Exisistensiell kris

8 februari, 2018

Jag har en existensiell kris. Börja gärna med att läsa förra inlägget om att känna mening med sitt liv.

Jag vet inte om det är PMDD, nån slags 35-årskris, dödsångest, vinterdeppighet, depression eller bara vanliga mår dåligt över att vara sjuk och vill tillbaka till Kanarieöarna där jag mådde bra.

Kan vara en kombo.

Men jag vet att jag legat i sängen/varit hemma 8 av 10 dagar sen Kanarieöarna och att jag blir ledsen och mår dåligt när jag tänker på Kanarieöarna och jämför med hur jag har det hemma.

Sen tycker jag att det är jobbigt att inte ha klart för mig hur jag vill leva mitt liv. Det oroar mig (som potentiell autist). Jag behöver ha en bild av hur framtiden ser ut, annars mår jag inte bra. (Hellre en bild jag reviderar än en helt öppen/oexisterande bild.)

Häromdagen drömde jag att jag var i öknen bredvid havet igen. Jag blev helt överlycklig och sa att jag skulle bygga mitt hus där. Sen såg jag späckhuggare som började simma och hoppa nära stranden och insåg att det var en dröm.

Så en av mina drömmar är ju ett vinterboende på Gran Canaria. Fredrik är sugen på att köpa hus där. Jag kan även tänka mig att hyra. Men det går inte förrän barnen flyttat/blivit självgående ungdomar pga skolplikt. Och jag vill ju inte bo utan dem flera månader om året. Men man kan ju utöka lite i taget. T ex två veckor, sen tre veckor, sen januari osv. (Sen finns ju svenska skolan på Gran Canaria, men det är dyrt och inte hållbart varje vinter direkt…)

En annan dröm är att bo effektivt, miljömedvetet, minimalistiskt och fritt. Vara skuldfri och utan stora utgifter så att man kan jobba lite som man känner för.

Jag är tyvärr ångestig inför aktiemarknaden, annars hade jag kunnat satsa på att gå i tidig pension eller downshifta totalt som flera bloggare jag följer.

Dock vill jag inte leva så med barn. Så det får bli när de är stora. Vet ej heller om det går att kombinera med F. Han vill snarare köpa ett större hus. (Och han satsar på att bli skuldfri genom företagande och aktier.)

Sen är det osäkerheten kring om jag kan jobba och med vad. Skulle vilja ha ett meningsfullt jobb för mitt förra kändes helt onödigt (redigera ett bilföretags hemsida bl a).

Jag vet inte när eller om jag får så mycket energi igen att jag kan börja jobba. Just nu klarar jag knappt vardagen och så har det varit i fyra år. Vet inte vad en eventuell diagnos bär med sig.

Men insåg idag att jag skulle kunna tänka mig att praktisera på bibliotek. Om jag kan få göra det administrativa då och inte stå i ”kundtjänst” eller vad man ska kalla det.

En annan sak jag kan tänka mig är att jobba med trädgårdsarbete.

Jag vill dock inte plugga så nån bibliotekarie- eller trädgårdsmästarutbildning är inte aktuellt.

Men kanske som arbetsträning/rehabilitering så småningom?

Ibland tänker jag att det nästan vore skönt att gå tillbaka till mitt jobb som städerska. Det var konkret, gav omedelbart resultat och jag kunde ofta gå runt helt introvert fulladdad i ett tomt hus och göra fint. Ganska tillfredställande bortsett från den låga statusen.

Och att jag verkligen inte orkar utföra något jobb – särskilt inte ett fysiskt. :-/

Jag är iaf på det klara med att jag inte vill leva hamsterhjulliv med heltidsjobb, för lite sömn, stress och brandsläckning när det gäller barnen.

Jag måste hitta ett alternativ till arbetslinjen.

Alternativen brukar ju vara:

  1. Downshifta ner till låga utgifter så inget heltidsjobb behövs.
  2. Investera i aktier och sånt som ger utdelning för att pengar utan att jobba för dem.
  3. Hitta ett fantastiskt roligt jobb så att det inte känns jobbigt att jobba.
  4. Gifta sig rikt.
  5. Vinna/ärva en massa pengar och sen se till att hushålla med dem resten av livet.
  6. Bli framgångsrik företagare och anställ folk som kan dra in pengar åt en.

Typ så.

Inte så lätt alltså.

Men jag tänker att så fort våren kommer så kommer livslusten tillbaka lite. Och så behöver jag umgås, göra något roligt och komma ut lite. Det blir mycket tid till att tänka när man ligger hemma i sängen hela dagarna så här.

Annonser

En minimalistisk garderob

6 februari, 2018

Jag har nu fotat och inventerat hela garderoben.

Jag har mindre kläder än någonsin tidigare. Jag skulle behöva fler tröjor eftersom det känns som att de få jag har används så ofta att de kommer att bli utslitna i förtid.

Så här ser garderoben ut.

Uppe till vänster ligger tre ihoprullade lakan. Några plagg ligger i tvätten.

Kläderna är Kon-Marie-vikta och placerade bredvid varandra i en låda så att man lätt ska kunna ta fram ett plagg utan att högen välter.

Här är listan:

Överdelar
14 t-shirts (+ 3 extra fina

)

4 långärmade t-shirts
2 linnen

9

långärmade tröjor

3

kortärmade tröjor
Summa: 23 undertröjor och 12 tröjor
Underdelar
2 kjolar
2 yogabyxor
2 shorts/träningsbyxor
2 tights/sovbyxor
Träning
1 träningsbyxor
2 träningströjor
2 tränings-bh
Underkläder
Strumpor
Tshirts
Bh
(Så att jag klarar mig med tvätt 2 ggr/v.)
Övrigt
1 Morgonrock
1 Virkad sjal
1 målar-t-shirt som kan bli smutsig
2 stora bandtshirts (när jag inte orkar tvätta mig innan jag ska lämna barnen på morgonen. Används ej bland folk.)
Fest
Två klänningar
Finare tunika
Kavaj
Bolero
Ytterkläder
1 vinterjacka
1 vårjacka
2 mössor, olika tjocka
Skidvantar
Tunna vantar
Halsduk
Skor
1 Sandaler
1 Tofflor
1 Stövlar
1 Vårskor
1 Vinterstövlar
1 Gummistövlar
Saknas: löparskor
Saknas: festskor

En vanlig utstyrsel är yogabyxor med t-shirt och en öppen bomullskofta över. Eller tights med lång tröja med kort ärm och en långärmad t-shirt under. Jag använder t-shirts allt som oftast varför det behövs många att varva med.

De finare kläderna ”slösar” jag helst inte på sjukskrivna hemmadagar i sängen varför jag varvar kanske fyra tröjor. Behöver fler!

Annars är jag nöjd förutom de skor som saknas. Men jag tar skoköpen i lugn takt med tanke på vad minimalistiska skor kostar. Springer ju inte nu ändå och går sällan på fest.

Hur skulle din klädlista se ut? Vågar du räkna?


In och ut i januari

31 januari, 2018

Idag tar januari slut och det är dags att presentera hushållets in- och ut-lista. Det här är alla prylar som passerat in och ut ur hemmet (eller till lådan för saker som ska skänkas). När det gäller barnens prylar så rensar jag, för de klarar inte det emotionellt.

Mat, rengöring/hudvård och dylikt samt skräp är inte medräknat.

Det blev mycket mer än jag trodde, ganska mycket för att vi shoppade på Kanarieöarna samt gjorde om i vardagsrummet. Barnen tjatade även till sig en massa slajm…

Barnen fick 10 € av svärmor att köpa prylar för på Kanarieöarna och de räckte långt i de kinesiska lågprisaffärerna. Hoppas på en kortare lista framöver.

Det blir även tydligt att vi får en del prylar av släkten.

Målsättningen är att allt på inlistan antingen ska ha saknats eller ersätta något trasigt. Jag har även en hobbykategori, för hobbygrejer är ok att köpa så länge det inte handlar om okynnes/spontanshopping. (Sen kan jag tillägga att jag gjort en stor utrensning enligt Kon Marie-metoden och numera mest underhållsrensar bland saker som kommit till men inte behövs längre.)

Kursivt = Kanarieöarna

Januari

Familjen

+ klaffbord (ersätta)

+ stringbokhyllor (ersätta)

+ trästege till djuren (ersätta)

+ fyra krukväxter (ersätta)

+ fyra örngott (saknades)

+ tätningsfoder till fönstret (saknades)

+ bläckpennor (saknades)

+ trådrullar (saknades)

+ superlim (saknades)

+ pixelhobby pysselmaterial (hobby)

+ julgranskulor (present från x)

+ växtstöd (present, begagnad av x)

+ parfym (present)

+ väskband med lås (present)

+ handkräm (present)

+ gympapåse (present)

– expeditbokhylla

– två trasiga/för små örngott

– cykelsits barn

– badboll (tappade bort)

– gympapåse

Sara
+ 2 t-shirts (saknades)

+ 2 långärmade tröjor (saknades/ersätta)

+ stickor (saknades)

+ penslar (saknades, hobby)

+ klisterbokmärken (saknades)

+ 2 st garner (saknades)

+ 2 st akrylfärger (hobby)

+ brytbladskniv (hobby)

+ 2 st paint by numbers (hobby)

– väska

– 4 böcker

Fredrik
+ steam link (hobby)

+ 6 st skjortor (ersätta/saknades)

+ keps (saknades)

+ armbågsskydd (saknades)

+ underkläder (ersätta)

– ca 50 böcker

– ful reklamkeps (dublett)

Molly
+ slimehand

+ pruttslajm

+ pärlslajm

+ mobilskal

+ strumpor höga

+ 3 st bollhårband

+ gosedjur

+ leksaksvapen (present begagnad av x)

+ örhängen (present från x)

+ glasspenna (present av kompis)

+ 2 par tights (ersätta)

+ strumpor (ersätta)

+ tofflor (saknades)

– trasig pensel

– två par oanvända skor som fåtts till skänks

– två påsar med ärvda kläder som inte ska användas

– krimskrams

– tre gamla mobilskal

Stella
+ slimehand

+ pruttslajm

+ pärlslajm

+ fjäril/fe-utklädningsgrejer (ersätta)

+ krona

+ gosedjursdelfin

+ gosedjursråtta

+ spegel

+ drömfångare

+ träbokstav

+ pysselbokstäver

+ bollhårband

+ leksaksvapen (present begagnad av X)

+ 2 par tights (ersätta)

+ pussel (present från x)

– gammalt pysselhus

– 15-20 leksaker

– påse duplo

– ett spel

– en påse urväxta kläder

– krimskrams

– sylvanian familiesdjur

– mobilskal


Om utbrändhet som varningssignal

28 december, 2017

Fredrik Bengtsson har skrivit ett blogginlägg om utbrändhet som en epidemi som föregår ett stort paradigmskifte kring hur vi förhåller oss till oss själva och arbete. Hela inlägget är så bra att jag väljer att saxa det mesta med mina fetningar och kommentarer undertill.

Bengtsson skriver:

”Vi upplever just nu en peak gällande psykisk ohälsa och utmattningstillstånd i vårt samhälle. Stora, omvälvande samhällsförändringar sker som bekant inte över en natt utan pågår i en process som kan ta en generation innan det nya manifesteras. Det har gått tjugo år sedan människor i västvärlden började utveckla psykisk ohälsa och utbrändhet fick ett namn och ett ansikte. Fram till nyligen har samhället censurerat de bakomliggande orsakerna och lastat individen för bristen på hållbarhet.” (Bengtsson)

Det handlar inte om individuella faktorer som höga krav på sig själv, att alla måste börja med mindfulness och lära sig att sätta gränser. Det handlar om ett skadlig samhälle med orimliga krav på arbetsplatser och individer.

Om fina ord om integrerade klasser där barn med särskilda behov inte längre får plats i särskolan utan ska klara sig i vanliga stökiga klasser med utbrändhet som följd (ofta både hos barnet och föräldrarna).

Det handlar om undersköterskor som inte längre kan göra ett dugligt jobb med ett värdigt bemötande av sjuka och äldre. Om barnmorskor som knappt hinner kissa under sina nästan obefintliga raster. Om praktikanter/visstidsanställda som måste komma först och gå sist i hopp om en trygg anställning så att de någon gång ska kunna starta sitt liv med ett bostadslån så att de slipper ut från andrahandsettan.

Det är inte konstigt att den psykiska ohälsan dominerar bland sjukskrivningarna. Samhället är inte friskt.

”Idag har utmattning och depressioner tillsammans med ångest blivit en verklig epidemi som de flesta människor är drabbade av personligen och/eller i sin omedelbara närhet. Magnituden av problemet tvingar oss motvilligt att inse att vi måste sätta människan i centrum och låta arbetslivet och samhället anpassa sig därefter, för att komma tillrätta med den våg av brist på hållbarhet som den västerländska människan uppvisar.

I takt med att utbrändhet blivit en folksjukdom har perspektivet börjat ändras och man börjar äntligen ta in den existentiella dimensionen av detta tillstånd som innebär att ”gå i väggen” i själva verket är ett friskt tecken på osunda livsomständigheter och strukturer i livet som är oförenliga med det som ger livet mål och mening i den tid och i den verklighet som råder nu. Att inte klara av att anpassa sig, att inte orka med och att uppoffra sitt liv för jobbet, för bekräftelsen på sin duglighet eller som övergripande mål i livet är i själva verket ett uttryck för att man är i kontakt med sina djupare dimensioner och bärare av samhällsutvecklingen mot ett nytt paradigm.” (Bengtsson)

Jag hoppas verkligen på den framtid Bengtsson skriver om på sin blogg. Det nya paradigm där människor jobbar kortare dagar, inte ägnar sig åt materialism och nöjesshopping och har tid för eftertanke, relationer och hälsa.

”Om gårdagens samhälle och det postmaterialistiska paradigm som vi nu lämnar handlade om ”plikten framför allt”, om att uppoffra sig och trycka undan själen till förmån för prestation och byggandet av det materiella välfärdssamhället, handlar det nya paradigmet om våra psykologiska och våra själsliga behov. Att känna sig själv, att ägna tid åt personlig utveckling, att nära sina relationer och sina andliga behov har blivit modernt.” (Bengtsson)

Vi behöver inte jobba så mycket som vi gör. Ärligt talat överproducerar vi å det grövsta och sedan dumpas överflödet för att hålla tillgången i schack. (Eller så tillverkas produkter med undermålig kvalitet så att man snart måste köpa nytt.)

Det finns mängder med tjänstepersoner som rullar tummarna halva dagarna men inte vågar säga något av rädsla för att bli av med jobbet. (Denna slags stress kallas för ”bore-out” och Roland Paulsen har skrivit en del om det.) (Jag har själv haft ett sånt jobb.)

Produktionen har fördubblats flera gånger de senaste femtio åren, men i stället för att ta ut överskottet i kortare arbetstid har vinsterna ökats.

Men ärligt talat. Vi behöver verkligen inte jobba så här mycket. Vi behöver en ny modell för att dela på resurserna. Då skulle vi inte bli så stressade och sjuka.

”Det är de introvertas tidsålder som vi går in i nu där det är det personliga uttrycket, det unika och särskiljande som lyfts fram som eftersträvansvärda egenskaper i det nya samhället.

I ett djupare perspektiv är det själva livskraften hos människan som driver denna utveckling framåt. Läkningen från utmattning och depression handlar om att ta sig själv på allvar, att respektera sig själv och sina behov och att leva autentiskt i betydelsen att vara trogen mot sig själv. (Bengtsson)

Detta är något jag sett som genomgående för de utbrända jag följer på nätet. Ett nytt perspektiv på tillvaron är nödvändigt för att inte trilla dit igen.

Jag hoppas för övrigt att det är dags för den introverta tidsåldern. Fatta vad skönt att slippa behöva spela en roll för att passa in. De extroverta kommer ju alltid vara populära och önskade, men kan vi snälla vidga vyerna och låta de introverta få vara sig själva?

”Ännu lever vi med rester från gårdagens paradigm vars syfte är att försöka döva och kontrollera livskraften bland annat med hjälp av antidepressiv medicinering, ångestdämpande och sömntabletter. Detta kan vara en nödvändig del av en behandling men det gemensamma behovet för den västerländska befolkningen just nu handlar om resilience, om att ingjuta människor hopp och kraft och att erbjuda vägledning i ett förhållningssätt till sig själva och till livet som bygger på medvetenhet och ansvar för sig själva, för sin omgivning och för världen.” (Bengtsson)

Jag har tagit anti-depressiva i 11 år pga återkommande depressioner och ångest. Jag hoppas på en tid då jag ska kunna trappa ner och se vem jag är egentligen (när jag inte är deprimerad så klart!).

Anti-depressiv och ångestnedsättande medicin är en livräddare och inget man ska klanka ner på eftersom depression är en högst dödlig sjukdom.

Men jag längtar efter en tid där människor inte ska behöva ha djup ångest, bli deprimerade och/eller utbrända pga att de är så långt ifrån det liv de behöver leva för att må bra. En tid då ssri inte behövs (i någon särskild större utsträckning).

Men det finns hopp. Bl a via nya lagar om arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och rehabilitering som kommit de senaste två åren.

Minimalim-, downshifting- och basinkomströrelserna blir allt större och allt fler hoppar av spiralen av själadödande jobba-shoppa-jobba-shoppa. Något som också är mycket bra för miljön eftersom vi bara har ett jordklot.

Mot ett nytt paradigm då vi lyssnar inåt och lever de liv vi behöver leva för att inte bli sjuka!


Minska ägandet och spara tid

22 december, 2017

Här kommer ett tidigare opublicerat inlägg från i maj (som jag tappade bort). Lika aktuellt fortfarande.

Idag pratade vi igen om att F vill ha en sommarstuga. Jag gillar konceptet sommarstuga, men jag vill inte äga en. Helst skulle jag bara vilja ha tillgång till en, t ex nån man hälsar på.

Varför då då?

Jo, för ju mer man äger, desto mer tid och/eller pengar måste man lägga. Och ansvar och oro. Extrakostnader, försäkringar, reparationer, extradelar, flyttkostnader, rengöring osv.

Ibland tänker jag att vill ha en cykel. Men sen tänker jag att jag inte orkar sköta den. Den ska smörjas och pumpas och så går den sönder och så är jag rädd att den ska bli stulen.

Samma sak med bilar, de är mest jobbiga. (Men en bil behöver vi tyvärr, dock kör vi ej till jobbet om inte F ska på kundmöte på annan ort.)

I sann downshiftinganda undviker jag ägande så gott det går. Jag har ju ett hus och det är väldigt tidskrävande, men just huset vill jag ha, så det prioriterar jag.

Jag har Kon Marie-rensat ut alla prylar vi inte aktivt använder och älskar. Sparar inte på en massa prylar i förrådet eller skåpen. Undviker ”bra att ha”.

Fick ett erbjudande om att få skridsskor i olika storlekar, men ärligt talat, den gången vart tredje år vi åker till skridskohallen så kan vi hyra. Samma sak med kajak/kanot och andra friluftsprylar. (Om man har en hobby och nyttjar dem ofta är det ju en annan sak.)

Så för oss blir det (nog) ingen båt, sommarstuga, skidutrustningar, extra bilar osv. Cyklar möjligen eftersom de är praktiska – men det tar emot med tanke på hur mycket vård min el-cykel behövde. Hu!

Jag vill vara så fri som möjligt att använda min tid till det jag vill. Därför väljer jag bort shopping.


Vad kostar ditt skräprum i månaden?

4 december, 2017

Jag har gått från att vara en prylsamlare som får ångest av att slänga till en helt osentimental KonMarie-rensare som hivar allt som inte är djupt älskat och/eller används regelbundet.

Det är ju trendigt med förvaring, men jag har blivit lite halvallergisk mot det där med att köpa nya förvaringslösningar för att få ordning. Jag tycker att det är bättre att göra en ordentlig utrensning istället och kanske t o m få möjligheten att göra sig av med gamla förvaringslösningar. (Rensning brukar ingå i guiderna, men det går oftast att rensa ut mycket mer.)

Problemet för många är att de fortsätter köpa nytt till hushållet men utan att rensa ut i samma takt. Istället köper de fler och fler förvaringslösningar eller staplar på höjden i befintliga. Till slut hittar de inte sina prylar och måste köpa dubletter. Det blir svårstädat och man får dåligt samvete för sina skräpgömmor till garderober/förråd.

Att förvara prylar är otroligt dyrt. Jag vet folk som omvandlat gästrum till skräprum eller som knappt kommer fram i sitt arbetsrum eller i förrådet. Det är lätt att räkna ut hur mycket dina prylar kostar i boendekostnad varje månad om du delar boendekostnaden per kvadratmeter. Kan du göra något roligare med dessa kvadratmeter? Kanske t o m flytta till något mindre och få mer pengar över varje månad som du kan göra något roligt för?

Min man pratar ibland om att köpa ett större hus (150-200 kvm eller större), men jag känner inget behov av det (Vi bor på 85+35 kvm i tre plan). Bara mer att städa och mer plats att ställa saker vi inte behöver. Det känns som att många med stora hus mest fyller ut rummen med onödiga möbler som inte används. Så vill inte jag ha det.

Om man ska se till det mest basala så behöver man en matlagningsplats, toalett och sovplats. Punkt.

Men det är trevligt med en soffa/fåtölj och ett bord att äta mat vid. Man kan även ha behov av en arbetsplats och/eller hobbyplats. Barnen kanske vill ha ett eget rum. En separat tvättstuga kan vara skönt. Ett förråd. En verktygsbod. Ett träningsrum. En walk-in-closet. Ett pingisrum. Ett extra tv-rum till barnen.

Nä, men man kan ju ha hur många rum som helst. Det viktiga är väl att fundera kring hur/om rummen används och om man kan avveckla dem utan att det gör stor skillnad. I så fall kan en mindre bostad med lägre månadskostnad och kortare städtid innebära mer pengar och/eller tid över, särskilt om man kan gå ner i arbetstid.

Hur kommer man igång då? Jo, man läser boken ”Konsten att städa” av Marie Kondo. Sen följer man alla stegen i rätt ordning och rensar ut.

Kom ihåg att vissa second handaffärer (t ex Stadsmissionen) gärna kommer och hämtar möbler som man vill bli av med. (Om bil+dragkrok+släp är ett hinder.) Lycka till!

Mina inlägg om KonMarierensning.


Det där med varför rika blir rikare

5 november, 2017

Här är en video på 11 minuter som på ett enkelt sätt förklarar hur det kommer sig att de rika blir rikare, de panka förblir panka och medelklassen alltid är stressad. Rekommenderar den!

Men för att kunna fortsätta med inlägget kommer här en kort sammanfattning:

Panka köper prylar (som de inte behöver). Inga pengar kvar på kontot.

Medelklassen köper bilar/båtar/hus/saker som fortsätter kosta pengar.

Både panka och medelklassen måste jobba ihop varenda krona genom sin arbetstid och blir därmed stressade (särskilt medelklassen vars nya sommarstuga/båt måste renoveras).

De rika investerar sina pengar i t ex fonder/aktier eller fastigheter som de hyr ut vilket ger passiva inkomster. De får därmed tillbaka pengar på kronor de investerar utan att behöva jobba för dem. Rikedomen växer.

So far, so good.

Men varför gör inte alla så då?

För det första är det många som inte har pengar kvar efter att det nödvändigaste är betalt. Vissa kan inte ens äta sig mätta i Sverige idag.

Andra har inte intresset för att lära sig mer om investeringar. (Jag!)

Vissa är rädda för att ta risker. (Typ såna som jag som tänkte vara kvar på ett halvtrist jobb massa år till eftersom ”man vet vad man har men inte vad man får”.)

Det finns även de som energimässigt lever ur hand i mun och då kommer investeringar långt ner på listan (t ex sjuka, sörjande, småbarnföräldrar som går på knäna, ensamstående föräldrar, utslitna anställda inom vård och omsorg, psykiskt sjuka osv.).

Min man är däremot intresserad och håller på med sånt här och det är ju kul för honom, men jag orkar inte ens hitta ett bra pensionssparande. Jag är alltså på den nivån! Har liksom mitt pensionssparande på ett vanligt konto och väntar på att någon pålitlig person ska säga vad jag ska göra med dem.

I alla fall. Det jag skulle komma till.

Det finns ett annat sätt att ta sig ur hamsterhjulet hos de panka som shoppar upp hela lönen och medelklassen som köper dyra prylar som kräver underhåll.

Det kallas downshifting och går ut på att sänka kostnaderna.

Man blir inte rik på det, men man blir friare.

Skit i skrytprylarna, sluta okynnesshoppa, semestra i Sverige, gå ner i arbetstid, få mer tid till dig själv och omgivningen, spara på miljön och lägg mindre tid på prylar (läsa på/handla/frakta/rengöra/reparera/slänga).

Bo i lägenhet eller ett mindre anspråkslöst hus/stuga, minimera antalet ägodelar till det du verkligen behöver och/eller älskar, sluta shoppa (även miljömärkt, begagnat och fairtrade! Undvik all onödig shopping!), fokusera på det du verkligen mår bra av och få ett enklare liv.

Så jag och Fredrik har alltså ganska olika approach till det här. Jag fantiserar om den lilla optimerade stugan med superlåg hyra och en trädgårdsplätt som gör att jag kan jobba halvtid och ha massvis med tid till mina intressen. (I bilden finns inte barnen med så det är antingen i framtiden eller i en parallell verklighet. Vill inte bo så med barnen!)

Fredrik drömmer om multipla företag, passivinkomster och stor ekonomisk frihet i att köpa flera hus, resa mycket, aldrig behöva kolla prislappar och vara fri från lån.

När jag frågar om det inte blir mycket jobb med flera hus så menar han att städtjänster, inköpta renoveringar och sånt ingår i bilden.

Oavsett vilket så tänker jag att vi båda längtar efter frihet och att kunna bestämma själva hur vi vill jobba och ha det. Vi vill inte stressas i ett hamsterhjul med ständiga kostnadsökningar. Båda är inne på minimalism och vi shoppar aldrig i onödan. Allt är genomtänkt.

Två olika sätt bara.

Ps. För er som är intresserad av downshifting och enklare liv rekommenderar jag Facebookgruppen Frivillig enkelhet – mer för mindre. Jag har även skrivit en del blogginlägg i ämnet.

Ps2. Downshifting är ju tyvärr förbehållet de med normal inkomst. De som är fattiga är redan så downshiftade de kan bli med minimal konsumtion och miljöpåverkan. (Är det några som är miljöhjältar här så är det ej de som köper ekologiska kläder utan de som inte köper nya kläder alls, inte har råd med bil, inte reser utomlands osv.!)


%d bloggare gillar detta: