Snabba guiden till skaffa gerbil

12 september, 2016

Jag lärde mig allt om gerbiler genom att läsa två faktaböcker för barn samt att luslästa ett gerbilforum. Men det tar tid att googla fram sammanfattad information, inköpsställen osv, så här kommer min guide till att köpa gerbil. img_3255.jpg

Du behöver:

  • Ett akvarium på minst 100 liter för två gerbiler, större för tre (ha antingen två honor eller två-tre hanar om du inte är uppfödare). Prisvärda akvarium utan övrig akvarieutrustning finns på Hornbach. Annars är Blocket bra. Bygg ett lock av en träram med tätt galler mellan (trädgårdsgaller på 1×1 cm från Jula funkar). Ikeas största Samlalåda på 140 liter är ett alternativ, men då syns djuren bara uppifrån. De ska inte ha gallerburar eftersom de kan fastna samt inte ska gnaga på galler (och de behöver ett djupt lager spån att gräva i).
  • Kutterspån. Kan köpas i bal på t ex Granngården eller liknande. Det finns en stallbutik på Backaplan för oss i Göteborg som inte har något Granngården.
  • Sand till sandbad. Glasburk köpes på Ikea och ett alternativ till dyr chinchillasand är blästersand från Biltema. De använder sandbadet för att tvätta sig samt som toalett. Byt ut sanden varje dag.
  • gerbil-natureGerbil Nature är ett bra foder. Billigast på Zooplus på nätet. Sprid ut i buren, de gräver ändå bara ner eventuella matskålar.
  • Köp en liten vattenflaska, antingen i plast eller glas (om de gnager på flaskan). Häng upp flaskan i taket med hjälp av ståltråd.
  • Köp ett gäng trähus, stegar och annat från zooaffär eller på nätet (Animail eller Zooplus). Ej plastsaker eftersom de kan dö om de får i sig plast när de gnager.
  • De ska ha kartong att gnaga på, vi ger dem nästan all kartong från kartongåtervinningen (ej plastad insida som t ex mjölkkartonger).
  • Ge dem frön och nötter som godis, solroskärnor är favoriten hemma.

Annat att tänka på:

  • Vilda gerbiler lever i sandiga områden där de gräver gångar. De ska ha minst 15-20 cm kutterspån att gräva tunnlar i. Bry dig inte om att inreda buren fint. Inom en timme har gerbilerna grävt ner allt.
  • Gerbiler vill gärna spinga i en rastgård med roliga rör, kartonger med hål i osv. Vi stänger alla dörrar i övre hallen och sätter för trappan.
  • Gerbiler kan bli handtama genom försiktig närhet och mycket godis (solrosfrön). De är nästintill omöjliga att fånga, så i början kan en locka in dem i ett pappersrör eller en kartong med hål så att de kan lyftas ut ur buren försiktigt.
  • Gerbiler har en tydlig rangordning i flocken. Sära inte på djuren om det inte är nödvändigt eftersom de kan börja slåss. Ta med båda till veterinären och rastgården t ex. Om de börjar slåss måste de tillvänjas via delad bur under en period.
  • Köp gerbiler via uppfödare, ej djuraffär. Uppfödare finns listade på t ex gerbiler.i.fokus.se.
  • Bästa gerbilforumet är gerbil.i.fokus.se. På Facebook finns en trevlig internationell grupp, Gerbils, men tänk på att rekommendationerna inte ser likadana ut överallt. Utomlands har många ”cage-toppers” på akvarium, alltså nätburar. De har också hamsterhjul till dem, men det kan skada gerbilers ryggar.

Fördelar med gerbiler

  • De kissar (mest) i sandbadet och burströet kan därmed bytas ganska sällan (varannan vecka till en gång i månaden). De kissar och bajsar också väldigt lite. (Särskilt i jämförelse med kaniner och marsvin!)
  • De låter inte annat än när de gnager och gräver.
  • De är delvis dagaktiva till skillnad från hamstrar.
  • De har roliga beteenden för sig som är spännande att se (gnagandet, grävandet, busandet m.m.)
  • De kräver inte så många olika sorters mat/tillbehör som t ex marsvin och kaniner. De behöver inte hö.
  • De kräver inte mänskligt umgänge så länge de får tillsyn och nya kartonger/pinnar m.m. Men de uppskattar ändå att umgås när de vant sig vid handen m.m. 
  • De har olika personligheter.
  • De lever i 3-4 år, lite längre än hamstrar men kortare än marsvin och kaniner.
  • De och buren luktar ingenting (sandbadet kan lukta ammoniak men sanden byts varje dag och kan glasskålen kan diskas med jämna mellanrum).

    Lycka till med gerbilerna!

    img_20160312_091225

     


    Framgång x2

    5 september, 2016
    • Var hos sjukgymnasten för fjärde gången. Har nu blivit så pass rörlig i ryggen att jag slipper göra yogakobran varannan timme. Ska istället göra den tre gånger om dagen + coreövning + stretchövning. Klarade att demonstrera en liten planka idag utan att skrika av smärta. Ska dock vänta med den lite till. Kan sitta i soffan utan dyna och om jag sitter upprätt utan ryggstöd kan jag även sitta på en stol en stund.
    • Jag fick klappa Amanda på kinden, ryggen och huvudet idag medan hon åt solroskärnor. Sedan några veckor har jag kunnat stryka dem lätt på ryggen nån gång, men idag satt hon helt still så länge jag matade på med frön.

      Det är sex veckor sen trappramlet (svanskotan och diskutbuktning i ryggen) och nästan ett år sedan vi fick hem gerbilerna. För ett halvår sen började de tveksamt hoppa upp i min hand och nu kan de bli klappade! (Gerbiler är skygga men vägen till gerbilens hjärta går genom magen.)


      Dessa små bytesdjur litar på mig

      13 februari, 2016

      Vi skaffade ju gerbiler dels för att Molly hade tjatat om husdjur i flera år och dels för att jag ville ha naturlig* stimulans i mitt arbete mot att bli frisk.

      * = som i motsats till massmedial, t ex titta på molnen, vara i naturen, umgås med människor osv. Möbler ger t ex väldigt lite stimulans även om de är naturliga. Men djur är bra.

      Nu har vi haft dem i fem månader och idag lyckades jag bära båda djuren i öppna händer från buren til rastplatsen i hallen intill. Wow!

      image

      Dessa små bytesdjur (animals of pray) är i likhet med surikater och harar otroligt spattiga, nervösa och rädda av sig. De står ofta blickstilla och spanar efter faror. I början sprätte de till när jag blinkade typ, men nu är de inte lika känsliga. Men det är långsamma rörelser som gäller.

      När jag köpte dem bestämde jag mig för att köra mjuka metoden där jag i princip aldrig plockade upp dem mot deras vilja. Dels är de nästan omöjliga att fånga, dels är det inte schysst mot något djur och dels ville jag få deras förtroende.

      Bit för bit har vi närmat oss varandra. Efter några veckor åt de solrosfrön ur min hand, senare började de klättra på mig när jag satt med dem på golvet, de vågade klättra upp från handen upp till axeln (följa ett spår av mat) och nu de sista två-tre veckorna har jag låtit dem hoppa upp i mina händer där de ätit frön medan jag i slow motion lyft handen ut ur buren. När de blivit rädda har jag genast släppt ner dem i buren igen.

      image

      Jag vet att många gerbilägare klarar detta på några veckor, men jag har tagit det lugnt. Dels för att det finns barn i huset (som bidrar till otryggheten) och dels för att jag har begränsat med tid/ork. Men några gånger per dag brukar jag titta till dem och pyssla om dem.

      Den magiska känslan som uppstår när två fjäderlätta möss med pickande hjärtan och kroppen på spänn ändå väljer att sätta sig i ens hand och äta frön. Wow!

      image

      Jag är så stolt över att jag vunnit deras förtroende. (Av alla intelligentare djur jag haft (marsvin, kaniner, hamstrar, katter, fåglar) har dessa varit svårast att komma nära. Men det har varit så värt det!

      Ps. De har gått in och ut ur buren via röret på bilden resp. kartonger med ett hål som de hoppat in genom. Sedan har jag flyttat dem där i.

      Ps2. Som jag visat tidigare: I haz em cat skillz.


      Vänner igen?

      9 februari, 2016

      Hedda och Amanda var ovänner igår. De hade pälsrufs på ryggarna efter att de trampat på varandra och de vägrade att sova tillsammans. Jag ville inte sära på dem än och lät dem vara i förhoppning om att de inte skulle skada varandra.

      I morse låg de återigen på olika ställen, men nyss hittade jag dem så här. Liggandes på varandra i kokosnötskalet inuti huset.

      image

      image


      Gerbilerna och jag

      12 december, 2015

      Jag har insett att jag och gerbilerna har ganska mycket gemensamt.

      De vaknar också till runt lunchtid och sömndrucket knaprar de i sig sin muslibaserade frukost. Sen går de gärna och lägger sig igen.

      image

      De sover i omgångar under dagen och gillar att bädda ner sig i rejält med mysigt ludd (sönderrivet toapapper).

      De är lättskrämda, alltid lite på sin vakt och ganska försiktiga. Men samtidigt är de världens mest nyfikna och kan inte motstå happenings. De liksom jag har svårt att motstå att tränga oss längst fram i folksamlingar för att se vad alla tittar på.

      image

      Gerbilerna och jag är som piggast kvällstid och tidig natt. Då kommer vi igång med kreativa aktiviteter som att bygga tunnlar, knapra kartong eller måla tavlor.

      Vi ogillar alla tre skränligheter och stökiga barn (stillsamma barn går bra).

      image

      Och solroskärnor är ju smaskens! (Jag och gerbilerna delar på påsarna jag köper.)

      Ps. Det är kul att även gerbiler har olika personligheter. Amanda på bilderna ovan är den som alltid gräver överallt, hon är alltid först ute när de ska få gå ut och ska alltid klättra på barriärerna som jag ställer upp framför trappan. Hedda däremot är svår att få ut ur buren, men hon är mycket mer intresserad av mig och hon klättrar mycket mer på mig än Amanda. Hon är den äldre lite med stillsamma gerbilen i gänget och hon har högst rang. (Det är bara 1,5 månad mellan dem, men sånt där är viktigt för dem.)


      Fotogeniqua gerbiler

      25 november, 2015

      Jag är med i en internationell gerbilgrupp på Facebook där vi diskuterar och visar bilder på våra små råttisar.

      Vissa gerbiler är särskilt uttrycksfulla och gör sig bra på bild. Kolla in dessa.

      T ex brukar de sova i mysiga högar…

      image

      ”How you doin’?”

      image

      ”Pappa! Flö på’raj!” (Flytta på dig (göteborgska))

      image

      ”Mohahahahaha”

      image

      Visar sig från sin bästa sida.

      image

      TUTTI!

      image

      image

      Så ja, gerbiler är ju sjukt söta djur. Älskar deras små tassar, öronen, svansarna, de kolsvarta* ögonen, nosarna, morrhåren och den lilla munnen som ofta ser ut att le. De är mjuka som sammet och väger nästan ingenting.

      * = vissa har dock röda ögon

      Ömheten inför att gerbilen litar tillräckligt på en för att hoppa upp i handen för att käka det godaste som finns (solrosfrön) eller när de oförtröttligt springer in och ut ur hål i kartonger i rasthagen och har så sjukt kul: enorm.

      Vi valde helt klart rätt djur för oss. ❤


      Som att köpa diamanthalsband till hunden

      10 november, 2015

      Skämmer bort mina små gerbiler!

      image

      Och de kommer att älska kartongen med! (Om inte mer?) 😀 (gnaga på, gömma sig i när de rastas)


      %d bloggare gillar detta: