Bjuda introverter på fest

6 augusti, 2016

Jag har skrivit om detta tidigare, men här kommer fler tips.

Första kommer från Blondinbella och det är att inte sätta in extroverter bland introverta för att ”liva upp”. Låt introverterna sitta tillsammans och intressanta samtal brukar uppstå. Att blanda för blandandet skull brukar inte bli bra. (Men om introverterna och extroverterna är vänner sen tidigare så är det givetvis en annan sak.)

Om möjligt, se till att det finns andra rum att gå in i när det blir för livat. Om där finns något att sysselsätta sig med,  t ex fylla i en gästbok, klappa ett djur, titta på en utställning m.m. så är det ännu bättre. En snabbladdning för introverta.

Sänk musiken något eller be en introvert att reglera volymen (om det ska pratas, ej när det gäller dans). I en undersökning upplevde extroverta volymen som lagom vid 70 decibel medan introverta tyckte att 50 decibel var bättre. Att behöva prata med folk och dessutom skrika eller säga ”va?” hela tiden är ingen höjdare för introverta (och de med hörselnedsättning).

Om introverta drar sig undan till ett annat rum, går utomhus eller liknande, gå inte dit och peka ut dem, ”hallå hej, varför hänger ni här?”. Var glad att de kom istället. (Fs alla syskon inkl min familj brukar alltid hamna i ett annat rum efter fikan på släktträffar eftersom det blir för mycket folk på samma ställe annars.) 

Anordna gärna quiz, bildspel, tävlingar och annat som går att titta på/delta i. Att få fokusera åt ett annat håll sparar på introvertas energi. 

Jo, jag bara antar att du som läser detta är extrovert, men det är väl för att introverta vanligtvis inte kommer på idén att arrangera fester så himla ofta. 😉


Att bli utmattad av påtvingat umgänge

26 juli, 2016

Läste om det här med att högkänsliga tycker att det är jobbigt med småprat. Författaren och psykoterapeuten Ilse Sand som skrivit böcker i ämnet tycker att det borde vara lika förbjudet att avbryta någons tystnad som att avbryta någons prat. Det borde vara självklart att fråga folk om de vill prata eller om de vill ha lugn och ro.

Själv tänker jag på detta allt mer. Trodde ju i närmare trettio år att det var något fel på mig och att jag var tvungen att lära mig att bli social. 

Sedan insåg jag att jag är både introvert och högkänslig och att jag oftast inte mår bra i större grupper. Jag föredrar att umgås med 1-3 personer åt gången. 

I natt drömde jag en dröm som handlade om att några försökte tvinga mig att umgås med en bekant som jag inte hade så mycket gemensamt med. Men i drömmen sade jag ifrån till hens partner att ”folk inte har någon allmän rättighet till att umgås med mig eller kräva att jag ska vara med”. Och det är en viktig insikt för mig eftersom en del av min utmattning bottnar i detta.

Under det senaste året har jag förstått bättre hur jag fungerar och att folk inte kan kräva mig på umgänge. Jag har ”gjort slut” med flera kompisar nu och tidigare i livet för att de blir för och inte kan lyssna in vad jag vill och behöver.

Jag tänker numera så här när jag börjar få dåligt samvete för att jag inte hör av mig eller följer med på diverse kalas och annat: Det händer ju inget annat för dem än att jag inte kommer, men för min del innebär ett umgänge att jag kanske blir mer utmattad i dagar efteråt. (Som sjuk i utmattningssyndrom)

Högkänsliga blir kanske inte utmattade på det sättet, men de kan bli otroligt trötta av socialt umgänge och många intryck. Jag önskar att förståelsen ska öka kring varför vissa vill gå hem tidigare, inte kan vistas länge i större sällskap eller behöver ta pauser. 

Men det är ju extraverternas värld och de ställer villkoren…

Ps. Har umgåtts en hel del med introverta och lyhörda extraverta på sistone och det är så skönt. Nu sammanfaller ju min hsp och introversion med utmattningssyndromet, men jag hoppas att jag ska kunna vara lika öppen med att jag behöver kortare träffar och vila när jag blir frisk(are). Stella är för övrigt fenomenal på att ladda batterierna. Hon bara går undan och leker för sig själv inom synhåll. Önskar att även jag hade känt till min personlighet när jag var liten. Hade definitivt bidragit till mindre självkritik och bättre självkänsla.

Ps2. Det heter tydligen extravert istället för extrovert.


Introvertas fördel på jobbet

10 juli, 2016

Linus Jonkman pratar om styrkan hos introverter i böckerna Introvert och Själv – kraften i egentid. Jag har funderat allt mer på det där. Okej, vi introverta kanske inte är så bra på att mingla, gå på kundmiddagar, brainstorma i grupp eller resa i tjänsten, men vi har många andra fördelar som arbetsgivare borde ta till vara.

Jag tänker mig det så här.

Hej! Jag heter Sara. Jag gillar att ha många bollar i luften. Jag är duktig på att fokusera på uppgifter och att gå på djupet. Jag är social Jag jobbar utan problem hemifrån ibland och snicksnackar sällan bort arbetstiden framför kaffeapparaten. Jag stör inte kollegor med onödiga frågor och bidrar inte till onödig ställtid.

Jag är duktig på att kommunicera och formulera mina tankar i skrift. Jag är bra på att fatta snabba beslut. Beslut fattar jag efter noggranna överväganden.

Arbetsuppgifter du med fördel sätter en introvert på: programmering, felsökning, köra lastbil, journalistik, grävande uppgifter, forskning, nattpass på vårdavdelningar, författande m.m.

Yrken som kanske passar bättre för extroverta: Receptionist, säljare, telefonförsäljare, sjuksköterska/undersköterska, support/kundtjänst m.m. 

(Men det finns givetvis goda undantag på båda sidor.)

Det vore skönt om fler arbetsgivare och rekryterare fick upp ögonen för de introverta kvaliteterna. 

Ps. Att säga att en är social är för övrigt att säga att en har ett stort behov av att snacka, det har inget med social kompetens att göra. Det kan till och med vara en nackdel på en arbetsplats där folk behöver få tid till koncentration.


En introvert utmattad midsommar med mycket folk

25 juni, 2016

Midsommar. Dagen då vi bjöd tre och så kom det sju personer. (Ja, de bjöd in sig själva…)

Dagen då vi fick plats med elva personer på vår altan där vi normalt sitter max sex personer (fick lyfta dit ett litet bord).

Dagen då vi hade gäster hemma i fjorton timmar.

Dagen då vi körde tre diskmaskiner.

Men jag överlevde även detta. Alla elva var ”bara” på plats samtidigt två timmar och vi var tio personer tre timmar. Så F hade verkligen försökt få dem att komma lite omlott. Öppet hus…

Sen tog jag det väldigt lugnt hela dagen. Var med ungefär lika mycket som jag inte var med. Satsade på att hushålla med energin så att jag skulle orka med spelkvällen efter sju.

På kvällen var vi hela sex pers runt spelplanen, men det gick ändå tack vare samarbetsspel och spela-samtidigt-spel. Och sen spelade vi RockBand. Det var kul som vanligt. Vi har spelat det då och då sen sju år tillbaka och det håller än.

De som kom igår var Fredriks två tonårsbrorsor på 15 och 16 år (ej släkt med varandra, halvsyskon till F), hans brorsa med sambo, pappa, syster och hennes kompis (en nörd vi spelar med ibland). Bra folk, men jobbigt när det blir för många på samma gång. Tur att det gick att hantera och att kvällen blev kul.

Nu är födelsedags- och avslutningsperioden officiellt slut. Nästa vecka har vi två saker inplanerade. Totalt. Ska bli så skönt nu. Hoppas på några lugna månader innan nästa intensiva period, kalasmånaden i oktober (huuuuuuuu!).

Åsså enda bilden jag tog igår.

image


Att vara förälder till ett introvert barn

14 maj, 2016

Jag som introvert får ibland frågor om hur en som förälder ska agera för att stärka sitt introverta barn. Och det kan ju tyvärr behövas.

Normen i det västerländska samhället är extroversion och därför är de introverta, som utgör kanske 30-40% av befolkningen, i minoritet. Idealet i samhället är att vara extrovert, alla förväntas delta på fester, after works, mingelpartyn och gilla att umgås i grupp. De som inte gillar detta avviker och jobbar ofta hårt på att dölja det för andra. De hittar på ursäkter. Vissa jobbar så hårt på det att de till och med tror att de är extroverta trots att de kanske aldrig kan hålla samma sociala tempo som övriga extroverter.

Det tog ett tag för mig att förstå att min yngsta dotter Stella är introvert eftersom hon inte är så utpräglat introvert som jag är. Molly däremot är väldigt extrovert och det märktes redan från ettårsåldern. Jag brukar se intro/extroversion som på en skala. Här ligger vi i min familj. (Orange streckad linje – de människor jag dras till.)

20141008_110350-e1412759174880

I alla fall. Eftersom det extroverta är idealet, så tänkte jag här sammanfatta en lite guide till att umgås med introverta barn. För det behövs (tydligen).

Det sitter i hjärnan
Jag kanske ska börja med att klargöra att extro/introversion handlar om två olika slags hjärnor. Vi reagerar olika på ämnet signalämnet dopamin och nervbanorna är olika långa vilket gör att vi reagerar, tänker och pratar olika. Eftersom intro/extroversion är medfött och sitter i hjärnan så är det alltså ingen idé att försöka förvränga sig själv, bättre då att anpassa sin vardag så att en mår så bra som möjligt.

Introvertas sociala energi
Introverta tankar energi i avskildhet medan extroverta tankar energi i sällskap av andra människor. Båda blir dränerade när de befinner sig i motsatt situation för länge och då blir de ofta rastlösa, lättirriterade och får svårt att fokusera. Den extroverta söker upp sällskap medan den introverta flyr in på sitt rum eller en toalett (i värsta fall). Extroverta har större behov av stimulans än introverta som ofta gillar lugnare aktiviteter som att läsa böcker, programmera eller umgås med djur.

fb_img_1455113661451.jpg

Introverta barn
Vi har väl alla sett dem. Barnen som står och gömmer sig bakom föräldrarnas ben och inte tinar upp på två minuter som de andra barnen. Barnen som blir förlägna när en försöker prata med dem och som inte verkar så sugna på att vara med utan kanske hellre tittar på.

Det är barnen som sitter under bordet på middagsbjudningen och som aldrig vågar gå fram till andra barn på lekplatsen. Barnen som kan sitta i evigheter och pilla med lego, färglägga teckningar eller sortera suddigum på egen hand.

Vad introverta barn behöver från sina föräldrar
Introverta barn behöver uppmuntran och bekräftelse. De behöver höra att det är fullkomligt fantastiskt att sjunka in i sig själv och sin hobby på sitt rum i flera timmar. De behöver höra att det inte finns några förväntningar på att de ska ha fem kompisar och leka varje dag efter skolan. (Det räcker ju bra med en eller två kompisar och att leka när en känner för det.)

Hur du anpassar sociala aktiviteter till barnet
Undersök hur länge ditt barns sociala energi räcker och försök anpassa era sociala tillställningar efter den tiden, eller ge barnet möjlighet till avskildhet. Visa respekt för ditt barn och lämna hen inte att ”tappa det” inför folk, för det kan göra att hen känner sig annorlunda och obekväm. Många introverta blir sura och aggressiva och får svårt att reglera sina känslor när energin är slut.

När barnet får slut på energi, erbjud hen att gå in i ett avskilt rum om det finns, när ni är hemma hos släkt och vänner. Om barnet blir osäker kan du alltid följa med och sitta där en stund så att barnet kan ladda om. Om barnet behöver längre tid på sig och ni är två föräldrar kan en förälder åka hem med barnet, medan en stannar kvar med eventuella syskon.

Att låta barnet sitta med en tidning/ipad eller låta barnen titta på TV tillsammans kan vara ett annat sätt. Då kan barnet skärma av och energin tar inte slut lika fort.

Vad du aldrig ska säga till ett introvert barn
– Vad tyst du är! Du som alltid är så pratsam hemma.
– Stå inte där och göm dig. Spring in till barnrummet och lek med dig!
– Jaså, här sitter du alldeles ensam… Ska du inte vara med de andra barnen?

20151217_131854.jpg

Vad introverta kan behöva hjälp med
Försäkra barnets kompisar om att barnet ibland är trött och behöver vila/vara själv och att det inte har något med kompisen i sig att göra. Be kompisen försöka igen en annan dag. Det är vanligt att barn ger upp om det introverta barnet säger nej en dag och det är ju synd om barnet ska förlora en kompis av den anledningen.

Uppmuntra barnet att ta kontakt med andra barn, men envisas aldrig om barnet inte verkar intresserad. Känn efter om orsaken är att barnet är nöjd med att vara på egen hand eller om barnet egentligen vill men känner sig blyg och osäker. I det sista fallet, var med barnet i den mån det går. Bjud hem barn till er och erbjud dig att vara med hemma hos kompisen de första gångerna (kanske får du till och med nya vänner i barnets föräldrar?). Pressa aldrig ditt introverta barn när hen får ångest eller blir rädd, det bidrar bara till att det blir värre. Om barnet behöver träna upp sin sociala förmåga så ska det göras steg för steg, annars kan allt raseras. Det är dessutom inte så att alla behöver träna upp sin sociala förmåga. Fråga dig om barnet vill men inte vågar eller om hen helt enkelt är ointresserad? (Laga inte det som inte är trasigt.)

Om du märker att barnet blir vresigt efter timmarna på förskolan/skolan kan det vara läge att fråga om hen behöver vara själv. Min dotter började från fyra års ålder klaga på att ”alla kompisar vill bara leka med mig, men jag vill inte!”. Vilket lyxproblem tyckte vi tills vi förstod att det handlade om att barnen kom och tjatade om att leka med henne när hon behövde få vara själv en stund. Vi pratade med förskolepersonalen som såg till att hon fick vara i smågrupper/i enskildhet/med osocial aktivitet som t ex pussel) en stund på eftermiddagen och sedan dess har problemet helt försvunnit. Det behöver inte vara svårare än att prata med pedagogerna och berätta för barnet att hen gärna får säga till när hen vill vara själv (något Stella tydligt visar nu för tiden).

När du möter ett barn med introvert beteende
Tvinga aldrig in en introvert i en konversation (det gäller även vuxna). Om du märker att barnet inte är intresserad av att prata, låt barnet bara vara. Du kan le snällt och visa att du respekterar hen och att det går bra att bara vara utan att prata. Om du märker att barnet blir avbrutet och störd av att du tittar till det (t ex om det är ditt barns kompis), undvik att lägga dig i barnens aktiviteter.

Undvik att späda på förväntningarna om hur en ska bete sig i samhället genom att inte häva ur dig kommentarer om hur en bör vara, hur mycket en bör prata osv. Blyga barn (introverta eller ej) är mycket väl medvetna om att de är tysta av sig och de behöver inte höra det en gång till från dig. Det kommer inte få hen att börja prata mer, bara att bidra till känslan av att inte duga och att det är något fel på en. Gör inte det misstaget.

Introverta behöver få höra att de är fantastiska precis som de är och att det är helt normalt och bra att gilla att ägna tid åt saker i avskildhet. Introverta är ofta otroligt kreativa människor, men många (merparten?) av vuxna introverta bär på sår från barndomen och tiden efter det som gör att de ofta försöker dölja sin personlighet. De plågar sig igenom mingel, högljudda fester och stora släktkalas trots att de mycket hellre skulle vilja ägna sin värdefulla fritid åt att läsa en bok eller kolla på tv-serier. I ensamhet.

wpid-20151004_155351-1.jpg

Introverta barn har rätt till en uppväxt utan att känna att de behöver förändras för att duga.

Läs mer om introversion bland mina inlägg på temat.


Sluta göra våld på min person

8 april, 2016

Som introvert och hsp är mina basala behov av sömn, regelbundna måltider, ensamtid, lugn och ro m.m. väldigt tydliga och svåra att rucka på. Jag blir helt enkelt väldigt påverkad av när jag inte får det jag behöver (till skillnad mot mer stabila typer eller såna som knappt verkar ha behov alls, som Molly och Fredrik). Jag blir sur, grinig, trött och otrevlig.

image

Jag har i cirka 30 år gått runt och försökt anpassa mig till omgivningen så gott det går. Jag har smugit undan när jag behövt ensamtid, jag har tagit med ett äpple när middagen dröjt flera timmar hemma hos någon vi hälsat på och jag har stannat uppemot 5-6h hemma hos folk trots att jag egentligen bara klarar 3-4h utan att bli överstimulerad och introverttrött.

Sen jag blev utmattad har jag blivit tvungen att se till mina egna behov. I höstas sa min psykolog att jag behöver bli mer öppen med vem jag är och mina behov. Detta ständiga våld på min person har bidragit till min utmattning.

Jag har lagt bort masken och jobbar på att bli mindre hemlig. Även om det inte är så kul att vara så här inflexibel så måste jag lyssna på mig själv. Särskilt nu när jag är utmattad.

Jag följer helt enkelt inte med på stimmiga släktkalas eller långa träffar med Fs familj längre. Om jag ska följa med så får vi/jag åka hem efter cirka 2h nu när jag är sjuk. Därmed basta.

Extra skönt är det när mina vänner och släktingar skickar hem mig eller säger att jag ska gå upp och vila. De meddelar bestämt att jag inte alls ska hjälpa till med matlagningen och att jag ska sätta mig ner vid bordet.

image

Det är svårt att bryta konventioner kring när det är lämpligt att avvika/gå hem/äta m.m. men det går. (En av mina närstående som också är introvert och ännu mer hsp än jag har också börjat med detta och det är skönt att vi är två.)

Det är tråkigt att inte vara den där flexibla typen (särskilt som jag blir jämförd med Fredrik hela tiden), men nu är det här mitt liv och jag måste ju få bestämma att jag ska få må bra.

Att någon annan vill att jag ska vara med på något får aldrig gå före min hälsa. Vill de ha med mig så får det vara på mina villkor. Jag träffas hellre i liten grupp och kvällstid (eftersom jag är piggast efter 19 numera). Folk som inte kan respektera mig får jag tyvärr välja bort.

Så får det bli.


En introvert fyraåring

9 mars, 2016

Sen en tid tillbaka är det så uppenbart att Stella är introvert och att hon behöver ostörd ensamtid när hon kommer hem från förskolan.

Idag följde gammelmormor med hem för att hänga med barnen eftersom F är i Norge och kommer hem sent.

Istället för att hänga där nere med de andra gick Stella upp på sitt rum (!) och stängde dörren (!). Troligen pga att jag är i rummet intill.

I vanliga fall räcker det med en ipad eller tv-serie, men jag får absolut inte störa henne, prata med henne eller krama henne. Hon behöver sin självtid. Så klart.

Se där, nu gick hon ner igen. Nån halvtimme räckte tydligen för att ladda batteriet.

Ps. Har inte sett det här före fyra års ålder, men det kanske inte alltid blir så tydligt innan dess?

Ps2. Andra tydliga tecken: blir obekväm och gömmer sig och går sedan undan på stora släktkalas, blir lätt överstimulerad samt klagar på att alla vill leka med henne på förskolan när hon bara vill leka med ett barn i taget.


%d bloggare gillar detta: