Mamma-Mollydag

20 mars, 2017

Idag delade vi upp oss med varsitt barn. Det är något vi borde göra oftare, men pga utmattningen har det inte blivit så.

Fredrik tog med Stella till stan. De lekte på Plikta (lekplats), gick på café och köpte några grejer.

Jag och Molly gjorde det där som vi alltid pratar om men aldrig hinner. Vi pusslade och gjorde t-shirttryck. 

Vi pusslade klart kattpusslet som legat framme en månad (inte helt lätt eftersom det saknas 11 bitar, varav fem kantbitar) och vi skrev ut bilder, skar ut dem med skalpell och använde som schablon. 

Blev supernöjd! (Det är jag som målat på tröjorna och fyllt i på frihand.) 

Det är alltså en AT-ST och en AT-AT, robotliknande transport- och stridsfordon i Starwars. Älskar mechs, gångare och robotar

Utskriften av Mollys gerbilunge såg så riktig ut att vi fotade och skickade till F. ”Kolla vad vi hittade i gerbilburen!” Han blev lite kallsvettig sa han… ^^

Sen efter tre-fyra timmars pyssel och pussel så gick jag och vilade och Molly kollade på TV. Tänk vad mycket man (jag) orkar nu när jag inte är lika utmattad längre! Känns helt fantastiskt! ❤


Många nya intryck men ingen hjärntrötthet

17 mars, 2017

Galen dag för att vara jag. Först åkte jag och F till ett kontor på Lindholmen för att träffa en person som jobbar med rekrytering och nätverkande. Jag fick pitcha min kompetens och visa mitt nyproducerade produktblad som han gillade skarpt.

När jag pluggade till informatör/kommunikatör för tio år sen sa de att det var jättetufft att få jobb, men idag räknade personen på rak arm upp sju-åtta företag som han skulle höra med som behöver hjälp med olika text/kommunikationsprylar. Jag har dessutom hört från flera att det behövs folk som kan editera webbplatser och skriva tekniska manualer. Skönt att det finns ett behov! 

Ska nu bara hitta uppdrag som passar ihop med deltidsarbete mestadels hemifrån. 

Efter mötet åkte vi tillbaka in till stan och gjorde en ärenderunda. På mindre än en timme hann vi köpa busskort, hämta ut min dator, köpa kåsa till Mollys scoutträffar och fixa ett nytt mobilnummer. Sen fortsatte jag på egen hand och köpte skor (äntligen!). Gick bara in i en affär och tog första bästa som var rymliga i tån (sneakers!). 

I bokhandeln träffade jag en fd kollega och så fick vi beklaga oss lite över att jag behövt sluta. Kul att träffa henne igen, visste inte om det skulle bli så iom min snabba sorti.

Och på spårvagnen hem träffade jag dessutom svågerns fru.

Så det blev många pratstunder och fixade ärenden på kort tid idag. 

När jag hämtat barnen och varit ute i totalt fyra timmar stöp jag i säng och somnade t o m en stund. Efter två timmar orkade jag mig dock upp för att laga mat. Och nu efteråt har jag varit pigg. Men räknar ändå me lite trötthet de närmsta dagarna.

Men ändå, en sån där utflykt hade jag aldrig klarat för ett halvår sen. Jag kunde ju inte ens vara i stan då utan att bli överstimulerad. Nu klarade jag av nätverksträff + kollega + släkting + besök i åtta affärer och sen hämta båda barnen. 

himla gött att ha blivit lite friskare!


Vad som händer

16 mars, 2017

Det har varit en del att fixa med den senaste veckan. 

Fick ju börja om när vi i tisdags kom fram till att jag skulle anställas hos pappas företag istället för Fredriks. Men efter det har det å andra sidan gått snabbare. 

Här är listan:

Det jobbiga är alla moment 22. Så länge jag inte har några uppdrag så är det svårt att fixa det som ska betalas av uppdragspengarna (arbetsredskapen), men jag kan ju inte söka uppdrag utan dator, mobilnummer osv. Anställningsavtalet och alla villkor från försäkringskassan har också krävt sina samtal. Jag är glad att Fredrik och pappa hjälper mig. De har bättre koll på företagande än jag.

Men idag ska jag iaf hämta ut min nya ultrabook-laptop (glad att F tvingade mig till elektronikaffären igår för att ”klämma”. Var på väg att beställa en tung 15″ eftersom jag trodde att jag ville ha det. Nu blir det en tunnare och lättare 14″.) Vi ska även fixa ett tillfälligt kontantkort (suck!) och så får jag flytta över numret till ett företagsabonnemang när uppdragen börjar rulla in.

Sedan har jag försökt fokusera på översta punkten, ett produktblad som presenterar mina tjänster och fungerar lite som ett cv. 

I och med detta har jag fått gnugga liv i mina insomnade InDesign-kunskaper från 2009 och layouta och designa ett kreativt koncept för min filial inom pappas företag. (Jag frilansade med design/webb/copy/layout m.m. under 2009 innan jag fick mitt förra jobb.)

Kreativa designkoncept är inte min grej så att säga. Men det blev rätt bra till slut med en del hjälp av Fredrik. (Layout utifrån ett givet koncept är dock roligt, det har jag med bland mina tjänster.) 

Om en stund ska jag och F åka på möte med ”en bra typ” som vi blivit rekommenderade. Nu är det nätverkande som gäller för att få nys om uppdrag. (Har redan massa trådar ute tack vare F och pappa.)

Ska bli skönt att få pricka av några punkter ikväll. Blir ”lätt” stressad av såna här saker, ja.


Lite trassligt nu

14 mars, 2017

Det är lite för mycket att tänka på just nu. 

Arbetsbefriad sen en vecka och inte särskilt ledsen eller bitter längre, men desto mer nervös och spänd inför mitt nya jobb.

Idag fick jag reda på att Fs jobb inte kunde anställa mig trots allt så nu får jag ställa om i huvudet till pappas företag. Men det blir nog bra det med.

Jobbar just nu med mitt produktblad som ska spridas till potentiella kunder. 

I kväll är det stämma i föräldrakooperativet och jag sitter med som protokollförarare för femte och sista gången. Känner att alla diskussioner är irrelevanta för mig nu när Stella bara har 3,5 månader kvar, men jag ska ändå göra mitt jobb. 

Räknar ihärdigt ner till förskoleslutet. Vi har trivts bra i gänget, har fått nya kompisar vi träffar på fritiden och Stella har fått en riktigt bra förskoletid, men nu ska det bli skönt att slippa fritidsarbete, städdagar, möten, hämta-lämna-promenaden om 1km och jourer. Snart är åtta förskoleår till ända! (Och skolan ligger nära.)

En jobbig grej är att jag vuxit ur massor av mina kläder (tack utmattningssyndrom…😒) och efter KonMarie-rensningen av garderoben försvann kanske 3/4. Det var okej eftersom jag inte har något emot att använda utvalda plagg ofta, men de slits snabbare då. Många av de plagg jag köpte för några år sen har börjat trasas sönder till en nivå där tyget är så sprött att det inte är någon idé att laga. Summering: jag behöver köpa nya kläder eftersom jag snart inte har några hela kläder kvar. 

Samma sak med skor. Och jag kan inte köpa skor och kläder på nätet pga behöver kunna prova. Men jag har efterfrågat hjälp med att hitta längre än till KappAhl. Hoppas bara att jag hittar ork också. När det gäller skor har jag bara ett par tygsneakers som är hela (opraktiska vid regn) och ett par lagade gummistövlar. Men nån dag ska jag ta mig till en affär och ha tur och hitta lämpliga 42:or som inte klämmer på tårna pga smala framtill. (Min jakt på vinterskor gick inte bra i vintras.)

Sen är det allt annat som pockar på uppmärksamheten, som misslyckade sådder, scouterna, läxor, Stellas humör, läckage i vardagsrumsfönstret, Fs företags momsdeklaration som tog hela kvällen igår, förkylningar, dammallergiska gerbiler (som fått nytt spån nu), krånglande mage och annat. 

Men det tillhör väl livet antar jag.

Önskar bara att det kunde bli lite mer stabilt och att vi kunde få klart allt med kontraktet så att jag kan få hem dator, mobilabonnemang och mailadress så att vi kan ragga uppdrag och sätta igång. (Blev ju av med jobbdatorn så växlar nu mellan en stationär dator i källaren och en nästan lika stationär gammal laptop i vardagsrummet som man inte får dra ur sladden ur, för då dör den inom fem sekunder.)


När Sara testar vr-spel

11 mars, 2017

Vi har ju HTC Vive virtual reality-grejer hemma och jag har mest kört mina favoritspel där (mer om det nån annan dag). Igår tyckte F att det var dags för mig att testa några nya.

Jag är en känslig lättskrämd typ och det vet han om. Förra gången jag skulle testa ett spel som råkade vara ett zombiedödarspel (som jag med lätthet hade fixat på datorn) hoppade jag in i en vägghylla, skrek och slet av mig headsetet efter typ femton sekunder. Och då var han med. Det såg typ ut så här: (inte spelet, men jag)

Igår lovade han att spelen inte var läskiga. Märk väl.

I första spelet skulle jag åka upp i en hiss och när dörren öppnades stod jag på översta våningen i en skyskrapa. Framför mig: en planka som Fredrik ber mig gå ut på. (Borde anat onåd när jag fick höra att spelet hette något med ”plank”.) 

Aldrig i livet sa jag. Jag fick svindel bara av att stå i dörren. Trots att jag visste att jag var hemma i datarummet så trodde min hjärna att jag var på 20e våningen och jag fick samma upplevelse i magen. 

Så vi bytte spel.

Nummer två utspelade sig i ett förvildat Paris där jag som örn skulle flyga runt genom att röra huvudet åt olika håll. Trots att jag inte var i Paris så reagerade magen precis som om jag vore det och det kittlade precis lika mycket som att åka berg och dalbana. Jag vande mig efter nån minut men det var bitvis väldigt obehagligt. Förstår varför människor inte är gjorda för att flyga… Jag flög ovanför zebror på gatorna, flög upp till toppen av Eiffeltornet och sen krockade jag med en lyktstolpe och dog…

Tredje spelet var tydligen det snyggaste men jag blev rädd direkt när det slogs på. Bredvid mig på gatan stod ett gäng humanoida robotar och tittade in i samma skyltfönster som jag.

Jag sa att jag inte ville spela mer och ville ta av mig headsetet. 

”Äsch, det är ingen fara!” sa Fredrik. 

Jag blundade men stod ändå inte ut och tog av mig headsetet. 

”Det händer ingenting”, sa Fredrik. ”De bara vänder sig mot dig och hoppar på dig och sen bryts det.”

Jag tittade på dataskärmen och mycket riktigt, tvåmetersrobotarna ställde sig i en cirkel runt mig och tog sats. 

Jag skällde ut F. Hade det där hänt mig med headset på så hade jag blivit traumatiserad. 

Vi har verkligen olika uppfattning om vad som är läskigt. Han kan titta på vilken film som helst och är helt avtrubbad. De allra läskigaste vr-spelen kan han bli rädd av, men det måste vara rena skräckspel. 

Jag förklarade att för mig är det läskigt med varelser runt omkring mig som interagerar med mig. Spelar ingen roll om det är en människa, robot, tiger eller ko (!). Om jag inte står på behörigt avstånd så blir jag rädd. Det är typ samma sak i verkligheten – jag skulle inte vilja stå bredvid lösa kor eller tigrar eftersom jag inte kan förutse vad som ska ske. I sådana situationer samt i spelen har jag ingen kontroll. 

Sen kan jag tillägga att det är stor skillnad på att se nåt på en skärm och att ”vara där” som är fallet i vr-spel. 

Vet inte om han får tipsa mig något mer nu… 😅


Lunchdiskussioner

10 mars, 2017

Det är lite roligt att jobba hemma med min nya kollega och (inte lika nya) man (som är lika förkyld som jag, därav hemarbete). Idag åt vi lunch samtidigt (inte så vanligt pga olika mattider) och jag tyckte att vi skulle ha riktiga lunchdiskussioner så som kollegor brukar ha.

Vem tror du vinner Melodifestivalen? (Nano) Vad ska du äta till middag ikväll? (Tacos, samma som du) Vad ska du göra i helgen? (Samma sak som du.) Är dina barn också sjuka hela tiden? (Vi har samma barn, duh!)

Nä, det föll inte i god jord. 

Ingen fredagsfika blev det heller. Vad är det här för arbetsplats egentligen? 


En tredje entreprenör i familjen?

10 mars, 2017

Igår berättade 5,5-åriga Stella om sin plan för framtiden. 
Hon ska gifta sig med sin förskolekompis M som hon är kär i och de ska driva ett hotell med djurpark. Eventuellt ska det vara ett djurhotell. Jag tänker att Kålmordens Kolmårdens vildmarkshotell nog går rätt bra (?) och att vi kan behöva ett här på västkusten. Föreslog grönområdet här i början av gatan och då sken hon upp. Då blir det nära hem till föräldrarna!

Tänker att Molly kan jobba som djurskötare där eftersom det har varit hennes plan sen fem år tillbaka (vid sidan av kortare perioder som simlärare och sångerska). 

Stella har även börjat skissa på sitt djurhotell. Hon är en riktig liten arkitekt som ni ser.

Tror att detta kan bli stort. 


%d bloggare gillar detta: