När Alex går på diet

2 april, 2019

Skrev om detta på mitt gerbilkonto @qutimice, men det kommer här med.

Gerbilen Alex är alldeles för tjock, så han går nu på diet.

Alex äter otroligt snabbt och han är en riktig roffare som springer fram och stoppar in alla solrosfrön och melonkärnor i kindpåsarna varje gång jag häller ner mat i buren.

Nu har jag rensat ut allt det feta ur fodret för att se om det hjälper. (Vi har varit sparsamma med att ge frön som godis några månader nu utan förbättringar.)

Idag ställde sig Alex alldeles framför mig och började demonstrativt tugga på en torkad grönsak – en bit i fodret som jag aldrig sett nån gerbil äta förut (de är rätt kinkiga med vilka bitar de vill ha).

Det var som att han ville säga nåt… ”Se på hur jag svääääääääälter, måste äta sånt här äckligt, buhu”.

Stackars Alex!

Tyvärr så kan vi inte mata dem separat eftersom maten strös i samma bur, annars kunde ju han få dietmat och Amanda pensionärsmat. Nu får vi smyga till Amanda feta fröer när Alex inte ser så att hon inte ska tyna bort (pga pensionär). Alvar kan gott banta lite också, men han får nåt frö då och då.

Sen funderar jag på om Alex varit med om något traumatiskt som gör att han samlat fett? Det funkar ju så för människor och möss. Alex är ju den skrajaste gerbil jag sett.

I så fall kanske inte dieten funkar?

Jaja.

I vilket fall som helst så är Alex en skön kudde/madrass tycker de andra djuren. ^^


De hänger

3 augusti, 2018

Idag är gerbilerna i samma bur (efter att ha varit i delad bur i 3,5 dygn samt lekt i rasthage tillsammans några gånger). Jag vilar i Mollys rum större delen av dagen och håller koll. Hittills går det bra.

De nosar och gnager lätt på varandra (typ kliar med tänderna) men de är inte rädda för varandra. Antar att de är nyfikna på lukterna samt försöker bestämma rangordning.

Det är typ helt omöjligt att få till en bild där alla tre är skarpa eftersom de rör sig hela tiden. Kolla här:

Amanda 3 år i vit/ljust, Alex ljusbrun och Alvar brun – ca 6-7 veckor gamla.

Den här blev ganska skarp…

Eller ja, inte helt suddig iaf.

Annars så ägnar de sig en hel del åt kartongdestruktion och grävande. Som vanligt alltså, fast med mindre spån och trähus/stegar.

Gerbiler lever ju under jord/sand i Mongoliet så det är inte alls naturligt för dem att ha så här lite spån.

Men så fort de blir bra vänner så att vi kan lita på dem så ökar vi till 15-20 cm spån så att de kan gräva tunnlar och bon.


Gerbilpsykologi

1 augusti, 2018

Nu har det snart gått två dygn sen vi fick hem de nya gerbilerna. I buren finns nu tre gerbiler fördelade på två halvor.

Två gånger har de tre fått mötas och det har gått helt okej. De har nosat och nafsat på varandras nosor och bakdelar, men inget mer än så. De luktar nog väldigt spännande antar jag.

Den minsta/yngsta (mörkbruna) skulle jag tro blir den dominanta. Alvar har redan dominerat gamla Amanda och han är helt klart över Alex i rang. Intressant att det kan bli så…

Men Amanda var redan undergiven Hedda som var två månader äldre och större från start så det var ingen förvånad över. Nu är hon dock överlägset äldst och störst.

Men precis som hos människor så hänger det nog en hel del på personligheten.

Alvar är pigg, orädd och social mot människor. Alex är försiktig och försynt och Amanda är som en gammal tant. Mindre rädd än vad Hedda var, men inte så sällskaplig med människor förutom när det vankas frön.

Amanda bara bleknar och bleknar. Ser ni den honungsbruna fläcken på baken? Den blir nog snart vit med. Svansen är det enda som behållit originalfärgen.

Vi går ofta in och kollar läget och det kan t o m vara lite svårt att få syn på Amanda eftersom hon smälter in så bra mot toapappret och spånet. (De sover under toapapper nu när de har så lite spån i buren pga invänjningen.) ^^


Nya gerbilerna

30 juli, 2018

Idag har varit en enda lång nedräkning till 18.00 då vi skulle hämta gerbilerna. Fredrik jobbade idag så jag var själv med barnen fram till fyratiden (sov till 11 så det blev knappt fem timmar på raken, lite för länge för mig).

När klockan närmade sig började Stella bli helt nipprig. Hon pratade oavbrutet i bilen och höll nästan på att flippa ut av spänning och glädje. Molly var också jättepepp.

Uppfödaren hade ett helt rum på runt 15 kvm med bara burar. Hon föder upp både gerbiler, hamstrar och möss.

Vi valde den ljusbruna som fått namnet Alex och en agoutifärgad som heter Alvar. Egentligen skulle vi valt en silvervit men vi blev helt kära i den bruna eftersom den verkade så pigg på alla uppfödarens bilder. Den har samma färg som Hedda hade.

(Han står och tittar in i kameran på nästan alla bilderna!)

Och Alvar är riktigt pigg, helt orädd och social. Vi har suttit med honom i handen nu på kvällen!

Hedda och Amanda blev aldrig så tama. De satt (sitter) ibland i handen och åt frön, men de satt aldrig lugnt i handen utanför buren. Då blev de rädda och ville springa bort. Särskilt Hedda.

Alex var lite mer osäker och ville helst sitta i sitt rör… (toapapper)

Vi provade att släppa ner Amanda till hanarna eftersom hon var så lugn på andra sidan gallret. Det blev inget slagsmål, men hon nosade lite väl hårdhänt efter nån halvminut så hon fick hoppa tillbaka till sin bur. (Vi satt beredda med tjocka vantar på för att gå emellan om de skulle bråka.)

Men annars verkade Amanda vara rätt nöjd. Hon har ju varit ensam i 3,5 veckor sen Hedda dog. Skönt att det ändå gick såpass snabbt och smidigt att hitta nya. (Angående att uppfödarna i Sverige är så få.)

Alex och särskilt Alvar är helt ofattbart små i jämförelse med Amanda. Typ en tredjedel av storleken. Vi får passa på att njuta nu för om 3-4 veckor är de fullvuxna. (De är ca 6 veckor nu.)

Sötisar!


Tingat

16 juli, 2018

Jippie! Nu går vi i väntans tider. Nu har vi tingat två små gerbiler som ska få flytta in till Amanda om några veckor.

Det blir mest troligen en vit-grå-silvrig colorpoint agouti och en ljusbrun argente. Helst två hanar, men annars två honor.

En av de silvriga på bilden

Den ljusbruna eller ett syskon i samma färg.

Fick napp på andra uppfödaren jag hörde av mig till (finns väldigt få i Sverige) och hon bor i Partille (nästgårds för oss öster om centrum i Gbg).

Hon hade två kullar som blir redo om några veckor, perfekt för oss som är bortresta och har Amanda på ”pensionat” till den 28 juli. (Hemma hos L med Ls kattdjurvakter.)

Ååh, så kul med bebisar igen!

Ps. Det slår mig ofta att Hedda är död och det känns sorgligt. Men jag är inte ledsen längre. Hon fick ett bra liv.


2,5 år och börjar bli skruttiga

10 januari, 2018

Gerbilen Amanda har blivit avsevärt ljusare i pälsen de senaste månaderna. Jag och Molly har undrat varför och nu kom jag äntligen ihåg att googla det när mobilen var i närheten.

Läser att många gerbiler blir ljusare i pälsen när de blir gamla.

Nooooo!

Gerbiler lever ungefär 3-4 år så det är kanske bara nåt halvår kvar om vi har otur.

Det är två gamla pensionärer vi har i buren nu.

Lillskruttarna! Kommer att bli ledsen när de dör. De har ju vuxit sig in i ens hjärta ju. Blivit tama. De har sina egenheter.

Det är ju inte som när en katt eller hund dör, men det kommer ju att bli sorgligt ändå. Särskilt för barnen som knappt stött på döden tidigare. (Och de har ju två gammelmorföräldrar på Fs sida som är 80+ så det kommer ju inom sinom tid behöva handskas med det, peppar peppar.)

Men jag får trösta mig med att jag äntligen kommer att kunna köpa en burmesefärgad gerbil. (Kan bara ha två i samma bur och vill inte ha fler burar.) Sååå fina!

Ps. Så sjukt att tänka att gerbilerna är tre respektive en månad äldre än min systerdotter. Känns helt fel på något sätt. Men så är det.


Gerbil på grötdiet

16 december, 2017

Stackars Amanda har tappat sin ena framtand så hon har svårt att tugga.

Jag googlade mig fram till att de ska ha mjuk mat och Amanda blev så glad när hon började få kall havregrynsgröt igår.

St: Amanda äter gröt i buren.

Stackars liten! Hon ser alldeles tufsig ut.

Djuren har varit ganska olycksdrabbade i år. Bl a trillade Amanda ner genom rökgången/skorstenen/vad det nu heter när hon hoppade ner genom ett hål i en garderob och landade i ett skåp i köket. (Ett fall på 2-3 meter).

Men gerbiler är ju mjuka och lätta så hon klarade sig med ömma/stukade fötter och haltade några dagar.

Hedda å andra sidan har skurit sig i nosen två gånger. De trästegar vi har i buren är inte så gerbilvänliga med tanke på att vassa ståltrådar sticker fram när de gnagt bort en del av träet. (Men de säljs till gerbiler.) Jag har böjt till alla ändar så som på bilden.

Men inga allvarliga skador/sjukdomar än så länge, peppar peppar.

De är runt 2,5 år gamla nu och jag har redan börjat oroa mig för när de kommer att dö. Kommer bli ledsen då. Gerbiler lever normalt sett 3-4 år så de börjar ju närma sig pensionsåldern.

Trots att gerbiler av samma färg ser exakt likadana ut och kanske inte har så stora hjärnor så har de olika personligheter, beteenden och preferenser, så det är inte bara att köpa en ny likadan.

Men vi känner i nuläget att vi vill köpa nya gerbiler när dessa dör. De är väldigt charmiga och roliga att ha.

St: Hedda ligger på rygg med Amanda tvärs över sig som täcke när de sover.


%d bloggare gillar detta: