Nya sovrummet

12 april, 2017

Nu är nya sovrummet i tillräcklig ordning för några bilder. Det saknas tavlor på en av väggarna samt något att ha i hyllan, men det kommer.

Jag trivs fantastiskt bra här. Rummet har en underbar energi. Fin utsikt har jag också (även om trädgården är rätt stökig för tillfället pga Stella).

Panoramabilder pga 5 kvm litet rum. Sängen är 160 cm bred och här sover jag och Stella (som är 5,5 år men jag hoppas på fler härliga samsovningsår). Fönster i söderläge. Mysig lila matta från Mollys rum. Gardinerna hänger kvar från Stellas rum, men jag gillar dem.

Mobil med tranor som jag gjort av bokblad (obs. från en trasig Mästaren och Margarita-bok).

Bilder på Stellas nya rum och Mollys nya möblemang kommer när vi är klara med dem.


Saker jag gjort idag

11 april, 2017
  • Väckt mig jättetidigt (6.40) och tagit med Stella in till stan för att gå på astmautredning redan 8.20. Gäsp! (Går normalt upp vid tio-elva och väcker mig 7.00 på onsdagar när jag lämnar barnen.)
  • Stöttat en skeptisk dotter genom läkarbesök och utprovning av inhalator. (Stella verkar inte ha regelrät astma, dock förkylningsastma.)
  • Sovit 2,5 timmar dagtid och vaknat av mig själv eftersom påsklovslediga nioåringen smugit in och snott mobilen och inte orkat väcka mig när larmet ringde.
  • Ringt, mailat och grejat fram och tillbaka inför ett eventuellt uppdrag. Spänt och nytt för mig. Tur att jag fått bra stöd av pappa, A och Fredrik.
  • Legat på madrass på altanen med sol på ryggen.
  • Fixat i Stellas nya rum och hängt upp tavlor i sovrummet.
  • Yogat mig till avslappning. Ansträngande dag!
  • Köpt sparris, physalis, vindruvor och pomelo pga nedsatt pris i nätmatbutiken. Tillsammans med plommon, bär och avokados tillhör de livets godaste! 

      Stor ommöblering

      9 april, 2017

      Galen dag idag! Satt uppe till halv två igår och diskuterade hur vi ska optimera rummen i huset. Stellas rum är för litet och sovrummet är det största rummet på övervåningen. Samtidigt sover Fredrik i Mollys loftsäng sedan några år och det är lite trångt som ni förstår. (Vi delar på oss för att vi dels har olika läggtider och dels sover bättre med varsitt barn istället för trångt i sängen/alla fyra/barn som går upp på nätterna.) Men sen kom vi på hur vi skulle göra.

      Jag blev så pepp på ommöbleringen att jag knappt kunde sova. Ville göra nu! 

      Gick upp redan vid sju trots att jag bara sovit 4-5 timmar (hej kortisol/adrenalin/rus!). 

      Stella blev jätteglad och vi hjälptes åt att bära ut alla hennes grejer så att sängen kunde flytta dit. Sen gjorde vi ett lekrum i gamla sovrummet. Så nu har hon cirka 12 kvm istället för 5 kvm. Rätt stor skillnad…

      Mollys rum gör vi om till ett tweenierum utan en massa leksaker. Molly får vara med och leka i lekrummet istället. Därmed kan vi skänka bort den stora expedithyllan och ställa in en smalare Billybokhylla för böcker och nördfigurer/actionfigurer m.m. 

      Under loftsängen ställer vi en ny säng till Fredrik och så kan de sova som i våningssäng. Dagtid kan sängen funka som soffa eftersom vi har stora kuddar som ryggstöd. Sen har hon sin speldator på skrivbordet och gerbilburen i hörnet.

      Vi ägnade tre-fyra timmar till att möblera om, rensa, bära ner en skänk till källaren (svågern ska få den), flytta mörkläggningsgardinen osv. 

      Sen åkte vi till Ikea också (!!!). (Vi det här laget gick jag på ren adrenalin eftersom jag tyckte att det var så roligt. Hade aldrig orkat både och, normalt sett.) 

      Köpte en säng till F, matta till Mollys rum (Mollys gamla hamnade i nya sovrummet), vi kikade på legoförvaring och köpte en bokhylla. Det blir nog en stringhylla till Stellas rum. För legobyggen.

      Och inte nog med detta så hann vi dessutom röja upp inför städerskan som kommer hit i morgon. 

      Galet!

      Men jag gick och lade mig direkt när vi kom hem och sov mellan 18-20 (tur att jag aldrig blir sådär tidsförvirrad när jag sover dagtid längre). Sen nattade jag. Väldigt trött.

      Vill så gärna visa vilken enorm förändring det blivit men vill få ordning på det sista först. Bokhyllan och sängen körs hem i morgon och tavlorna ska upp på väggarna. 

      Här kommer en mittemellanbild på nya sovrummet när vi tömt ut det mesta av Stellas grejer. 

      Jag älskar det nya sovrummet. Det är litet men känns så harmoniskt. Har ända sen vi flyttat hit tyckt att detta rum är det bästa rummet trots storleken, pga att det känns harmoniskt och är så ljust. Fin utsikt över trädgården. Vill göra om till arbetsrum längre fram (när barnen flyttat/har andra behov?).

      Barnen var fantastiskt glada, hjälpsamma och medgörliga hela dagen. Till och med på Ikea! De blev riktigt nöjda med sitt nya lekrum med flera fria kvadrat till legobyggande på golvet. (I förra rummet fanns cirka 1,5 kvm fri yta på golvet.)

      Det känns helt rätt att prioritera om så att barnet med störst lekbehov får det största rummet. Det där med master bedroom förstår jag mig inte riktigt på. Man ska ju bara sova där! (I nuläget kan vi inte gå runt sängen, men det gör ju inte så mycket eftersom Stella ska ligga in mot väggen. Vi får ställa sängen annorlunda längre fram.)

      Ps. Vi har bott här i 3,5 år och när vi flyttade hit var Stella knappt två och lekte mest i vardagsrummet. Men nu har hon kompisar hemma ganska ofta och vill leka mer i sitt rum.


      Mariga situationer

      8 april, 2017

      Drömde att jag panikpackade för att kunna köra hem från ett ställe jag inte ville vara kvar på. Senare skrev jag även på min c-uppsats (som jag i själva verket gjorde 2005-2006, tuffa minnen hänger kvar hörni!) och tappade bort min cykel. (Har inte ens en cykel längre.)

      Vadan dessa fasansfulla drömmar då?

      Jo, igår gick vi på stå-uppshow med David Batra tillsammans med svåger+svågerfru, svärmor och Fredriks moster med sambo (julklappar från svärmormor). 

      Jättekul grej, jag ÄLSKAR standup. Problemet var bara att vi skulle sitta på rad 2. 

      Man sitter inte på de första raderna på standup om man inte vill prata inför hela publiken och eventuellt bli förlöjligad… 

      Jag satt på rad 2 på Draken när Måns Möller körde sin show för några år sen. Det var en två timmar lång pina där jag försökte sjunka ner i stolen och inte skapa ögonkontakt. (Men han var rolig!)

      I alla fall.

      Detta var en provföreställning i en mindre lokal i Kungälv. Batra ville alltså testa sina skämt på oss innan den riktiga turnén. Han hade t o m manuspapprena med sig som ha bläddrade i för att se så att han inte missade något. 

      Men detta till trots var han fantastiskt rolig som vanligt och jag skrattade hela tiden.

      Men tillbaka till det där med rad 2.

      Salen var uppbyggd lite som en mindre föreläsningssal och rad 1 var nedsänkt i golvet. Rad 2 låg alltså precis i rätt höjd för scenen och stolsryggarna framför slutade i knähöjd. (Ingenting att gömma sig bakom alltså.)

      Ännu värre var att det var typ 1,5 meter fram till scenen och vi hade platser precis framför. (Svågerfrun tre säten bort satt rakt framför mikrofonen (!) och ville byta plats med mig.)

      Jag ville typ lägga mig på parkettgolvet bakom min plats eller sätta mig någonstans på golvet långt bak (men det hade ju varit än mer uppseendeväckande och är det något man inte vill som standuppublik så är det att dra komikerns uppmärksamhet till sig…)

      I alla fall. Showen drog igång med en uppvärmare i form av Kungälvs lokala standupkomiker som direkt gick på personen bredvid mig (min man) (!!!). Han fick svara på ett antal frågor genom numret och bli förlöjligad. (Stackarn!)

      När Batra kom in gick han på ett par på rad fem (!) som direkt erkände att de medvetet satt sig längre bak men att det tydligen inte hjälpte (stackare!). Som tur var blev de inte särskilt förlöjligade.

      Jag försökte resten av showen se sådär ointressant och neutral ut för att inte dra uppmärksamheten till mig. Inte helt lätt när jag satt rakt framför honom… Vågade knappt ens ha armarna i kors!

      I slutet av showen pekade han ut de två personer som satt precis framför mig (gulp!) och sen ytterligare tre personer direkt bredvid som skulle vara med på ett litet teaterstycke. Jag ville bara sjunka ner på golvet och lösas upp i småbitar.

      Men jag klarade mig!! Lättnaden!

      Aldrig mer plats långt fram… (Sa jag iofs efter Måns Möllershowen också. Måste pränta in detta i släkten som köper presenter, grrr!)


      Surt om det där med skollov

      5 april, 2017

      Alla dessa lov, vad ska de vara bra för? Skönt när man går i högstadiet/gymnasiet kanske när man som elev kan ta hand om sig själv och hitta på egna saker, men ett ständigt stressmoment för föräldrar.

      Många barn verkar ha pensionerade släktingar* som gärna har dem en hel vecka på raken, eller möjligen ett storasyskon som kan ta hand om sitt lågstadiesyskon medan föräldrarna är på jobbet. Eller så jobbar alla som lärare och kan ta lov samtidigt som sina barn. Ja, jag vet inte.

      • = våra föräldrar är mellan 56-60 år och när de väl går i pension behöver våra barn inte barnvakt längre. Fs mormor har varit väldigt behjälplig men hon fyller 80 år i sommar och vi kan ju inte utnyttja henne hela tiden.

      Vi har inget emot fritids och brukar i regel skicka dit Molly alla de lovdagar utom 1-2 dagar som gammelmormor tar henne. Fritids brukar vara jätteduktiga på att hitta på bra saker på loven, men problemet är ju att inga barn är där!

      Så här skrev jag på instagram angående höstlovet.

      2017-04-05 14_16_33-Sara (@ampiloppen) • Instagram photos and videos

      Är det roligare för Molly att sitta med sina föräldrar på jobbet än att leka och ha kul på fritids? Ja, om det bara är typ två barn där samt barn från andra klasser som hon inte känner.

      Men det blir ju en självuppfyllande profetia att det är tråkigt på fritids om alla tror det och anstränger sig för att barnen inte ska behöva vara där. (Nu pratar jag givetvis bara om de barn som har rätt till fritids).

      Nu på påsklovet samkör vi med svärfar eftersom han är hemma med sina två skolbarn när hans fru är på Bali. En dag skulle Mollys faster S som är 11 år komma hit och en dag ska barnen till dem. Sen ska gammelmormor ta dem en dag och svåger M som är 15 år skulle eventuellt hitta på något med Molly en dag.

      En jobbig grej för mig är att de där lovlapparna alltid kommer så tidigt. Fredrik får sätta sig och ringa runt och vi lämnar in en lapp som säger att Molly är ledig 1-2 dagar. Men sen när lovet väl börjar så kommer fler släktingar på att de ska ta Molly och då uteblir hon plötsligt från fritids.

      Det känns så himla onödigt att fritids inte kunde fått reda på det med en gång och jag får dåligt samvete för att de lagat mat till henne samt planerat resurserna utifrån lovlapparna. Samtidigt kan jag ju inte gärna stoppa släktingarna när de hittar på roliga aktiviteter med barnen.

      Men det hade ju varit kul om de kunde bestämma sig innan lovlappen ska in.

      Jag längtar tills Molly är stor nog att reda sig själv på hemmaplan så att hon slipper fritids på loven. Hon fyller ju 10 år i höst, så det är väl ganska snart.

      Nä, just det ja, för nu börjar Stella skolan snart och då har vi 4-5 år till av detta lovtrassel. GAH!

      PS. Så småningom kan ju Molly se efter både sig själv och Stella. Men ändå…


      Dagens bragd

      5 april, 2017

      Behövde hämta ut medicin så jag gick till apoteket efter förskolelämningen. 

      Normalt sett under mina utmattade dagar åker vi spårvagn en hållplats till förskolan och sen går jag hem (ca 1,3 km totalt). Men sen någon månad har både jag och Stella börjat orka gå den sträckan, så nu går jag minst 2 km per dag (2,4 om jag hämtar Molly vilket jag oftast gör). 

      Idag skulle jag då dessutom till apoteket som ligger åt andra hållet. I normala fall hade jag åkt spårvagn två eller en hållplats mellan förskolan och apoteket eftersom sista sträckan mellan ändhållplatsen och apoteket kan vara jobbig nog. Dessutom brukar jag behöva åka en hållplats hem efteråt. 

      Men idag gick jag! Hela vägen! 3,5km!!!

      Känns bra med extra många utropstecken där.

      Jag gick alltså 3,5 km!! Det tog en hel timme. Men jag gick hela vägen själv utan spårvagn.

      Och då ska ni veta att min stadsdel är väldigt kuperad. Det lutar alltid åt något håll typ. Både mitt hem och förskolan ligger på ett berg. 

      Men jag klarade det!

      Hoppas att kroppen mår bra av det. (Tidigare har jag blivit extra utmattad av motion, men nu har jag kommit så pass långt i tillfrisknandet att motion snarare börjar göra gott.)


      Måste göra något vettigt hela tiden

      3 april, 2017

      Jag har hamnat i en stressig period. En jag delvis skapat själv genom mina egna tankar. 

      Jag har en känsla av att jag måste utnyttja varje sekund och att jag inte bara kan vara. Innan utmattningen hade jag svårt för att bara sitta ner. Jag hade alltid något att göra. 

      Ärligt talat så var det sanningen eftersom jag då var nybliven tvåbarnsförälder och ständigt hade två barn som ville saker. Sen flyttade vi till hus och då fanns det miljarder saker att fixa med. Och jag blev stresskadad och deltidssjukskriven.

      Jag känner den där stressen i magen hela tiden sedan några veckor tillbaka. (Har sluppit större delen av mina två år som heltidssjukskriven.)

      Jag har fått tillbaka min stressaptit som jag under många år tog för mitt normala tillstånd. Men det är inte normalt för mig att alltid vara hungrig, det är stressen som vill bunkra energi inför ständiga utmaningar.

      Kroppen är spänd som en vajer, kroppen är redo för alla situationer. Matsmältningssystemet går långsammare och andningen blir ytligare. Kamp, flykt, frys. Symptomen för ångest och stress liknar varandra men bakom min stress finns ingen stark oro/rädsla. Bara en känsla av att inte räcka till. 

      Jag har stängt av mig själv från jobbet för säkerhets skull. Jag måste komma ner i varv först. 

      Hela tiden tänker jag att jag ändå borde starta datorn och jobba nån timme. ”Få lite gjort”. Livsfarliga tankar.

      Jag ska inget göra. Jag ska bara sitta här. Promenera runt lite i trädgården. Titta på insekter och blommor. Blunda mot solen.

      Jag ska inte titta i kalendern, boka, planera och stämma av med Fredrik (mer än det normala en gång per dag). 

      Jag måste få kortisolet ur kroppen (motion är bra så länge man inte är utmattad/tung i kroppen, så jag har tränat/rört på mig mycket de senaste dagarna). Ut med stressen, in med lugnet.

      Men när jag går runt här hemma så får jag inte dra igång en massa projekt. Inte ”ska bara”. Gör jag något större så ska jag helst inte ens göra klart. Träna mig på att avbryta mig själv. Inte gå upp i varv.

      Jag förstår inte ens varför jag är stressad. Klockan är ett och jag ska gå till förskola/skola halv fyra. Dagens enda aktivitet är att så nya fröer (och sitta i trädgården resten av tiden). Jag har tid.

      Men jag tror att skon klämmer för att vi snart har en massa bokade aktiviteter som inte går att boka om. Jag blir så stressad av sånt. Jag har inga problem med kompisträffar och spelkvällar som lätt kan flyttas. Men så snart det vankas släktkalas, föreställning, möten med flera personer osv så blir det jobbigt. ”Nu eller aldrig”-känslan. Hatar den. Och snart är det påsk med allt det innebär i släktträffar. Visst, jag behöver inte följa med, men jag vill ju det och jag orkar ju numera. 

      Nu ska jag titta på en insekt och försöka få ner kortisolutbrottet i min kropp.

      Ps. Om du känner igen dig i vad jag skriver och denna känsla sällan går över så ligger du i riskzonen för att bli utbränd. Stressperioder måste följas av ordentlig vila annars ”fräter” kortisolet sönder hjärnan. Stress ska vara tillfälligt, inte varje dag. Ta hand om dig! 


      %d bloggare gillar detta: