Ge mig en kock

14 augusti, 2017

Blondinbella skriver att hon outsourcat handling och matlagning. Åh vad jag önskar att vi kunde göra det samma. Tänk att få äta vällagad mat varje dag utan att det ska ta en massa energi.

Sedan några veckor tillbaka har Fredrik tagit över huvudansvaret för matlagning eftersom det dränerar mig totalt. Jag hatar att laga mat och jag är dessutom alltid extra trött vid fem-sex-tiden.

Så nu nattar jag istället. Då kan jag iaf ligga ner och jag slipper hacka och koka. Men Fredrik blir ju också trött och sliten av matlagning. Särskilt eftersom vi oftast behöver dubbla rätter pga Mollys extrema kräsenhet.

Ps. Jag vet att man kan köpa takeaway och frysta portioner men det är dyrt och ofta ganska onyttigt med takeaway och frysmat äter jag redan till leda till lunch de dagar jag inte har matlåda. Det finns väl 15-20 vegetariska rätter att välja på nu mot 2-3 st för fem år sen, men jag föräter mig ändå på dem till slut. Det är dessutom svårt att hitta takeaway som hela familjen gillar. Molly gillar bara hamburgare, sushi och pizza och Stella har precis lärt sig äta pizza denna sommar (hamburgare funkar).


Hetsig vecka som vanligt

13 augusti, 2017

Nu har det varit lite för mycket igen. Det började med att det blev vardag och det var inskolning och sen var det helg och vi behövde köpa grejer och idag var det kalas. Som vanligt då.

Vi kan ju se hur många vardagsveckor denna termin som inte är för mycket och sen kan vi räkna på detta med huruvida jag får återhämtning och en chans att tillfriskna.

I alla fall. Det är fullt i huvudet så nu ska jag tömma ut allt i bloggen.

Inskolningen på fritids gick bra, men hon var ett av fyra barn som behövde sin förälder där hela dagen (näst ängsligast av halva klassen (11 barn i denna inskolningsperiod)).

På torsdagen skulle hon vara där själv och det ville hon inte. Hon gnällde och stretade emot på vägen dit. Kändes hemskt. Men läraren uppmanade henne och hon gick med på det. ”Okejrå” typ. Läraren skulle hjälpa henne i bamba (matsalen), för det var värst. Mycket att hålla ordning på.

Men hon var nöjd och stolt över sig själv när vi gick hem. På fredagen gav t o m nya kompisen A Stella en kram innan vi gick hem! (Hjärtemojiögon)

Så det känns bra. (Bild från Lappland.)

Igår fick jag chansen att ta mig till den där barfotaskoaffären som jag velat åka till i 6-7 veckor nu. Stella föreslog att hon och Molly skulle åka till mitt syskon (med alla katterna) och så blev det. Det var såååå skönt att få handla utan barnen. Skönt att slippa all stress och allt gnäll!

Så först åkte vi in till Freefoot i stan. Jag visste att vi kommit rätt när försäljaren gick barfota i butiken! (Hade lust att sparka av mig mina skor (a.k.a ”fängelset”) också, men skulle ju prova skor så behöll strumporna på.

Jag och Fredrik föll för samma modell av tunnsulade Joe Nimbleskor, men de svarta skulle komma in om några veckor. Så vi fick återkomma.

Provade även deras terrängbana med större stenar och en planka att balansera på utanför lokalen. Smart idé!

Så planen är en komplett skopark med breda, tunnsulade, platta skor utan hälupphöjning:

  • ett par sandaler (sytt själv).
  • ett par tunna smidiga vardagsskor/löparskor (ska köpa Joe Nimble).
  • ett par finare mer tåliga skor (de rosa Camper peu-skorna jag köpte).
  • ett par vinterkängor (ska köpa i höst).
  • ett par stövlar (mina Tretorn är vida i tåboxen och nära på platta, så de funkar bra).

Och sen ska jag ju mest använda dessa då. Åtminstone mellan april-september och/eller när det är 15 grader och uppåt.

Ja, och sen åkte vi till ett köpcentrum och bunkrade de kläder som går sönder med jämna mellanrum. Ni vet när man slänger upp 6 par svarta tights (två storlekar) och 24 trosor på disken… (tre storlekar) Köpte även en regnoverall till Stella. Undrar vart Mollys i storlek 122-128 tog vägen? Borttappad på skolan säkert…

Och idag var det kalas för syskonbarn Selma. 2 år redan! Hon var så gullig och blev så fantastiskt glad för alla roliga presenter. Tjoade och tjimmade! Av oss fick hon play doh och ärvda pussel. ”Playdo!” sa hon överlyckligt när hon öppnade. De hade tydligen fått en första burk samma vecka men ville gärna ha mer.

Sen var pennorna så roliga att hon knappt hade tid att öppna de andra paketen! ^^

Såpbubblepistolen var också helt fantastisk.

Goa ungen!

Nu är det nya tag för nästa vecka. Fredrik åker till Stockholm i morgon men svärmor hämtar barnen så jag slipper hämta-lämna. På onsdag studiedag och på torsdag skolstart. Ska försöka vila där mellan varven.


Norrbottenaktiviteter

10 augusti, 2017

Häromkvällen skrev jag dessa anteckningar när jag låg och nattade barnen:

Paddla

Grilla marshmallows

Göra en fjällämmel

Jag vet att du läser detta Molly

Blunda sa jag ju

Molly började flabba så klart.

Men nu ska jag skriva klart inlägget. Har ju lite mer att berätta om norrlandsresan.

Förrförra året paddlade vi över till andra sidan sjön och in i en kanal. Jag tycker att det är rätt trist att paddla/åka båt på öppet hav/sjö eftersom det inte händer så mycket med utsikten. Jag upplever inte att vi tar oss framåt (mitt spatiala seende är dåligt).

Det är dock roligt att paddla fram i en kanal, för då kommer nya saker att se hela tiden och det blir mer som en resa framåt.

I alla fall. Sjön är stor och det tog oss säkert en timme att ta oss fram och tillbaka förrförra året. Och det gör rysligt ont i armarna när man inte är van kajakare.

Så i år bestämde vi oss för att ta hjälp av en motor som vi hängde bak på kajaken. Synd bara att motorn var typ lika långsam som om vi paddlat själva… (tyst elmotor). Men men, vi fick en trevlig tur på tu man hand i alla fall och jag fick inte så ont i armarna. (Fredrik har den lilla motorn i knät på bilden.)

Fredrik uttryckte det senare så här: ”när Sara känner att hon måste stödpaddla lite, då vet man att det går långsamt!” (Med tanke på att jag undviker att paddla om jag kan pga trött i armarna.) Men Fredrik bad mig låta bli för det skvätte så mycket.

Jag var även ute med den snabba enmanskajaken och oj, vilken fart man kan få. Den var dock lite vinglig. Fredrik och barnen åkte också på en tur, men Molly är inget fan av vare sig båtar och insekter (i båtar) så det var inte så populärt.

Nästa punkt var då att grilla marshmallows och det gjorde vi tre gånger. Väldigt gott. Sista kvällen grillade vi lite innan läggdags och det var mysigt.

En dag åkte vi till Bodens äventysbad Nordpoolen (höhö, göteborgshumor). Vi har varit på ett antal äventyrsbad i landet och detta var nog det bästa! Alla pooler låg nära varandra och man hade bra uppsikt över barnen. Till skillnad från Jönköpings badhus (som var tidigare favoriten) så var det lätt att åka strömbadet runt, runt istället för att behöva gå/simma en lång bit i poolen för att komma tillbaka till strömmarna. I Nordpoolen var strömbadet dessutom på hela tiden.

De hade även utomhusbassäng, några vattenrutchkanor vi inte provade, klättervägg, vattenmassagehörnor, världens roligaste barnvattenrutchkana (Stella åkte 30 ggr?) och bubbelpool. Vattnet var varmt och det var varmt och gott i luften. Det enda jag saknade var vågbassäng.

Så jag rekommenderar verkligen Nordpoolen ifall ni skulle vara i Boden. 🙂 (Roligare och billigare än Pite havsbad som är lite kändare.)

Okej, sen var det fjällämmeln då. Molly fick se en täljd fjällämmel på ett museum så hon bestämde sig för att göra en egen (vi brukar träslöjda när vi är hos pappa).

Blev jättefin tycker jag.

Andra saker vi gjorde var att plocka blåbär (Molly och Fredrik), pussla Sverigepusslet (gjorde jag hos min mormor och morfar när jag var liten och Fredrik hos sin farfar. Måste vi skaffa detta pussel när vi blir morföräldrar?)

Vi fikade och badade i Luleälven hos pappas sambos syster (som vanligt). Somriga fikagrejer med jumbosugrör ska det vara.

Jag och Stella klippte gräset. Det var svårt att svänga, se och bromsa med en tung unge i knät, men hennes glädje gjorde det värt det.

Sen hängde vi förstås mycket på bastuflotten som jag skrivit om tidigare. Där kunde vi bada, vila, slappa, laga mat och greja.


Åsså började det

8 augusti, 2017

Idag tog jag med mig en styck förväntansfull nybliven förskoleklasselev och en blasé fjärdeårselev till skolan. I stället för att säga hejdå till Molly vid trappan så fortsatte vi alla tre bort till skolgården! Wow! Det slog mig att vi inte behövde gå längre (a.k.a till förskolan). Skönt!

Efter att vi lämnat av Molly på fritids så gick jag och Stella till hennes förskoleklassavdelning. Hon fick checka in genom att flytta sitt namn från hemma-skylten till här-skylten. Sen fick hon rita en teckning och jag fick fylla i blanketter.

Pedagogerna verkar bra. En är ny för mig, en hade Molly i förskoleklass och ettan och en är vår granne på samma gata! 🙂

Stella var lite mer försiktig än vad Molly var (men det är hon alltid). Hon satt i mitt knä och ville hålla handen när vi gick. Molly var mest studsig och ville hänga med sina kompisar från förskolan (hon hade med sig 5-6 barn, Stella har med sig ett barn).

Efter en massa information gick vi på rundvandring och tittade på vilka delar av skolgården barnen i nollan får leka på. Detta är det enda jag minns från Mollys inskolning för fyra år sen, men jag inser ju att det måste varit mer.

I morgon är det tre timmar och på torsdag fem timmar. Vanligt schema fr o m fredag.

Molly sa ”hejdå, du behöver inte vara här” redan dag 2 (då kände jag mig lite snopen), men vi får se hur Stella är. Hon är mer introvert och blyg av sig.

Men det känns bra än så länge. Hoppas att hon ska trivas bra.


Få ihop det

7 augusti, 2017

Semestern är slut och Fredrik är tillbaka på jobbet. Det känns helt okej även om det är trist när han får så lite tid hemma och ibland blir stressad och/eller trött.

Min sömn kommer att bli bättre nu när jag slipper väcka barn varannan dag och att de inte är i rummet bredvid och röjer mellan 7-10. (Jag har lagt mig i vanlig tid nästan varje kväll på semestern men jag behöver få ligga i sängen mellan 00-10 ungefär för att få ihop 8-9 timmars sömn.)

I morgon startar tre dagars inskolning på fritids för Stella och jag ska vara med. Fredrik kommer att jobba deltid/hemma eftermiddagar så att jag kan få sova på morgonen och efteråt. Molly går också tillbaka till fritids i morgon, men kommer nog inte gå heltid förrän på fredag och framåt (själva skolan börjar på torsdag om en vecka).

Jag fick brev om att mottagningen för de med utmattningssyndrom inte tar emot mig, så läkaren på vårdcentralen sätter in primärvårdens batteri med rehabilitering istället. Jag har fått en tid till en arbetsterapeut som ska ta upp detta med basal kroppskännedom, stresshantering och andra verktyg. Låter bra. Kanske även får gå i trädgårdsterapi (arbetsträning). Men jag blir trött bara av tanken på att åka iväg på en massa vårdbesök igen. Hu!

Jag har lyckats koppla ihop ångesten med när kroppen spänner sig. Alltså att kroppen spänner sig när jag har ångest/oroar mig. Ibland hela dagar och många dagar på raken. Inte konstigt att jag blir trött.

Jag börjar mer och mer förstå vad som ger mig ångest/oro och hur man kan motverka att det uppstår.

Den utmattningen jag har nu är inget som bara kommer att läka ut. Jag har varit utmattad i snart fyra år och de hjärnskador jag hade i början har läkt. Jag har inga problem med minnet och koncentrationen (mer än vanligt ;-P) och jag känner mig inte osmart längre. Det kan komma tillbaka ytterst tillfälligt, men som sagt. Ytterst tillfälligt efter kraftig överstimulans.

Nä, det jag dras med nu är en reaktion på min livssituation. På belastningen i min vardag. (Privat.) Men det måste inte alltid vara så här. Det går att göra anpassningar och förändra rutiner. Ändra sätt att tänka och kommunicera inom familjen.

Men jag inser mer och mer att jag nog inte kommer att kunna jobba heltid och ha ett normalröjigt liv så som de flesta andra kan. Jag kommer behöva mycket vila, ensamhet, minskad stimuli och sömn för att klara vardagen. Så har det egentligen varit sen jag var liten. Och det funkade bra att ha det så fram tills barnen kom (uthärdligt med ett barn, outhärdligt med två barn). Jag skulle inte säga att det är barnens fel, men barnen tog bort de marginaler jag behöver för att klara vardagen. De kom med en väldigt massa input och mer att göra och ta ansvar för (så är det ju för alla föräldrar), men det blev för mycket för mig.

Positivt är dock att de börjar bli stora. Jag har varit förälder i 10 år i oktober. De kräver inte lika mycket tillsyn, hjälp, skötsel och uppmärksamhet längre. Sakta men säkert får jag tillbaka mina marginaler i livet.

Önskar så klart att jag kunde gå tillbaka och jobba igen och leva ett mer normalt liv. Men funderar mycket kring hur arbetslivet ska vara utformat för att passa mig. Jag trivdes ju väldigt bra med tryggheten på mitt förra jobb bortsett från att vi satt i kontorslandskap.

Det känns som att allt är möjligt/omöjligt när det gäller jobb i framtiden. Jag vet hur jag skulle vilja ha det (jobba med kommunikation mestadels hemifrån med egen projektledare och minimal kundkontakt. Ingen stress, långvariga projekt och maximal trygghet.) men det är inte helt lätt att få till. Får ju liksom vara glad att man har ett jobb/projekt alls i dagens samhälle.

Men först måste kroppen sluta vara så trött och det innebär att jag måste förändra vardagen så att den blir hanterbar för mig.

Det är svårt. Det kommer att ta tid. Men jag får små insikter här och där om mina behov och hur jag fungerar.


Fjällvandring del 4 (sista delen)

6 augusti, 2017

Fortsättning på del 3.

28 juli 2017.

På fredagsmorgonen gick vi upp och packade ur rummet. Vi gick ner till älven en stund och målade akvarell (och spelade mobilspel. ^^) Det var jättevackert med dimman.

20170728_11111420170728_11133520170728_11134720170728_113425

Sen tog vi färjan tillbaka till Kebnats och bilarna (området runt fjällstationen är väglöst land). Vi körde in i Stora Sjöfallets nationalpark och besökte museét Kulturum. Där provade Molly på att kasta lasso runt renhorn och vi lärde oss mer om den samiska kulturen och renar.

20170728_12080520170728_13062920170728_135411Efter våffelfika åkte vi ytterligare lite längre in i Stora Sjöfallets nationalpark för att göra lunch. Stella fick äntligen ut sin lösa tand när hon åt majs. Hon hade vickat på den i fem dagar och var jätterädd för hur det skulle kännas att tappa den. Först fick hon panik när det började blöda, men när vi torkat av henne så blev hon stolt istället. Stora barnet!

20170728_145333 Efter maten var klockan halv fyra och det var dags att köra hemåt. Vi stannade i Jokkmokk som låg halvvägs och åt mat vi köpt på ICA. (De hade bara pizzeria i den staden och det åt vi förra gången.) Som tur var fanns Picadeli-sallad att plocka ihop inne i mataffären.

20170719_134347

Det var jätteskönt att få komma hem till huset utanför Luleå och vila. Vi såsade runt en hel dag efteråt, så trötta var vi.

Men det var väldigt roligt att fjällvandra. Det kan jag absolut tänka mig att göra igen, bara jag kan ligga bekvämt när jag ska sova. Kanske vandrar vi mellan två fjällstationer nästa gång? (När barnen är större och jag inte är utmattad.) Fredrik har bestämt med sin syrra att de ska vandra nästa år (och då kör de hela grejen).

 


Ut med djuren bara

6 augusti, 2017

Jag har haft mina dåligt samvete- a.k.a ägare-till-vanskötta-bortglömda-djur-drömmar regelbundet i flera år nu.

Men sedan några dagar tillbaka har det dåliga samvetet minskat i drömmen. Höromdagen bestämde jag mig i drömmen för att låta de bortglömda hamstrarna som aldrig visade sig svälta ihjäl och så skulle jag slänga hela buren.

I går natt hade jag ett övergivet akvarium där fiskarna börjat hoppa ner på marken. Men jag sket i att vilja sälja tillbaka dem till affären (svårt!) och försökte istället döda dem i min mördarsnigelhink med spolarvätska.

Nu vill jag bara lägga in en brasklapp här. Jag är absolut ingen djurplågare utanför drömmarnas värld. Jag sköter om mina gerbiler precis som man ska.

Men eftersom bortglömda djur för mig står för dåliga samveten, saker jag försökt dölja och saker jag vill bli av med, så tolkar jag de nya varianterna som att jag faktiskt gör något åt problemet.

Jag tänker att jag istället för att sopa in problemen under mattan (behålla ett akvarium/djur som jag inte vill ha men inte vet vart jag ska göra av) så tar jag kontroll över situationen.

Det handlar troligt om min nya attityd till mig själv och mina behov. Att jag tänker stå upp för att kommunicera mina förutsättningar i alla sammanhang och be om den hjälp jag behöver. Det handlar inte bara om utmattningssyndromet utan även om de bakomliggande faktorer som bidragit till att jag blivit sjuk.

Nu ska jag kunna vara mig själv i alla lägen och sluta fejka för att passa in.

Jag ska döda djuren och skicka ut dem ur mitt hem. Jag har inget att dölja och ha dåligt samvete för längre.


%d bloggare gillar detta: