Hur många av varje behöver du?

18 september, 2016

Jag är ju inne på downshifting och jag tänker noga över mitt eget sparsamma konsumerande av saker. Något som ingår i tänket är att rensa ut. För är det något som kostar mycket i både tid, energi och pengar så är det inköp, förvaring, lagande och transport av prylar.

Jag gick nyligen med i en intressant Facebookgrupp som heter Rensa ut. Där peppar vi varandra i att rensa bort sånt vi inte behöver. För att få ordning hemma, för att rensa våra sinnen och få mer tid, energi och pengar över till det som vi verkligen vill ha i våra liv.

Jag läser även Förvaringsdrottningens blogg som handlar om förvaring. Och även där är nyckeln att rensa ut det onödiga för att skapa smart förvaring för det vi verkligen har användning för.

Ett praktiskt exempel är ju det där skräprummet/förrådet som alla (?) har. Där en bara kastar in det som en inte vet vad en ska göra av. Det där förrådet som bör rensas ut regelbundet (till de fyra s:en: spara, släng, sälj, skänk) men som många inte ens vågar titta in i. 

Om vi bara fyller på med grejs så belamras snart hela bostaden. Nä, rensaperioder måste vi ha. Ju trängre vi bor, desto oftare. (En stor vind/garage är negativt i sammanhanget eftersom prylar kan lagras i evigheter innan de måste rensas ut och då blir jobbet nästan oöverstigligt.) Jag rensar vinden, övriga små förråd och carporten minst en gång om året samt de prylhögar vi har varannan vecka inför städning.

Men det jag skulle komma till var det här med att folk verkar samla på sig dubletter.

Hur många behöver du egentligen av en viss sak? När når du mättnad?

Ett exempel. När jag bar barnen i sjal så hade jag en långsjal, en ringsjal, en manduca och en bärsele. Det räckte bra så. De flesta andra sjalanvändare jag träffade på verkade ha flera av varje. Kanske för att de blev kära i en färg, kanske för att de gillade olika slags material. Men användes alla sjalarna då? Hur mycket plats tog de? Såldes de lagom till när barnen blev för stora?

Det här med skor och väskor. Hur många har du? Jag har en liten väska, en mellan, en stor, en ryggsäck och några tygkassar. Jag väljer väska utifrån hur mycket jag ska ha med mig.

Jag har två par vårskor (bra att växla sägs det), ett par vinterskor, ett par sandaler, stövlar, löparskor osv. Jag ser ärligt talat ingen anledning att ha flera olika av varje sort. (Om det inte gäller klackskor som ska matcha festkläder, men de behöver ju inte stå i skostället (jag har inga klackskor, bara ett par låga festskor)).

När det gäller kläder har jag så att jag klarar mig mellan tvättvarven ungefär. Jag har flera plagg av varje när det gäller träningskläder men det är just för att jag ska hinna tvätta dem.

När det gäller tallrikar och bestick så har jag så att vi klarar en middag på 8-9 personer samt att det ska räcka om vi inte kör en diskmaskin varje dag (vilket vi typ gör). När tallrikarna ofta tar slut är det dags att köpa fler. Koppar som används sällan åker ut. Typ så.

Jag förstår ju att folk kan ha ett intresse för skor, böcker, kläder, porslin osv. men de där sakerna du inte är superintresserad av – måste du ha kvar alla av dem?

Hur mycket yta tar dina pocketböcker i anspråk? (Livet är för kort för att läsa om pocketböcker.) Kanske kan du rensa ut det du inte ska läsa om och alla böcker du inte bläddrar i eller lånar ut ibland. Kanske får du en hel hylla över att ha till annat? Eller som du kan göra dig av med?

Hur mycket leksaker har ungarna på sina rum? Leker de med allt? Ser de skogen för alla träd? Rensa ut regelbundet och varva favoriterna mellan förrådet och rummet. Det blir som att få nya leksaker nästan.

Läste om en som hittat trettio paraplyer hemma. Hon sparade tio. Vi har tre paraplyer hemma på fyra personer. Det är så många sällskap som kan vara ute på olika håll samtidigt (Stella är ju med oss om hon är ute).

Vissa tar ju utrensandet och minimalismen till en ny nivå genom att ”rensa ut 400 saker innan jul” och liknande, men jag rensar inte bara för att få färre saker utan just för att inte äga onödiga dubletter och andra prylar som tar plats. Lättare att hitta bland sakerna och lättare att förvara.

Det där med att spara prylar är ofta emotionellt. Jag var tidigare en samlare, men jag läste en bok om att rensa i röran och sen släppte jag på samvetet. Jag kunde visst göra mig av med presenter och saker jag inte tyckte om så mycket. De allra mest särskilda sakerna sparar jag i minneslådor. 

Nu känner jag en stor lättnad när jag rensat. Det känns skönt på något vis. Försöker rensa prylhögar, skåp, lådor och förråd regelbundet eftersom det inte räcker med en gång. 

Snart är det dags att åka till återvinningscentralen med second handaffär bredvid. Bra att kunna bli av med allt på en gång. (Ska även skicka en påse med säljbara saker till Sellpy som säljer på tradera mot avgift.) 

Stadsmissionenen m fl kan ibland även komma och hämta möbler som en vill bli av med (om en inte har bil och släp). 

Förvaringsdrottningen har för övrigt ett rensa och organiserauppdrag per vecka i år, bara att backa och kolla i hennes blogg för tips. 

Ps. Sista orsaken till att rensa ut är ju att en inte vill att barnen/anhöriga ska behöva rensa i ett dödsbo med prylar som samlats på hög i 40-60-80 år…


Vilket liv vill jag leva?

13 januari, 2016

Jag funderar jättemycket på hur jag vill leva mitt liv för att må så bra som möjligt. Jag vill inte rusa i ett hamsterhjul (ekorrar har väl inga hjul?) och jag vill inte vardagspussla heller. Men jag vill ju inte heller vara sjukskriven och inte jobba, jag vill hitta en balans.

Jag vill leva nära naturen, djur och trädgård och det gör jag här. Jag vill inte tilbaka in mot stan, helst inte ens jobba där. Stan kan jag åka till vid enstaka tillfällen när jag vill shoppa, fika eller gå på bio.

Men jag vill inte heller bo för långt ifrån allt eftersom jag hatar att resa/pendla och inte vill bli en skjutsarförälder. Jag trivs bra med att ha grannar, grannbarn, nära till skolan och aktiviteter. Och Fredrik behöver (nog) inte pendla bort hela sin fritid heller (eller bli bilberoende).

Jag vill inte jobba heltid och leva ett stressigt liv. 50-75% räcker för mig. (F får täcka upp för min pension.) Det blir nog annorlunda om jag blir ensamstående, men om det går satsar jag hellre på downshifting än högre inkomst.

Jag vill kunna välja bort alla sammanhang där det känns som att jag inte passar in som hsp och introvert och jag vill bli respekterad för hur jag fungerar. (Brukar typ ”gömma mig” (jobba hemma) sista 1-2 dagarna före en företagsfest eftersom det är så tröttsamt att alla tjatar om festen och undrar om jag ska med, vilket jag sällan orkar/vill.) Jag skulle vilja vara öppen för alla om hur min hjärna fungerar och aktivt kunna välja bort de som inte vill förstå.

Jag skulle vilja jobba med kreativt skrivande i någon form, men ej i direkt kontakt med kunder. Kanske som underkonsult och frilansare? Kanske på ett företag med en liten avdelning eller där alla har egna rum? Jag skulle gärna vilja jobba hemifrån men ändå ha ett kontor att åka till när jag känner för det. (Men innan jag nått så högt på Maslows behovstrappa att jag har ork att tänka på karrär så vill jag orka börja jobba på mitt jobb igen. Jag trivs ju väldigt bra där också.)

Jag vill ha ork och tid att ägna mig åt mitt skrivande, målande och mina kreativa hobbies. Jag vill inte somna på soffan sen när jag väl blir frisk och börjar jobba igen. Jag lever för mina hobbies.

Nu när jag är 32,5 år så är jag halvvägs till pensionsåldern. Det är dessutom den snabba halvan kvar eftersom barndomsåren brukar upplevas som långsamma.

Jag känner att jag inte vill slösa bort mitt liv och min tid på att leva ett för mig främmande och konstgjort liv. Jag vill inte se på TV hela kvällarna och rusa mellan olika aktiviteter. Jag vill ha tid att spela spel med mina barn och orka träffa vänner och släkt på helgerna.

Jag vill minimera tiden som går åt till shopping och jag vill inte äga en massa saker i onödan (prylar/kapital kostar otroligt mkt i tid och pengar. De ska köpas in, förvaras, lagas, slängas, transporteras, säljas osv.).

Jag vill inte ha båt/sommarstuga/husvagn/fler bilar osv. utan detta hus, en bil samt att hyra det vi behöver vid behov får räcka. Räkna gärna ut vad varje kvadratmeter i din bostad kostar och se hur mycket dina prylar/möbler/förvaringsutrymmen kostar dig i månaden i hyra/ränteavgift/amortering eller inköpspris. Ganska dyra möbler och förråd va? Det lönar sig att rensa ut och bo mindre. (Vårt hus är relativt litet för att vara hus men jag tycker att det räcker för oss.) (85+35 kvm i källarplan, barnens rum är 5 resp 8 kvm.)

image

Vad brukar folk prata om på sin dödsbädd? Det brukar väl ofta vara att de önskar att de tagit sig mer tid till barnen/relationer. Tror inte någon önskar att de hade jobbat mer (möjligen de med usel pension då men ja…).

Jag tänker att det är viktigt att utvärdera sitt liv ofta och se så att en drar åt rätt håll.

För mig och F var det t ex viktigare att få barn tidigt (24 år) än att ha ett stabilt liv med hus och fasta jobb och att hinna backpacka i Sydostasien. (Vi fick Molly precis när studierna var klara och vi bodde i en tvåa.) Vi prioriterade även att spara till hus framför att festa/shoppa/resa och unna oss grejer varför vi sparade/snålade under 11 år tills vi till slut kunde köpa vårt hus.

Ibland tänker jag att det hade varit kul att ha hunnit jobba som reseledare* utomlands, resa billigt (innan 30-årsålderns bekvämlighetskrav kom) och så vidare, men hus och barn har ändå varit viktigast för oss. (* = bortsett från att jag är introvert då…heh)

Nu har jag i princip allt jag vill ha utom hälsan, så det är det jag kommer att jobba med de kommande åren.

Vad är du nöjd med och vad vill du förändra? Vart är du på väg i livet?

image


Mer om hållbar konsumtion och stoppa shoppingsuget

21 augusti, 2014

Jag blev så glad av att läsa följande inlägg hos Lev mer konsumera mindre om att bloggarens shoppingsug helt avtagit efter att hon börjat fundera över hållbarhet och minskad konsumtion. Hon har även skrivit en bra lista med tips om hur en kan sluta shoppa (icke nödvändiga saker). Punkt 1, 2 och 3 lever jag verkligen efter. Det som inte står på listan (punkt 3) köper jag inte helt enkelt. (Jag har listan på väggen i köket)

Här är några av mina blogginlägg i ämnet hållbar konsumtion. Det finns mer om ni klickar på ”konsumtion” i taggmolnet till höger.

Att inte bli inspirerad till konsumtion

Hur jag tänker kring vad jag får köpa


Intervju med en downshiftare

25 juli, 2013

Måste ju tipsa om en downshiftare som även bloggar. Här kan du läsa om Ensamma mamman som trots att hon är ensamstående till två barn downshiftat, jobbar 50% och nu hinner med livet. Inspirerande tycker jag!


Pappadeltid

28 februari, 2013

Nu har jag hittat en föreläsning med tidsforskaren Jörgen Larsson. Han berättar mer om vad som ökar tidspressen, varför pappor inte är föräldralediga/går ner på deltid och vad vi har att vinna på att fler pappor går ner på pappadeltid när barnen börjar förskolan. (det är fjorton gånger vanligare att mammor går ner på deltid än pappor).

pappadeltid

PS. Jag såg ungefär denna föreläsning för några år sedan. Det blev starten för vår downshifting och att vi gick ner på deltid båda två (först 85% resp 90% och sen 75% och 90% och då var vi lediga samtidigt 4h i veckan). Till hösten har vi planer på att jobba omkring 80-85% var och hämta tidigare på förskolan varannan dag.

PS2. Och tilläggas ska ju att min man är en av de där civilingenjörerna/högre tjänstemännen som är jämställda och som klarar att gå ner i tid utan att tappa i anseende. Så synd att det ska behöva vara så här för övriga. Normer och strukturer. :-/


Downshifting – shoppa, rensa, städa

27 februari, 2013

Här kommer återigen ett inlägg med tankar från boken Lev Enklare av Giséla Linde. Denna gången handlar det om röran i hemmet som ofta kommer utav att vi shoppar för mycket.

Kanske känner vi att våra saker är förknippade med vår identitet: vår familj, våra minnen, vår stil, kanske vår status. Och inte kan man väl göra sig av med gåvor som man fått? Jo då, det kan man visst det. För kärleken och tryggheten sitter inte i sakerna, och inte ger ägande oss kontroll över det komplexa och oförutsägbara livet heller. Och hur ofta behåller vi inte saker mer på grund av skuldkänslor än för att de  verkligen gör oss glada?

Alltför ofta är vi rädda helt enkelt. Rädda för känslor som kan dyka upp när vi sorterar, rädda att kasta fel saker, rädda för att möta oss själva utan sakerna som skydd.

Men de överflödiga sakerna påverkar oss på flera olika sätt. Den stagnerande energin runt prylhögarna gör oss trötta bara vi tittar på dem. Undra på att vi inte orkar ta itu med dem. Ett överbelamrat hem blockerar energiflödet både i rummen och i din kropp.

Är det väldigt stökigt är det lätt att tappa självrespekten, och kanske påverkas också våra relationer av att vi är oorganiserade, grälar om vem som ska städa eller skäms för att bjuda hem folk. Samtidigt blir det förstås jobbigare att städa.

Röran gör oss också förvirrade och glömska, vi tappar fokus på vad vi håller på med och vart vi är på väg, vi skjuter upp saker och traskar på i gamla ljulspår.

När jag var liten hade jag ett väldigt kontrollbehov som jag utövade genom att kontrollera mina saker. Jag var lite utav en hoarder, en samlare. Jag vägrade slänga saker och hade rummet fullt. Mina föräldrar byggde bokhyllor som gick längs med väggarna i hela rummet så att jag skulle få plats med allt. Mitt skrivbord var väldigt prydligt med många små saker som låg på sin speciella plats och så såg det ut även på hyllorna. Jag hade med mig massor av saker när jag flyttade hemifrån.

Men till slut, jag tror att det var när jag läste boken Rensa i röran med Feng Shui insåg jag att jag inte kunde hålla fast i sakerna för att kontrollera känslorna och mitt instabila liv. Jag tyckte att det var minnen från vänner som kommit och gått, från barndomen osv. Men jag insåg att det låg mycket skuld och för mycket känslor bakom alla saker. Jag slutade samla på saker, slängde/skänkte/gav bort och till slut började jag avstå julklappar/födelsedagspresenter förutom saker som jag verkligen hade användning för (mest kläder och sånt som slits). Jag gjorde mig av med säckvis med saker varje gång jag flyttade och numera rensar vi källaren minst en gång om året och skänker/slänger allt som inte kommer till användning. Vi har sparat några kartonger med väl valda minnessaker från barndomen. Men det är allt. Och dessa saker ska vara positiva.

Jag vill inte bli en sån som känner mig tvingad att spara på saker från framtida dödsbon ur släkten. Som ska förvalta alla dessa gamla saker. Några saker som betyder mycket för mig kan jag ju spara, men gamla möbler och klenoder – nej tack. Det får inte bli något som stagnerar mitt energiflöde. Dessutom passar det verkligen inte in i min ganska avskalade moderna inredning.

Jag har gått från den ena ytterligheten till den andra och numera kan jag konstatera att fastän det kanske var ångestframkallande från början så rensar jag nu med glädje. Och det allra mesta går att skaffa fram igen. Om en är osäker på något så kan en alltid lägga det en påse märkt med ett datum och om en inte tänkt på det eller redan hämtat det efter ett år så är det fritt att göra sig av med det.

Jag känner mig lite allergisk när jag kommer hem till personer som har överbelamrade hem och garderober/vindar/garage/hyllplan. Jag tror att de flesta skulle må bra av att rensa ut. För det rensar sinnet samtidigt.

Att ha det för perfekt hemma visar däremot inte alls på att man är perfekt inuti – snarare att man har ett stort kontrollbehov. Att tvåmgsmässigt gå igång på minsta dammkorn eller fläck kan vara ett sätt att slippa ta itu med sina liv och sina känslor.

Detta tycker jag också är sorgligt. Jag läste om en kvinna som städade inuti köksskåpen varje vecka. Hon verkade besatt av (den nästan obefintliga) smutsen. Det är skillnad på skit och skit och det är viktigt att prioritera tycker jag. Både för det psykiska och det fysiska. (och givetvis måste en sänka kraven som småbarnsfamilj, annars finns det ju aldrig tid över till annat)

Lite lagom röra är sympatiskt och dynamiskt: här lever det människor och de får leka, leva, umgås, vila och ägna sig åt sånt som de tycker är roligt, ha gäster. Här pågår själva livet. Det gäller att skilja på röra och röra. Röra som rör sig i takt med de människor som vistas i den ger hemtrevnad och värme: stickningen, en uppslagen bok, em bärbar dator, dagens tidning…/../ Men tidningstravar som växer och växer, kläder övergivna på varje stolsrygg, tomflaskor på rad på köksgolvet och en kasse med en trasig hushållsassistent som stått bakom halldörren i tre månader – här blinkar vardagslamporna. Träna dig i att använda din kropp som mätare för bra och dåligt röra. Vad gör dig trött, ger dig skuldkänslor, stör ditt öga och tynger dig?

Och alla dessa saker som egentligen är onödiga. Vore det inte bra om vi kunde bojkotta slit och slängkulturen. Skippa den extra tröjan även om den var på rea. Den som är av dålig kvalitet och snart kommer att gå sönder. Välj bort prylar av taskigt hantverk, billiga skor som snabbt slits ut, plastpryttlar från Taiwan och ytterligare en prydnadsskål när du redan har 14 stycken i skåpet.

Saker är inte till för att slitas och slängas. Det är de för värdefulla för. Om inte, är de inte värda att ha./…/ Låt oss avkräva de saker vi har omkring oss ett värde. Bara det som verkligen är något värt kommer över min tröskel och får stanna.

En bra nog-människa har det lättare. Hon letar tills hon hittar det som uppfyller hennes kriterer och när hon hittar det slutar hon leta och är nöjd. Allt är faktiskt inte så viktigt, och allt är inte värt all möda i världen.

Detta försöker jag bli bättre på. Förr kunde jag vandra runt i affärer över hela stan för att hitta det absolut bästa och mest prisvärda. Nu när jag inte längre lever på 15 000kr/mån för två personer så har jag råd att välja något som är gott nog i prisväg. Något som uppfyller kriterierna, men inte är top notch till bästa pris. Alla dessa timmar jag spenderat på Prisjakt med jämförelser, googlesökningar och gå-och-klämma-i-affären. Nej, nu blir det in-ut-tut-slut. Klart. Har inte tid för annat. Jag vill faktiskt inte shoppa bort min fritid. Så jag nöjer mig. Det känns bra.


Inte konsumera

27 februari, 2013

Som ett steg i min downshifting så försöker jag att inte konsumera om det inte är nödvändigt (både för miljöns, tidsaspektens och ekonomins skull). Förr gick jag ofta i affärer även om jag inte handlade, men det skapar ändå något slags begär efter saker. Så nu kör jag stenhårt. Går inte in i en affär utan ett tydligt mål att jag ska köpa en viss sak som jag saknat när jag inte varit i affären. Inga spontanköp alls alltså. Det måste finnas ett riktigt behov.

Men behov kan ju skapas. Särskilt när en hela tiden tar del av tips/inspiration/reklam. Därför har jag nu fasat ut nästan allt sånt också.

  • Jag undviker bloggar som tipsar om olika saker som en kan få begär efter (inspirationsbloggar).
  • Jag står emot idén att ”åka och handla nånstans” när vi t ex har tråkigt på helgerna (får den där idén varenda helg, men det blir NEJ på den) (undrar hur många som egentligen aktivt ska köpa speciella saker bland alla som hänger i köpcentrum på helger?)
  • Läser inga magasin längre eftersom det mest är reklam och inspiration till konsumtion i dem ändå (Family Living, Föräldrar & Barn och sånt jag ibland läste förr, det är ju inte så i alla magasin så klart).
  • Jag går som sagt inte ens in i affärer och tittar helst inte i skyltfönster heller.
  • Undviker att titta på reklam (går ju rätt bra när jag surfar med AdBlock i Chrome samt mest tittar på nedladdade tv-program och SVT, men det går ju inte att undvika helt).

Och tänk vad mycket tid och pengar jag sparar. Och miljön också. Bra för miljön.

Dessa prylar som tar så mycket tid och energi i sökande, inköp, fraktande, användande, förvarande och kasserande.

Mer om konsumtionsfällan:
Gör upp med konsumtionssamhället
Hållbar konsumtion
Om konsumtionsfällan
Stå emot spontanshopping


%d bloggare gillar detta: