid ett vindskjul.

Mina armar höll förvånansvärt bra. Normalt sett blir jag supertrött efter bara några minuter när vi paddlar i Norrland. Antingen är det pga Brigitteträningen eller så är det mindre tungt att paddla kanot än kajak (kajaker har ju ett paddelblad i varje ända). (Hoppas att det är styrketräningen!).

Nu efter fem timmar i skogen är jag dock helt mör och trött. På ett skönt sätt då. Det märks att man gjort naturliga rörelser (inte som sitta vid en dator eller gå på hårda ytor). Var ju dessutom barfota hela dagen från att jag gick i kanoten. Störs inte direkt av grusvägar längre.

Vore kul att paddla lite oftare! Vi paddlar ju en del kajak hos pappa i Norrbotten men den sjön är lite tråkig. Roligare med kanaler.

Förhoppningen är ju att vi har ett fritidshus nära en sjö i framriden så att vi kan ha kajaker där.

Kan verkligen rekommendera Vättlefjäll till er som är äventyrssugna i Göteborgstrakten. Där kan man även hyra kanoter i flera dagar och övernatta i naturen. Nästa gång kanske?


%d bloggare gillar detta: