Mars månads in- och ut

1 april, 2018

Denna månad ser riktigt bra ut. Listan är kort och de få prylar vi köpt är relevanta.

Vi har fått en del saker i present från släktingar, men det har varit riktigt bra saker – särskilt alla växtgrejer som jag fått! Så dem kommer jag ha bra användning för.

Familjen
+ lampa (saknades)
+ 2 stolar (saknades)
– trasigt örngott
– massa sladdar och dylikt
Sara
+ tre hängande glaskrukor (gåva)
+ groddkruka (gåva)
+ fröer (gåva)
+ trädgårdshandskar (gåva)
+ självvattnande kruka (gåva)
+ jord (gåva)
Fredrik
+ strumpor (gåva)
+ skor (ersätt)
+ bälten (saknades)
+ tre tröjor (ersätt)
+ tre skjortor (saknades)
+ tröja
Molly
+ målarbok (gåva)
Stella
+ strumpor (gåva)
+ målarbok (gåva)

Fredrik har kompletterat sin garderob med saker han saknat ett tag. Det skulle jag också behöva (vissa plagg faller snart i bitar), men det finns ingen ork för klädshopping.

Sen har vi fixat till lite mer i vardagsrummet med en lampa och två stolar till slagbordet. Nu saknar vi två mattor som ska ersätta de gamla slitna vi har, samt tavlor.

Hoppas på en lika minimalistisk/relevant lista för april!

Annonser

Februari in och ut

1 mars, 2018

Månad två med in- och utlista är färdig. Listan blev kortare än förra månadens reseshopping, men vi har köpt mer än vad jag trodde. (Loggar ej mat och hygienprodukter.)

En orsak är att vi håller på att göra om i vardagsrummet. Sen är det även en viss åtgång på saker som tallrikar, burtillbehör osv. Bordstabletterna var riktigt sunkiga och dynornas tyg har börjat trasas sönder.

Familjen
+ sidobord (saknades)
+ 6 st bordstabletter (ersätta)
+ 8 st assietter (saknades)
+ usb-laddare
+ sugrör (saknades)
+ taklampa (saknades)
+ 2 st sandburkar till gerbilerna (ersätta)
+ tyg till köksstolarnas dynor (ersätta)
+ stolsdynor

+ vattenflaska till gerbilerna (saknades)

– överkast
– prydnadstomte
– 6 st bordstabletter
Sara
+ sju fröpåsar
– 4 långärmade t-shirts
– 2 tröjor
– 2 bh
– 3 par byxor
– mössa
– ca tio fröpåsar

Jag röjde i garderoben och köpte fröer. Rensade ut de fröer jag inte sår i år.

Fredrik
+ skridskor (ärvd)
+ handskar (saknades)
Molly
+ schleich-häst och älva (ärvd)
+ 2 par gympabyxor
+ 3 gympatröjor
+ 1 par gympaskor
– två påsar krimskrams

Vi insåg att Molly haft samma gympakläder i tre (!) år! Eftersom vi aldrig ser dem på så har vi inte sett att de börjar se ut som piratbyxor… Hon hade storlek 110-116 istället för 146-158 som är hennes vanliga storlek… Så vi köpte lite nya gympa/löparkläder samt skor i storlek 40! (Hon är tio år men brås på mig med storlek 42.)

Stella
+ påse utklädningskläder (ärvd)
+ leksakskoppar (ärvd)
+ dinopenna och linjal (ärvd)
+ en kasse böcker

(ärvd)

+ leksaksvapen (ärvd)
+ bok (begagnad)
+/- bok (dublett)
+/- sopsäck leksaker (ärvd -> skicka vidare)
– tre gosedjur
– dockstol
– påse lego
– småleksaker
– barbapappahus

Farfar kom hit med en stor säck full med leksaker och utklädningskläder från hans yngsta barn (som är 12 och 17 år). Vi behöll det roligaste och skickar vidare resten till kusin Embla.

Ska bli intressant att se hur det blir månad 3. (Jag gör inga medvetna storrensningar eftersom vi Kon Marierensat. Ovanstående är sådant jag sorterat ut i farten.)


Exisistensiell kris

8 februari, 2018

Jag har en existensiell kris. Börja gärna med att läsa förra inlägget om att känna mening med sitt liv.

Jag vet inte om det är PMDD, nån slags 35-årskris, dödsångest, vinterdeppighet, depression eller bara vanliga mår dåligt över att vara sjuk och vill tillbaka till Kanarieöarna där jag mådde bra.

Kan vara en kombo.

Men jag vet att jag legat i sängen/varit hemma 8 av 10 dagar sen Kanarieöarna och att jag blir ledsen och mår dåligt när jag tänker på Kanarieöarna och jämför med hur jag har det hemma.

Sen tycker jag att det är jobbigt att inte ha klart för mig hur jag vill leva mitt liv. Det oroar mig (som potentiell autist). Jag behöver ha en bild av hur framtiden ser ut, annars mår jag inte bra. (Hellre en bild jag reviderar än en helt öppen/oexisterande bild.)

Häromdagen drömde jag att jag var i öknen bredvid havet igen. Jag blev helt överlycklig och sa att jag skulle bygga mitt hus där. Sen såg jag späckhuggare som började simma och hoppa nära stranden och insåg att det var en dröm.

Så en av mina drömmar är ju ett vinterboende på Gran Canaria. Fredrik är sugen på att köpa hus där. Jag kan även tänka mig att hyra. Men det går inte förrän barnen flyttat/blivit självgående ungdomar pga skolplikt. Och jag vill ju inte bo utan dem flera månader om året. Men man kan ju utöka lite i taget. T ex två veckor, sen tre veckor, sen januari osv. (Sen finns ju svenska skolan på Gran Canaria, men det är dyrt och inte hållbart varje vinter direkt…)

En annan dröm är att bo effektivt, miljömedvetet, minimalistiskt och fritt. Vara skuldfri och utan stora utgifter så att man kan jobba lite som man känner för.

Jag är tyvärr ångestig inför aktiemarknaden, annars hade jag kunnat satsa på att gå i tidig pension eller downshifta totalt som flera bloggare jag följer.

Dock vill jag inte leva så med barn. Så det får bli när de är stora. Vet ej heller om det går att kombinera med F. Han vill snarare köpa ett större hus. (Och han satsar på att bli skuldfri genom företagande och aktier.)

Sen är det osäkerheten kring om jag kan jobba och med vad. Skulle vilja ha ett meningsfullt jobb för mitt förra kändes helt onödigt (redigera ett bilföretags hemsida bl a).

Jag vet inte när eller om jag får så mycket energi igen att jag kan börja jobba. Just nu klarar jag knappt vardagen och så har det varit i fyra år. Vet inte vad en eventuell diagnos bär med sig.

Men insåg idag att jag skulle kunna tänka mig att praktisera på bibliotek. Om jag kan få göra det administrativa då och inte stå i ”kundtjänst” eller vad man ska kalla det.

En annan sak jag kan tänka mig är att jobba med trädgårdsarbete.

Jag vill dock inte plugga så nån bibliotekarie- eller trädgårdsmästarutbildning är inte aktuellt.

Men kanske som arbetsträning/rehabilitering så småningom?

Ibland tänker jag att det nästan vore skönt att gå tillbaka till mitt jobb som städerska. Det var konkret, gav omedelbart resultat och jag kunde ofta gå runt helt introvert fulladdad i ett tomt hus och göra fint. Ganska tillfredställande bortsett från den låga statusen.

Och att jag verkligen inte orkar utföra något jobb – särskilt inte ett fysiskt. :-/

Jag är iaf på det klara med att jag inte vill leva hamsterhjulliv med heltidsjobb, för lite sömn, stress och brandsläckning när det gäller barnen.

Jag måste hitta ett alternativ till arbetslinjen.

Alternativen brukar ju vara:

  1. Downshifta ner till låga utgifter så inget heltidsjobb behövs.
  2. Investera i aktier och sånt som ger utdelning för att pengar utan att jobba för dem.
  3. Hitta ett fantastiskt roligt jobb så att det inte känns jobbigt att jobba.
  4. Gifta sig rikt.
  5. Vinna/ärva en massa pengar och sen se till att hushålla med dem resten av livet.
  6. Bli framgångsrik företagare och anställ folk som kan dra in pengar åt en.

Typ så.

Inte så lätt alltså.

Men jag tänker att så fort våren kommer så kommer livslusten tillbaka lite. Och så behöver jag umgås, göra något roligt och komma ut lite. Det blir mycket tid till att tänka när man ligger hemma i sängen hela dagarna så här.


En minimalistisk garderob

6 februari, 2018

Jag har nu fotat och inventerat hela garderoben.

Jag har mindre kläder än någonsin tidigare. Jag skulle behöva fler tröjor eftersom det känns som att de få jag har används så ofta att de kommer att bli utslitna i förtid.

Så här ser garderoben ut.

Uppe till vänster ligger tre ihoprullade lakan. Några plagg ligger i tvätten.

Kläderna är Kon-Marie-vikta och placerade bredvid varandra i en låda så att man lätt ska kunna ta fram ett plagg utan att högen välter.

Här är listan:

Överdelar
14 t-shirts (+ 3 extra fina

)

4 långärmade t-shirts
2 linnen

9

långärmade tröjor

3

kortärmade tröjor
Summa: 23 undertröjor och 12 tröjor
Underdelar
2 kjolar
2 yogabyxor
2 shorts/träningsbyxor
2 tights/sovbyxor
Träning
1 träningsbyxor
2 träningströjor
2 tränings-bh
Underkläder
Strumpor
Tshirts
Bh
(Så att jag klarar mig med tvätt 2 ggr/v.)
Övrigt
1 Morgonrock
1 Virkad sjal
1 målar-t-shirt som kan bli smutsig
2 stora bandtshirts (när jag inte orkar tvätta mig innan jag ska lämna barnen på morgonen. Används ej bland folk.)
Fest
Två klänningar
Finare tunika
Kavaj
Bolero
Ytterkläder
1 vinterjacka
1 vårjacka
2 mössor, olika tjocka
Skidvantar
Tunna vantar
Halsduk
Skor
1 Sandaler
1 Tofflor
1 Stövlar
1 Vårskor
1 Vinterstövlar
1 Gummistövlar
Saknas: löparskor
Saknas: festskor

En vanlig utstyrsel är yogabyxor med t-shirt och en öppen bomullskofta över. Eller tights med lång tröja med kort ärm och en långärmad t-shirt under. Jag använder t-shirts allt som oftast varför det behövs många att varva med.

De finare kläderna ”slösar” jag helst inte på sjukskrivna hemmadagar i sängen varför jag varvar kanske fyra tröjor. Behöver fler!

Annars är jag nöjd förutom de skor som saknas. Men jag tar skoköpen i lugn takt med tanke på vad minimalistiska skor kostar. Springer ju inte nu ändå och går sällan på fest.

Hur skulle din klädlista se ut? Vågar du räkna?


In och ut i januari

31 januari, 2018

Idag tar januari slut och det är dags att presentera hushållets in- och ut-lista. Det här är alla prylar som passerat in och ut ur hemmet (eller till lådan för saker som ska skänkas). När det gäller barnens prylar så rensar jag, för de klarar inte det emotionellt.

Mat, rengöring/hudvård och dylikt samt skräp är inte medräknat.

Det blev mycket mer än jag trodde, ganska mycket för att vi shoppade på Kanarieöarna samt gjorde om i vardagsrummet. Barnen tjatade även till sig en massa slajm…

Barnen fick 10 € av svärmor att köpa prylar för på Kanarieöarna och de räckte långt i de kinesiska lågprisaffärerna. Hoppas på en kortare lista framöver.

Det blir även tydligt att vi får en del prylar av släkten.

Målsättningen är att allt på inlistan antingen ska ha saknats eller ersätta något trasigt. Jag har även en hobbykategori, för hobbygrejer är ok att köpa så länge det inte handlar om okynnes/spontanshopping. (Sen kan jag tillägga att jag gjort en stor utrensning enligt Kon Marie-metoden och numera mest underhållsrensar bland saker som kommit till men inte behövs längre.)

Kursivt = Kanarieöarna

Januari

Familjen

+ klaffbord (ersätta)

+ stringbokhyllor (ersätta)

+ trästege till djuren (ersätta)

+ fyra krukväxter (ersätta)

+ fyra örngott (saknades)

+ tätningsfoder till fönstret (saknades)

+ bläckpennor (saknades)

+ trådrullar (saknades)

+ superlim (saknades)

+ pixelhobby pysselmaterial (hobby)

+ julgranskulor (present från x)

+ växtstöd (present, begagnad av x)

+ parfym (present)

+ väskband med lås (present)

+ handkräm (present)

+ gympapåse (present)

– expeditbokhylla

– två trasiga/för små örngott

– cykelsits barn

– badboll (tappade bort)

– gympapåse

Sara
+ 2 t-shirts (saknades)

+ 2 långärmade tröjor (saknades/ersätta)

+ stickor (saknades)

+ penslar (saknades, hobby)

+ klisterbokmärken (saknades)

+ 2 st garner (saknades)

+ 2 st akrylfärger (hobby)

+ brytbladskniv (hobby)

+ 2 st paint by numbers (hobby)

– väska

– 4 böcker

Fredrik
+ steam link (hobby)

+ 6 st skjortor (ersätta/saknades)

+ keps (saknades)

+ armbågsskydd (saknades)

+ underkläder (ersätta)

– ca 50 böcker

– ful reklamkeps (dublett)

Molly
+ slimehand

+ pruttslajm

+ pärlslajm

+ mobilskal

+ strumpor höga

+ 3 st bollhårband

+ gosedjur

+ leksaksvapen (present begagnad av x)

+ örhängen (present från x)

+ glasspenna (present av kompis)

+ 2 par tights (ersätta)

+ strumpor (ersätta)

+ tofflor (saknades)

– trasig pensel

– två par oanvända skor som fåtts till skänks

– två påsar med ärvda kläder som inte ska användas

– krimskrams

– tre gamla mobilskal

Stella
+ slimehand

+ pruttslajm

+ pärlslajm

+ fjäril/fe-utklädningsgrejer (ersätta)

+ krona

+ gosedjursdelfin

+ gosedjursråtta

+ spegel

+ drömfångare

+ träbokstav

+ pysselbokstäver

+ bollhårband

+ leksaksvapen (present begagnad av X)

+ 2 par tights (ersätta)

+ pussel (present från x)

– gammalt pysselhus

– 15-20 leksaker

– påse duplo

– ett spel

– en påse urväxta kläder

– krimskrams

– sylvanian familiesdjur

– mobilskal


Om utbrändhet som varningssignal

28 december, 2017

Fredrik Bengtsson har skrivit ett blogginlägg om utbrändhet som en epidemi som föregår ett stort paradigmskifte kring hur vi förhåller oss till oss själva och arbete. Hela inlägget är så bra att jag väljer att saxa det mesta med mina fetningar och kommentarer undertill.

Bengtsson skriver:

”Vi upplever just nu en peak gällande psykisk ohälsa och utmattningstillstånd i vårt samhälle. Stora, omvälvande samhällsförändringar sker som bekant inte över en natt utan pågår i en process som kan ta en generation innan det nya manifesteras. Det har gått tjugo år sedan människor i västvärlden började utveckla psykisk ohälsa och utbrändhet fick ett namn och ett ansikte. Fram till nyligen har samhället censurerat de bakomliggande orsakerna och lastat individen för bristen på hållbarhet.” (Bengtsson)

Det handlar inte om individuella faktorer som höga krav på sig själv, att alla måste börja med mindfulness och lära sig att sätta gränser. Det handlar om ett skadlig samhälle med orimliga krav på arbetsplatser och individer.

Om fina ord om integrerade klasser där barn med särskilda behov inte längre får plats i särskolan utan ska klara sig i vanliga stökiga klasser med utbrändhet som följd (ofta både hos barnet och föräldrarna).

Det handlar om undersköterskor som inte längre kan göra ett dugligt jobb med ett värdigt bemötande av sjuka och äldre. Om barnmorskor som knappt hinner kissa under sina nästan obefintliga raster. Om praktikanter/visstidsanställda som måste komma först och gå sist i hopp om en trygg anställning så att de någon gång ska kunna starta sitt liv med ett bostadslån så att de slipper ut från andrahandsettan.

Det är inte konstigt att den psykiska ohälsan dominerar bland sjukskrivningarna. Samhället är inte friskt.

”Idag har utmattning och depressioner tillsammans med ångest blivit en verklig epidemi som de flesta människor är drabbade av personligen och/eller i sin omedelbara närhet. Magnituden av problemet tvingar oss motvilligt att inse att vi måste sätta människan i centrum och låta arbetslivet och samhället anpassa sig därefter, för att komma tillrätta med den våg av brist på hållbarhet som den västerländska människan uppvisar.

I takt med att utbrändhet blivit en folksjukdom har perspektivet börjat ändras och man börjar äntligen ta in den existentiella dimensionen av detta tillstånd som innebär att ”gå i väggen” i själva verket är ett friskt tecken på osunda livsomständigheter och strukturer i livet som är oförenliga med det som ger livet mål och mening i den tid och i den verklighet som råder nu. Att inte klara av att anpassa sig, att inte orka med och att uppoffra sitt liv för jobbet, för bekräftelsen på sin duglighet eller som övergripande mål i livet är i själva verket ett uttryck för att man är i kontakt med sina djupare dimensioner och bärare av samhällsutvecklingen mot ett nytt paradigm.” (Bengtsson)

Jag hoppas verkligen på den framtid Bengtsson skriver om på sin blogg. Det nya paradigm där människor jobbar kortare dagar, inte ägnar sig åt materialism och nöjesshopping och har tid för eftertanke, relationer och hälsa.

”Om gårdagens samhälle och det postmaterialistiska paradigm som vi nu lämnar handlade om ”plikten framför allt”, om att uppoffra sig och trycka undan själen till förmån för prestation och byggandet av det materiella välfärdssamhället, handlar det nya paradigmet om våra psykologiska och våra själsliga behov. Att känna sig själv, att ägna tid åt personlig utveckling, att nära sina relationer och sina andliga behov har blivit modernt.” (Bengtsson)

Vi behöver inte jobba så mycket som vi gör. Ärligt talat överproducerar vi å det grövsta och sedan dumpas överflödet för att hålla tillgången i schack. (Eller så tillverkas produkter med undermålig kvalitet så att man snart måste köpa nytt.)

Det finns mängder med tjänstepersoner som rullar tummarna halva dagarna men inte vågar säga något av rädsla för att bli av med jobbet. (Denna slags stress kallas för ”bore-out” och Roland Paulsen har skrivit en del om det.) (Jag har själv haft ett sånt jobb.)

Produktionen har fördubblats flera gånger de senaste femtio åren, men i stället för att ta ut överskottet i kortare arbetstid har vinsterna ökats.

Men ärligt talat. Vi behöver verkligen inte jobba så här mycket. Vi behöver en ny modell för att dela på resurserna. Då skulle vi inte bli så stressade och sjuka.

”Det är de introvertas tidsålder som vi går in i nu där det är det personliga uttrycket, det unika och särskiljande som lyfts fram som eftersträvansvärda egenskaper i det nya samhället.

I ett djupare perspektiv är det själva livskraften hos människan som driver denna utveckling framåt. Läkningen från utmattning och depression handlar om att ta sig själv på allvar, att respektera sig själv och sina behov och att leva autentiskt i betydelsen att vara trogen mot sig själv. (Bengtsson)

Detta är något jag sett som genomgående för de utbrända jag följer på nätet. Ett nytt perspektiv på tillvaron är nödvändigt för att inte trilla dit igen.

Jag hoppas för övrigt att det är dags för den introverta tidsåldern. Fatta vad skönt att slippa behöva spela en roll för att passa in. De extroverta kommer ju alltid vara populära och önskade, men kan vi snälla vidga vyerna och låta de introverta få vara sig själva?

”Ännu lever vi med rester från gårdagens paradigm vars syfte är att försöka döva och kontrollera livskraften bland annat med hjälp av antidepressiv medicinering, ångestdämpande och sömntabletter. Detta kan vara en nödvändig del av en behandling men det gemensamma behovet för den västerländska befolkningen just nu handlar om resilience, om att ingjuta människor hopp och kraft och att erbjuda vägledning i ett förhållningssätt till sig själva och till livet som bygger på medvetenhet och ansvar för sig själva, för sin omgivning och för världen.” (Bengtsson)

Jag har tagit anti-depressiva i 11 år pga återkommande depressioner och ångest. Jag hoppas på en tid då jag ska kunna trappa ner och se vem jag är egentligen (när jag inte är deprimerad så klart!).

Anti-depressiv och ångestnedsättande medicin är en livräddare och inget man ska klanka ner på eftersom depression är en högst dödlig sjukdom.

Men jag längtar efter en tid där människor inte ska behöva ha djup ångest, bli deprimerade och/eller utbrända pga att de är så långt ifrån det liv de behöver leva för att må bra. En tid då ssri inte behövs (i någon särskild större utsträckning).

Men det finns hopp. Bl a via nya lagar om arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och rehabilitering som kommit de senaste två åren.

Minimalim-, downshifting- och basinkomströrelserna blir allt större och allt fler hoppar av spiralen av själadödande jobba-shoppa-jobba-shoppa. Något som också är mycket bra för miljön eftersom vi bara har ett jordklot.

Mot ett nytt paradigm då vi lyssnar inåt och lever de liv vi behöver leva för att inte bli sjuka!


Minska ägandet och spara tid

22 december, 2017

Här kommer ett tidigare opublicerat inlägg från i maj (som jag tappade bort). Lika aktuellt fortfarande.

Idag pratade vi igen om att F vill ha en sommarstuga. Jag gillar konceptet sommarstuga, men jag vill inte äga en. Helst skulle jag bara vilja ha tillgång till en, t ex nån man hälsar på.

Varför då då?

Jo, för ju mer man äger, desto mer tid och/eller pengar måste man lägga. Och ansvar och oro. Extrakostnader, försäkringar, reparationer, extradelar, flyttkostnader, rengöring osv.

Ibland tänker jag att vill ha en cykel. Men sen tänker jag att jag inte orkar sköta den. Den ska smörjas och pumpas och så går den sönder och så är jag rädd att den ska bli stulen.

Samma sak med bilar, de är mest jobbiga. (Men en bil behöver vi tyvärr, dock kör vi ej till jobbet om inte F ska på kundmöte på annan ort.)

I sann downshiftinganda undviker jag ägande så gott det går. Jag har ju ett hus och det är väldigt tidskrävande, men just huset vill jag ha, så det prioriterar jag.

Jag har Kon Marie-rensat ut alla prylar vi inte aktivt använder och älskar. Sparar inte på en massa prylar i förrådet eller skåpen. Undviker ”bra att ha”.

Fick ett erbjudande om att få skridsskor i olika storlekar, men ärligt talat, den gången vart tredje år vi åker till skridskohallen så kan vi hyra. Samma sak med kajak/kanot och andra friluftsprylar. (Om man har en hobby och nyttjar dem ofta är det ju en annan sak.)

Så för oss blir det (nog) ingen båt, sommarstuga, skidutrustningar, extra bilar osv. Cyklar möjligen eftersom de är praktiska – men det tar emot med tanke på hur mycket vård min el-cykel behövde. Hu!

Jag vill vara så fri som möjligt att använda min tid till det jag vill. Därför väljer jag bort shopping.


%d bloggare gillar detta: