Nu blir det ärr

24 november, 2015

*varning för ärr-bilder*

Det är ju tur att det blev en massa operationer på just mig eftersom jag faktiskt gillar ärr. Typ en sån där grej en stolt kan visa upp, som en tatuering.

Så nu ska jag visa mina senaste ärr.

image

De fyra titthålssnitten ser ut så här efter nästan en månad. Det i naveln syns knappt om en inte drar i huden (ok, fattar varför de satte det största där men AJ!) De är lite bulliga men det gör inte ont alls längre. (Och jag kan äta vad jag vill nu utan gallblåsan.)

När jag kejsarsnittades för åtta år sedan tog de även bort en misstänkt prick när jag ändå var bedövad. Den ser ut så här nu.

image

Ett ganska stort ärr, men det gjorde inte så ont efteråt eftersom de inte skar igenom hela huden utan bara tog bort fläcken.

image

Sist men inte minst kommer mitt värdaste och största ärr. Här kom mina barn ut 2007 och 2011 och således är ärret ett fint minne för mig. Visar/pratar ofta om det med barnen, de tycker att det är kul. Det är 12 cm långt om jag inte minns fel och det tog flera veckor innan det slutade göra ont (tog smärtstillande cirka en vecka och sen lyfte jag inte tungt på flera månader).

Det känns fortfarande lustigt att känna på ärret. Det är lite som att jag delvis tappat känseln och delvis ilar det lite. Kan inte riktigt förklara.

Det brukar bli ett överhäng/en hylla precis ovanför ärret på alla som inte är toksmala vilket gör att den rundade formen på magen försvinnet. Men äh, det var det värt.

Jag har tre ärr på händerna också, men det får bli en annan dag…eller nåt. *intresseklubben antecknar*


Vi plågar Sara lite till när vi ändå är igång

5 november, 2015

Nu när agrafferna äntligen är borta så är det som att ”ja, just det ja. Höll ju nästan på att glömma att Sara är allergisk mot plåsterlim. Kör hårt plåster!” (Vevar in pansarvagnarna på slagfältet. (Orkar inte leta på giphy.com just nu.))

Bild med ärr från agraffer och sår med stor allergisk ring runt.

En till bild på samma tema (ledsen för suddigheten. Inte så lätt att fota sin egen mage + orkade inte).

Jamen HIT ME då… Gah!!


Agrafftagning

4 november, 2015

Om du som jag blir lätt illamående av sår/blod/dylikt, hoppa detta inlägg helt!

Nu är agrafferna väck och det känns som en väldig lättnad. Det är inte konstigt att de skavt i naveln med tanke på hur det såg ut efter fem dagar (länk till bild, känsliga tittare varnas!)

De andra tre såren hade läkt fint. Med agraffer efter fem dagar, utan agraffer efter nio dagar (mindre läskiga bilder, men inget för känsliga).

Såret i naveln glipar lite och hade läckt lite sårvätska, så jag fick ett nytt plåster som ska sitta fyra dagar till.

Det känns lite obehagligt men det är skönt att de skavande agrafferna är väck.

Blev lite småsnurrig när distriktssköterskan plockade bort agrafferna. Det stack lite men gjorde inte särskilt ont. Lättare än jag trodde. Men all beröring i naveln känns hemsk.

Gick sedan till receptionen och drack ett glas vatten och satt ner lite innan jag gick hem. Mådde lite småilla efteråt, men det gick över.

Ironiskt att just jag som är så känslig för sår, blod och sjukvårdsgrejer ska råka ut för detta inkl två graviditeter med kejsarsnitt.

Minns första gången (?) jag skulle ta blodprov (var i 20-årsåldern). Då höll jag på att svimma och fick ligga på en brits i ett vilorum i en halvtimma. Sedan dess tittar jag aldrig på vad de gör och försöker tänka på trevliga saker.

Ps. Distriktsköterskan blev förvånad över att höra att det var gallsten eftersom jag är så ung. Det är väldigt många som säger det.


En vecka senare

2 november, 2015

Det har gått en vecka sen operationen och jag har idag tagit bort sovsäcken från sängen. Kan nu vända mig rätt bra i sömnen, behöver ingen kudde som stöd för magen och kan även sova på magen.

Kan promenera normalt, har inte haft besvär av navelagrafferna och har inte tagit medicin sen i morse vid 7. Inget morfin!

Kan röra mig rätt bra. Böja mig ner och lägga mig i sängen är värst, men det gör inte ont längre, känns bara obehagligt. Magmusklerna går alltså att använda igen.

Har ätit mitt första äpple idag (typ det värsta för gallblåsan). Inga känningar alls.

Yay!

Vilket fantastiskt läkkött vi har hörrni!

Länge leve sjukvården, kirurgi och gallblåsefrihet!

Ps. På onsdag ryker agrafferna och plåstrena. (Ska nog köra hudtejp över ett tag till dock.)


Mindre ont och städning

31 oktober, 2015

Idag har jag mindre ont i såren. Har kunnat böja mig, gå omkring och resa mig relativt bra idag.

Bytte också alla plåster idag och det såg rätt fint ut. Har 2-3 agraffer per sår. Började dock få blodtrycksfall och blev svimfärdig efter två plåster så fick ta en paus… o.O

Det skaver överjävligt i naveln. De sa att jag skulle vänja mig men njaaa… Ibland blir det bättre med medicinen, men idag har det varit sjukt skavigt och obehagligt. Urk. 3,5 dagar kvar till agraffborttagning. Jag räknar ner.

Jag har även ägnat eftermiddagen/kvällen åt att göra i ordning förråden i källaren samt att röja upp här hemma. Det har ju sett hemskt ut i flera veckor och särskilt denna vecka när jag varit nyopererad. Men nu är det tänkt att vi ska nollställa hemmet och göra en städning i morgon. Allt ska till rätt plats.

Tidigare städade vi så varannan vecka och det var väldigt välbehövligt, men det har inte funkat de senaste månaderna.

Men nu ska vi försöka i alla fall. Det är ju mycket lättare att hålla ordning om det ser fint ut från början. Mota Olle i grind och allt det där. Barnen börjar ju bli större nu så det är mest leksaker som de släpar runt. Vi måste dock bli bättre på kvällsröj och att bära tillbaka allt igen.

Berättar mer om gårdagens halloweenfirande senare.


Orkar inte bry mig om kaoset ens

30 oktober, 2015

Nu är jag på femte dygnet efter operationen och smärtan har inte släppt. Alls.

Jag går fortfarande på full dos alvedon och tar morfin när det behövs. Jag är smärtkänslig, jag vet.

Idag när jag vaknade halv ett (ja, jag vet…) så hade jag ett sms, ett missat samtal och fem olästa mail från förskolan och föräldrarna. Det var tydligen kort om personal av olika anledningar så alla skulle hämta sina ungar så fort som möjligt.

Så jag tryckte i mig morfinet och linkade ner till spårvagnen. Fick hålla en arm om magen (framför allt det stora hålet i naveln som gör ont) hela vägen.

Lyckades få med mig Stella hemåt och vi hade sån tur att Molly gick av på samma hållplats med sin fritidsgrupp (!). De hade varit på museum idag. Så då slapp F hämta henne och hon kunde följa med oss hem direkt. Klaffeliklaff.

Vilar i sängen just nu och om cirka en timme ska vi iväg till halloweenspelkvällen.

Har varken packat, ätit eller bestämt utklädningskläder, men jag känner så här: JAG ORKAR INTE.

F får göra det när han kommer hem.

Omfamnar kaoset…

Känner mig som en överlevare. Folk får inte ställa så höga krav på mig idag.

Det löser sig på ett eller annat vis. (Så olikt mig va!?)


Hihi

29 oktober, 2015

Stella fyra år:
– Jag har ont i magen… Jag har fått en gallblåsa nu… Men vi kan inte ta bort den…


Två bra saker

29 oktober, 2015

Fick min Oxydermmedicin! (Ringde sjukhuset, kollade receptet på nätet några timmar senare och blev nyss körd fram till dörren på apoteket.) Nu ska jag nog överleva några dagar till. (Hade starkare medicin efter snittet, men nu lämnade de mig med alvedon och 4 st Oxyderm som tog slut på 1,5 dag.)

Fick tid för agraffborttagning på ons nästa vecka helt utan krångel (!). (Skickade meddelande till vårdcentralen via nätet och fick en tid tillbaka! Wow! (Alltid sånt himla krångel med sånt.))

Har dessutom gått all in i sjukheten med mysbrallor, titta på reklam-TV mitt på dagen (Arga Snickaren) och äta en liten påse godis (med choklad!) på en torsdag. Men jag tänker inte låtsas vara stark längre. Är jag sjuk så är jag sjuk.

Men nu vill jag bli smärtfri tack!

Ps. Vid snitten gjorde det bara ont när jag rörde mig. Nu gör det ont mest hela tiden.


Urk

29 oktober, 2015

Livet är ganska sugigt just nu.

Sov/låg i sängen mellan 23-12 och det var ju skönt och relativt smärtfritt. Men nu ringde jag sjukhuset för att få mer morfinliknande medicin utskrivet, för jag fixar inte det här. Hela magen spänner och krampar när det är som värst. Låg och bölade igår vid nattningen för att jag var så slut och för att det gjorde så ont att lägga mig ner i sängen.

Nu är jag på det fjärde dygnet, det sägs att smärtan ska gå över på 2-4 dagar. Men jag är smärtkänslig, jag vet det.

Försöker mest få tiden att gå nu. Har legat i sängen och kollat på roliga filmklipp. Men det gör ont i magen att skratta så jag vet inte om det är så bra egentligen.

Huset ser hemskt ut. All Fs energi går åt till att hålla oss flytande med logistik, mat och hygien. Det finns ingen ork för städning. Och jag kan knappeligen röra mig.

I morgon kväll är det halloweenspelkväll med hela svärsyskonkullen och barnen. Det blir översovning och spelande hela kvällen. Något kul i allt det plågsamma. Vi ska även klä ut oss. Förra året var det speltema, i år filmtema. Funderar på om jag ska ta den lätta vägen ut och köra på Amélie de Montmartre… (sätta i linser, buffa ut håret och låna rött läppstift typ) eller om jag ska orka göra något annat.

Orkar typ ingenting just nu bara.

Hoppas att jag får receptet idag (eller alls!) så att jag kan bli körd till apoteket och hämta ut det sen. Hatar att vara så här orörlig och smärtpåverkad.

Kan inte tiden bara gå snabbt nu så att det här går över. Visst var det jättejobbigt efter kejsarsnitten, men då hade jag åtminstone fått en bebis att fokusera på. Jag har inte ens aptit nu till all den där maten jag längtade efter.

Blö. Slut på klag.


Aj aj aj aj aj

28 oktober, 2015

Jag har ondare än vad jag trodde att jag skulle ha. Klarar mig inte på dubbla alvedon och nu är de fyra morfinliknande tabletterna (som jag snålat med) slut. Får ringa om nya i morgon om smärtan inte lättar.

Det är lite jobbigare att ha sår över hela magen än bara längst ner ovanför venusberget. Kan verkligen inte använda magmusklerna alls.

Idag har Fredrik fått hjälpa mig ur soffan och när barnen somnade på varsin sida om mig i sängen så fick han dra ut mig i benen och häva upp mig på golvet.

Känner mig väldigt funktionsnedsatt. Kan knappt ta upp saker från golvet, sätta mig, lägga mig, böja mig eller luta mig åt något håll. Lyfta och bära kan jag inte göra heller.

Barnen har varit väldigt hjälpsamma, mem det tryter ju på orken hos oss alla att det bara är en förälder som kan göra saker i huset. Hoppas att smärtan går ner snart.

Det har gått rätt bra att sova och vända mig på sovsäcken i sängen, men det gör jätteont att ta sig ur sängen.

Nu är det äntligen sovdags. Vill bara att tiden ska gå fort nu så att det går över någon gång.


%d bloggare gillar detta: