Årets halloweenspelkväll

4 november, 2018

Så himla roligt igår på halloweenspelkvällen! Jag och barnen satte igång att klä ut oss när vi hade gått upp, så sen fick vi sitta i två timmar och vänta på att få åka…lite segt. Men jag hade ingen ro till att dra igång något annat. Dessutom var yrseln kvar så jag antar att det inte är vätskebrist. Symptom på att medicinen försvunnit kanske? (Tog en tablett ssri igår kväll, så får vi se vad som händer.)

Temat för kvällen var historisk person så jag klädde ut mig till den mexikanska konstnären Frida Kahlo.

Jag hade både halsband, uppsatt hår, örhängen (!), blommor i håret, röda läppar (tuschpenna!) och svartare ögonbryn (tuschpenna).

Molly var Selma Lagerlöf och Stella vikingadrottningen Sigrid Storråda.

Fredrik bestämde sin dräkt i sista stund och blev Vincent van Gogh.

Sen tog vi en gruppbild på plats.

Här har vi svåger M (17 år) som Hitler, Fredrik som van Gogh, Bonnie and Clyde (svägerska E med sambo), svåger M som Edgar Allen Poe, jag och barnen, svägerskan S (13 år) som Marilyn Monroe och svåger A (18 år) som Leif Eriksson – första vikingen som åkte till Amerika. (Fredriks svägerska och ettåringen kunde inte komma.)

Vi hann spela fyra brädspel (Honshu, Robinson Crusoe, När då då och Avalon) innan Stella somnade på soffan och sen blev det hemfärd.

En mycket trevlig kväll!

Annonser

Underlig yrsel

2 november, 2018

Så går jag och lägger mig klockan tio en fredagskväll… (Lägger mig normalt elva och kanske tolv på helger.)

Men har varit så yr sen i eftermiddags. Trodde först att det var stress/press/sömnbrist och sov en stund, men det blev värre.

Vid åttatiden insåg jag att det kanske är vätskebrist! I november!?

Men jag har faktiskt druckit mindre sen jag slutade med medicinen och slutade vara muntorr. Och jag saltar nästan aldrig mat eftersom vi tydligen får i oss så mycket ändå. Men så har jag knappt ätit färdigmat denna vecka. Mest sallader, frukt och typ rawfood.

Så tog två resorb och massa vatten. Mår sådär pyttelite illa också och får inte i mig någon kvällsmat. Lika bra att sova nu. Orkar inget annat.

Ps. Får lätt vätskebrist på sommaren/utomlands och då är symptomen yrsel och mer eller mindre illamående. Men brukar vara en vattendrickare av rang pga muntorrheten, så har aldrig haft det när det är under 20-25 grader… Hoppas att jag mår bra i morgon på halloweenspelkvällen. Har ju längtat så!


Maskeradförberedelser

2 november, 2018

Jag ser verkligen fram emot morgondagens halloweenspelkväll. Det blir den femte i ordningen och årets tema är ”historisk person”.

Tidigare teman har varit spel, film, animerat och sagor.

Tycker att temat varit extra spännande detta år. Jag och barnen har fått gräva i böcker och på nätet efter kvinnliga historiska personer som är någorlunda lätta att klä ut sig till (orkar inte sy upp en hel dräkt liksom).

Jag valde länge mellan två personer, men igår bestämde jag mig och jag har hittat en massa bra props och accessoarer i Stellas rum.

Har t o m ”dammat av” mina gamla hål i öronen. Trodde knappt att det skulle gå att trycka igenom nåt där längre, men det gick. Dock så gör det rätt ont i början, men antar att öronen vänjer sig. Ska gå med örhängen i två dagar nu inför spelkvällen. (Inte dessa, har gjort egna.)

Känns såååå konstigt.

Personen jag ska klä ut mig till är ganska feminint klädd så det blir annorlunda. Ska försöka fixa röda läppar på något sätt.

Jag fixar mig aldrig. Definitionen av ”fixad” för mig är att ta på mig ett halsband typ. Eftersom jag ligger ner så mycket så är smycken mest skaviga och i vägen, men när jag jobbade så hade jag gärna halsband och armband, men inget annat.

Att sminka mig eller ”förställa mig” känns helt fel. Antar att det har med autismen att göra. Många autistiska tjejer är ganska okvinnliga av sig. Jag skulle inte vilja säga att jag är trans, men jag är definitivt ingen ”kvinna”. Tänk vad mycket förväntningar och krav det ligger på att ”vara en kvinna”. Även på att vara ”en mamma”. Jag är ingen mamma direkt, jag är förälder. Ibland nästan en ”pappa”.

Men det är ju kul att klä ut sig en gång om året, så det ska jag göra i morgon. Foton och detaljer kommer senare eftersom det är hemligt vilka man klär ut sig till innan spelkvällen börjar.

Ps. De som kommer på spelkvällen är Fredriks alla syskon och deras partners och barn. De är sex syskon (F har två helsyskon och en brorsa på 17 år på mammans sida och på pappans sida är det en 18-åring och en 13-åring). Sen är vi numera tre respektive (gifta/sambo) och tre barn (Molly, Stella och kusinen Embla). Alla älskar brädspel och är nördiga. ✌ (Embla är bara 1 år, men vi misstänker att även hon blir nördig alltså. ^^)


In och ut oktober

2 november, 2018
Stora kalasmånaden, men jag måste ändå säga att barnen fick bra saker av släkten. De fick mycket presentkort, biljetter och digitala grejer. Bra för miljön och minimalismen.

Själv har jag ersatt några trasiga plagg. (Tightsen som blivit skavda på knäna klippte jag av till ”sovbyxor” eller ”under-kjolbyxor” för att slippa lårklibb.) Behövde även köpa förbrukningsmaterial till konstterapin.

Hushållet

+gryta (ersätt)
+ 2 st tvättpåsar (saknades)
– gryta (trasig)
Sara
+ akvarellfärger
+ akvarellblock
+ penna
+ 4 par strumpor (ersätta trasiga)
+ två par tights (ersätta trasiga)
– strumpor (trasiga)
Fredrik
+ laptopfodral (saknades)
Molly
+ nyckelband (present)
+ pennfack (saknar, present)
+ 5 st pop-figurer (present)
+ bok (present)
+ underkläder (present)
+ romerska ringar (present)
+ spel (present)
+ lera (present)
+ LOL-djur (present)
+ gympapåse (ersätt)
+ slajm (present)
– gympapåse (trasig)
– nyckelband
Stella
+ datormus (saknar, present)
+ träfågel (present)
+ 4 st popfigurer (present)
+ 2 st LOL-dockor (present)
+ tre st LOL-djur (present)
+ underkläder (present)
+ två plastdinos
+ bok (present)
+ tröja (present)
+ gympapåse (ersätt)
– gympapåse (trasig)

Äntligen träffa folk

2 november, 2018

OK, nu är jag påfylld igen. Rejält. ^^

Ringde hit min kompis med bebis idag och så snackade vi psykiatri i 4,5h (hon fick skjuts hit och hem när maken åkte till/från jobbet) (psykiatri/psykolog är ett stort intresse och hon är psykolog).

Direkt efteråt kom fyra släktingar (inkl. Fs syskonbarn) hit och hängde (de hade passat barnen). Jag hade möjlighet att gå undan och vila, men det var så trevligt så jag var med tills jag till slut fick tvinga mig att gå och vila.

Nu är jag rejält påfylld. Hoppas bara att jag inte blir alltför trött.

Ps. 2,5v sen jag umgicks ordentligt med någon senast. Då vet jag att det är en för lång paus (se förra inlägget).


Tråkigt länge nu

1 november, 2018

Jag har inte gjort något extra roligt eller träffat någon trevlig person utanför familjen (och fritidspersonal, vårdpersonal, svärmor 3 minuter och kanske nån granne jag hejat på) på två och en halv vecka.

Jag går under av ”dopaminbrist”. Jag vill också få känna att livet är meningsfullt, roligt ibland och givande ibland.

Jag orkar inte ha det så här.

Försökte boka in en lunchträff med en fd kollega i morgon men hon kunde inte och sen fick Molly feber så jag antar att jag inte ens kan åka till stan i morgon som planerat (när svärmormor skulle vara här med barnen).

Jag är sådär halvt gråtfärdig på dagarna pga att det bara är ångest, terapi och nedstämdhet och tråksaker. Jag är alltså inte deprimerad, jag är bara nere pga att livet ser ut som det gör just nu och sen 63 dagar tillbaka.

Igår var det prick två månader sen jag bestämde mig för att få mer energi genom att avboka allt jag kunde. Och det har jag ju gjort.

Jag tror att jag har fått mer energi. Ibland äts den upp av jobbiga saker som händer, men när jag haft det lugnt några dagar så smyger energin tillbaka. Så var det inte tidigare.

Rent statistiskt ser det ut så här. Kika på de två sista månaderna. (Loggat i appen Daylio.)

Lite mindre utmattad än normalt i oktober trots att det var födelsedagsmånad.

Energi kvar 12 resp. 16 dagar. Precis hälften av dagarna i oktober. Rätt bra i jämförelse med juni-aug.

Avslappnad dagtid utan en massa aktiviteter eller barn hemma 18 resp. 16 dagar. Det är också bra i jämförelse. (Särskilt som 8-9 dagar är helgdagar.)

Spara energi är en ny kategori för denna period. I september sparade jag energi 22 av 30 dagar och i oktober ungefär hälften av dagarna. Bra ändå med tanke på kalasmånaden.

Rent ångestmässigt har oktober varit en mycket dålig månad. Vet inte om det beror på medicinminskningen, belastningen med födelsedagsmånad och viloperioden eller på att jag håller på med traumaterapin? (Om jag märker att det är ”orimlig” ”vardagsångest” så trappar jag upp igen. Om ångesten är rimlig och går att avhjälpa med tekniker så ska jag göra det istället.)

Det kan också vara en kombination.

Rent måendemässigt så var oktober en dålig månad. 16 bra dagar och 15 sådär eller dåliga dagar.

Jag mår inte bra psykiskt av den här extrema viloperioden. Men det är bättre rent utmattningsmässigt.

Dock vet jag inte om jag har lyckats spara nån energi i ”reservtanken”. Alla som pratar utmattning pratar om att man måste göra av med mindre energi än man har för att spara den.

Jag upplever ju att jag hat lite mer energi de sista veckorna, men jag vet inte om det beror på få aktiviteter eller om det faktiskt finns reservenergi?

Men ju mer jag läser på om trauman och ju mer jag känner efter, desto mer förstår jag hur alla triggers i vardagen fullkomligt suger energin ur mig. Inte konstigt att jag aldrig blir frisk/pigg. (Läs mer på Pebbel Art.)

1,5v kvar till nästa besök hos psykologen.

Men med min konstterapi/egna traumaterapi går det verkligen framåt. Så det är ju bra.

Hoppas få ihop nåt kul snart för jag är så totalt understimulerad och ”uttorkad” själsligt. URRRKK!


Medicinfri

30 oktober, 2018

Detta fantastiska: jag är helt medicinfri sedan tre dagar!

Jag har tagit SSRI/SNRI i 13 år och sen tre dagar tar jag ingeting.

Jag kommer att ta SSRI mot PMDD mellan ägglossning och mens, men halva månaden kommer jag alltså att vara omedicinerad (bortsett andra mediciner, t ex Atarax för sömnen, men nu pratar vi anti-depressiva).

Jag trappade ner ultralångsamt med 5-10 mg SSRI per månad hela våren och 1/6 varannan vecka för SNRIn (som jag tog en ganska låg dos av) nu sen augusti. Detta för att inte få en massa utsättningsbesvär.

Jag hade huvudvärk första 3-5 dagarna när jag minskat SNRIn, men jag slapp iaf ”brainzapsen” som man kan få om man glömmer en dagsdos. (Som att det blixtrar när man vrider huvudet.)

Jag har för övrigt inte behövt ta salivstimulerande på två dygn. När det var som värst tog jag kanske tio per dygn för att inte behöva dricka vatten hela tiden pga muntorrhet.

Så det är coolt.

Annars märker jag ingen direkt skillnad och det är ju bra betyg till medicinen. Den fungerade bra på mig. (Eftersom människor har så olika genuppsättningar så fungerar mediciner olika bra, därför kan det vara bra att testa olika sorter. Provade för övrigt SNRIn Remeron för några år sen men mådde dåligt fysiskt av den, blev andfådd osv.)

Jag tycker absolut att man ska ta medicin vid behov, särskilt som depression kan vara en högst dödlig sjukdom. Även ångest.

Men jag är jätteglad att jag kommit så långt i min terapi att jag inte behöver hjälp mot depression och ångest just nu. Livet och ångesten är hanterbar. Jag har mina verktyg. (Och jag är inte deprimerad, mot den har jag inga verktyg.)

Om det blir värre tvekar jag inte att börja igen, SSRIn har varit en livräddare för mig.

Men som sagt: glad att inte behöva det just nu.


%d bloggare gillar detta: