Trädgårdstips för nybörjare

20 maj, 2018

Välja trädgård

Välja hus menar du väl, tänker ni. För en trädgård får en ju oftast på köpet. Jo, så är det ju, men några saker är bra att tänka på när en går i köpa hus-tankar.

  • Söderläge är överlägset när det kommer till odling. Västerläge går bra och även öster, men med norrläge är urvalet av växter mycket begränsat.
  • Storleken på trädgården handlar i många fall inte så mycket om antal kvadratmeter som var huset är placerat på tomten. Tomter med huset i mitten av trädgården kan upplevas mindre än de med huset på ena sidan eftersom trädgårdssnuttarna sprids ut. Många trädgårdar har oanvändbara trädgårdsbitar som mest är till för transport. Men det går ofta att utnyttja dem bättre.(Vår trädgård är ”bara” ca 270 kvm (hela tomten är 350 kvm) men upplevs mycket större eftersom vårt hus står intill vägen.)
  • Trädgårdar som utgörs av en slänt är svårare att anlägga eftersom det behövs terasser och någorlunda horisontella ytor för att kunna anlägga rabatter, odlingsområden, växthus och sittplatser. Men med en del jobb går det givetvis att få till fina platåer även i sluttande trädgårdar. Sluttande tomter är å andra sidan ofta mer intressanta än helt platta hav av gräsmattor. Jag som har en helt plan tomt kan ibland sakna att få jobba med sten, murar och platåer.

Få till en lättskött trädgård

  • Tvärt emot vad många tror är rabatter lättskötta och gräsmattor tidskrävande. En tät rabatt med perenner (som återkommer varje år) behöver knappt ens rensas från ogräs medan en gräsmatta generellt behöver klippas en gång i veckan under hela sommarhalvåret. Jag gör om bit för bit av vår gräsmatta till rabatter, dels för att jag gillar blommor och dels för att slippa behöva klippa så mycket.
  • Undvik kantskärning/kapa gräs som växer in i staketet/rabatten/liknande genom att lägga sten eller dylikt närmast kanten. Om stenen ligger lågt kan gräsklipparens hjul köra ovanpå och därmed bildas inga lurviga gräskanter som måste trimmas bort med jämna mellanrum. Jag jobbar på att göra trimmern onödig i vår trädgård och har planer på att lägga stenplattor runt altanen och förrådet. Alla rabatter har stenkant.
  • Om din gräsklippare har uppsamlare, lägg gräsklippet i rabatterna/odlingslådorna. Det är utmärkt för täckodling, stoppar ogräs och tillför näring. Lämna några centimeter runt växternas rötter. Om din gräsklippare istället mulchar gräset (strimlar), låt det ligga kvar på gräsmattan som gödling (så vidare ni snart inte har mer gräs inomhus än utomhus).
  • Buskar och unga träd behöver en gräsfri yta runt rötterna eftersom gräs konkurrerar om näringen. Om gräset växer tätt inpå, gräv en vid cirkel runt trädet/busken och täck jorden med grus, småsten eller täckbark. (Öppen jord blir snart full med ogräs.) Då blir det också lättare att klippa gräset.

wp-image-1386485226jpg.jpeg

Lycka till!

Annonser

Skolbarnsåldern – den bästa åldern på barn?

19 maj, 2018

Skolbarnsåldern (~7-11) får alldeles för lite kredd och uppmärksamhet tycker jag. Dessa barn är ju helt fantastiska.

Det snackas alltid om småbarn och tonåringar, men däremellan får man ju faktiskt många år då man som förälder kan vila upp sig. (Ungefär som andra trimestern i graviditeten… ^^)

Skolbarnen är enkla i drift, ge dem en gamerdator och/eller mobil, skicka iväg dem på laserdome/airhop/dylikt och sätt dem i nån aktivitet så är de nöjda. Se gamla äventyrsklassiker med dem på filmkvällar och ge dem ett lagom lättskött husdjur (rekommenderar gerbiler!).

De är väldigt tacksamma att ha hemma. De fixar sina egna mellanmål, lägger sig ofta själva, kan ibland gå hem till kompisar själva och/eller till och från skolan. De kräver ingen särskild mat och äter en inte ur huset (än!). Samtidigt lyssnar de (ofta) på en och följer regler. ”Du kan inte bestämma över mig” funkar inte riktigt ännu.

Inga pubertetshormoner, oftast inga trassliga kärleksrelationer och de skvätter inte sand i sandlådan längre. De tvingar inte ens med en till lekplatser längre.

Man kan spela spel på lika villkor, de lär sig engelska och läser bra och behöver generellt mindre hjälp i livet. Vilket alltså ger mer tid över till roliga aktiviteter och den gyllene egentiden.

Finns det då några nackdelar med denna glittrande åldersgrupp? Jo, de behöver hjälp med läxorna. De behöver lära sig att sköta sin hygien (först den vanliga och sen det som tillkommer i tonåren). De kanske inte kan ta sig till aktiviteter och kompisar som bor längre bort och kräver en del skjutsande/lämnande. De är i mellanåldern då de både kräver leksaker (platskrävande) och dyra tekniksaker och har oftast ännu inte börjat önska sig den lätta presenten pengar.

Men i jämförelse med bajs-som-sprutat-upp-på-ryggen-blöjbyten och klockan-är-02.20-och-min-fjortonåring-svarar-inte-på-mobilen-fredagskvällar så är ju skolbarnsåldern en allt igenom lättsam period.

Länge leve skolbarnen! (Jag har knappt 2,5 år kvar tills min äldsta unge blir tonåring och mitt yngsta blir skolbarn i höst.)


Korta nyheter

19 maj, 2018

Skulle postat i tisdags men nåt blev fel…

1. Har dubbla parasoller och en liten babypool som kallt fotbad för att stå ut med att vara utomhus på altanen nu när det är 27-29 grader ute om dagarna. Max 23 grader ok?

2. Vi är närmre än någonsin när det gäller att köpa markiser till söderfönstren (femte sommaren nu!), men tills dess hänger vi filtar i gardinstången för att försöka stänga ute värmen. Har även stängd altandörr och det gör skillnad. Fläkt i sovrummet.

3. Känns inte så kul att låten som vann eurovision är israelisk med tanke på historien och att de sköt ner mängder med demonstranter.

4. Mår bättre än på länge. Sover mindre, har mer energi, orkar träna (!) vissa dagar, har ingen ångest, är glad och orkar göra saker typ varannan dag. Hoppas innerligt att det håller i sig.

5. I natt drömde jag att vi flyttat till en lägenhet i ett köpcentrum. Den låg vägg i vägg med ett lekland och alla besökare var tvungna att gå igenom vår lägenhet för att komma dit. Kul…

6. Fredrik var med hos arbetsterapeuten i fredags och det var bra. Kunde få svar och synpunkter direkt vilket gjorde att jag kunde få mer direkt input och förslag på hur jag ska tänka. Bra grej.

7. Tv-serien Blank (nästa Skam) fick upp ett nytt avsnitt igår så de kommer troligen varje måndag. Phu! (De slängde upp tre st förra veckan och sen var det tyst.)

8. Idag var jag på en kompletterande träff på psykiatrin. Vi gjorde ett neurologiskt test för att se om min upplevda klumpighet beror på något fel i hjärnan. Men så var det inte. Jag är bara ”normalt klumpig” och är dålig på det visio-spatsiala. Svårt att bedöma avstånd. Ska inte jobba som grävskopeförare (eller fickparkerare).

9. Tycker att tiden går för fort. Vill att sommaren ska vara länge, vill inte ha vinter snart igen. Men tiden går ju så fort. Kan knappt förstå att jag fyller 35 år om två veckor. 16 år sen studenten, tio år sen jag var 25! Det var ju nyss! Men rent sådär så känns det bra att bli äldre. Jag passade inte som ung. Jag skulle passa bra som 60+ tror jag. Känner mig som en tant och hatar att bli tagen för ung.

10. Tre radhus i denna länga och längan bredvid bygger om just nu så det är ett himla sågande. Men å andra sidan har jag något att titta på när jag är ute i trädgården. Det är så skönt att slippa se sovrumsväggarna hela dagarna. Brukar även lyssna på grannarna på andra sidan planket. (Inte så att jag tjuvlyssnar, men jag kan inte stänga öronen.)

11. Brigitteträningen går bra. Ska ta fram fler vikter nu och öka på. Vill bli stark i överkroppen, för armar och händer är min svaga punkt. Har mått rätt dåligt under utmattningen för att jag inte känner igen mig i kroppen och i spegeln. Min självbild bygger på att jag är ganska vältränad (om än inte musklig). Tränade tuffa pass och rörde mig mycket fram tills jag blev sängliggande. Vill nå dit igen, för det mår jag bra av. (Jag tror att jag känner av endorfinerna starkare än många andra, för annars hade alla tränat.)


Följare och avföljare

19 maj, 2018

Efter att ha legat på 66-68 tre veckor i rad (med typ fem nya följare och fem avföljare varje vecka) så tickade följarantalet på konstprojektet denna vecka över 70 och sen upp till 80! Och idag har inte en enda avföljt! Wohooo!

Nä, men jag börjar verkligen vänja mig. Och det verkar framför allt vara de som följer bara för att göra reklam för sitt eget instagramkonto som sedan avföljer. För jag följer ju bara intressanta konton tillbaka. De som handlar om psykisk ohälsa, autism/adhd och gärna om konst som terapiform.

För nån vecka sen tänkte jag gå in och rensa ut alla skräpkonton (reklamkonton) som addat mig, men såg att det nästan enbart var riktiga personer kvar. Bra! Då har de alltså rensat ut sig själva. Kvar är alltså ett 80-tal personer som är intresserade. Typ. Eller iaf som klickat på följ för att följa och inte för att bli följda tillbaka.

(Mitt vanliga Ampiloppen-konto är privat så bestämmer ju själv vilka som får följa. (Typ alla som är riktiga personer.))

Ett av mina mål är ju att få 100 följare och det borde jag ju nå inom några veckor. Kul! (Pebbel Art har funnits i 10 veckor ungefär.)

Ps. Sen är det ju lättare med ett nischat konto. Känner mig ju inte personligt utsatt och halv-kränkt för att nån inte är intresserad av konst och psykisk ohälsa/autism. När någon avföljer Ampiloppen blir det mer personligt.


När jag förstör för mig själv

17 maj, 2018

Molly har studiedag idag och är med sin pappa på jobbet. Jag hade planer på att åka in och hämta upp henne på eftermiddagen och gå i några affärer, bl a köpa konstnärsmaterial som jag längtat efter länge.

Blev helt adrenalinstinn av tanken och låg vaken 1-2h i natt. Var jättespänd i kroppen.

Vaknade, gick upp och gjorde mig i ordning, men insåg att jag var för utmattad så jag lade mig igen.

Vaknade 2-3h senare och inser att jag inte längre hinner åka in till stan före jag ska hämta Stella på fritids.

Så nu blev det inget med det…

(Men kan åka till affären nästa vecka efter jag träffat en kompis eller första veckan i juli när jag ska till frisören… (ja, det är ju de få chanserna som gjort mig så uppvarvad.))


Kortfattat om (att få eller inte få) syskon till sitt barn

16 maj, 2018
  • Det är ofta lättare att ha flera barn eftersom de kan underhålla varandra…
  • …å andra sidan bråkar de ofta med varandra istället.
  • Täta syskon kan ha mycket glädje av varandra, men de kan även konkurrera mycket.
  • Syskon med fyra eller fler års mellanrum kan ändå bli goda vänner och umgås mycket. Det brukar bli mindre konkurrens, men det tar förstås fler år innan första barnet får ett syskon att leka med.
  • Det brukar vara personligheten och inte åldersskillnaden som avgör om barnen blir bra kompisar.
  • Syskon med mer än sex-sju års mellanrum brukat kallas ”funktionella endabarn” eftersom de inte behöver ta lika mycket hänsyn till sitt/sina syskon. Föräldrarna har mer tid till yngsta barnet än om de hade haft fler småbarn samtidigt.
  • Barn med mindre än 18-20 månaders mellanrum brukar kallas ”pseudotvillingar” eftersom de har så lika behov och kan uppfostras samtidigt. Skillnaden i ålder raderas snabbt ut.
  • Barn kommer (så klart) inte på beställning. Ibland blir det inte som man tänkt när det gäller åldersskillnaden, men det brukar bli bra ändå.
  • ”Känner man sig någonsin ”klar” med barn?” Ja, det kan man definitivt känna.
  • Om du vill ha flera barn, tänk på att starta i tid om du har möjlighet. Det är självfallet möjligt att få barn även efter att fertiliteten störtdyker efter 35 års ålder, men det är inte alltid man hinner få så många barn man vill ha.

Ps. ”Skaffa” inte ett syskon till ditt barn bara för att hen ska få ett syskon. Det är otroligt mycket jobb med ett barn och alla barn bör få chansen att komma till föräldrar som verkligen längtat efter dem. Men om du tvekar – fantisera fram en dagdröm om hur livet med ytterligare ett barn skulle vara. Tänk på det under några dagar. Kommer längtan? Inte?


Borde kraschat hårdare i väggen

14 maj, 2018

Ibland tänker jag att det nog hade varit lättare om jag kraschat in i väggen helt och hållet så som andra gör.

Jag tvärbromsade för 4,5 år sen och gick ner i tid 85 % till 75% till 36% till 56% under ett år. För 3,5 år den brakade jag, men inte mer än att jag sju veckor senare var tillbaka på jobbet och skulle jobba 25%. Det orkade jag bara i två veckor, sen blev jag helt sjukskriven. Tur var det.

Men om jag hade blivit sådär totalt utslagen så att jag sov 20h/dygn och knappt orkade röra mig de första veckorna – då hade jag nog förstått bättre vad det handlar om. Då hade jag skalat bort allt redan från början. Då hade jag trappat upp från botten, istället för att skala av bit för bit under 4,5 års tid. Jag är fortfarande inte där. Jag är fortfarande för aktiv.

Men det är svårt att få acceptans från andra och själv förstå allvaret när man inte kraschat ordentligt från början.

Det tog två år innan jag accepterade att jag var sjuk på riktigt.

Jag arbetstränade och jobbade ju t o m några månader under 2016-2017. Jag hade inte förstått.

Men nu i och med min nya diagnos (aspergers) och bättre redskap från arbetsterapeuten så känns det som att jag kan ta mig ner på botten och sedan bygga vidare därifrån.

Jag tror det. Hoppas det.

Men det läskiga med den här sjukdomen är ju att hjärnan blir kapad. Stressen och pressen får en att bli sjuk. Man tvingar sig själv för länge. Man försvarar sina beteenden. Säger ”bara lite till”. Tror att man är oumbärlig. Tror att man utan jobbet är inget värt. Man tänker att ”det händer inte mig” och sen ligger man plötsligt där i sängen. Man tappar självinsikten helt.

Så jag vet fortfarande inte om jag är rätt ute.

Men jag hoppas det.

Syntolkning: jag och en katt som hängde med mig på altanen hela eftermiddagen häromdagen.

Ps. Detta är ingen uppmaning för er i riskzonen att inte bromsa in. Går det att undvika, så gör det oavsett vad jag skriver ovan!


%d bloggare gillar detta: